27 nov. 2010

Det bästa? - Den kreativa friheten...

En av frågorna jag fick igår var: Vad är det bästa med att driva eget klädmärke?

Jag svarade: den kreativa friheten. Att själv få bestämma över vad jag ska designa. Hur det ska se. Vilket tyg jag vill använda. Knappen. Detaljer. Inte behöva tänka på trender, kändisar, vad alla andra designar o gör. Inte behöva snegla. "Inspireras". Inte känna stressen av att vara först (med kopian) på marknaden...

Läste inne hos Alice i Ekolandet om "att slippa dansa efter någon annans vision och vinstkrav". Hon skriver i inlägget om att hoppa av ekorrhjulet, downshifta...

Jag hoppade av ekorrhjulet för nästan exakt 5 år sedan. Det senaste åren har varit en bergodalbana. En otroligt lärorik utvecklande process. Jag har förändrats. Mognat. Jag ångrar inte en sekund av denna resa. Även om jag gärna skulle ha nått längre, närmare målet, att kunna leva på drömmen...

Jag tror att det är just det jag älskar med det jag gör. Att själv bestämma tempot. Att inte ha en chef som flåsar mig i nacken. Inte känna oron över deras åsikter, tankar, idéer etc utan kunna lita på min egna förmåga. Sen har det självklart sina nackdelar då man bara själv står ensam skyldig. Man kan bara skylla på sig själv när det går dåligt...

Ibland kan jag sakna att vara en del av modebranschen, springa på mässor, leta trender, jobba på ett stort klädmärke men...
Jag ser mig inte där igen. Det passar inte mig längre. Jag tror jag har för höga prestationskrav på mig själv. Och dagens modebransch snurrar för fort (för sitt eget bästa) och som designer kommer man ikläm. Mellan att designa nått man kan vara stolt över och att det ska gå fort, vara billigt, ett okomplicerat mönster, kunna produceras snabbt och vara i butik (helst redan igår)...

Produkten i sig är inte längre viktig, det viktiga är att den säljer...

Jag bryr mig för mycket om produkten. Om hur den är skapad, av vem, för vem, kvalitéen, tyget, sömmerskan, miljön...
Vill inte längre vara en del av ett massproducerande företag som slänger ut produkter på marknaden, delvis för att jag inte längre vill vara deras kund!

Jag vill ha den kreativa friheten att få bestämma själv.
Att känna mig stolt över produkterna jag skapar:
Att de blir favoriter i garderoben hos kunderna, saker som får följa med dem genom livet...

6 kommentarer:

Alice sa...

Jag skriver under på allt du skrev!
Jag vill inte heller längre vara en del av eller kund till den hysteriska massproduktionen köp så mycket som möjligt så billigt som möjligt...
Men hur får man den stora massan (eller en del av den i alla fall) att tänka i andra banor....det funderar jag mycket på just nu...

Bella sa...

Ja, hur får man det?
Jag tror trenden smyger sig på alla, 70-talstänket som jag skrev om i ett tidigare inlägg...

Men innan kunden tar sitt ansvar, börjar handla medvetet... är det nog svårt att förändra utvecklingen...
Intressanta funderingar!

emmy sa...

förstår om du inte vill berätta.. men vi som följer dig undrar såklart vad som hände med samarbetet? det verkade ju så bra allting?!
tror på dig iallafall!!
emma

Bella sa...

Ja, du! De vågade inte ta steget. Var oroliga att de inte skulle sälja tillräkligt för att kunna leva på det, tjäna pengar, ta ut en lön etc...
Då var ändå överenskommelsen en gratis butikslokal, allt de sålde var deras och allt mitt, mitt!

Vet inte vad jag ska göra. Men funderar på att bara ha öppet på lördagar och låta I eller mina föräldrar passa lille Dani... och sen stänga några månader på sommaren (juni/juli/aug)

Kalunji sa...

Jag håller verkligen med dig och passade på att äntligen lämna en kommentar här på din blogg som jag läser flera ggr i veckan. Det känns som att i låga loppet så måste man vara egenföretagare för att kunna definiera sin egen framgång och hellre orsaka fallet själv än att ngn annan gör det åt en.

Bella sa...

Kul att du skrev! Kommentera mera!!!;)

Ja, definiera sin egen framgång. Det är inte lätt;) En del ser mig som ganska lyckad medan jag själv tycker att jag inte kommit nån vart... Delvis för att mitt mål är inte där jag är nu - utan att kunna leva på drömmen. Tjäna pengar på att designa kläder.

Men till slut är det viktiga att vara stolt över det man gör/gjort (även om man misslyckas...) Att starta eget/driva eget är en spännande lärorik utbildning!

Det jag egentligen ville säga med inlägget är att jag ser inte mig själv som designer på ett annat klädföretag längre.