21 sep. 2010

Följa kärleken...

I helgen var jag på Världskulturmuseet i Göteborg för att titta på utställningen "Kimono Fusion" - som jag tyvärr inte kan rekommendera... Jag älskar Japan, kimonos (kanske mer den traditionella delen) och tycker det är jättehäftigt, inspirerande (på bild) men i verkligheten kändes det billigt, plastigt och barnsligt (inte alls min grej). Jag tror att utställningen behöver mer o fler bilder, foton för att få den rätta känslan. Streetmode, gatubilder, neonskyltar etc.

Besviken är ordet.

En utställningen som jag däremot rekommenderar är Destination X
"Vad är det som gör att människor reser och migrerar? Vad är det vi längtar efter och hoppas hitta? Destination X är en utställning om människors drivkrafter att förflytta sig i världen..."
Text lånat från hemsidan.

Nu till rubriken. Det fanns ett snurrande hjul med orden: Din nästa resa? Självklart kunde jag inte låta bli. Snurrar igång det. Vad skulle det bli??? Bestiga K2, segla i grekland, vaska guld... Stickan stannar. Jag läser:
- FÖLJA KÄRLEKEN...
Jag ler, det värmer. Jag är ju redan på resa. En av livets största resor.
Jag följer kärleken...

5 kommentarer:

Lisa sa...

Hej Bella, det är inte glädjen som sarar. INTE ALLS! Det är "klumpgheten" innan som gör att det blir sa svart. Men inte glädjen, aldrig nansin.

Det Är inte en lätt situation, och jag tror vrekligen inte att det är sa lätt för mina vänner att veta vad de kan prata om. För det mesta gar det alldeles utmärkt, men i vissa fall önskar jag att de kunde försöka första.

Stort grattis till er och ert mirakel!!!!

Kram fran Lisa

Lisa sa...

Jag igen! :)

Jag förväntar mig inte att nagon ska halla inne med sin glädje. Speciellt inte fran de som inte vet. Sjung ut din glädje till alla, det är ju ett mirakel du bär pa!

Men om du har en vän som berättar att det är svart. Att det gör ont, inte eran glädje, utan paminnelsen om det dom inte har och kanske aldrig kommer far sa tror jag att du skulle sjunga lite mindre med just henne. :) Förstar du vad jag menar?

Kram igen!

Bella sa...

Tack!;) Vi är så lyckliga så det är svårt att hålla inne med glädjen...

Problemet just nu är att hon inte säger/svarar nått alls. Ingen reaktion, varken positiv eller negativ. Hon undviker ämnet. Jag bara känner på mig att det finns mer bakom, som hon inte berättar... men när jag läste ditt inlägg slog det mig att hon kanske inte orkar dela min/vår glädje...

Kram

Lisa sa...

Ah ok, da förstar jag. Ta inte illa vid dig, för jag tror hon önskar men än nanting att hon skulle orka dela glädjen. Tro mig. Ge henne lite tid. Man brukar behöva vänja sig vid tanken. Det kan ha varit sa att hon inte alls väntade sig ett sant besked fran dig just nu, och att det gjorde det hela ännu svarare att hantera.

Njut av graviditeten, och igen, grattis!

Kram Lisa

Bella sa...

Så är det nog. Jag får ge henne tid... Låta henne ta steget när hon känner sig redo!

Jag njuter, älskar det;)
Kramar