4 dec. 2010

Gravidtankar...

Jag är inte riktigt mig själv idag. Jag sitter i butiken. Pratar glatt med kunder. Försöker att låtsas som jag mår bra (trots foglossning och förkylning)

Men tankarna är långt borta...

Jag känner att jag lever i min egna lilla bubbla. Graviditetsbubbla?
Vill inte göra nått speciellt. Vill inte ta några stora beslut. Vill inte tänka längre än till mitten av mars.
Bara vara. Här. Nu.
Väntandes...

Det känns lite som mitt liv står på pause, tills bebisen är född. Tills jag vet att allt gått bra. Jag håller liksom mentalt andan. Väntar på ögonblicket då jag får hålla om honom. Min lille Dani. Vårt mirakel...

Det är säkert normalt att bli mer inåtvänd när man är gravid. Men att allt annat skulle vara så ointressant. Oviktigt. Trodde jag inte...

Den stora nedräkningen. 106 dagar kvar idag...
Så spännande. Magiskt. Overkligt.

Ha en mysig helg allihopa!
Jag tänkte bädda ner mig själv i soffan (så fort jag stänger butiken) och se tre feelgood filmer på raken...

4 kommentarer:

Elena sa...

Det är en bubbla som är helt omöjlig att föreställa sig innan - och knappt ens möjlig att komma ihåg bara några veckor efter förlossningen:-). Jag är lika förvånad denna gång som förra.. hur jobbet jag älskar passionerat plötsligt är något sekundärt, hur hormonerna sprutar i kroppen och även tårarna för allt möjligt konstigt. Som t ex att maken inte är lika engagerad i hur vi ska hänga upp julstjärnorna... Vad hände?:-) Förra gången blev jag stressad, nu njuter jag av bebis-bubblan! Härlig längtan för dig!

Att vara någons fru sa...

Jag tror att man har all rätt i världen att leva i en bubbla när man är gravid. Det är liksom det som är meningen.

alfamamma sa...

Den där bubblan känner jag också och ibland blir jag besviken på att min kille inte förstår hur OVIKTIGT och TRÅKIGT nästan allting är innan kiddot kommer.

Bella sa...

Va kul att ni hittat hit;)
Elena: Ja, precis... allt är sekundärt. Först kommer jag o bebisen! Jag har nog tur för mina hormoner har aldrig varit lugnare. Inga hormonsvängningar för mig (tur för min kille - jag trodde jag skulle bli ett svartsjukemonster)

Att vara någons fru: Ja, jag anser mig ha all rätt i världen... Tråkigt bara för alla omkring mig då ämnena jag pratar om har reducerats till två: graviditeten och bebisen...

Alfamamma: Jag tror att det är svårt för alla som inte är eller har varit gravida att förstå. Men man får väl försöka att förklara. Min kille är mest fundersam då jag inte längre planerar, varken vad vi ska göra eller äta. Jag bara flyter med...