4 sep. 2010

Dagens funderingar...

Jag försöker att inte bli beroende av nutidens uppdaterande och tillgänglighet 24/7. Jag vill inte vara beroende av nått. Fast det är svårt när man driver eget. Jag vill ju svara på alla mail jag får. Svara i telefon om en kund ringer. Svara på kommentarer på bloggen. Jag vill synas. Finnas.

Jag slutade med twitter för jag fick panik på att ha något att berätta. Nyheter! Varje dag. Flera ggr. Nu skriver jag bara när jag känner att jag har något intressant att berätta om SMiD eller butiken...

Jag uppdaterar nästan aldrig min facebook status. Fast jag tycker det är kul att veta vad mina kompisar har för sig. Man blir mer delaktig i deras liv trots att man aldrig träffas (De flesta bor inte i Göteborg). Men själv skriver jag nästan bara om bloggen, SMiD eller butiken, om/när jag väl skriver nått... Väldigt sällan något personligt.

Många försöker att övertyga mig att skaffa mig en Iphone (eller likn.) men jag känner att där går min gräns. Jag vill inte kunna vara så uppdaterad. Hela tiden.

Känner ni pressen av att alltid vara uppdaterade, tillgängliga?

1 kommentar:

emma sa...

Jag, jag känner kanske lite pressen. Men snarare ett behov, ett beroende som jag hade redan innan. I privata dagböcker. Jag har en sån där "typ" iphone" och bloggar nu ofta från den. Just nu kommenterar jag från den t.ex. Men jag upplever det som om bloggandet tar mindre tid i anspråk -samtidigt som det kanske förlorar kvalité. Men eftersom det främst är jag själv som har behållning av mitt bloggande gillar jag det. Dock facebookar jag sällan, använder främst facebook som mail och ouppdaterar en handfull gånger om året. Twittrar inte heller. Känner ingen press att utöka forumet. Dock förbättra, vill snygga till bloggen. Är för bekväm, bara kör på...
Angående det där med att folk tror sig veta allt om en som bloggar. Jag bloggar personligt och dagligen men ändå delar jag inte med mig om mycket känner jag.

Jag tror man lär sig att bli källkritisk, om inte annat, som bloggare. Hehe.

Men jag trivs med den pressen jag känner. Jag älskar att blogga och att ha bloggen kvar.