20 jan. 2011

Dubbla känslor...

Livet har gått tillbaka till det normala efter fyra veckors lugna lunk tillsammans med älsklingen. Jag jobbar. I jobbar. Jag i Sverige. Han i Spanien. Telefonkontakt. Mailkontakt. Chatkontakt. Skypekontakt.

Konstigt att detta är det "normala" för mig. Att leva på långdistans...

I träffade en kompis igår. En till avundsjuk gift spansk vän. Som tyckte I levde det perfekta livet. Hälften av tillsammanstid - Hälften av egentid. Hälften jobb - Hälften fritid. Hälften blivande pappa - Hälften... Ja, det är här mina dubbla känslor kommer in... Att DE (gifta spanska vännerna) tror att andra hälften är spännande, singel uteliv (med allt vad det innebär)...

I har flera gifta barndomkompisar med småbarn. Som just nu, lever en 35-årskris. Bli vuxen-kris. Då äktenskapet slutar i skiljmässa, otrohet, "gräset är grönare på andra sidan"- filosofier. Man vill vara ung på nytt. Gå ut och festa. Umgås med kompisar. Slippa ansvar... (slippa sina spanska svartsjuka kontrollerande hemmafruar)

Jag o I ligger några år efter hans kompisgäng. Med giftermål, äktenskap o barn (lägenhet, lån o ansvar). Så när de går igenom 35-årskrisen. Är jag höggravid och känslig(are)...
Ingen positiv kombination. Ännu mindre på distans.

Inga kommentarer: