22 mars 2011

Mammatankar - det här med amning...

När jag var gravid var det självklart att jag skulle amma. Jag skulle helamma, minst 6 månader, delamma tills Dani fyllde 1 år...

Jag har både läst och hört allt möjligt om amning. Mammans bröstmjölk är det bästa för barnet. Imorgon fyller Dani 1 månad och för en liten stund sen fick Dani för första gången en hel måltid bröstmjölk direkt från bröstet. Åt sig mätt. Somnade. Sover nu så sött! Ingen nappflaska med utpumpad mjölk. Ingen ersättning behövdes.

I började nästan gråta av synen: Mig ammandes vår son.

Idag fick vi bakläxa hos BVC. Dani har gått upp lite för mycket i vikt. Blivit en liten tjockis. För mycket ersättning! Vi matade när han var hungrig... Nu är det strikta regler angående ersättning som gäller. Var fjärde timme. På bröstet är det "buffe libre" - som I kallar det: Öppen buffé.

Jag trodde inte att jag skulle få kämpa så med amningen. Tyckte de som pratade om svårigheterna överdrev. Att amningen skulle komma naturligt. Utan problem. Av sig självt.

Vi håller på att lära oss vara föräldrar. Vi håller på att lära känna vår Dani...

4 kommentarer:

Eva sa...

Kan barnen verkligen gå upp för mycket i vikt?? För oss har det alltid snarare varit att ju mer hon går upp desto bättre, enligt BVC.

Jag har delammat Stella sedan hennes tredje vecka och fortsätter så. Trodde också att amningen skulle vara något enkelt, men så är det ju inte...

Bella sa...

Ja, det verkar så! Han hoppade två steg på tillväxtkurvan på en vecka. Nu är han normalviktig för en enmånads bebis. Som för tidigt född har han legat under kurvan...

Jag kommer oxå troligen fortsätta delamma...

Lulu sa...

Alla mina syskon har barn, och när bebisarna legat över kurvan har det inte varit någon fara på taket. Om bebisar blir sjuka äter de knappast något, och behöver det där extra hullet de lägger på sig. Har helt enkelt hört ganska mycket av det som Eva sade om BVC.
Kul att det fungerar med amningen :)

Emma sa...

Mysigt att det funkade till slut!

Jag hade jätteproblem i början, mest för att det gjorde så ont trots att allt gjordes "rätt" -du vet de kollar hur man håller och sånt.Det gjorde så ont ändå att jag skrek rätt ut.Med tiden slutade det helt och hållet att smärta så jag tror det handlade om en slags "härdning".

Under tiden hade jag amningsnapp för att slippa ha ont. Det rÄddade situationen. Hade inte "lidit mig igenom" några veckors härdning.

Det gör inte ont för alla och jag tror inte det handlar om teknik enbart.

Men med O's vikt etc. har det funkat bra hela tiden med helamning.

Jag har tänkt jättemycket på det där med amning, vet att det är komplicerat och absolut inget självklart.

Därför är det viktigt att respektera varje mamma: Hon som helammar, hon som delammar och hon som inte ammar alls.

För min del har amningen, förutom just då i början, varit uteslutande positiv. Så otroligt mysigt och dessutom praktiskt för oss som har rest så mycket det första året.

Nu äter hon ju vanlig mat och skulle klara sig utan (amning eller ersättning). Har inte helt slutat amma dock men det blir mindre och mindre -trodde jag skulle sluta i den här vevan men har ingen brådska.

De flesta mammor gör precis det allra bästa för sitt barn. Varje barn, graviditet och föräldraskap etc. är unik/t. Jag tycker vi ska sluta döma varandra och inse det!

Kram på er, det är så fint att läsa om er tillvaro!