26 aug. 2010

SMiD väskorna går åt som smör i solsken...

500:-/st på REA!

En kvinna var just inne och undrade om jag hade sålt den rosa, lite större, SMiD väskan i skyltfönstret? - Ja, tyvärr!. Hon hade gått och trånat efter den i flera dagar och tänkte att om hon kommer när jag öppnar på torsdag så...

Tyvärr så sålde jag den sista fem minuter efter jag öppnat butiken idag!
Väskorna är det som säljer bäst. Speciellt nu när de är prissänkta!!!

Trots att jag har haft öppet färre dagar nu i augusti så måste jag säga att försäljningen har gått bra, bättre än väntat;) REAN? Detta kanske inte är den optimala lösningen. Att ha öppet butiken så få dagar men det passar, just nu. Jag behöver det andra jobbet, för att känna mig produktiv, ha arbetskamrater, få göra lite annat... Inte leva ensam i en SMiD bubbla!

Som jag berättat tidigare, det jobbigaste för mig, med att driva eget är ensamheten, känslan av att hela tiden vänta på kunder, den eviga väntan... Jag passar nog inte som butiksbiträde, det passar inte mig som person! Jag klättrar på väggarna, känner mig oproduktiv och analyserar och funderar alldeles för mycket...

Men nu tror jag jag har hittat en lagom balans. Vi får se hur länge det håller...

2 kommentarer:

Petra H sa...

Vad roligt att väskorna, som du designat själv, är så populära! Jag förstår att det måste vara tufft att sitta ensam i en butik och vänta på kunderna, speciellt som du är ägaren, designern och investeraren - klart att väntan på kunderna blir annorlunda då eftersom du har lagt ner så mycket mer tid, energi, kreativitet på produkterna. Jag menar, i jämförelse med att vara "vanligt anställt butiksbiträde" för en anonym affär.
Hoppas att du trivs med det andra jobbet!
Kram

Bella sa...

Ja, jag är så glad för det. Jag försöker glädjas för det lilla!!!

Ja, du har rätt. Det är det som är skillnaden... Jag sitter här med alla mina drömmar och väntar på att någon ska göra dem verklighet...?

Jag trivs. Känner mig som hemma. Har ju varit på kontoret sen jag var liten. Spenderat dagarna jag var sjuk där...istället för hemma. Mina föräldrar jobbade jämt;)
Kram