14 jan. 2011

Skäms nästan för mitt ointresse...

Jag försöker. Skriva något om SMiD. Om butiken. Att jag fixat iordning för REAn. Att jag gjort rea-skyltar. Att jag har skyltat om. Att REAn har kommit igång, att kunderna är tillbaka...

Men.
En spark i magen och tankarna flyger iväg...
Jag skäms (nästan). För mitt ointresse.
Allt som var så viktigt. Butiken. SMiD. Egenföretagandet. Mode. Mina produkter. Min dröm...

Jag vet. Det är normalt. Men i mitt fall känns det lite konstigt.
Oväntat?

Barnmorskan frågade hur jag ser de kommande månaderna.
Jag svarade lugn o ro, hemmamys, bara vara, njuta, leva efter Danis dygnsrytm...
Hon tittade förvånat på mig. Som om det inte var det normala svaret?

Jag känner inga krav. Ingen stress. Har redan gått ner i varv.
Jag kanske är kvar i semesterlunken?
Skulle gärna stanna såhär lugn o harmonisk...
För alltid?

Inga kommentarer: