15 jan. 2011

Gravidtankar...

Det är inte bara SMiD som står med pauseknappen intryckt, även mitt liv. Jag lever i väntan. Förväntan. På den där dagen: Då jag får hålla honom. Höra honom. Se honom... Veta att han mår bra, är frisk och kommer leva!

Jag börjar bli mer känslosam. Småsaker får mig rörd till tårar. Rädslor, oro och förväntan... Jag försöker vara positiv. I är tillräkligt orolig för oss båda. Han, konstigt nog, mest för att förlora mig... Att bli ensam med en bebis!

Han pratar mycket om sin familj. De som inte längre finns med oss...

Jag läser om graviditeter. Om att "boa". Om att gå igenom sina relationer. Om att gå igenom sitt förflutna. Om att fundera, drömma om framtiden. Om att man förbereder sig. För det nya livet.

Det är känslosamt. När allt plötsligt reduceras till liv och död. Livet. Döden. Rädslan att förlora någon, en del av sig själv...

Inga kommentarer: