18 juni 2010

Kulturkrockar - spaniensvenska...

Sakta börjar jag förstå skillnaden med att inte ha några spanska svärföräldrar i livet. Inga mer stora kulturkrockar. Inga diskussioner om traditioner. Ingen vars åsikter man måste ta hänsyn för. 10 år tillsammans har skapat många, en del små, en del stora...

Ingen frågar längre när vi ska gifta oss (flera ggr per år). Planerar för bröllopet utan min åsikt. Undrar om det blir i den katolska kyrkan. Vill döpa mig, trots att jag är agnostiker. Vill bjuda in alla från grannar till släktingar vi aldrig träffat (200pers). Tycker att jag ska bära en stor vit (broderad/spets) bröllopsklänning med släp + slöja. (inte alls jag;)

Ingen frågar längre när barnbarnen är påväg (flera ggr per år). Trots att jag väntas vara oskuld till bröllopsnatten? Trots att vi inte får sova i samma säng, samma rum. Berättar inte för andra att vi lever tillsammans i synd. Ber om att få döpa sina barnbarn i den katolska kyrkan. Har redan tänkt ut passande barnbarnsnamn. Tycker att vi ska flytta in i lägenheten ovanför. Så hon kan ta hand om barnbarnen, laga mat till oss (varje dag), hjälpa till, städa, komma o gå...?

Nu i efterhand ångrar jag att jag var så hård. Jag var ung. Med bestämda åsikter. Svensk! men det som sårar mig mest är att mina barn inte kommer ha någon farmor och farfar...

Kan tänka mig att det är svårt för de flesta med svärföräldrar. Komma in i en annan familj. Men att de är från ett annat land, med en annan uppfostran, andra traditoner, annan religion. En annan generation (jämför med era svenska mor- o farföräldrar) gör det hela lite mer komplicerat...

2 kommentarer:

Petra H sa...

Jag förstår att det är kluvet, både bra (om man nu får säga så) och dåligt att inte ha [spanska] svärföräldrar... Jag tänker ju själv på det, att O och jag har aldrig några kulturkrockar, det är med svärföräldrarna som kulturkrockarna kommer... Min svärfar och en av 3 svågrar kom på blixtvisit till Bryssel för några veckor sedan, svärmor bestämde sig i sista minuten att stanna hemma och gissa vem som var så lättad? Alltså, det kändes så fel och jag var LITE besviken men samtidigt så insåg jag vilket LIV det hade blivit om hon också hade varit med. Grälsjukare kvinna får man leta efter och när hennes vuxna barn med jämna mellanrum måste be henne hålla käften så kanske jag inte behöver ha så dåligt samvete? Jag är alltid så kluven när vi åker till Spanien, jag VILL njuta av den spanska delen av vårt liv men jag blir bara så stressad av svärmors intensitet.. (men jag ska inte klaga, vi får ju iaf sova i samma rum, i samma säng nuförtiden!!) Jag undrar så hur det kommer att bli OM vi får barn, om jag tycker att det är jobbigt NU... suck.
PS Jag brukar säga att spanska svärmödrar går inte att beskrivas, de måste upplevas ;-)

Bella sa...

Ja, du har rätt. Spanska svärföräldrar måste upplevas..hi hi hi...

Ja. Det är ungefär samma för mig o I. Mellan oss har det aldrig funnit några stora kulturkrockar, skillnader eller diskussioner. Nästan allt/alla har handlat om svärföräldrarna. Hans. Som la sig i allt. Hela tiden. minsta lilla detalj. Styrde o ställde. Ringde hela tiden.

Men nu, börjar jag förstå att allt det där jag bävade för. var orolig för aldrig kommer inträffa. Ingen kommer köpa traditionella babykläder. inga tjöt om dop. ingen som tar hand om barnbarnen under semestern i Spanien. Ingenting. nada. Det känns lite konstigt. Lite tråkigt. För mina/våra barn kommer inte få uppleva/leva den spanska delen av sina rötter.

Kan tänka mig att det inte kommer bli lätt. men du har de iallafall på säker distans;)
Kram