9 dec. 2010

El latido de tu corazón...

Jag fick lyssna på min sons hjärtslag idag. Jag kan inte låta bli att undra över hans personlighet, karaktär, utseende, drömmar...
Vem är han, han, lillen där inne?

Jag önskar så att vi låter honom vara den han är, bli den han vill bli...

Jag tror att alldeles för många föräldrar försöker förändra, forma sina barn, vill att de ska bli någon annan, kanske någon som de själva aldrig blev. Att barnen ska försöka uppfylla sina föräldrars ouppfyllda drömmar...

I Spanien är det ännu vanligare än i Sverige. I Spanien väljer t.ex. många föräldrar fortfarande sina barns utbildning. Hälften av alla spanjorer utbildar sig till exakt samma sak för det låter bra i deras föräldrars öron.
Ex: Juridik = ett bra betalt jobb = en "lycklig" son/dotter?

Oj, vilka diskussioner det var i I:s familj när han ville lämna det militära (ett säkert fast livsjobb) för att följa drömmen och utbilda sig till pilot.

Jag stöttade honom från första stund. Ville att han iallafall skulle försöka. Så han inte ångrade sig. För jag tror (hur klyschigt det än låter) att det är mycket värre att ångra det man aldrig gjorde, än det man har gjort.
Så jag sa: -Gör testerna, proverna och om du kommer in, säger du upp dig!
Sagt o gjort. (med hela hans spanska familjen mot oss)

Jag hoppas kunna stötta min son, på samma sätt.
Vad han än får för sig att bli, göra?

Jag längtar så efter att få se honom. Lära känna honom. Den lille människan vår kärlek skapat. Vi två. Undra vad han ärver från mig? Dig?
Farfar? Morfar? Farmor? Mormor?
...andra släktingar...

Inga kommentarer: