10 mars 2011

Mammatankar - att bli föräldrar...

En av de största pusselbitarna i att bli föräldrar är att hitta vårt sätt att vara föräldrar...

Redan på BB blev vi irriterade på att varje barnmorska sa olika och hade sitt sätt men snart kom vi fram till att vi lyssnar på alla men sen gör som vi vill. Vi är ju ändå Danis föräldrar.

Ett ex. var att de lät Dani skrika efter ersättning i 20 minuter (tänk er oss nyblivna föräldrar med en gallskrikande bebis i tjugo, 20!, minuter) för att de hade byte av personal och tyckte det var viktigare än att komma till vårt rum med lite ersättning till vår hungriga 1 månad för tidigt födde son. Trots att jag ringde på larmklockan flera gånger... I blev förbannad, jag grät - när BM väl kom sa jag argt: - Nu visar ni vart ersättning är så vi själva kan hämta den när vår son är hungrig! Vårt barn ska aldrig behöva skrika över något som vi kan ordna!!!

Ett annat ex. är amningen och alla läkemedel jag tar. Både BM och läkaren tycker att jag kan fortsätta pumpa och ge Dani min bröstmjölk trots att jag äter dubbel kur av antibiotika, sammandragande läkemedel + en massa alvedon mot smärtan... Trots att det på bipacksedeln står tydligt att det förs över i bröstmjölken och amning INTE rekommenderas Jag och I nickade vänligt men när vi gick ut såg vi på varandra och skakade på huvudet. Nej, vi tänker inte ge honom min bröstmjölk utan jag fortsätter pumpa men slänger ut den. Dani får äta ersättning i 10 dagar så börjar vi om på nytt med amningen sen...

Jag skrev häromdagen vad som behövs till en nyfödd bebis och däribland modersmjölkersättning och nappflaska. Barnmorskan sa att ge bebisen mat på nappflaska kan "förstöra" för amningen. Jag sa att målet är väl inte att amma utan att han äter bröstmjölk? Om han nu är för liten för att förstå hur han suger på bröstet men jag kan pumpa och ge honom i nappflaska når vi väl ändå målet... att han får i sig den heliga bröstmjölken! Jag vet mycket väl att bröstet även ger kärlek, närhet, trygghet etc så jag låter lille Dani ligga mot mitt bröst så mycket han vill och försöka suga, höra mina hjärtljud, få kroppsvärme etc...

Så, vad har vi lärt oss under de första två veckorna om att vara föräldrar? Att vi tar gemensamma beslut och delar på ansvaret. Att vi lyssnar och lär av andra men sen gör som vi anser fungerar bäst för oss och vårt barn. Att vi litar på vårt sunda förnuft och gör det som låter vettigt. Att vi går vår egna väg och följer våra hjärtan...

2 kommentarer:

Emma sa...

*suck* -denna amning! Alltid är det någon som tycker att man ska göra annorlunda än man gör. Mamma vet bäst! (och pappa vet kanske lite han med men mest mamma;) Stå på Er! Kram

Lisa sa...

Ah vilken bra info! Jag suger at mig allt just nu. Ni verkar klara det galant tycker jag.

Härligt att du mar bättre!

Kram Lisa