19 nov. 2009

att prata ett annat språk...

Häromdagen när vi var runt i varenda inredningsbutik i Göteborg hände det en rolig grej. Självklart så diskuterade vi, jag försökte förklara hur helheten skulle se ut om han köpte allt i samma färg och att jag trodde det skulle bli snyggare om vi kombinerade både olika färger (inom temat rött/vitt/blått) med både ränder, stjärnor och enfärgat...

När vi bestämt oss går vi till kassan och där står två expediter och tittar på mig som två frågetecken ;). Jag säger på svenska - Vi tar de här! och båda två, i mun på varandra, Wow! vilken spanska du pratar! Hur har du lärt dig? Då låter ju som en spanjorska? bla bla bla Jag skrattar o berättar att jag bott i Spanien i åtta år, varit tillsammans med min spanske kille i tio och efter att både ha pluggat o jobbat så flyter språket...

Det slår mig att jag pratar spanska med honom som det vore det naturligaste i världen, för för mig, är det helt normalt, vi har alltid bara pratat spanska och jag tänker inte längre på att jag växlar mellan språken eller att jag pratar "utländska" i Sverige...och att alla runt omkring inte förstår vad jag säger...

De var båda väldigt imponerade av min flytande spanska och jag glömmer ibland bort att jag talar ett annat språk, för det faller mig så naturligt, det bara trillar ur munnen...

Glömmer även bort att många har pluggat Spanska i skolan och hänger med lite grann;)

Inga kommentarer: