25 sep. 2010

Spaniensvenska - spanska släkten...

Ni som följt mig ett tag vet redan att I inte längre har några föräldrar kvar i livet (han har även förlorat sin storebror) så att bilda familj, en egen familj är väldigt viktigt för honom...

De spanska släktingarna gråter av glädje och sorg, att hans familj inte får ta del av detta. Inte får bli farföräldrar, som de båda så högt önskade... Men ingen frågar (än så länge) om vi ska gifta oss, som kanske vore det normala i sådana här fall (iallafall i Spanien med tanke på katolska kyrkan och oäktingar)

Mormor (94år) säger att vi redan är som gifta och hennes ord är resten av familjens lag...;)

Men det konstiga, roliga, är att det är hans (gifta) kompisar (i 35-årsåldern) som undrar när han ska fria- när vi ska gifta oss- nu när vi ska bilda familj. Det är hans (ogifta) kompisar som säger att nu kommer jag (?) snart börja tjöta om giftermål, lägenhetsköp, att han inte kommer att få jobba som pilot, åka bort, gå ut (för mig?), jag kommer att kräva jag vet inte vad etc...

Jag lugnar I med att jag inte är spanjorska utan faktiskt svenska!

PS. Vi kanske gifter oss, en torsdag i rådhuset, för att förenkla pappersarbetet när man har barn med föräldrar från två olika länder.
För giftermålets säkerhet utifall att...

Inga kommentarer: