13 dec. 2009

40-års kris vid 28? - 80-talistsjukan....

Jag fortsätter följa Entreprenörstudentens julkalendern med nya inspirerande entreprenörer bakom varje lucka...

En av de senaste är Sebastian Stjern The Fair Tailor. Jag skrattade högt åt hans mening: "Jag drabbades av 80-talistsjukan - 40årskris när jag var 28." för den träffade mig direkt...

Inte för att jag hade de typiska symptomen (otrohet, skilsmässa?) på 40-årskris, men samtidigt så tror jag att jag väldigt tidigt med att börja fråga mig själv, "vad vill jag?", ”är det detta jag ville göra resten av livet?”, "ska det vara så här?", "Ville jag verkligen bo här?", "vågar jag ge upp allt och prova mina vingar?", "är jag beredd att riskera det jag har och våga satsa på mig själv, mina drömmar?"...

Men om man har 40-årskris när man är 28, vad har man när man väl fyller 40 då?

4 kommentarer:

Sara Öhman/Entreprenörsstudenten sa...

Haha, jag känner också igen mig. Även dagens inlägg från Gustaf Josefsson är inne på detta.

Vi är den rastlösa och tänkande generationen. Appropå det borde du besöka den nystartade siten www.generationen.se

Antingen slipper vi 40årskris eftersom vi lyckats hitta vår tillfredställelse, eller så är vi dömda att vara rastlösa.

God jul :)

Emma sa...

Jag hade världens kris när jag fyllde 27.. men jag kallade den 30-års kris helt enkelt. Jag kände att jag inte var i takt med min ålder på något sätt. Våra föräldrars generation hade ju ett helt annat liv vid 30 i regel...kanske det vi har vid 40?

Men ur krisen kom det positiva i att faktiskt våga riskera och satsa!

Hoppas på både 35 och 40-års kris framöver om de ska vara så produktiva;)

Ha det bra i Spanien! Jag kommer också att vara där, fast i Barcelona.

Kram

Sebastian Stjern sa...

Om det är såhär vi reagerar, tänk då hur 90-talisterna kommer bli. Eller det kanske blir en motreaktion. Att de jobbar på samma företag hela livet och så. Fast jag tror inte det...

Bella sa...

Sara: Ska kolla in generationen.se
Ja, undra om jag är dömd till att vilja mer, aldrig vara nöjd...?

Emma: Ja, det är väl en 30-årskris men jag tror den ser mer ut som en 40-årskris. Kan tänka mig att vid 30 har man vanligtvis en kris med frågorna om giftermål, barn, flytta ihop, köpa hus eller kanske bara "kommer jag någonsin hitta någon som älskar mig?" Medan min kris var, som du skriver mer produktiv, om att börja om, våga satsa...

Sebastian: Jag tror nog att det kommer bli en motreaktion, många vill ha mer trygghet medan jag tror vår generation söker äventyr... Trenden om att flytta ut på landet, leva ett lugnt liv har ju redan börjat medan jag tillhör de som alltid vill ha mer, vill resa, flytta runt, prova mina vingar...