11 dec. 2011

Jag har inga ord kvar...

...ingen lust att dela med mig av vardagslivet. I, jag o Dani, min lilla familj lever bebisliv. Rutinerna sitter. Dagarna ser mer eller mindre likadana ut. Jag mår bättre än jag gjort på länge. Lugnt lycklig! Får sova flera timmar i sträck varje natt. Har tid att äta, duscha, kolla mailen, läsa en bok...

Men blogga?

Är det nått ni undrar över, funderar på - fråga så svarar jag. Kanske är det lättare att komma igång igen, tillbaka då...

Två veckor till julafton. En stor perfekt disneyjulgran står redan klädd i vardagsrummet. Adventljusen lyser i varje fönster. Några paket till Dani är inköpta. Familjen kommer samlas. Idag tänkte vi besöka några julmarknader och insupa atmosfären...

Jag låter funderingarna, tankar och idéerna kring butiken stå med pause-knappen intryckt så länge. Tills jag bestämt mig. Till jag vet. Tills avtalet går ut och jag - ensam i butiken - städar, fixar och (kanske) kan börja om på nytt...

2012.

8 dec. 2011

Årets bokklappar till mig själv...

I min bokhylla står Jag vill förändra världen, Percy Barnevik och Steve Jobs, Walter Isaacson och väntar på att bli lästa. Just nu läser jag: Elsas hemlighet av Sofi Fahrman.

Det senaste åren har jag gett mig själv bokklappar. Det har blivit en kul grej då jag försöker få så många som möjligt för en viss summa. Helst för bara 39, 42 eller 44kr/st.

Bomull - en solkig historia, Gunilla Ander
När börjar det riktiga livet?, Fredrik Lindström
Pattern Magic, Tomoko Nakamichi
Projekt lycka: eller varför jag lade ett år på att försöka sjunga på morgonen, röja i mina garderober, bråka rätt, läsa Aristoteles och på det stora hela ha mer kul, Gretchen Rubin (Typisk Bella-bok?)
Niceville, Katryn Stockett
Gåvan, Cecelia Ahern
Skit i mössan 59 myter kring barn o föräldrar, Åsa Erlandsson
Vill ha mer: om barn, tid och konsumtion, Katarina Bjärvall
Ditt kompetenta barn, Jesper Juul.

Köpte även några bokklappar till andra:
Jag är Zlatan
Stina om Stina Dabrowski
Skriv ditt liv (handbok i livsberättande)
Min stroke Jill Bolte Taylor hjärnforskaren som fick en stroke...

När jag läst blir det förhoppningsvis några inspirerande inlägg...

UPDATE: Även Dani älskar böcker så han har fått flera nya fotografiska pekböcker till sin lilla boksamling. Han är så söt, sitter intresserad o "läser", vänder blad och studerar bilderna... smakar, tuggar på hörnen o kastar dem i golvet;)

4 dec. 2011

Att gå tillbaka i bloggarkiven...

Ur min blogg december 2010:
"Jag planerar för min mammaledighet men vet ju egentligen inte vad det som väntar mig...

Målbilder:
Min älskade lille bebis i famnen. Frisk. Mätt. Lugn. Sovandes...
Hjärtat fyllt av kärlek. Kroppen utvilad. Lycklig.
Jag o I. Sol. Vår. Uteservering. Promenader. Vagn.
Ljumna vindar. Havsbris. La Manga. Bara vara, lugn o ro.
Mysiga stunder. Underbara ögonblick. Halleluja-moments...

Verklighet?
För lite sömn, skrikande otröstlig bebis, amning 24/7, blöjbyte, ingen egentid..."

"Jag fick lyssna på min sons hjärtslag idag. Jag kan inte låta bli att undra över hans personlighet, karaktär, utseende, drömmar...
Vem är han, han, lillen där inne?

Jag längtar så efter att få se honom. Lära känna honom. Den lille människan vår kärlek skapat. Vi två. Undra vad han ärver från mig? Dig?
Farfar? Morfar? Farmor? Mormor?
...andra släktingar..."

"Det känns lite som mitt liv står på pause, tills bebisen är född. Tills jag vet att allt gått bra. Jag håller liksom mentalt andan. Väntar på ögonblicket då jag får hålla om honom. Min lille Dani. Vårt mirakel..."

"Efter 11½ år tillsammans, är vi två redo att bli tre."


Jag kan inte låta bli, fastnar i bloggarkiven... Mina graviditetstankar! Min mage! Måste spara ner allt, skriva ut. Spara!

Svindlande tankar. Att han, den jag bar inom mig. Drömde om. Nu ligger o sover så sött i rummet bredvid. Hur han är mitt allt och så mycket mer...
Hur livet utvecklat sig, fortsätter, förändras...

Om kapitel 11 var Danis födelse, mammaledigheten... Vad kommer då hända i mitt livs kapitel 12? Nya målbilder?
(Läs kapitel 1-7 här Gbg till Bcn via Madrid)

PS: Läser även januari, februari - de där veckorna, dagarna innan... Dani föddes! Update: Läser sen sept, okt, nov...


Då: "och mitt i allt: en spark, en rörelse, liv...
Ingenting annat är viktigt. Du är mitt allt.
Kärleken till dig...
drömmen om framtiden..."


Nu: och mitt i allt: Ett leende, ett skratt, liv...
Ingenting annat är viktigt. Du är mitt allt.
Kärleken till dig...
drömmen om framtiden... tillsammans!

1 dec. 2011

Vardagsminnen...


Dani studerar adventljusen, luciatåget och I:s julkrubba...

Jag har framkallat fler foton från sommaren och hösten. Klipper o klistrar. Skapar ett bildcollage för varje månad. Till Danis bok. Skulle vilja visa men. Det blir för privat... Albumet har blivit så bra!

Vardagsminnen. Jag blir nästan nostalgisk och fylls av minnen. Från min barndom. Vi skapar historia... Ingen stor grej för världen. Men för Dani. I boken samlas vardagsminnen från hans första år i livet. Månad för månad.

Jag tittar tillbaka... Så liten! Det är kul att se att han alltid varit han. På nått konstigt sätt. Är det nu, när man ser tillbaka, så självklart. Men då, hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur han skulle se ut, nu...

Jag minns små detaljer från min barndom. Små saker som sticker ut från vardagen. Som gångerna jag var sjuk och fick följa med mamma till kontoret. Leka med tygprover o kakelplattor. Eller när mamma var borta och pappa gjorde plättar eller korv med pommes frites. Löjligt överlyckliga! (stackars mamma som lagade hemlagad mat till oss varje dag men det pappas skräpmat jag minns bäst)

En gång, skolkade jag (o mamma) från skolan. Jag minns inte vart vi åkte. Eller exakt vad vi gjorde. Men jag minns det som en av de bästa dagarna. Jag slapp skolan och fick följa med på äventyr. En vanlig tisdag.

Minnena får mig att fundera på framtiden. På vad som är viktigt. Traditioner.

Jag överöstes med julklappar när jag var liten. Mamma fick knappt en enda som barn och ville att vi skulle ha de mest perfekta av jular och få allt vi önskade oss... Ibland orkade vi inte ens öppna alla.

Vi pratade om julafton häromdagen. En av de jag minns mest är när en vän till familjen kom och var tomte. Tomten (utklädd pappa) hade ju redan varit hemma hos oss. Men jag hade inte fått det jag mest av allt önskade mig. Ett "my little pony"-slott. Mamma tyckte det var för dyrt o plastigt. Men. Den riktiga tomten kom med det... Vilken lycka! (tomten visste precis vad jag önskade mig då mamma berättat för vänninan vad hon verkligen INTE tänkte köpa hur mycket jag än tjötade...)

Det är många år sedan vi slutade med de där riktiga jularna. Då mamma städade, lagade mat, köpte julklappar och var så trött på julafton att hon somnade i soffan. Varje år. Jag prioriterar och väljer hellre ut några saker. Var och en får önska några egna jul-måsten. Resten skiter vi i...

I år har I önskat en julgran. Så det ska vi skaffa, så tidigt som möjligt för att hinna njuta (och ta julkort). Min julfavorit - adventljus, levande ljus, ljus i granen, juleljus på stan, ljusen på Jul på Liseberg... Stad i ljus (låten!)

Julklappstips: Digital fotoram (Dani älskar den, jag använder den som "pekbok" + mormor o morfar älskar den då de får se alla bilderna på oss barn o barnbarn...)

26 nov. 2011

När man vill olika...

Jag läser ett gammalt inlägg på Köpstoppsbloggen När bara en vill leva enkelt och kommentarer från läsarna...

Jag funderar väldigt mycket nu på hur jag vill leva mitt liv. Vad som är viktigt, för mig! En vän kommenterade att jag inte tänker, bryr mig så mycket hur I vill leva sitt liv... Någonstans på vägen hit, där vi är nu, vill vi olika. Har olika visioner om vårat framtida liv. Men jag kan inte gå med på att med dyra lån leva en livstil som jag inte tror på. Vill leva.

Jag vill leva enkelt. Jag nöjer mig med ganska lite. Mina boendedrömmar är ganska små. Bor gärna i compact living i stan. Resten av livet.

I tittar på villorna i GP bostad och undrar om vi kommer bo i hus nån gång. Jag säger nej, inte jag iallafall! Han undrar, frågar, försöker övertyga mig. Men jag vet. Hur det skulle sluta... Han är ingen fixarperson, som kan måla om, påta i trädgården, skotta snö, renovera etc. Det skulle sluta med att jag fick göra ALLT. På min fritid. Istället för...

Det är jag inte beredd på. Jag vill ha fritid att göra det jag drömmer om. Tid att vara kreativ. Tid att sy, pyssla... Tid att driva eget företag. Tid att laga mat, baka glutenfritt bröd. Tid att leka med Dani. Tid att lära mig nya saker. Tid att göra ingenting. Jag vill inte ha måstena som kommer med att bo i hus...

För mig handlar inte leva enkelt om ett torp på landet, självförsörjning, sluta konsumera utan om att uppskatta de små sakerna i livet. Jag vill leva i normalstandard 2011, ha pengar att köpa det jag behöver och önskar mig men inte sitta fast i ekorrhjulet där man hela tiden önskar sig mer, bättre, större... där man ALDRIG nått tillräckligt långt. Tjänar tillräcklig mycket. Har tillräckligt många lyxprylar. Reser tillräckligt ofta. ETC.

I tror, som många andra, fortfarande på drömmen, i den där perfekta av världar; drömhuset, drömfamiljen, drömjobbet - förväntningssamhället...
att man kan köpa sig lycka. Att om jag bara... så.

Jag tror på verkligheten. Jag vill vara vardagslycklig i verkligheten. Jag sparar gärna till frihet. Bor enkelt för att kunna utveckla nya ideer, planer och drömmar.

Jag brinner för att starta eget, driva eget och det går inte riktigt ihop med att ekorrhjulet och tjäna pengar för att spendera. När man under flera år levt med pressen att tjäna pengar (på sin dröm)... förändras man. Jag är mycket mer medveten om ekonomi. Om hur mycket pengarna kostar i min tid. Hur mycket jag måste jobba för att få in dem...

Om det är värt det? Leva i ekorrhjulet för att kunna spendera mer...

PS: Jag älskar tv-program som Lyxfällan, Arga Snickarn, Rent hus etc. En vän sa jag skulle passa som programledare i t.ex. maniska samlare... he he... hon har så rätt -det är en knasig dröm;) Jag älskar att planera, organisera, städa och har alldeles för många åsikter om hur andra borde röja, rensa, fixa...

Hon gav även en komplimang: att jag nån dag kommer göra stordåd som spindeln i nätet på nått företag - Tack!

25 nov. 2011

Ta hand om mammakroppen...

I bloggvärlden pågår en vild disskution angående mammakroppen - jag har haft tur och redan gått ner mina graviditetskilon naturligt... Kroppen har förändrats men förutom ärret efter snittet så är jag ganska nöjd. Hur brösten kommer se ut efter amningen har jag ingen aning om. Men. Jag känner, ungefär som Ebba von Sydow, att det finns viktigare (och roligare) saker att lägga tid, energi o pengar på...

Vilket träningspass det är att gå runt och köra barnvagn. Långa (2h) dagliga barnvagnspromenader. Bära runt en 12-kg bebis. Shit, vilka smala tränade överarmar jag börjar få... Jag som HATAR att träna börjar för första gången i mitt liv få en vältränad (mamma)kropp...

Jag har lovat mig själv att minst en gång i veckan ta en timmes hemma spa-tid, låser in mig i badrummet. Skrubbar huden. Rakar benen. Fixar fötterna. Hårinpackning. Smörjer in mig. Klipper naglarna, målar. Ögonbrynen. Sätter mig sedan med en tidning. En kopp te. Njuter av att göra ingenting! (om jag har tur sover Dani fortfarande)

Efter pappas TIA kör vi striktare diet. GI. Mindre kolhydrater. Jag älskar pasta, ris o potatis + jag ammar så jag fuskar men går ändå ner... På kvällen är det bara fisk/kött/kyckling o grönsaker. En av favoriterna är squashlasagne (efter recept i "våra bästa GI-recept"). Köttfärssås, stekt squash + auberginer, pesto, mozzarella, parmesan. Italienskt inspirerat - Mättande, gott o nyttigt!

Jag kände mig väldigt träffad i Landet Brunsås (måste ses av er utlandssvenskar!) att man köper kokböcker men man använder aldrig mer än 3 (?) recept... så vi bestämde oss här hemma att gå igenom kokböckerna, som står i bokhyllan, välja ut recept o provlaga... Förhoppningsvis hitta nya favoriter!

Årets julklapp - matkassen? Que? Är det verkligen så mycket "hjälp" att behöva läsa nya recept o laga rätter man aldrig lagat tidigare varje kväll. Att få en matkasse hemskickad är väl ungefär som att själv veckohandla efter en genomtänkt matsedel. DIY-matkassen! Hur vet jag att recepten passar min familjs (barnens?) smaklökar? Och billigare det är det ju inte heller... så jag fattar inte riktigt grejen. Hemskickad kock däremot...

UPDATE: I bloggvärlden pratas även bebissömn, angående UnderbaraClaras inlägg om att lära barn sova hela natten, ensam i eget rum - Written by Alex och Försök att inte se så snygg ut skriver intressant och jag kan inte mer än att hålla med...

PS: Dani (9mån) sover nu minst 6h i sträck OM han får samsova med mig - jag prioriterar att få sova och skiter i alla regler och andras åsikter...
(t.o.m I:s spanskinfluerade sova hela natten - åsikter)

24 nov. 2011

Dagens funderingar...

Köper jag leksakerna för Danis eller för min skull? Han är ju mest förtjust i köksredskapen, modetidningarna, o allt annat som är mammas eller pappas... (På Danis önskelista skriven av mig finns t.ex. en gåvagn - som jag själv tänkte köpa - men annars tittar jag alldeles för mycket på snygga designersleksaker, träleksaker som kanske inte alls är så roliga???)

I undrade varför jag inte är som andra och önskar mig ett platt-tv? Jag skrev en lista med kökredskap jag önskar mig (och behöver*) till min "framtida lgh" - ja, att bara ha små önskningar gör visst andra förvånade men jag behöver inte så mycket (onödiga prylar!) + jag älskar ju att laga mat...

Trots att jag hatar köphysterin, julklappshetsen och inget gör mig lyckligare än att få spendera julafton i myskläder framför tv:n (med köttbullar, risgrynsgröt o knäck) så märker jag att julklappsstressen "Mitt barns första julafton" kryper sig på...

Konsumtion.

PS: Jag försöker hålla huvudet kallt (plånboken hårt) och funderar på att köpa köksredskapen till mig och låta Dani få leka med dem;)

*Jag skänkte precis allt till min syster när jag flyttade hem från Spanien, inget att frakta hem tyckte jag då men nu - om, när jag får ett eget kök så kommer det eka väldigt tomt...

UPDATE: Hela lägenheten skulle eka tom - Att jag knappt äger några möbler har också med att göra att jag bott i möblerade hyresrätter i Spanien sen jag flyttade hemifrån... Det är ju både positivt (nu kunna köpa nytt / genomtänkt) o negativt = dyrt att börja från noll!

22 nov. 2011

Önskelistan - framtidsmål...

När jag rotade lite i mina lådor (efter gamla betyg o referenser) hittade jag en livslista med framtidsmål. Efter att ha läst boken The Secret om lagen om attraktion LOA, att du drar till dig det du vill (eller inte vill?!) genom vad du tänker, vad du ber om, vad du önskar dig.

Skrev jag en mycket seriösare ÖNSKElista. Med t.ex. gravidönskning, nollor på sparkontot, målvikt, egen lägenhet... (publicitet, kunder och lönsamhet för SMiD).

Kul att se hur livet utvecklat sig. Hur en del punkter blivit verklighet... Hur mycket lyckligare, mer tillfredställd, jag är med livet, idag = det är väl bästa betyget!

Jag är väldigt förtjust i Oscars ekonomifunderingsar i sina gästinlägg på Köpstoppsbloggen. Han pratar om hur ens mål är kopplade med ekonomi och hur man borde fundera på hur man vill leva sitt liv för att uppnå sina drömmar. T.ex. större hus= större lån= mindre pengar till annat.

Han skriver även om att köpa sig frihet (spara pengar). Om man t.ex. drömmer om att starta eget kanske man inte samtidigt kan köpa drömhuset, bilen, utlandssemestern, sommarstugan etc.

Prioriteringar!

Övervägda val. Hur vill vi leva? Hur ska vi jobba? Vart ska vi semestra? Vad vill vi göra på fritiden? Vad är viktigt för OSS??? Hur vill vi att framtiden ska se ut...?

När man söker ett nytt jobb börjar tankarna självklart snurra. Arbetsvillkor? Lön? Pendla? (Nej, tack!) Flytt?

Jag skriver en ny önskelista med nya framtidsmål. För en del livsval har jag redan gjort. Jag vill inte ha ett barn till, nu. Jag vill jobba! Jag känner att jag står o stampar (professionellt) med SMiD och söker nya utmaningar. Jag vill bo o leva i Sverige (inte Spanien). Jag vill att Dani ska gå på svensk förskola och växa upp nära mina föräldrar...

Att mina nya mål förändrar framtiden, inte bara för mig utan även I och Dani, är jag väl medveten om. Att jag, vi, är väldigt flexibla genom våra tidigare val. Skulle kunna packa våra väskor och flytta, precis vart vi vill -
eller dit ett framtida jobb för oss...

20 nov. 2011

Tillbakablick i bloggarkiven...

Jag går tillbaka i arkiven på bloggen. På min gamla blogg läser jag om önskan att visa upp mig för världen (nov 2006), ett blogginlägg som kommenterades av Fresh Fish grundaren Davoodi som tyckte att jag skulle söka. Sagt o gjort. I maj året därpå ställde jag ut SMiDs första kollektion.

I november 2007 har jag fått en plats på modemässan CIFF på Bella Center i Köpenhamn för SMiD och börjar planera. SMiD är även med i Habit!

I november 2008 öppnade jag efter flera månaders renovering min klädbutik SMiD på Vasaplatsen 10 i Göteborg. Har nästan glömt de där månaderna av renoveringsproblem med en sliten vacker butikslokal...

I november 2009 hade jag en jätteduktig praktikant, butiken firade 1 år och jag och I började prata om "framtiden"...

I november 2010 växer magen, jag planerar för att kunna vara mammaledig, jobbar extra på arktitektkontoret och syr lappstäcke o barnkläder på fritiden...

November 2011: Jag skriver CV och funderar över de senaste åren om egenföretagare, bergodalsbaneresan. Så mycket jag lärt mig. Så mycket jag gjort. Så jag har utvecklats. Förändrats. Blivit vuxen (t.o.m mamma!)...

Jag kan inte låta bli att fundera över de kommande 5 åren. Framtiden!

18 nov. 2011

Livet kom emellan...

Jag har försökt publicera några inlägg här på bloggen men tyvärr så har bloggen krånglat. Nu försöker jag via safari istället för internet explorer.

Tankefunderingarna kring framtida jobb fick mig att kolla in olika jobberbjudanden i modebranschen. Jag fastnade för ett och filar nu på min CV och personliga brev. Ett bra sätt att komma igång. Jag har lärt mig en hel del av alla CV:n jag får skickade till SMiD om vad man INTE ska skriva...

Det är snart 1 månad sedan jag la ut en förfrågan efter nya designers, formgivare, konstnärer på bloggen, facebook, nätverk etc. Jag har pratat med flera olika. Lovade att höra av mig med ett avtal. Kommissionsavtal. Jag började fundera, skriva och så vips: Dani blev sjuk, jag sov dåligt, pappa...

Livet kom emellan!

Designerna börjar höra av sig och undra vad som hände. Svaret: Jag är mammaledig! En del dagar, veckor bara försvinner...

Jag pratade med I om butiken. Det nya konceptet. Han sa: Det som inte får hända är det som hänt nu under mammaledigheten, att du tar omvägar för att slippa gå förbi. För att du tycker det är för jobbigt. Irriterande. - Det är DIN butik. Du bestämmer!

Han vill att butiken ska ge mig glädje. Förståss! Göra mig lycklig. Det har den inte gjort det senaste månaderna. Det har bara vara irritation och problem. Så långt har det gått att jag undviker att gå dit.

Jag undviker t.o.m temat här. På bloggen. Som handlar om butiken. Driva butik. Entreprenörskap. Både de positiva och negativa. Det svåra och det enkla. Vägen.

Lärdomen är iallafall att alltid skriva allt i avtalen. Även det som aldrig skulle hända. Det oväntade. För. Det blir aldrig som man tänkt sig...

13 nov. 2011

Min underbara älskade solstråle...


Min bror tog en bild på Dani med sin iphone, lekte med hipstamatic och publicerade på Facebook. Jag tycker Dani är så söt att jag inte kan låta bli att vara lite överdrivet mammastolt och visa upp honom för (hela) världen...

Nya karriärsmål?

Tankarna snurrade länge igår kväll. För första gången sen Dani föddes var jag frivilligt vaken efter tolv. Funderingarna på framtiden. Valmöjligheter. Att skapa nya mål. Kanske inte bara 5 år framåt. Utan 10 år. Vart vill jag vara, jobba med, när jag är 40?

Vet inte hur jag ska sammanfatta det men att bli omskriven i en modetidning är inte längre en dröm... För nu vet jag att det inte behöver betyda att jag kan leva på drömmen. Att den fungerar i verkligheten. En illusion. En fasad. Fina ord. Men.

Att bli omskriven i en ekonomitidning, i detta fallet - DI - betyder att siffrorna är viktiga. Här handlar det om att tjäna pengar. Företagande. Framgång?

Jag trodde längre att det viktigaste för mig att få designa, att skapa, vara kreativ men drömmen om ett eget klädmärke handlar även om att att leva på drömmen. Överleva. Att lyckas är viktigare än jag först trodde. Starta. Driva. Kämpa. Tjäna pengar. Utveckla. Förverkliga idéer. Leda projekt. Nå mål.

Jag funderar på livet som designer. Samma jobb. Samma lön. Olika klädföretag. Men. Att jag skulle nöja mig med det de kommande 35 åren... Resten av mitt yrkesliv? Kanske jobba mig upp till Chefsdesigner.

Men. Vill jag det? Är det det jag drömmer om? Skulle det få mig att känna flow? Vilja gå upp varje morgon? Skulle jag kunna låta bli att lägga mig i hur företaget drivs, nya marknader o mål...?

Har intresset för att driva företag. Företagande. Tagit över. Få vara med och bestämma. Besluta. Finns det kanske en chef i mig?

Jobba med företag- o affärsutveckling, ledarskap, kommunikation, marknadsföring, ekonomi, organisation... Näringslivet. Vill jag det? Vad skulle det innebära? Vart kommer mode, design, arkitektur, inredning - min erfarenhet och utbildning in? Måste jag utbilda mig mer? Kan jag klättra dit?

Jag googlar för att försöka ta reda på vad det är jag vill bli då? Hamnar på IHM Business School...

Nu märks det helt plötsligt så tydligt att jag inte pluggat i Sverige. Att jag flyttade utomlands när jag var 19. Innan man pratade yrkesval. Yrkesbanor. Vet inte ens vad jobbet kallas på svenska;) Projektledare? Textilekonom?

Hade jag utbildat mig till modedesigner om jag var tonåring igen, med den erfarenheten av modebranschen jag har? Med det jag lärt mig? Om jag fick välja om...

PS: Nu tänker jag inte under småbarnsåren. Men vad jag söker, letar för jobb nu kanske förändrar vart jag hamnar sen...? Strategiskt tänkande. Målmedvetenhet. Framtiden.

12 nov. 2011

Entreprenörsbloggen...

Det är väl typiskt mig att vid 22-tiden en lördagskväll hamna framför datorn. Under reklampausen på Så mycket bättre bläddrar jag igenom DI Weekend. Läser om Elin Kling. Jag läste hennes blogg för nått år sedan... Style by Kling. Sen dess har hon gjort en kollektion för H&M, stylist, webbtv, startat flera olika modesiter, startat eget klädmärke, startat en modetidning...

Jag hamnar på hennes "entreprenörsblogg" - tycker det är lite väl mycket reklam från sponsorn SEB men... jag fortsätter läsa. Funderar. Antecknar. "Framgångsrik är ingenting man är utan någonting man blir"

Dubbla känslor. Lite sund avundsjuka. Jag vill inte vara hon. Men jag vill nå (ännu?)längre. Nytt mål: artikel i DI weekend;) - Bygga mitt personliga varumärke. Marknadsföra mig själv. SMiD? (över)Leva på drömmen...

Vet inte vilken väg jag ska välja. Har under flera år drivit "Backstage i modebranschen". En entreprenörsblogg? Men tror jag blivit mer en "mentor" för unga tjejer som drömmer om modevärlden än. Det som var mitt mål. Ett starkare varumärke. Göra mitt klädmärke "känt". Sprida SMiD.

Kanske är det mitt sätt att ge tips och råd. Mitt sätt att skriva. Är jag duktigare på att sälja mig själv än sälja det jag gör? Mina tankar och funderingar. Är bloggen vägen mot målet eller kanske en ny väg. Mot någon annanstans. Än vad som var tänkt.

Jag står fortfarande där. I det där vägskälet. Vad vill jag? Vart är jag påväg? Har målet förändrats? Vad har jag lärt mig?

Ena foten står kvar i entreprenörsvärlden, att driva eget - den andra är påväg. Men jag vet inte riktigt vart. Vet ni? Ser ni något som inte jag ser (skogen för alla träden?)

Min blogg oroar mig lite. Speciellt den sista mer personliga mammalediga biten. Har jag tagit ett steg för långt? Bortifrån den professionella "fasad" jag byggt upp tidigare. Är det negativt för framtida jobb. Vill jag jobba med bloggar, sociala medier, marknadsföring? Vill jag verkligen synas? Är det kanske nödvändigt t.o.m ett måste för att nå målet???

Vill jag jobba med mode? JA! Vill jag designa för andra? Nja...

En tjejkompis undrade vad som jag trodde gått fel med SMiD. Jag svarade min design. Jag tror jag gjort det mesta rätt men kläderna jag designar, tycker om, vill skapa säljer inte. Fel material, fel passning. För komplicerade att bära? Hon undrade om jag inte kunde, borde ändra min design då. Jag kommer ju ändå få designa trendplagg om jag börjar jobba som designer hos ett modeföretag? Just det jag egentligen inte vill... Eller?

Jag får nog sova på saken. Återkommer...
Typisk att inlägget inte går att publicera;)

PS: Dani sover nästan hela nätter. WOW! - Jag har fått tillbaka mitt liv! Jag har tid o ork att tänka egna tankar, vara Bella och inte bara trött sömnfokuserad mamma...

8 nov. 2011

Att stjäla de andra skänker?

Vi tog en långpromenad i söndags. Gick förbi utanför Myrorna vid Järntorget. Där stod människor och rotade i lådorna som andra hade skänk. Lämnat vid dörren.

Ok att Myrorna inte var öppet. Men. Hur kan man med?

Tanken med att handla på Myrorna borde väl ändå vara att pengarna går till välgörande ändamål? Att cirkeln sluts.

Vet inte om det räknas som stöld men jag skämdes.

Det var alltså inga "fattiga uteliggare" som stal.
Utan unga modemedvetna(?) tjejer.

Vad har vi skapat för värld?

7 nov. 2011

Bakterieskräck, bacillfobi o bebisar...?

Läste en äcklig artikel i ELLE om bakterierna (jag=bacillskräck) i sminkväskan. Gammalt smink. Så en annan sak jag ska unna mig är en ny sminkväska. Mascara. Ögonskugga. Läppglans. Efter att ha legat oanvänt i snart ett år borde det inte vara så fräscht...

FORTS: Jag tog med mitt gamla smink när jag skulle handla nytt, så t.ex. färgen på läppennan skulle bli så lik den jag har som möjligt. Känns så fräscht! Lyxade även till det med en snygg sminkväska. Tjejen berättade även att man kan tvätta puderborsten med schampoo. Helst en gång i veckan!? Hon skrattade när jag berättade att jag inte tvättat den sen jag köpte den för två? år sedan;)

UPDATE: Jag blev förvånad när en kompis inte visste att den lilla teckningen på en öppnad burk med texten t.ex. 12M är bäst före datum... Finns på de flesta skönhetsartiklar. Såg nu att min nya mascara håller bara 6M men kajalpennan 36M.

UPDATE: Dani suger på allt. För precis ALLT till munnen. Jag äcklas av att han suger på t.ex. fjärrkontrollen. Vilken bakteriehärd. Jag stoppar ned den i en plastpåse. Tänker på allt äckligt på mobilen. Tangentbordet. Bara att vänja sig. Det är nog bara börjar.

UPDATE: Appropå bacillskräcken så undrade jag om böckerna på biblitekets barnavdelning rengjordes. Men de gör de inte. BLÄ! - Nej, tyvärr kommer jag nog inte låna hem så många bacillfyllda böcker till Dani och krypa ner i sängen med...

UPDATE: Min pappa hade med sig sina innetofflor till sjukhuset. Nu går han runt här hemma och släpar runt sjukhusbakterierna. Dani ålar efter. Nej, jag får nog köpa nya tofflor till min pappa i farsdagspresent...

UPDATE: Detta är anledningen till att jag aldrig, ALDRIG, skulle handla på loppis. Saker som stått på en vind. Gamla grejer. Mina egna gamla leksaker eller familjens (brorsbarnen) går an....

UPDATE: Jag tvättar Danis leksaker. Varje månad. De som inte går att slänga in i tvättmaskinen. Diskmaskinen. Handtvättar jag.

UPDATE: Vill inte ha husdjur. De är söta på bild. Hatar kryp!

Ja, ni märker... Jag har lite lagom fobi;)
Det är även därför jag är ett städfreak...


UPDATE: Har inga problem med att byta blöjor, torka spyor etc. Bara jag får tvätta händerna, tvätta kläder o lakan etc.

UPDATE: Emma svarar "RENT men inte sterilt". Jag har nog hittat en balans mellan min fobi o en normalt vardagsliv... Lite skit rensar magen, som sagt!

UPDATE: Nästa oro är alla konstiga farliga ämnen i mat, skönhetsartiklar, leksaker...

Att unna mig själv...

Såg en passande lägenhet. Med en fantastisk stor lummig innegård med lekplats. Gungor. Sandlåda. Min fantasi skenade snabbt. Långt bort. Till framtiden.

Tyvärr fanns det ingen hiss. Tredje våning. Tre trappor upp. Utan hiss. = Nej!

Jag har få men viktiga krav. Jag vill ha tvättmaskin i lägenheten. Om den inte får plats i badrummet får den gärna finnas i köket. Som i Spanien. Men jag vill ha tvättmaskin hemma. Speciellt när man har barn.

Låg Avgift. Jag sitter och dagdrömmer på hemnet. Tycker inte det är så stor skillnad på en avgift på 2någonting och 3någonannat. Men det är det. Varje månad. På ett år blir det mycket pengar...

Att Dani ska få ett krypin. Hörn. Jag tror han kommer bli som jag som lekte överallt. I hela huset. Jag hade både eget rum o gemensamt lekrum. Men drog ändå med alla leksakerna till både köket, vardagsrummet, hallen etc.

Jag har en framtidsdrömmapp på datorn. En mapp med inspirerande bilder. Jag skrev ut allt jag hade för nått år sedan. I miniformat på A4. Finns nånstans i bloggarkiven.

De överstylade perfekta hemmen. Flinar åt den nya bloggtrenden där man börjar visa hur det egentligen ser ut. Verkligheten. Vardagen. Inte den opersonliga städade ytan.

Jag drömmer om vardagen. Det är den som är viktig. Frysa på en innegård med lekplats. Närhet till förskola. Skola. Slippa släpa upp unge o matkassar tre trappor. Slippa beställa tid o gå ner i källaren för att tvätta de nedspydda, nedsmustade, sönderlekta kläder. Ha lite plats att få undan allt annat så man har plats att leva. Leka.

Jag köpte en present till mig själv. En julklapp. Kalla det vad du vill. Jag tyckte jag var värd det. En framtidspresent. Till mitt framtida kök. En praktisk funktionell pryl. Som förhoppningsvis kommer göra mig vardagslycklig.

I somras lovade jag mig att börja unna mig själv små saker. Har inte köpt saker till mig själv på flera år. Saker till mitt framtida hem. De behöver inte vara dyra. Utan små vardagssaker som t.ex. en osthyvel eller en kniv. Saker man behöver och har användning av. Varje dag.

Jag borde klippa mig. Slinga. Fixa fötterna. Måla naglarna. Leka lite hemmaSPA. Kanske en ansiktsmask. Börja sminka mig. Ja, ta tag i mig själv helt enkelt...

4 nov. 2011

Tänk på livet!

Allt kan förändras på en kort stund... Fick en påminnelse om att livet är skört. Min pappa.

Han mår bättre nu. Får komma hem idag. Vi andas ut.

Jag reagerar visst bra i akuta situationer. Jag blir lugn. Förstår allvaret. Tänker klart och agerar snabbt. Tur det!

PS: Lär er AKUT-testet!

31 okt. 2011

Modebranschen skvaller....

Ryktet går att H&M kommer köpa Odd Molly?

(kom ihåg vart ni läste det först;)

29 okt. 2011

Leva nedkopplad, trygghet o ekonomi...

Jag läser i flera tidningar om den senaste trenden att logga ut - leva nedkopplad. Jag har nog aldrig varit helt beroende även om jag under en tid skrev väldigt många blogginlägg dagligen. Har aldrig skaffat en iphone eller likn. just för att slippa "alltid vara uppkopplad"-stressen... (har en gammal nokia)

Men just nu känner jag jag ännu mer för att leva nedkopplad. T.o.m utan tv (Ja, stor grej för mig som älskar tv:n). Läsa en bok. Tidning. Sy. Pyssla. Bara leka med Dani. Vara helt närvarande...

Min och I:s iphone, ipad disskussion fortsätter. Jag anser att man behöver inte kolla mailen, FB etc en gång i kvarten, timmen. Om man nu inte väntar jobbmail. Så mycket intressant kan inte ha hänt? För mig är lagom att kolla datorn några ggr om dagen...

Jag spenderar väldigt mycket mindre tid slösurfandes sen jag blev mamma. Är mycket mer effektiv. Gör det jag ska.

Ekonomi och pengar är väl inte ett tema jag tänkte prata om för mycket här på bloggen men när man är mammaledig har man mindre pengar + det kostar att ha en bebis. Så då är t.ex. 40 kr för en kaffe mycket pengar. Jag dricker varm choklad och vill gärna amma inomhus när vi tar en promenad. Ett ställe där man får ta in vagnen. Men att spendera 40+40kr varje dag blir ganska mycket pengar = dåligt samvete!

En kompis har en ekonomistrategi. Hur många timmar är du beredd att jobba för den där saken du vill köpa? Tjänar du t.ex. 300kr/h så måste du jobba X antal timmar för att köpa den - vill du fortfarande ha den? Nu räknar jag tvärtom: Shit - nu har jag spenderat 1/8-del Gaaahhh! När man har lite pengar blir man mycket mer medveten om vad saker kostar. Räknar. Säger jag som redan innan var ekonomisk. Men unnade mig gärna små vardagslyx-saker som kafébesök, en tidning...

Min tankar på framtiden fortsätter. Läste ett inlägg hos Emma om ett hem där mina barn kommer växa upp. Trygghet. Så känner jag. Jag vill ha ett "hem" där Dani kommer växa upp. Få grannkompisar. Leka på gården. Ha ett litet hörn, eget rum. Närhet till förskola.

När man får barn och märker att de är små personen. Personligheter. Som såsmåningom kommer skaffa ett eget litet liv. Med vänner. Grannar. Förskola. Så känner jag att jag har skyldigheten att ge honom så mycket trygghet jag kan...

Men även låta honom finna trygghet i andra människor. Jag har skapat en liten mammig pojk. Väldigt lugn. Nästan blyg. Det kommer troligen märkas. I framtiden.

25 okt. 2011

Att börja bli mig själv igen...

Sakta börjar jag komma tillbaka. Känna lusten. Att driva. Att kämpa. Att fortsätta...

Jag börjar få respons. Få kontakt med andra designers. Vi har mycket gemensamt. Drömmen om att skapa något eget... Starta eget. Driva eget. Leva på drömmen. Överleva.

En av designerna undrade om jag inte borde dra igång det här till jul och hon har ju helt rätt. Så nu är min tanke att få ihop designers och produkter till 1 december. Skapa en liten designersjulmarknad i butiken. Vi får se om jag klarar det...

Jag har äntligen tagit fram symaskinen. Sytt om lakan till Dani. Saknade att sy. Saknar vara "mig". Inte bara vara mamma...

För att få saker gjorda skapar jag dagslistor. Det här ska jag försöka hinna med idag. En del saker ta en vecka att få gjorda. Pinsamt! Jag behöver fortfarande sova en stund varje dag när Dani sover. Vi tar en lång barnvagnspromenad. Mat. Lek. Ja, dagarna bara försvinner...

Jag bestämde mig att skita i alla "regler" och låter nu Dani sova bredvid mig halva natten. Tätt intill. Liggammar. Han och jag sover bättre. Jag börjar bli mig själv igen. Har ork. Tre i en 1.40 säng är lite trångt men...

Jag har även fortsatt med fotoalbumen. Både Danis lilla egna och familjealbumet. Så mysigt att gå tillbaka i minnet. Låta tankarna flyga iväg. Men. Jag vill inte tillbaka. Gick verkligen igenom ett helvete första månaden. Jag. Min kropp. Undrar om jag kommer vilja graviditet, våga förlossning igen?

Så. Jag börjar bli mig själv igen. Komma ut ur sömnbristdimman.

Jag har bestämt mig att lämna bebis - mammalivsbloggandet bakom mig. Sluta tjöta om sömnbrist, amning, bebisrutiner etc. Kommer fortsätta berätta lite personligt, mina tankar o funderingar men sakta börja blogga mer om SMiD, butiken, designers etc. Där jag känner mig lugn. Inte går igenom varje inlägg halva nätterna. Oroar mig för vem som läser. För om jag är för personlig. Privat?

Kram på er! Saknar er...

22 okt. 2011

SMiD söker oetablerade designers...


Jag söker designers, formgivare, konstnärer till min lilla butik i GBG!

Mina killar sover. Jag har en stund för mig själv. Har läst flera intressanta inspirerande reportage. Ta varje motgång som en erfarenhet. Gräv där du står. Våga mer. Drömmen att kunna försörja mig på min kreativitet...

Jag har funderat på vad jag lärt mig av SMiD. Att driva butik. Utveckla ett koncept. Skapa ett eget klädmärke. Man lär sig mycket mer av motgångar... Ensam är inte stark. Samarbete. Jag behöver hjälp! Nån som hjälper till att dra, delar... Måste finnas många (därute) som drömmer om en egen butik? Som vill satsa på något eget... Vågar?

Går igenom veckans anteckningar. Leta designers! Sälja på kommission i butiken. Tänkte göra en skiss. Posta på olika nätverk. Facebook. Designskolor. HDK. Tillskärarakademin. Börja söka kreativa skapande entreprenörer...

SMiD söker svenska oetablerade designers, formgivare, konstnärer till SMiDs Butik & Ateljé i Göteborg.

Har bestämt mig att förändra konceptet. Att till våren göra SMiD till en butikslokal för unga oetablerade designers o formgivare. Konsthantverk. Mode, kläder, accessoarer, smycken, inredning, tavlor, glas, keramik, konst... Vem jag nu hittar?

En unik presentbutik med utvalda handplockade konsthantverk från svenska designers. Svensk Design. Handgjorda. Begränsad upplaga. Snyggt. Coolt. Tufft. Stilrent. Innovativt. Originalitet.

Helst skulle jag vilja hitta några designers som letar butikslokal och är intresserade av att dela lokal / öppettiderna med mig. Som redan har eget företag. Skapar en egen produkt. Ett utbyte - Så SMiDs Butik kan ha öppet hela veckan...

Hör av dig till mig om du eller någon du känner är intresserad av att sälja sina saker på kommission i SMiDs Butik på Vasaplatsen 10 i Göteborg våren 2012:
info (at) svenskdesign.eu

WWW.SVENSKDESIGN.EU

16 okt. 2011

Vika tvätt...


Tänk att man kan bli så glad av att få vika tvätt - Danis underbara små (stora? st.80-86) bebiskläder... Randigt rules i tvättkorgen!

14 okt. 2011

Tack!;)

Tack för era gulliga uppmuntrande kommentarer. De värmer verkligen...

Jag vilar mig lite och kommer tillbaka när jag har nått att skriva om som inte handlar om sömnbrist. Ska försöka att komma tillbaka. Till mig. Mina tankar och funderingar.

Genom era kommentarer insåg jag att vi är många som funderar över livsval, karriärsval, framtidsval. Alla dessa valmöjligheter. Igår pratade jag med en tjejkompis. Hon skrattade åt mig och sa: - Du kan ju vänta några år med att oroa dig för Danis gymnasieval!!!

Jag ska försöka koncentrera mig på de val som jag måste ta nu. Inom några månader. Butiken. Dela eller inte dela lokal. Stå själv i butiken under våren? (I ta hand om Dani) Sälja? Designa nytt? Sy upp själv? Leta upp andra svenska designers, formgivare... Sälja på kommission?

Jag är egentligen inte intresserad av att använda butiken som showroom, galleri etc. utan anser att jag måste ha öppet för att få in kunder. Egentligen hela veckan. Men då måste jag hitta nån (annan) som vill dela på öppettiderna? Sälja sina saker...

Om jag skulle hitta ett gäng unga designers, formgivare som vill dela butikslokalen, stå själva i butiken t.ex. en dag i veckan, så skulle jag kunna ha kvar den även när jag hittar ett nytt jobb...

Hur hittar jag intressenter? Designskolor, modeskolor? Skulle det fungera? Vara värt det? Jag skulle ju få ha kvar min dröm, ett tag till...

Men jag måste ha en fast inkomst. Tjänar tyvärr inte tillräcklig på butiken. SMiD. För att (över)leva. Vill ha ekonomisk trygghet. Spara pengar är viktigt för mig. Jag drömmer fortfarande om en egen lägenhet. Ett hem. Men så länge jag är mammaledig så får den, tyvärr, vänta...

- Egen lägenhet ingår i min femårsplan.

Nästa steg är att leta jobb. Nytt jobb! Till nästa höst när jag vet att Dani har dagisplats. Men hur jag vill rikta min karriär funderar jag fortfarande på...

Nytt spännande utvecklande jobb. Gärna som har med design, mode, marknadsföring, produktion att göra. Mellanstort företag. Vill få vara med i hela ledet. Utveckla. Följa med från idé till färdig produkt. Göteborg. Vill inte pendla. Inte jobba i butik, mot kund. Jag vill inte (behöva) utbilda mig mer. Kanske nån kurs men vill inte helt byta spår. Modedesigner är nog vem jag är. Vill vara.

Ska googla runt lite. Vad finns det för jobb i modebranschen, klädföretag i Göteborg?
http://www.modeindustrin.se/
http://www.modeverket.nu/hem.shtml

Oroar mig lite om min blogg är en fördel eller nackdel? Mina åsikter om modebranschen. Måste nog hitta ett företag som jobbar med frågeställningarna som intresserar mig. Fairtrade. Rättvist mode. Arbetsvillkor. Närproducerat. Söka jobb på rena kläder? http://www.gizeto.com/fairworld/lankar.htm

PS: Nu är inget bra tillfälle att avsluta (läs överlåta) drömmen...

9 okt. 2011

Att orka...

Jag sitter ensam vid datorn. Ensam med mina tankar. Läser "Somna utan gråt" när jag har lite tid. Dani sover bättre. Några timmar i sträck varje natt. Jag börjar få tillbaka min hjärna, mina tankar. Man blir verkligen galen av sömnbrist.

Jag går tillbaka i bloggen de senaste veckorna, månaderna. Ser att jag nästan bara skrivit om sömn. Att få sova. Jag har blivit en av de där. Ointressanta mammorna som bara vill sova. Behöver sova.

Som bara pratar, tänker, lever bebisliv. Som inte...

I har köpt en biljett och kommer hit om nån vecka. Jag har bett om tid. Egentid. För att bli mig själv igen. För att ta tag i SMiD. I butiken. Ta beslut. Orka...

Jag har bestämt mig att jobba halvtid i vår. Fortsätta vara mammaledig största delen av tiden. Ibland blir det inte som man tänkt sig... Krisen.

Framtiden börjar redan nu. Livet efter SMiD? Efter mammaledigheten...

Jag känner mig. Sårad. Behöver samla ihop delarna. Trodde aldrig att mammalivet skulle vara så tärande. Krävande. Sömnbristen så förödande. Trodde jag skulle orka jobba. Tänka. Leva. Så blev det tyvärr inte...

Jag har bara orkat vara. Leva vardagsliv.

Jag känner att jag inte har så mycket att säga. Här. Kan inte. Borde inte. För många inblandade. Alla kan läsa. Skulle nästan vilja försvinna från nätet. Sudda ut. Funderade t.o.m häromdagen att bara ta bort allt. Min blogg. Den som betydde (betyder?) så mycket...

För att kunna börja om. På nytt. Det där om Ave Fenix. Pånyttfödelse. Alltså inte på nätet. Utan i livet.

Behöver samla mig. För att orka kämpa ett tag till. Även om luften, lusten gått ut. Jag pratar alltså om SMiD. Min butik. Min klädmärkesdröm. Mina entreprenörsdrömmar. Mitt företag. Mammas företag.

Till slut står jag framför det enkla faktum om att allt handlar om pengar. Tjäna pengar. För mig slutade drömmen för flera månader sedan... När allt slutade vara drömlikt. När jag gav upp... Tron. Hoppet?

Nu måste jag avsluta. Jag kan inte bara lämna. Måste rensa upp röran. Jag själv ställt till med. Det är det som är så jobbigt. För jag har inga nya mål. Inget nästa steg.

Jag velar. Velar mellan att ha mod, ork att ge upp. Drömmen. Avsluta. Gå vidare... Och våga, kämpa, orka... ett litet tag till...

6 okt. 2011

Tips på roliga leksaker?


Danis favoritleksaker!

Dani leker med köksprylarna - visp, plastburkar etc. Han älskar att upptäcka nya (lek)saker men jag vet inte riktigt vad mer jag ska ge honom - prassliga tidningar är stor favorit...

Han har även fått smaka, suga på en stor äppelbit eller brödkant. Vad mer kan jag ge? Han klarar inte av att svälja småbitar ännu...

Vad har era barn för favorit(lek)saker?

5 okt. 2011

Nära föräldraskap - jag en hippiemamma?

Jag läser inne hos "När du inte orkar ringa en vän"-Hanna om att hon, trots fördomar, är en hippie-mamma...

Jag ler igenkännande - Jag med!

Och trots även mina fördomar så är nära föräldraskap, AP Attachment Parenting, det jag gjort, gör med Dani helt naturligt sen han föddes... Lyssnar på barnets signaler, mina instinkter.

Jag - en hippiemamma? Vem skulle trott det?

Att få sova halva natten...

kopierar min FB-status här:

Tänk att ens böner så snabbt kan gå i uppfyllelse - efter ett allvarligt snack angående nattamningen med Dani så sov han 5½ timma i sträck inatt - Jag är människa igen!!! (håller tummarna att det fortsätter...)

Ja, igår var jag så trött, slutkörd, utsliten att jag "hotade" med 5-minuters metoden. Jag låter dig skrika sa jag (på skämt) till Dani. Jag bönade och bad. Jag erbjöd att ge honom så mycket tutte han ville bara han lät mig sova några timmar i sträck. SNÄLLA!

Gissa om jag var chockad när jag vaknade vid 05.30 (med onda hårda bröst) och upptäckte att Dani (och jag) hade sovit halva natten 00-05.30

Att jag inte tänkt på att prata med Dani om nattamningen tidigare - så enkelt! Jag behövde verkligen få sova ut då jag började bli smått galen av sömnbrist;)

PS: Tror Dani har lidit av nattskräck?!! Vaknar gallskrikandes, okontaktbar..

UPDATE: Ville bara berätta att Dani sov lite mer än 6 h i sträck inatt, båda dagarna har han fått vara med under familjemiddagen 20.00, nybadad i pyjamas och ätit lite mer mat... somnat i min famn runt nio... sovit 11h totalt, frukostamning vid 06. Vaknat vid 08.

Har inte varit så här utsövd sen, ?, iallafall innan Dani föddes...

3 okt. 2011

Hur tänkte jag?


En del dagar undrar jag hur jag tänkte när jag valde att åka hem tidigare...

Varmt, medelhavet, solsken, blå himmel, blommande blommor...

Citronträdets citroner är nog gula nu...

Jag o Dani på kvällspromenad i solnedgång...

Jag tittar igenom sommarens alla bilder. Så stor Dani blivit. Så mycket han utvecklats. Så lugnt, skönt o härligt vi haft det, trots sömnproblem. Myggor!

Jag håller på och skapar ett familjefotoalbum. Ja, ett riktigt gammaldags med framkallade foton. Det första, år 2011. Dani föds - Vi blir en familj.

1 okt. 2011

Att lyssna på andra...

fundera, bli osäker men bestämma sig för att man vet bäst själv!

Tankarna snurrar runt. Jag har nog läst för mycket, både böcker, internetforum, bloggar, tidningar och lyssnat på andra. Jag oroar mig för amningen, mat. Dani går ju upp väldigt bra i vikt med amningen. Nästan för bra, enligt BVC. Borde försöka trappa ned och börja med mer mat...

Jag funderar över rutiner. Mat och sovrutiner. Blir rejält irriterad på att i nästan alla böcker om sömn, sova hela natten, hyllas 5-minuters metoden. I en bok var den visst svaret på allt. Låt barnet skrika. Men - det finns inte för mig. Jag vill inte. Kan inte. Försöker att ta bort tutten innan han somnar. Sjunger, smeker, buffar på baken - få honom att somna om, själv!

Vill gärna få sova, mer, men får väl "skylla mig själv" som inte lärt Dani somna om själv. Jag söver honom med bröstet. Det är så enkelt. Bekvämt. Snabbt! Mysigt...

Jag blev nästan orolig när jag läste inne på anna wahlgrensforum. Gör mammor verkligen så mot sina barn? Där läste jag även om hårda strikta rutiner. Nästan på minuten. Passar inte mig heller. Känner som Lars H Gustafsson i boken Växa - inte lyda. Tror att barn är medvetna. Förstår.

Till slut hamnade jag iallafall på amningshjälpen och blev så glad att läsa att amningen (ersättning) ska vara en stor del av barnets kost under hela första året. En mamma undrade. Som jag. När barnet bara småäter lite, ½-1dl flera gånger om dagen men inga hela stora portioner. Att amningen fortfarande är största delen. Vilket är helt normalt vid 7 månader.

Men, där ser man hur lätt man jämför, sneglar på andra, läser för mycket, lyssnar på alla andras åsikter och tappar bort sig själv. Blir ängslig.

Jag funderar över kvällsrutinen. När han ska sova. Fram till nu har han fått somna i min famn. Jag har gått o lagt mig med honom vid 22. Senaste dagarna har han vaknat tidigare och somnat vid 20. Men då äter vi middag. Med en halvspansk familj kommer vi nog aldrig äta middag vid "svensk tid" 17-18. Jobba heltid? Laga hemmalagad? Jag vill ju att vi ska äta ihop, hela familjen men...

Dani får väl, tyvärr, äta lite tidigare. Nu får han gröt vid 18. Kanske få smaka lite på maten, om han fortfarande är vaken. Det måste ju funka för vår familj. Hur gör man i Spanien? Får nog fråga mina vänner...

Nu vaknade Dani - appropå fasta sov rutiner så sover Dani en del förmiddagar 20 min, andra 45, andra 1.30 och igår sov han två timmar. Nej, jag väcker honom aldrig. Tror han sover det han behöver. När han behöver det.

Läste även nått lugnande på babycenter - som för övrigt skickar ett väldigt intressant nyhetsbrev varje vecka om mitt barns utveckling, 7 mån andra veckan ( denna gången om att vilja äta själv) - om förr i tiden, hur man samsov med sina barn, lät de sutta när de behöver...

Efter mycket funderingar har jag gjort ett enkelt sov o matschema. Tänkte låta det ligga som grund. Mat: 6,9,12,15,18,20 (friamningen, sövning, tröst efter Danis behov). Vaknar 08 - somnar 20. Ungefär. Sen blir han trött ungefär 2h efter han vaknat under dagen så dagsvilan beror på hur länge han sover varje gång.

UPDATE: Ville bara säga att i Spanien så ammar många bara de första 4 månaderna då de är mammalediga, sen trappar de ner eftersom de börjar jobba. Där fick jag frågan väldigt många gånger om varför jag fortfarande ammade... Min tanke var att amma tills Dani är 1 år. Men Dani älskar bröstet så han får bestämma när det är dags att sluta...

Jag är medveten om att jag ger mig in på "farlig" mark när jag skriver om barnuppfostran så tyck gärna till!!!

UPDATE 2: ParisLisa undrade om jag läst Somna utan gråt. Men nej, den är alltid utlånad på biblioteket - bra tecken;) Nu googlade jag, läste lite och den verkar intressant... TACK för tipset!!! Läggningsrutin: lugnt, låg ljudnivå, svagt ljus. Flexibla förutsägbara rutiner. Somna på olika sätt (i vagnen, med napp). Ta ut bröstet. Samma vaggvisa, sovsignal. För sömnlogg. Utvärdera efter 10 dagar. Källa Wendela i Aftonbladet

Tre dagar har jag kört på min egenpåhittade metod, som liknar lite somna utan gråt (att få Dani att inte associera bröstet med sömn) och det verkar som den fungerar ungefär två steg framåt, ett bakåt. Två bra kvällar/nätter, en dålig/sämre? Men nu har jag bestämt mig och tänkte köra på några veckor så får vi se... Jag håller er uppdaterade;)

27 sep. 2011

Så vad gör jag när jag inte bloggar...


eller SOVER: Jo, jag läser tidningar och böcker!

Dani sover. Jag fick mig en kort siesta så jag stupar inte i säng ikväll. Dani vaknar mer eller mindre en gång i timmen. Hela natten. Varje natt. Skriker. Ingenting fungerar förutom bröstet. Då slocknar han direkt. Jag lägger ner honom. Somnar. Vaknar av skriket. Han har aldrig skrikit förut. Nu tror jag han vet att om han inte skriker får han inte bröstet. Får inte komma upp.

Jag försöker söva om honom i sin säng. Lära honom somna om själv. Med smek, buff, sång. Allt möjligt. Allt förutom bröstet. Gungar honom i famnen. Men nej, inte förrän jag ger bröstet får han som han vill. Somnar. Jag är hans slav. Han vet att vid 3-4 tiden orkar jag inte längre...

Inatt sov han ganska bra. Vaknade BARA 4 gånger. Jag hoppas förändringen är över. Att han vant sig. Vid sitt nya liv...

På dagarna är han sitt vanliga goa glada jag. Älskar dans, rörelse, sång, rim, ramsor och vi spelar Barnkammarbokens visor och Hujedamej av Astrid Lindgren och jag sjunger högt, falskt, och minns sakta alla texterna...

Jag har länge funderat på ett inlägg om mat, sömn och nya rutiner. Dani vill inte äta de svenska barnmatburkarna. De utan salt;) Smakar för lite? Han äter gröten, fruktpurén. Fick suga på en brödbit. Men maten. Har testat alla olika märken. Sorter. Det mesta hamnar i soptunnan. Antingen så hulkar han för småbitarna. Eller så spottar han ut. Grimaserar. Har hittat 2-3 sorter som funkar. Typ Majs, Potatis, Morot. Jobbigt! Han behöver ju annan mat.

Funderar på att börja laga mat själv igen. (När I kommer...) Kanske börja prova med hela bitar. Han suger ju på allt. Annat!

Det är fullt upp. Att vara ensam hemma med en bebis. När man inte (aldrig) får sova ut. Jag har gått runt som en zombie sen jag kom hem. Förkylningen vill inte riktig ge med sig. Så bloggen hamnar sist på listan.

Jag har iallafall handlat allt vi behöver. Tar långa barnvagnspromenader i det fina höstvädret. Älskar att få sova med tjockt duntäcke. Ha på mig kläder. Dricka varmt te. Slötittar lite på svensk tv. Funderar på att hyra film. När och om jag nu hinner se den...

Måste gå ner till min butik. Ja, det är fortfarande MIN även om det inte känns så. Vill inte. Svårt att förklara varför. Känns jobbigt. Orkar inte. Ta tag i. Besluta. Bestämma. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Lärdom: Skriv allt i avtalet. Även det som du aldrig tro kommer hända. Det oförutsägbara.

Dani skrek till. Ropade. Ond cirkel jag hamnat i med bröstet som napp. Dani suger inte på napp. Inte på tummen heller. Utan på mig. Bröstet är tröst. Så borde det inte vara... Måste orka försöka förändra. Hjälp!

Funderingarna. SMiD. Jobba halvtid i vår? Butiken. Mammaledig. Förskola. Nytt jobb? Framtidsplaneringen... Ge upp drömmen???

23 sep. 2011

Att skapa en 5-års plan...

Jag anmälde ju Dani till förskola i Göteborg via nätet. För att börja när han var 1 så jag kunde börja jobba. Heltid. Fick aldrig någon bekräftelse att Dani nu står i förskolekö så igår ringde jag:

- Men det har ju bara gått en månad! (lång handläggningstid...?)

Iallafall. Jag frågade. Det man egentligen undrar. När hon trodde att Dani skulle få förskoleplats. I centrum. Svaret kom direkt: Augusti 2012. När han är 1½...

Tips! Om ni vill ha plats till barnet är 1½ i centrala Göteborg, ställ de i kö redan nu, så får ni ett tidigare könummer och mer troligen förstahandsvalet!

Det förändrade mina planer. Får nog ta mig en funderare... Ska I ta hand om Dani medan jag jobbar heltid, deltid, i butiken? Hur blir det nästa sommar om jag jobbar i Sverige och I i Spanien? Vem tar hand om Dani?

Även fristående privata förskolor börjar barnen vid 1½ men så kom tanken att Dani ska ju faktiskt gå på förskola tills han börjar skolan. Shit! Om fem år? Halva hans barndom. Stort beslut. Viktigt att det är en bra förskola.

Söka förskola i andra stadsdelar? Beror ju på vart jag kommer jobba?

Stora barngrupper på kommunala? Ska kanske söka föräldrakooperativ? Har jag tid med det? Heltid i modebranschen + ensam med barn? (jag skriver ensam då I troligen inte kommer jobba i Sverige utan någon annanstans och om han jobbar som pilot är han borta halva tiden / hemma halva?) Städa, fixa, hjälpa till? Följa med på utflykter? Mmh...?

Vilket typ av mamma kommer jag vara, vill jag vara? Hur mycket vill jag ha att säga till om? Hur delaktig vill jag vara? Dani är ju viktigast!

Dagmamma? Dagbarnvårdare? familjedaghem? Vad googlar man: pedadogisk omsorg?

Om jag bara jobbar deltid under våren? Är i Spanien nästa sommar? Är mammaledig tills Dani är 1½? Hur blir det då med lägenhetsdrömmarna...?

Jag får nog göra en 5-års plan: jobb, boende, livstil, ekonomi - förskola

Tyvärr får jag inte ihop det med att driva eget, butik, utan fast inkomst, ekonomisk trygghet...

Blir nog att söka nytt jobb tills nästa höst, men vad? Nej, modedesigner står inte högst på listan men gärna något annat i modebranschen, designbranschen...

Puh! + lite för lite sömn de senaste nätterna, nattamningshjärnan funkar sisådär;)

21 sep. 2011

Nya "svenska" rutiner...

Jag googlar "feber av vaccin" - "kräks upp alvedon", behöver inte berätta mer eller? Jag ler åt mina tidigare googlingar: tripp trapp stol, sjal upp till 20kg, ergo vs manduca, kalorier förbränner amning (500-700 kcal/dag), bebis förstoppning (ger redan katrinplommonpuré till gröten), hur mycket vatten 7 månaders bebis?

(Dani dricker mellan 10-30ml vatten till maten o gröten men här är det ju inte lika varmt som i Spanien + jag kör fortfarande på friamning - kan förstoppningen ändå vara vattenbrist? Intolerans? BVC rekommenderade att byta ut majsvällingen mot havre, ska sakta börja introducera gluten nu...)

Det gick jättebra hos BVC. Dani är en stor frisk kille. Inte undra att st. 74 var för liten. Hade tur och fick en läkartid samtidigt. Han fick sin 5-månaders vaccin som 7-månaders. Tyvärr hade han feber (38,4) inatt och är lite grinigare än vanligt. Spyr upp alvedonen. Allergisk? Nu sover han till slut...

Det är första gången Dani har feber, första gången han är sjuk. Jag är en mycket lugnare mamma nu, än för några månader sedan. Orolig men inte rädd. Skönt!

Förändringen tog tre jobbiga nätter sen så sov Dani bättre. I sin nya spjälsäng. Jag i sängen bredvid. Jag ammar 2-3 ggr. Borde försöka sluta enligt BVC. Dani är även lugnare, nöjdare på dagarna. Tillbaka till sitt goa glada vanliga jag!

Vi flyttade om i mitt rum. Rensade, röjde, städade och fixade. Ställde undan mina flyttkassar, mitt porslin, så länge. Köpte förvaringslådor. Böckerna åkte in i bokhyllan. I:s alla burkar i ett skåp i köket. Ja, i älskar sina spanska skaldjursburkar: sardiner, sardeller, bläckfisk, musslor, berberechos - vad heter det på svenska?;)

Har varit flera små rundor på stan. Dani vänjer sig sakta vid att åka längre stunder i vagnen. Somnar (utan bröstet - wow!). Köpt resten av min långa inköpslista. Nu fattas bara en ny bilbarnstol. Sparkdräkt och pyjamas är favoriterna. Hos Dani. Det känns väl ungefär lika fritt som i blöja. Ja, så jag letar bekväma, praktiska, funktionella plagg. Hade en lista där jag prickade av. Lätt att förköpa sig. Köpa saker man inte behöver. Inte kommer använda. Bara för att barnkläder är så söta. Onödiga utgifter!

Dock så vill Dani helst vara i famnen. Börjar få riktigt snygga armmuskler, dock är det väl inte så bra att bära runt på en elva kg - bebis hela dagarna. Funderar på att köpa en Ergobaby eller Manduca. En bärsele, bärsjal upp till 18-20 kg. Nån som rekommenderar? Det skulle vara skönt att bara kunna springa ner till Hemköp.

På BVC pratade vi nya rutiner, nattningsrutiner, sova hela natten, nattamning. Mat - rutiner. Vad, när. Hur jag ska lägga upp dagen! Att han sover länge och somnar sent. Nej, det ska barn inte göra i Sverige;) Jag funderade på när barn äter de olika målen på dagis? Nån som kan svara? Nästa googling... Matrutiner för en 7-8 månaders bebis?

Jag har gått ner ännu mer i vikt, är nu på startvikt - 2kg. Därför googlade jag hur många kalorier man egentligen förbränner när man ammar. 500-700 kcal per dag. Undrar också hur mycket bröstmjölk andra har, producerar nog lite men ofta vilket gör att Dani småäter. När jag pumpat blir det ungefär 100ml- båda brösten. Vet att alla inte går ner i vikt under amningen men jag får nog försöka äta ännu mer. Tycker jag äter jämt. Men jag har i och för sig ansträngt mig, rört mig mer den senaste veckan, jag som bara brukade sitta stilla, i en solstol...

Jag o I skypar. Så han ska få se lillen. Dani höra I:s spanska röst. Han tittar sig frågande omkring och undrar vart ljudet, rösten, kommer ifrån. Han förstår inte videon. Ser kanske inte I:s ansikte? Tyvärr. Men det är ju ändå spännande och kul med den nya teknologin... Så långt borta men ändå så nära!

17 sep. 2011

Så är det när man levt halva livet i bara blöja...

Bara en snabb lägesuppdatering: Vi är hemma! Resan gick bra, Dani sov nästan hela tiden men jag fick bara 3h timmars sömn (ej i sträck) och vi fick köra förbjudet med Dani i min famn (som bara grät) för att hinna med flighten...

Nästa natt snittade jag 5 timmar (ej i sträck de heller) - Dani var väldigt orolig och vaknade minst en gång i timmen. Gallskrikandes! Frös? Tyckte inte om filten, pyjamas. Ville bara ligga i min famn vid bröstet. Så där fick jag sitta i sängen, nynnandes och gungandes, hela natten.

Så jag har vandrat runt här som en levande zombie med en dunderförkylning. Ja, lite sjuk på det som det inte var tillräckligt. Näsan rinner, ögonen röda, ont i halsen. Kände mig pinsam ofixad i kön på hemköp när några upppiffade mammor stod bredvid, stylade, sminkade, i höga klackar - jag med en gnällig bebis på armen. Ja, för Dani gnäller som han aldrig gnällt. Vill bara vara i famnen. Hela tiden. Knappt ens sitta i vagnen. Mammig.

Jo, för er som undrar så märker bebisar av förändringar. Speciellt om det är 15 graders skillnad. Om de levt i blöja i 30 grader halva livet och helt plötsligt ska ha kläder på sig. Frysa?

Det blev ett snabbt besök på stan. Varma kläder till Dani eller kläder. st. 74-80. In och ut i några butiker. Nej, hittade inget. Tycker varken om mönstrat 70-tal eller färgglatt barnsligt så... Fick lite panik. Beslutsångest. Välja personlighet till Dani. Vem ska han vara genom sina kläder. Vill tycka om det jag köper. Till slut shoppade jag en halv vintergarderob + overaller på åhlens. Svart - blått, tufft och funktionellt! Allt matchar allt - går att tvätta ihop.

Dani tycker inte om den svenska barnmaten. Osaltad. Osockrad. Vilken skillnad, det märks. Jag smakade. Här smakar barnmatsburken ungefär som hemmagjord. Gröten o vällingen funkar iallafall för de är ju samma som min pappa köpte med ner.

Så jag har fullt upp. Min mamma stannade iallafall hemma i två dagar och hjälpte mig. Kommer ju inte ens ut ur lgh utan hjälp. Man kan inte köra in vagnen i hissen utan måste fälla ihop. Det är inte lätt med en bebis på armen o vang på den andra.

Mina supergulliga föräldrar hade köpt och monterat en spjälsäng, som Dani nu sover sina siestor i för att sakta vänja sig... En barnmatstol. Hoppgunga. Gåstol (som man även kan gunga i). Så Dani har massor av nya roliga spännade leksaker! De stod på min "att köpa"-lista men det där att hinna gå i butiker när man är ensam med en gnällig bebis...

För att inte tala om kaoset i mitt rum. Alla flyttkassar. Alla saker. Det kommer ta ett tag att komma iordning, få sova ut, bli frisk, finna nya rutiner så det kommer nog vara lite lugnt här nån vecka...

11 sep. 2011

Hejdå sommarparadiset!

Så är det sista dagen. Jag har just simmat en lång stund i Medelhavet. Legat raklång och flutit med öronen under vattenytan. Lyssnat på mitt dunkande hjärta. På plaskandet. Studerat den klarblå himmelen. ett sista dopp.

En varm dusch senare, en tvättmaskin. Sitter jag nu här. På terassen. I skuggan. 26grader. Jag borde sitta i solstolen. Inte vid datorn. Men.

Jag saknar redan den färska frukten varje morgon. Att duscha med öppet fönster. Soltorkad tvätt. Att laga mat med havsutsikt. Att vara ute nästan hela dagen. Den underbara doften av blommor, gräs, tång och saltvatten. Solen. Värmen.

Myggorna kommer jag dock inte sakna... Dödade flera st. Inatt. Dani vaknade bara 2 ggr. Ena gången la jag honom vid bröstet för jag stod inte ut längre med silikontuttarna,..

Så, jag städar. Tvättar. Torkar. Allt måste rengöras. Här kan man inte råka lämna nått. Glömma.

Imorgon åker vi till Cartagena. Hälsar på gammelfarmor. Släkten.

Om några dagar tar jag Dani, vagnen, bilbarnstolen, min stora väska, skötväskan och tar den supertidiga flighten hem. Till Sverige. Där väntar mormor o morfar. Mamma o Pappa.

Så om det är tyst några dagar vet ni varför. Jag har fullt upp med den spanska släkten. Jag ska försöka ladda upp några foton. Som avslut. Som hejdå till den långa härliga mammalediga sommaren...

9 sep. 2011

Sova hela natten?

För första gången på flera veckor vaknade jag utvilad. Efter att ha sovit väldigt dåligt börjar jag fundera på drastiska lösningar. Men så kom jag ihåg att Dani sov ju väldigt bra när vi kom hit och vi sov i I:s dubbelsäng. Han sov nån gång 6h i sträck vill jag minnas... Sagt o gjort. Han är nog för stor, tung för vaggan. Är obekväm. Den är ju bara en resevagga. Som vi fått låna. för på dagen sover han 2h på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen i soffan... Utsträckt och nöjd.

Inatt sov vi i mina föräldrars dubbelsäng. Jag o Dani. Dani sov 4h, mat, 3h, mat, 2h mat, 2h - totalt 11 h. Från 22-09. Somnade om vid bröstet. Jag sov. Ja, för även om Dani sover så sover inte alltid jag...

Att bara behöva vakna 4ggr. Wow! Tror jag har varit uppe säkert 8- 10 ggr de senaste nätterna...Dani brukar vakna till några gånger. Tror när han kissar. Sen inte kunnat somna om själv utan väckt mig med sina rörelser. Så jag fått söva honom med tutten. Börjar förstå det där de säger med att lära barnet somna om själva...

Nya rutiner snart. Vi får se hur Dani reagerar på hemresan. Sverige. Allt nytt. Även om han bott där tidigare så minns han nog inte det... Han får samsova med mig dagarna som är kvar. Så får vi se hur det går att sova i den nya spjälsängen när vi kommer hem...

Anledningen till att jag inte vill samsova är att hemma är sängen bara 1,20 och då får jag väldigt lite plats bredvid. Sover inte så bra. Att I och jag inte kan sova ihop. Sova alla tre. Tillsammans.

Har läst att snart början en oroligare period och att det kan vara bra att hålla på fasta sömnrutiner. Läggning. Funderar på hur de ska se ut i Sverige. Här går jag och lägger mig med Dani vid 22. Och så vaknar vi vid 09. Myser en stund i sängen... Funkar jäätebra för oss nu men kanske inte så bra sen, med jobb, dagis etc. Dani tar nästan alltid en liten lur vid sju- halvåtta. Då kanske det är bra att vara nattklar. Badad. Med pyjamas etc.

Jag är inte mycket för hårda strikta rutiner. Men det känns ändå bra att ha lite koll. Göra ungefär lika varje dag. Dani är nästan en klocka. Äter samma tider. Sover. Etc. Han har skapat sina egna rutiner. Som nu är våra. Frukt vid 10. Lunch vid 13. mellanmål vid 16. Gröt vid 19. Välling innan läggdags. Ja, dani får nu en halv portion gröt och en halv portion välling innan läggdags. Sover bättre. Han är så söt när han ligger och suger på nappflaskan... Så vuxen. Vill hålla själv. Ja, han vill hålla i skeden själv när han äter med. Så nu får han en egen sked. Ber om påfyllning genom att ge mig skeden. Är det normalt för en 6 1/2 månaders?

Ja, tröttheten. Sömnbristen. Jag som älskar att sova. Hade sova som fritidssyssla... Jag hoppas Dani snart sover hela natten. Iallafall 6h timmar i sträck. Läste nånstans att bebisar som sover mellan 00 -05 anses sova hela natten... Sen gäller det att även jag sover. Vanan att vakna var och varann timma sitter i. Ligger vaken och studerar Dani sovandes. Hans lugna ljudlösa andetag. Den lilla kroppen. Hans ansiktsdrag. Så söt. Så fridfull. Hjärtat fylls av kärlek. Min son. Mitt barn. Min. Mitt allt!

8 sep. 2011

Gravid- o mammatankar i bloggarkivet...

Jag klickar på februari månad i bloggarkivet nere i högerspalten. Finner bilder på en nyfödd Dani. På en artikel om mig i GP. Gravidmagen. Tankarna och funderingarna...

Jag älskar att blogga just av den här anledningen. Att man kan gå tillbaka. Läsa. Återuppleva. Minnas.

Har nästan glömt hur det var att vara gravid. Min stora magen. Hur det kändes när Dani rörde sig därinne. Oron. Förväntningarna. Frågorna.

Ja, för helt plötsligt är bebisen bara här. Så självklart! Ligger där på ditt bröst och sneglar på dig. Du har blivit mamma. Den där abstrakta magen är nu ditt älskade underbara lilla barn. En färdig perfekt liten skapelse. Som liknar dig. En miniatyr av er. En blandning. En personlighet.

Jag ska skriva ut alla gravid och mammatankar. Skapa en liten bok. Spara för framtiden...

7 sep. 2011

Leva i nuet och tankarna på framtiden...

Det kanske låter konstigt det där med att samtidigt som jag pratar om giftermål med I pratar jag om att köpa lägenhet ensam. Ett liv i Sverige, med eller utan honom. Jag och I lever nog av flera olika anlednngar i en modern relation. Lite som särbo med delad ekonomi. Var och en har egna mål i livet. Vi vill olika saker men samtidigt vill vi vara tillsammans.

För mig är det väldigt viktigt att få göra det jag vill. Jobba med det jag drömmer om. Design. För I att få flyga. Jag skulle aldrig be honom att ge upp sina drömmar för min skull medan jag var beredd att ge upp mina för hans. Men. Jag ångrade mig. Levde ett år, i en liten spansk kuststad. Cambrils. I jobbade och jag väntade...

Så plötsligt en dag tog jag ett beslut. Att sluta vara den typiska tjejen, som ger upp sina drömmar för kärleken. Den stora kärleken. För barn. Hem. Så jag tog mitt pick o pack. Flyttade hem till mina föräldrar i sverige och bestämde mig för att satsa på mina drömmar...

3 år senare. Sitter jag här med en liten bebis, tillsammans med en spanjor och vi på bor på långdistans. Sverige - Spanien. Jag har jobb i Sverige. Han har jobb här. Egenföretagare. Båda två. Med massor av jobb drömmar. Ja, för båda våras drömmar handlar om att få jobba. Med det vi vill. Det vi alltid drömt om.

Mammaledigheten har varit en paus i mitt liv. Jag har verkligen stannat upp. Reflekterat. Funderat. Ältat. Haft tid att tänka. Varit helt närvarande. Här och nu. Njutit.

Jag och I pratar om butiken. Min dröm. Mitt klädmärke. Så många års slit, tid, tårar... Ja, under flera år har jag lagt min själ i detta projektet. Mitt lilla livsprojekt. Gjort allt. Själv. Är jag beredd att ge upp? Lämna och gå vidare...

I pratade om el ave Fenix - Fenix fågeln som reser sig upp ur askan... Börjar om pånytt...

Det är inte ofta man får chansen att stanna upp. Verkligen tänka igenom ett beslut. Börja om från början. Gör om gör rätt.

Ni som har hängt med ett tag vet hur döden påverkat mig. På hur jag nu bara fokuserar på det som gör mig lycklig. På att göra mig själv lycklig. Att fokusera på det som är viktigt livet. Kärleken. Familjen. Dani. Ja, att få barn var min största dröm...att föda liv. Skapa liv.

så vad gör mig lycklig. Jobba. Flow. När kreativiten flödar och hjärnan är full med inspirerande idéer. Det är det jag drömmer om. Lever för. Kämpar för. Känslan av kreativt flow. Då mår jag som bäst!

Jag drömmer om att design, formgiva. Genomföra projekt. Jobba med det jag brinner för. Att få leva drömmen. Att den fungerar. I verkligheten. Fylla hjärnan, hjärtat, själen...

Ja, det gör mig lycklig.

Jag plöjer tidningarna, sommarnumrena, läser om entreprenörer. Människor som drivs av en inre dröm. Att skapa ett livsprojekt. Ignorerar den där tvivlande rösten och vågar. Njuter av äventyret. bergodalbanan. Livet.

Så kommer den stora frågan. Vart vill jag vara om 10 år?

Någon säger att det viktigaste är att hitta sin plats i livet. Veta vad man är duktig på. Gör bra. Vad man vill... Vad som gör en lycklig!

Jag klottrar ner idéer på A4 sidor. Funderar. Skriver här. Det är mitt sätt att komma vidare. Mitt bollplank. Med mig själv.

Många bloggare har beskrivit sig själva uppe i högerspalten. Jag börjar: modedesigner. Egenföretagare. Butiksägare. Entreprenör? drömmare... Ja, vem vill jag vara? Hur skulle jag beskriva mig själv.

Mamma. Ja, det viktigaste är att jag aldrig vill tillbaka till ekorrhjulet. Stressen. Till att allt snurrar så fort som det gjorde i modebranschen. På Massimo dutti. Pendla till jobbet. Nej, tack! Jag vill vara en närvarande mamma till dani. Ha tid. Lugnet att sitta på en lekpark i timmar. Njuta av att leka på golvet. Studera och upptäcka världen tillsammans. Tid att uppleva mitt barn. Lära känna honom. En liten personlighet växer fram framför mina ögon.

Så en natt dålig sömn. Sömnbristen gör mig till en levande zombie. Tillbaka till de fysiska behovet. Sömn. Mat. Drömmer om att få sova en heö natt. Jag lyssnar på kroppen. Min kropp. Idag tar dani en siesta ensam. Jag orkar. Utan.

Det är ett heltidsjobb att vara hemma med ett bebis. Många av sommarens diskussioner mellan I och mig handlar om saker som sömn. Att jag behöver få sova. Jag har tagit alla nätter. Alla. Ja, jag ammar... Orättvist? Eller att I nästan aldrig är helt närvarande. Han har svårt att släppa iphonen. Njuta av att bara vara med Dani. Jag tycker han missar det mest fantastiska...

Att vara här och nu. Njuta av stunden. Mindfullness. Leva i nuet.

Säger jag som har 17 listor om allt som ska göras, tas med, inte glömmas, städas, köpas... Men det är just så jag får bort alla andra tankar. Genom att skriva av mig dem...

6 sep. 2011

Mitt stora feta spanska bröllop

Har ni sett filmen "mitt stora feta grekiska bröllop"?

Jag skrattade. Igenkännande. Ja, för I:s släkt är precis så påträngande. Bullrig och hög. Alla pratar i mun på varandra. Alla tycker om allt. Har åsikter. Lägger sig i. Kommenterar. Pratar bakom ryggen, skvallrar.

Min svärmor, som tyvärr inte lever längre. Önskade sig över allt annat ett stort katolskt kyrkbröllop. Där hon fick bestämma. Allt. Bjuda in gästerna. Boka kyrka. Döpa och konfirmera mig. Banketten skulle självklart hållas i marinofficerarnas sal. Menyn skulle vara spansk.

När vi pratar stort pratar vi inte med svenska mått mätt. Här är ett normal bröllop runt 150-250 gäster. Alla släktingar, grannar, föräldrarnas vänner och arbetskamrater. Jag har varit på bröllop med 500 gäster. 500!

Att I:s familj har flera brudklänningskedjor gör det hela inte lättare. Jag skulle få välja vilken klänning jag ville. Det skulle vara deras present. Under flera år har jag visats bröllopsklänningar. Spets, volanger, broderad. Har ni sett SMiD? Jag är modedesigner...

Jag totalvägrade.

Ett tag funderade vi på att gifta oss i Sverige. Då skulle ju inte de kunna bestämma. Men jag fick panik genom att bara tänka på logistiken. Att flyga hem 100 spanska släktingar som aldrig rest tidigare. Hotell. Restauranger. Buss. Lite turistande. Som sen klagar... Nej, det var inte vad jag drömde om.

Så vi lever i synd. Dani är en oäkting. Vi fick för övrigt erbjudande att döpa honom, vi behövde bara komma dit;)

Jag har organiserat flera stora fester. Och jag anser inte det är värt jobbet. Pengarna. För en enda dag.

Men. Det är ju min privata åsikt!

Frånmadridtillhimmelen kommenterade inlägget under att nu ligger de man skänker brudparet på 160-190 euro per person. Vi brukar ge 100 per person (men murcia är inte madrid) men bara till de bröllop vi gått på och som varit nära vänner. Jag brukar inte heller gå med i kyrkan. Allt resande, sittande, böner. Nej, jag är ju agnostiker - ateist. För några år sedan hade alla brölloplistor. Eftersom man inte får bo tillsammans innan man gifter sig så har man troligen köpt en lägenhet som mer eller mindre möbleras med hjälp av bröllop. I Barcelona eller Madrid är "reglerna" inte lika hårda som på "landet".

Våra vänner tyckte vi skulle göra samma sak, tjäna lite pengar på släkten. Fy fan! Jag som bad min pappa till sin 70 års fest be de inbjudna att skänka pengar till hjärt-lungfonden. Han har ju opererat sitt hjärta. Nej, inga presenter eller pengar vill vi ha. Vi vill att ni kommer.

Så, hur ska vi nu fira? Jag sa drinkar på strandbaren, dans i sanden och nattdopp. Med närmaste familj och vänner. I undrade hur släktingarna skulle reagera. Han vill gärna gifta sig på båt. På havet. Så nu funderar vi på att bjuda in spanska släkten på en båttur (turist båt) med lite tapas och vin. Sen drinkar på

Vi får se... Jag tänker inte lyfta ett finger. Kanske sy mig en vitt sommarklänning. kanske köpa en billigt. Bara njuta. För vi gör ju det för kärlekens skull. Allt som har med den stora feta spanska släkten får I ta, organisera, bestämma och fixa. Precis som med dop av Dani. Om det är det du vill, organisera, betala, bjud in så kommer jag....

I Sverige går vi nog till rådhuset en vanlig torsdag...eller tisdag...

4 sep. 2011

Stunder av lycka....

Dani hade inte lust att sova inatt. Vaknade en gång i timmen och var även vaken två gånger, 1h mitt i natten. Låg i vaggan och jollrade. Provade rösten. Snurrade runt. Ville inte somna om. Dani sover nu. Jag kan inte sova. Typiskt. I jobbar. Så jag har en hel dag, ensam att se framemot. Borde försöka sova...

September kom med regn, svala vindar och jag fick riktiga höstkänslor. Sådana där mysiga. Hemma. Uppkrupen i soffan. Varmt te. Regnet smattrar. En bra film. Längtar hem.

Efter 4 månader med solsken och värme längtar jag till hösten. Att få ta på mig kläder. Undra om Dani kommer vänja sig vid att ha kläder på sig. Han har ju levt i bara blöja i flera månader. Jag måste snabbt springa och handla kläder när vi kommer hem. Höst - o vintern kläder till Dani. Funderar på vad som är bäst att köpa. Lutar åt en fleeceoverall och åkpåse. Han behöver nog inte en funktionsoverall denna vintern. Han kan ju inte gå än. Vilken storlek? Han växer ju så det knakar. Mysiga raggsockor. Tofflor. Mössa. Vantar. Fuskpolo.

Ja, jag planerar och funderar. Är mentalt redan hemma. Har börjat packa. Städa. Tvätta. Röja. Oroar mig lite för hemresan. Ensam med dani. Hur jag ska få med mig allt. Vagn. Bilbarnstol. Väska.

Njuter av de sista dagarna. Sparar stunder av lycka:

Jag och I satt på terassen häromdagen och tittade på sommaregnet. Njöt av nuet. Varandra. Pratade om åren vi varit tillsammans. 12. Att jag varit tillsammans med honom hela mitt vuxna liv. Träffade honom när jag var 18. Att det varit en bergodalbana. Flera olika liv. Glädje och sorg. Men vi är fortfarande vi. Så hur vet man? Man bara vet.

De senaste månaderna har varit påfrestande. För vår relation. Bebistiden tär. Som renaramagrekiskan sa. Flera gånger har jag undrat om vi kommer klara oss igenom det här. Tllsammans. Funderat över livet som singelmamma. Tagit beslut som en singel. Tänkt på vad bara jag vill.

Men så där. Under några lyckliga minuter. Under sommarregnet. Hittade vi tillbaka. Fann våra nya jag. Som föräldrar. Som mamma. Som pappa. Som par. Beslutade oss att ta ett nästa steg. Att gifta oss. För kärlekens skull. Vi skrattade och kom fram till att vi har ju redan tagit det största steget. Dani. Våran lille underbara älskade Dani. Vårt allt!

Ringen sitter redan på mitt finger sedan flera år tillbaka. Sen en dag. En stund av lycka. På stranden. I Cambrils. I solnedgång.

Nästa sommar. På La Manga. På havet. I solnedgång.

3 sep. 2011

Att tycka och trampa andra på tårna...

Oj, vilken respons! Först vill jag säga att jag absolut inte vill döma andra livsval. Eller ifrågasätta. Tror alla vet bäst själva. Så länge de verkligen gör det de vill och inte det som alla andra förväntar sig. Att man följer med i det rullande hjulet utan att stanna upp och tänka efter. Vad man egentligen själv vill. Och inte vill. Det är det inlägget handlar om. Vad JAG vill! (inte vad ni vill;)

Att jag irriterar mig på att många i Sverige bara förväntar sig att nu blir det husköp, trädgård, bil etc. Att det är idealet. Det alla gör. Vill. Gärna ett barn till inom två år. Föräldrapenningen styr barnafödandet. Vi vill ha flera år mellan våra barn. Ingen kritik mot er som anser annat.

Att många i Spanien inte kan förstå att jag inte vill ha ett stort katolskt kyrkbröllop. Att jag inte drömmer om att klä mig i vitt. Lova inför Gud. Vi har haft flera bröllop i sommar som vi förväntades bara betala, även om vi inte skulle gå. Nån kusinskusin. Att vi blev the badguys för att vi inte betalade. Släkten klagade.

Men. Om det är det du drömmer om. Dröm! Lev din dröm! men det här är ju faktiskt min blogg... Mina åsikter! Förstår inte varför alla är så rädda att tycka o tänka, trampa andra på tårna. Så du tycker inte som jag. Ok!

Jag anser inte man är sämre förälder för att man vill ha egentid med sin partner. Att gå ut pch äta eller gå på bio. Men det passar inte oss. Efter 12 år tillsammans vet jag hur vi fungerar. När vi planerar blir det aldrig så bra som när vi hittar på nåt spontant. Jag skulle bara prata om dani och känna mig skyldig för att mina föräldrar tog hand om honom. Att de får stanna hemma för att jag ska gå ut på egentid. För mig är det ingen avkoppling. Vi har haft flera middagarna när dani sovit. Hemma eller i vagnen. Haft tid att prata. Umgås. Jag vet inte vad jag kommer tycka om några år men just nu, känns det helt fel att göra något utan Dani. Lämna bort honom. Åka bort utan honom.

Självklart vill jag att dani ska känna sig trygg med andra. Speciellt med mina föräldrar. Men det blir han nog eftersom vi kommer fortsätta bo tillsammans ett tag till. Generationsboende. Han umgås nog mer med sina morföräldrar än många andra barn.

Det jag kritisera är hajpen, kring egentid ja, att det blir som nån tävling om vem som har mest egentid. Gör mest själv. Utan sina barn. Att man ska vara den "perfekta" mamman, frun, sexpartner... Att man ska åka iväg, bort, vara ensamma, för att ta hand om sin relation.

Och Lattemammorna. Umgås med andra mammor. Självklart. Utbyta erfarenheter, självklart. Låta dani leka med andra barn. Sälvklart. Mammagrupp. Öppna förskolan, självklart! Men att sitta på kafé hela dagarna...

Bara det här med graviditetskilona. Jag har nått min startvikt. Min målvikt. 6 månader efter snittet. Kroppen har förändrats. Jag har blivit mamma. Jag ammar. Men jag har tröttnat på att min vikt, min nya kropp, ifrågasätts. Att man måste snabbt bli fit igen. Att man ska se ut som innan. Direkt.

Att jag skulle döma andra med mina åsikter. Självklart. Men olika åsikter har vi alla. Vad tråkigt livet skulle vara om vi alla lät bli att tycka och tänka... För att vi är oroliga att trampa andra på tårna. Typiskt svenskt!

2 sep. 2011

Att veta vad man inte vill....

Tyck gärna till. Tyck annorlunda. Jag tål det. Jag vill det. Tycker om debatt. Tycker om ärlighet... Men inlägget är absolut inte riktigt till er, mina bloggläsare utan handlar om de senaste dagarnas irritation...

Ni kanske tycker jag bladar på om vad jag inte vill. Inte drömmer om. Men jag tror att det är bra att veta vad man inte vill. Speciellt när man har barn och alla andra känner att de har rätt att tycka och tänka. Så många gånger jag fått höra. Men ni måste ju bara köpa hus. Ha en trädgård. Låta Dani vara ute och springa. Men nej, det måste vi inte...

Jag har inga drömmar om ett eget hus. Varken nybyggd, renoveringsobjelt eller Egenritat. Nej, renovera är inget som passar mig. Oss. Jag målar gärna om, bygger ihop möbler från Ikea, fixar lite och är lite kreativ. Men där slutar mina renoveringsambitioner. Ja, även om det betyder att jag inte får bestämma. Allt. Inte får som jag vill. Drömmer om. Ja, för självklart kan jag dagdrömma om det snygga perfekta arkitektritade huset. Min pappa är arkitekt. Men. Det är ingen dröm jag vill uppfylla. Inga drömmar om eget hus. Egen trädgård. Landet. Att bestämma allt. Min syster har byggt sitt drömhus. Shit va mycket jobb. All fritid under flera år. Nej, är inte vad jag vill...

bröllop. Mycket tjöt om bröllop nu när vi fått barn. Men va, är ni inte gifta....? Ja, det är den spanska släkten som undrar. Jag drömmer inte om det stora perfekta romantiska bröllopet. Jag erkänner. Jag har drömt. Jag har mentalt planerat. Men. Nej, det är ingen dröm jag vill uppfylla. Vi pratar nu om att fira. Att bjuda in familj o vänner. Att fira kärleken, att ha kul. Att vara tillsammans. Att göra det enkelt. För det viktigaste är kärleken. Inte allt runtomkring. Speciellt här när man planerar bröllop för att tjäna pengar på sina gäster. Alla som kommer betalar, skänker 100 euro. I bröllopspresent. Ja, pengar som sätts in på bankkonto. Bankkontonumret står vanligtvis redan på inbjudan. Även om du inte kommer gå förväntas du betala... Nej, ett stort dyrt kyrkbröllop där de flesta spanska släktingar ändå kommer klaga är inte vad jag vill. Det är inte värt pengarna enligt mig. Vi har en liten budget. Inte för att vi inte har råd. Utan för att vi inte vill spendera mer pengar än det.

Avundsjukan. Jag är så trött på att man jämför. Allt man måste ha. Borde ha. Allt. Som bara är för syn skull. Utanpå. För att visa. Lite som solsidan. Tror inte det gör en lyckligare. Vet. Det gör iallafall inte mig lycklig:are... Barn. Dyr vagn. Dyra kläder. Dyra bl.a. Bl.a. Bl.a. Och allt man måste göra även om man precis fått barn. Även om man egentligen inte har råd. För jag är medveten om att de kommande åren inte är "mina" år. Att jag inte kommer först. Dani är först, andra , tredje,...

Lattemammor. Att dricka upp sin föräldrapeng. Att prata med sina vänninor istället för med barnet. Gör istället saker för barnet skull... Det är så otroligt kort tid det behöver dig till 100%. Det är väl därför man är mammaledig. Inte för att förverkliga sig själv. Inte för att ha betalat semester med sina vänninor. Jag är nog en eremit mamma;) sorry om någon tar åt sig....

Sist. Det här med att ta hand om relationen. Egentid. Att göra saker utan barnet. Åka bort. Spaweekend. Jag förstår att man måste vårda sin relation. Självklart. Men att jag nu skulle lägga pengar på att åka bort ensam. Utan dani. Inte en chans. Aldrig i livet. Inte utan mitt barn. Det har blivit en sån stor grej av att föräldrar ska göra romantiska saker. Utan barnen. Såkallad egentid. Jag tror inte på beställningsromantik. Jag tror på vardagsromantik. Laga mig middag. Låt mig ta sovmorgon. Fixa ett varmt bad till mig. Krama mig. Pussa mig. Kyss mig. Varje dag.
Förlåt om jag klagar. Obegripligt. Andra halva delen av historien behåller jag för mig själv...

Borde nog radera det här inlägget men jag trycker nog på publicera...

1 sep. 2011

Att veta vad man vill....

Irritaras mig rejält på ipaden. Den ändrar mina ord och jag kan inte skriva snabbt. Utan att tänka. Det är det jag tycker om, att tankarna går direkt ut...

Jag funderar på en bankreklam där de pratar om balansen. Ja, större hus, lgh betyder mindre pengar i fickan. Ett dyrt lägenhetslån. Vad det betyder för min ekonomi. Jag läser inne hos writtenby om deras köpstopp. Att tänka efter före. Jag planerar nogal nästan allt jag köper. Tänker. Tittar pa olika alternativ. Innan jag bestämmer mig. Köper det jag vill ha. Men. Inte köpa bara för att köpa.

Just nu funderar jag paå spjälsäng till Dani. Han sover ju i vaggan här och jag vill gärna att han fortsätter sova själv om än precis bredvid mig. Jag kom pa att jag kunde köpa en billig och såga bort benen. Ja, min stelopererade rygg kan ju inte böja sig ner över kanten. Måla den.
En med öppningsbar sida.

Tänkte leta magra barnsaker pa blocket. Som en tripp trapp stol. Måla.

Tillbaka till reklamen. För pengarna jag köper en lgh i centrala göteborg far jag en Villa. Men. Jag vill inte bo i hus. Knasig rädsla om att vara ensam. I móoörkret. Att ingen skulle höra mig skrika... Vem vill bo ensam i ett stort hus?

Jag funderar pa mina olika jag. Vem jag vill vara? Jag vill inte leva mitt liv som mitt Spanien-jag. Det skulle vara en billigare lösning. Men. Jag vill inte jobba i Spanien. Vill inte vara hemmafru. Vill inte bo i Cartagena.

Jag fragade I vad han dróömmer om. Han svarade ett eget flygplan. Och en e gen vingård.

Jag drömmer fortfarande om ett eget klädmärke. En e gen butik. Egenföretagare. Att kunna leva min dröm. Att leva pa det jag designar...

Vi pratade om pengar. Köpstopp. Spara pengar. Om vad vi vill göra för pengarna vi tjänar. Ingen drömmer om att resa. Inga thailands semestral. Vi kommer nog nästan alltid åka till Spanien. Vilket ocksa kostar. Men med gratis boende. Ingen drömmer om en proppfull walk in closet. Eller spendera allá pengarna pa krogen.

Men vi vill bada ha tv, internet, DVD, böcker, tidningar.... Dator, micro, köksprylar. Kök och mat är viktigt. Jag handlar gärna mat pa saluhallen. Färskt. Ekologiskt. Närproducerat. Bra hälsosam mat. I vill gärna kunna ga pa restaurang ibland. Han tycker om att äta ute.

Det är viktigt att veta vad man vill. Vad som är viktigt. Jag vet att man inte kan fa allt så vad vill jag verkligen...

Ja, så har snurrar det i mitt huvud...

En liten lägenhet central. Nära till allt. Då behöver vi ingen bil. Kan åka kommunalt. Sparvagn. Dani behöver Inget eget rum pa nagra är men om det kommer ett syskon. Inom säg 5 år. Så en 2 1/2 -3 behövs nog. Om jag ska jobba hemifrån. Ett stort ateljebord. Matsalsbord. Ett stort vardagsrum. Mysigt kök. Förvaring. Har väldigt mycket SMiD saker.

Jag har nog uppfyllt de fiesta Av. Mina drömmar. Den senaste mammaledigheten i Spanien. Lugnt enkelt billigt lyxliv. Dani.

Vad drömmer ni om?

30 aug. 2011

24h amningsuppehåll

Jag mår bättre. Ett helvete med 24h amningsuppehåll. Bara det att få dani att äta något som inte är bröstmjölk. Köket såg ut som ett slagfält när I kom hem fram åt kvällen. Först mat, sen ersättning, sen fruktpure, sen välling, sen gröt, sen vatten och till sist var han nöjd. Men så han grät när jag inte söv honom med bröstet. Inget bebisskrik utan hjärtslitande gråt, nästan som på film... Buhuäääää... Jag bara grät! Men efter att ha gått runt och vyssat, gungat och sjungit. Somna in, Dani min iii bädden så fiiiin....

Gud så jobbigt det är när man vet vad han vill. Han är ju bara trött. Han vill ju bara somna. Men man inte får ge honom det. Brösten bara rinner. Han känner lukten av mat. Men. Aj, mitt hjärta....

Jo, att försöka få bort såret på bröstvårtan med luftning gav mig mjölkstockning så här satt jag i 28 graders värme i luv tröja och huttra... Jag måste vara väldigt noga med att inte bli kall. Ja, vi pratar bli kall även mitt i heta spanska sommaren... Jag är väldigt frusen av mig kan tilläggas men det funkar inte för mig att ens ha kvar den blöta bikinin på i säg 5 min. Då märker jag det direkt och får ont...

Ja, den jävla myggan som bett mig. Den var en envis jävel och jag letade efter den halva natten. En tigermygga. Supermyggan. Som är inteligent. Som gömmer sig. Som flyger så fort att du inte ens ser den... Den bet mig säkert 15 ggr. Som tur bara mig. Dani klarade sig utan ett enda bett. Vid fe tiden sprejade jag hela sovrummet och bytte rum. Tror den dog?

Nästa dag kliade händerna speciellt. Sen började de svullna upp. Bli röda. Onda. De blev som oanvändbara... Jag gick till farmacian, men eftersom jag ammar kunde de bara ge mig en gel... De sa att om det blir värre får ni åka till akuten. Jag gick och la mig och vaknade upp vid 1 när dani ville ha mat och gick på toa. Gissa om jag blev chockad? Näsbenet och ögonens var helt svullna... Bara att packa in en trött grinig dani i bilen och en ännu tröttare och grinigare I som hade jobbat hela dagen och skulle upp tidig.

Efter några riktigt jobbiga dagar mår jag bättre. Ingen mjölkstockning, såret är nästan läkt (ja, det är som pest eller kolera vad är värst - såret gjorde ondare men man måste ju tömma bröstet...) , inga svullna händer eller annat. Dani är nöjd, glad och verkar ha nya rutiner - en ny utvecklingsfas - och sover två längre perioder varje dag. Vilket ger mig väldigt mycket tid att göra annat. Egentid. Bloggtid. Bara njuta tid...

27 aug. 2011

Allergichock, akuten, mjölkstockning...

Jag tycker synd om mig själv. Blev så myggbiten igår natt att jag fick en allergisk reaktion och händerna och ansiktet svullnade upp. inatt vid tvåtiden blev det besök pa akuten och en kortisonspruta. Men nu kan jag inte amma. Så stackars lille Dani gráät hejdlöst hjärtslitande och jag försökte vyssa. tur att papa köpt med gröt, välling och Dani tycker om fruktpure och barnburk maten

Som det inte var nog med mitt köttiga sår på ena bröstet, mjölkstockning och feber...
Skont att jag Har en bröstpump!

Stackars mig!

PS Medelas kräm Purelan hjälper iallafall mot såriga bröstvårtor om man nu inte vill lisa med citronsaft
PS 2 Har inte riktigt lärt mig skriva med I ska IPad - en del ord ändras tyvärr...

25 aug. 2011

Framtidens livspussel...

Mina flyttlådor står färdigpackade. Eller det är egentligen flyttkassar. Som om några timmar ska in i mina föräldrars bil påväg hem. Till Sverige.

Jag har köpt biljett hem. Mitten på september. Tidigare än tänkt. Jag längtar hem. Vill kunna börja fixa. Med butiken. SMiD. BVC. Vaccinering. Jobb. Lägenhet. Framtiden.

I kommer stanna några veckor till. Jobba. Jag åker hem till mina föräldrar. Ja, trots att jag får dra hela lasset några veckor är jag hellre hemma i Göteborg. Tror jag.

Jag har ställt Dani i förskolekö. Flera olika i centrum. Fr.o.m hans 1-årsdag. Jag oroar mig för inskolning. För hur det nya livspusslet kommer att se ut med hämtning och lämning på dagis. Hur vi kommer leva? Vart vi kommer bo? Jobb!

Jag vet att ni är nyfikna på hur det går med butiken... Vad jag ska göra med SMiD. Eliza kommer fortsätta driva den under hösten. Vårt avtal är till 31 december. Sen? Ja, försäljningen har varit kass... Jag ser inte hur jag ska kunna få det att fungera. Med framtida lägenhetslån. Dani. Egenföretagare. Längtar efter ekonomisk trygghet.

Drömmen finns kvar. Funderar på sätt att få ha den kvar. På hur det skulle kunna fungera. Dela på hyran. Andra designers. Kanske sälja nått annat. Byta koncept.

Eller så slutar drömmen här...

De senaste månader har vi levt billigt enkelt lyxliv utan fasta utgifter. Utan att ha köpt något annat än mat och Dani-saker. Jag har sparat resten. Tänker på mitt framtida hem. Ja, mitt. För jag kommer hyra eller köpa själv. En av sidorna av att leva med någon från ett annat land. Att man vill olika saker. Investera i någon annans land, hem.

Funderar på att spara föräldradagar till nästa sommar. Om I kommer jobba här igen. Om han inte hittar något jobb i Sverige.

Jag kommer fortsätta jobba med SMiD. På arkitektkontoret. Med mina föräldrar. Mer med inredningsdesign med mamma. Delen av SMiD som går bra... Tills jag vet. Tills mina föräldrar går i pension. Tills det dyker upp ett spännande jobberbjudande. Tills jag vet vad jag vill...

Ja, jag står i ett vägskäl. Stora beslut. Men nu har jag bestämt riktning. Valt väg. På skylten står Sverige. Göteborg. Egen Lägenhet. Ekonomisk trygghet. Förskola till Dani.

Vad jag ska göra med min lilla butik funderar jag fortfarande över. Hur jag ska få den att fungera. Jag måste ju kunna leva, på drömmen. Tjäna pengar. Varje månad. Speciellt nu när jag har Dani. Man prioriterar om livet när man får barn. Andra saker är viktiga. Barndomsdrömmarna får kanske vänta. Jag får leva föräldralivet de kommande 15-20 åren. Med allt vad det innebär. Ansvar.

Så, efter 11 år i Spanien flyttar jag tillbaka mina kära ägodelar. Till Sverige.