3 feb. 2011

Att lyssna på sin kropp...

Jag tror att jag redan innan jag blev gravid var ganska duktig på att lyssna på min kropp. Min glutenintolerans gör att jag känner efter. Hur reagerar min kropp på det jag äter? (får ju våldsamma reaktioner om jag råkar få i mig gluten, har väldigt känslig mage...)

Jag skrev, här på bloggen om min detox, hur jag i januari förra året tog bort allt jag inte mådde bra av från min kost i ett desperat försök att få koll på min (IBS?) mage... och MÅ BÄTTRE! Det har hitills fungerat alldeles utmärkt och jag har inte mått dåligt sen dess;)

Under besöket hos BM denna veckan fick jag frågan: om jag börjat röka?, om jag drack eller saknade dricka alkohol? Lite förvånad svarade jag, som tidigare, att jag aldrig rökt och dricker väldigt sällan alkohol pga av min mage...och att det skulle aldrig falla mig in att börja nu, när jag är gravid, när jag bär mitt barn i min kropp...

Mina vänner anser att jag är väldigt kontrollerad. Jag överdriver ingenting. Skulle aldrig falla mig in att vräka i mig en hel påse chips, en skål godis etc. Självklart äter jag ibland såkallad "skräpmat" (om den är glutenfri). Jag har även mina, få, favoriter: Saft, mjölkchoklad, glutenfria frukostflingor... men jag äter dem i lagom mängd. Jag smakar, njuter och sen är det tillräckligt. Det är kanske därför jag nu, när jag är gravid, inte har några galna matcravings eller vräker i mig onyttigheter...

Jag lyssnar på min kropp!
Äter när jag är hungrig...
Dricker när jag är törstig...
Sover när jag är trött...

4 kommentarer:

Yo...la madrileña sa...

Hola Bella,

Det där lät riktigt intressant. Jag har alltid haft väldigt känslig mage men har ingen aning ifall jag har glutenintolerans. Har du några fler detaljer om hur du åt och vad när du detoxade dig och efteråt?

Saludos,
La Madrileña

Bella sa...

Jag har både glutenintolerans och väldigt känslig mage. Har alldeles för lätt att bli magsjuk/matförgiftad och blir liggande i flera dagar...

Som jag skrev i januariinlägget var det en väldigt strikt diet först i ungefär två månader. Mycket soppa, potatis, ris, fisk, linser och grönsaker/sallad. Fruktsmoothies.

Sen gjorde jag en 2 veckors detoxkur från hälsokosten, med örter och örtte...

Här finns en länk: http://www.kosttips.se/detox.html
Ingen alkohol, kolsyrat, kaffe, socker. (ingen rökning) Drick mycket vatten! Hemmagjorda fruktjuices/smoothies/soppor. Du kan nog googla recept på detox, detoxkur etc.

Efter detta har jag fortsatt, dricker ingen alkohol, nästan aldrig något kolsyrat, aldrig kaffe... så lagar jag nästan all mat jag äter själv hemma med bra råvaror direkt från saluhallen.

För mig har det funkat och jag mår mycket bättre... Det är lite tråkigt men jag anser att det är värt det då jag slipper ha ont i magen, må dåligt etc.

Lycka till!

Emma sa...

Hur törs du? När man är gravid ska man gnälla vet du väl !? Annars blir man utesluten ur gemenskapen.;-) Skämt å sido, att välja ett hälsosamt liv kan faktiskt vara provocerande. Och dessutom mena att man mår bra av den anledningen.Äter man sunt och tar hand om sig själv och sin kropp på olika vis så får man lätt kommentarer om att vara extremist. Nästan så att du har vunnit på din glutenintolerans (fattar att du förstås hellre skulle slippa, men det kanske medvetandegjort dig på ett annat sätt).

Vi äter bra hemma mycket naturligt, hemlagat...vilket inte är självklart i Kanada. min största last har varit kolsyrat. Men så slutade jag med det och vips: Mer välmående.Detta plus träning några dagar i veckan och jag mår som en gudinna. Choklad och rödvin gillar jag...men de är inga laster.


Glad att du mår bra. SYND att de dÄr fräcka kvinnorna skulle förstöra harmonin ...tillfälligt.

Kram

Bella sa...

Jag är medveten om att det kan vara provocerande. Speciellt att kunna kontrollera sig själv så, alltid...men jag anser att jag är tvungen. Man kan inte vara magsjuk var och varann vecka...

Ja, glutenintoleransen gör ju även att jag kontrollerar innehållet i all mat jag köper... Då ser jag även alla konstiga ingredienser, E-nummer etc...

I har bantat sen i somras och snart gått ner 20 kilo. (Ja, sen hans mamma dog har han tröstätit... och gått upp i vikt) Men när jag blev gravid tog han tag i sig själv. Ville kunna vara stolt över sig själv när han blev pappa...

Så fr.o.m nu kommer vi båda två följa strikta dieter, resten av livet... (med en dag i veckan då man får äta vad man vill, dricka etc;)

PS. Jag är nog inte den gnälliga personen även om jag tycker synd om mig själv ibland, som nu när jag har ont i höften eller tidigare liggandes på badrumsgolvet en hel natt...