25 nov. 2010

Bebislängtan...

Jag fick hålla min väns (tre veckor gamle) pojk igår. Har knappt ord att beskriva hur underbart det kändes. Speciellt att veta att min alldeles egna bebis växer inuti mig. Att jag (förhoppningsvis) kommer att få hålla honom. Precis så. Om några månader...

Kärleken bara väller ur hjärtat. Så oskyldig. Så liten. Så perfekt skapad. Så mycket kärlek...

Åh, vad jag längtar...
efter DIG, älsklingen min!


PS: Jag har en väldigt lugn oproblematisk graviditet (hittills). Mår väldigt bra och är inte alls särskilt orolig. I är desto oroligare. Läser, ser och hör en massa skräckhistorien om gravida, förlossningar, nyfödda och barn...
Vet inte riktigt hur jag ska lugna honom?
Han har ju varit med om det ofattbara, det värsta som kan hända nån. Att förlora de man älskar. Hela sin familj. Att se de tina bort i sjukdom, utan att kunna göra nått...
Han är livrädd att han ska förlora mig. Att nått ska hända vårt ofödda barn...

Inga kommentarer: