3 feb. 2011

Spanska svärföräldrar och spansk barnuppfostran...

Jag känner flera svenska tjejer som är tillsammans med spanjorer. Flera av dem, väntar som jag barn med sin spanjor. Därför tänkte jag gå in på temat spanska svärföräldrar och kulturkrockar i barnuppfostran...
Väntar mig era åsikter!!!

Jag är, hur förfärligt det än låter, ganska glad att jag slipper mina svärföräldrarnas idéer om barnuppfostran. Det kommer nog vara tillräckligt med resten av den spanska släkten;)

När barnen är små handlar det väl mest om att inte få egentid (utan familj, släktingar och vänner). Att alla måste hälsa på redan på BB. Att många röker i närheten av nyfödda bebisar som om det vore helt normalt. Att alla ska hålla, pussa, gulla med barnet (vilket jag tycker om, om det inte vore för infektionsrisken, speciellt de första veckorna...)

När barnen blir lite äldre blir jag fortfarande chockad över att se föräldrar röka i närheten av sina småbarn (även i Sverige!). Att så många tycker det är ok att åka utan bilbarnstol (de har tusen olika ursäkter). Att socker / sötsaker är energi, man får t.o.m extra socker serverat till Cola Cao (=Oboy) som om de inte har tillräckligt redan. Jag har t.o.m sett spanska föräldrar tvinga i sina barn tårta, kakor, sötsaker för det är energi, så de ska orka leka;) För att inte tala om salt, att man låter små barn (6mån-1 år) smaka och lite större äta ostbågar, chips och liknande. Går inte ens in på läsk!

Vet inte om ni märkt av det men I:s släktingarna i Spanien har inga problem med att kommentera ens vikt. Det anses positivt att ha lite hull, speciellt på barn, även om de flesta vuxna kvinnor bantar... så det pratas väldigt mycket och öppet om vikt. Vill inte ens tänka på kommentarerna angående hur många kg jag gått upp under graviditeten, hur/när jag kommer gå ner dem etc. Nu har jag ju inga viktkomplex eller lagt på mig särskilt mycket, men jag tänker på de som tar det helt fel när man öppet talar om och diskuterar andras vikt som det vore det mest normala i världen...

Sen tycker jag för min del att många spanska barn är för väluppfostrade, uppklädda i söndagskläder, som de inte får smutsa ner... Får inte röra nått i "finrummet" (Ja, i Spanien har nästan alla fortfarande ett sånt), får inte krypa på golvet utan väntas sitta stilla tysta vid bordet. Under hela middagen som kan hålla på i timmar...

Men det värsta, enligt mig, är att de anses vara bra att låta barn skrika/gråta för då "lär de sig". Att man gärna skriker, försöker överrösta barnet, istället för att i lugn ton lugna ner de...

Ska bli spännande att se hur långt tid det tar innan nått av de ovannämnda exempel händer mig... Det lovar jag att skriva om under min mammaledighet, här på bloggen, om än bara för att få skriva av mig min frustration;)

PS: Jag har flera spanska vänner som är gravida eller har småbarn. Det blir en hel del barnuppfostran-krockar, speciellt angående rökning, alkohol under graviditet/amning, socker/salt, bilbarnstolssäkerhet och det här med att låta barnen skrika/gråta för då "lär de sig"...

3 kommentarer:

Petra H sa...

I mina deppigaste stunder tror jag att O och jag inte fått barn än för att jag inte skulle stå ut med hans mammas inblandning... Det är det som skrämmer mig mest!! Och som gör mig glad att vi inte bor närmare svärfamiljen. Jag vet att de inte menar illa men det där med bilbarnstol gör mig VANSINNIG!!! Respektlösheten för ett liv! Förra vintern var vi tvungna att köra Os systerdotter till Zaragoza utan bilbarnstol. Jag var så nervös hela vägen och satt och höll i henne i baksätet, där hon satt uppbullad på några kuddar och med säkerhetsbälte. Jag vet att det inte var det bästa eller säkraste sättet men bättre än ingenting, tyvärr. jag sa till O att det finns inte en chans i helvete att jag någonsin tillåter ngt sådant om vi får barn. Problemet är ju att jag inte skulle lita på Os föräldrar om de var ensamma med eventuella barnbarn när det gäller sådant.
Som tur är är det bara min svärfar som röker och han röker [nästan] aldrig inomhus (förutom i deras tobaksaffär som de äger och där röker ju alla som kommer in).
Och BB lär de ju inte komma till om vi bor kvar i Belgien...
Jag har en italiensk-belgisk kompis, hon var så orolig för förlossningen eftersom hennes svärmor och mamma båda ville vara med!!! Till slut tror jag att de höll tyst om att de åkt in tills deras dotter var född!
Lycka till, det kommer att gå bra och jag förstår precis vad du menar med att "slippa" svärföräldrarna, även om det är jättesorligt att de inte finns mer.

Emma sa...

Jag måste säga att jag är rätt glad över att bo med en atlant emellan mig och svärmorran.

Visserligen röker ingen i hans familj och bilbarnstolar har de faktiskt, till och med svärföräldrarna har egna, permanent i bilarna.

På BB var det helt omöjligt att stoppa flödet av människor som bara klev in på rummet, de på sjukhuset vägrade att inte tala om rumsnumret. Det värsta var nog en farbors nya flickvän jag aldrig sett och hennes systrar!! Där låg jag nyförlöst. Herregud. Och I hade faktiskt rätt svårt att förstå mig när det gällde detta. "Man gör ju så". Nästa gång blir det INTE Spanien, främst av den orsaken.

Men sen är det som du säger, väluppfostrade barn på ett sätt som känns stelt. Stramt. Inte leka om det inte är planerad lek. Låta dem skrika. (fick ju en bok av hans brors fru om hur man skulle snåla med kel -och inte se sitt barn i ögonen när man gosade om barnet inte "förtjänade det") "Aldrig hört att salt kan skada" (en liten bebis). "Ta ett glas vin eller två" (till en gravid) "Jag slutar inte röka bara för att jag är gravid, den stressen är mycket värre för bebisen"...

Och tanterna. De är internationella, alla dessa erfarna mödrar med åsikter, men de spanska måste vara rekordjobbiga!

Och det där med temperaturen -de tror ju att ungar dör av lite frisk luft om det inte är minst 25º varmt, haha!

Nej, några veckor om året räcker gott kan jag säga. Känns mycket skönt att få skapa våra egna regler och hitta vårt sÄtt. I Spanien hade det varit svårt. En ständig kamp.

Puh!

Bella sa...

PETRA: Så får du inte tänka:(

Ja, jag är glad att jag kommer föda i Sverige och det är bara jag och I som kommer vara där. Är lite orolig då han inte pratar svenska så jag har bett en tjejkompis (som pratar spanska) vara standby om nått skulle hända, om I får panik. Han har ju varit med alldeles för mycket hemskt på sjukhus.

Det är lite konstigt att vi båda två trivs jättebra med mina föräldrar. Han ser dem som sina extra föräldrar och vi kan bo tillsammans alla fyra utan varken disskutioner eller problem... medan det alltid var/är bråk med hans familj och släktingar...

I:s pappa dog av KOL och mamma av lungcancer och på bådas begravning rökte släkten. De fortsätter trots att det är flera fall fall av cancer i familjen... Jag kommer vara stenhård på att de inte får röka i närheten av mitt barn. Hoppas att förbudet nu i Spanien om att röka på allmän plats fungerar...

EMMA: Blir så arg bara jag läser det om att inte barnet förtjänar det, eller att man ska snåla med kel...

Jag har haft många gravida spanska vänner vars läkare sagt det där med att stressen är värre. Hallå, vilken värld lever de i??? Eller att pappan fortsätter röka hemma under graviditen och runt deras nyfödde...

Ja, jag hoppas vi får skapa våra egna regler och hitta vårt sätt och ta det bästa av de båda kulturerna. Jag och I är iallafall helt överens angående uppfostran av våra barn;) Det är sååå skönt!

Ja, spanjorerna tror att barn dör av frisk luft medan i Sverige tror man att barn dör av den spanska värmen? Har hört flera som tycker jag är galen som ska ta med lille Dani till ett varmt somrigt Spanien...

Det roligaste är dock alla, svenskar, som tror att det inte finns nått i Spanien. Att det är ett U-land. Min bror hade med sig allt från blöjor, välling till barnmat första året de semestrade...