4 sep. 2010

Dagens funderingar 2...

Ibland får jag höra av kunder som kommer in i butiken, som läst min blogg, att de redan vet allt om mig. Jag behöver inte berätta! Vilket är en ganska konstig känsla. För visst får de ta del av en del av mitt liv, via bloggen. Men en väldigt liten del...

Alla som bloggar vet att det bara är en liten del man delar med sig av. Men de som inte bloggar tror att man visar så mycket mer... Utelämnar sig själv. Självklart behöver jag inte berätta mer, om de redan läser. Inte vill veta. Men att de väntar sig att det inte finns nått mer att berätta...

Jag har funderat mycket på senaste hur mycket jag vill dela med mig av. (av allt som händer i mitt liv just nu:) Vem som helst kan ju faktiskt läsa! En del brukar säga att det som berättas på bloggen borde du kunna berätta, öga mot öga, för vem som helst... Jag är väldigt öppen och ärlig med hur det är att driva eget. Både här på bloggen och i butiken. Jag pratar med kunder och det mesta jag skriver här skulle jag berätta för dem, trots att jag inte känner dem...

Jag säljer mig själv. Marknadsför mig: Som modedesigner. Som butiksägare. Som någon som startat eget klädmärke. Som mig. Som spaniensvenska...

Men samtidigt känns det inte helt självklart, längre. Hur mycket vill jag dela med mig av? Personligt men inte privat. Men vart går gränsen...? Själv älskar jag ju personliga öppna ärliga bloggar där man får ta del av någon annans liv, tankar och upplevelser.

PS. Det kan inte vara lätt att vara en offentlig person. En kändis. Där alla väntar sig att de redan vet allt om en bara för att de läst en intervju i en tidning. En del kunder säger att de redan läst artikeln, om mig o mamma, i skyltfönstret så jag behöver inte berätta... mer?

Inga kommentarer: