3 mars 2011

Mammatankar - ingen förlossningsberättelse...

Som ni som följt mig länge säkert redan förstått kommer jag inte skriva någon förlossningsberättelse här på bloggen (för mig är det alldeles för privat). Jag tänkte inte ens berätta mer än det ni nu vet, att det var en dramatisk historia som slutade lyckligt. Jo, jag kan berätta att min mamma (mormor) fick vara med och var den första som höll lille Dani, sitt barnbarn. En obetalbar upplevelse!

Om kejsarsnitt, för er som funderar på det av rädsla eller i tron att det inte ska göra lika ont som att föda normalt kan jag berätta att jag var nog den enda på BB som dagen efter födseln inte var duschad o påklädd i nått annat än sjukhuskläder. Först dag 4 orkade jag duscha och klä på mig.

Att jag igår, borde ha gått till butiken men att det kändes så långt att det var omöjligt att ens föreställa mig det. Jag försökte: Först hissen ner, ut på gatan, korsa gatan o uppför backen... Ja, för er som inte visste så bor jag på Vasaplatsen. Det är högst 150mt. Men det känns helt omöjligt att orka ta mig dit, gåendes...

Jag stapplar fram hemma med Dani i vagnen, som jag använder som stöd för att inte lyfta för tungt och orka ta mig fram. Jag sover bra (med Dani på mitt bröst) 7-8 timmar per natt med 3 matningar. Sen en stund siesta på eftermiddagen. I tar hand om mig, fixar med mat, dricka, hämtar saker etc. Jag vilar. Tar det lugnt framför tv:n, film. Sitter en stund vid datorn medan jag pumpar. Annars är det sängläge som gäller. Hur länge vet jag inte. Jag försöker lyssna på min kropp...

UPDATE: Jävla blodiga komplikationer! 3 förfärliga timmar på akuten och läkemedlet som jag får utskrivet förs över i modersmjölken men det är ingen som berättar för mig. Tur att jag läser bipacksedeln!

Lille Dani mår iallafall väldigt bra trots att hans mamma råkar ut för flera olika biverkningar o komplikationer efter kejsarsnittet. Ny tid hos gynekologen på måndag. Fortsättning följer...

UPDATE 2: Jag är så arg på den svenska sjukvården att jag skrivit ett brev och klagat. Funderar t.o.m. på att Lex Maria anmäla dem.
3 grova missar pga dåliga rutiner och otillräcklig kvalitetskontroll:
Havandeskapsförgiftning? = vattenavgång vecka 36 och akut kejsarsnitt.
Biverkning av ryggbedövning = 3 dagars helveteshuvudvärk...
Komplikationer efter kejsarsnitt = Koagulerad blödning, livmodern drar inte ihop sig, sammandragande läkemedel, skrapning?

UPDATE 3: Komplikationerna fortsätter: infektion i livmodern = 10 dagars antibiotika kur. Nytt återbesök på onsdag.

UPDATE 4: Det går åt rätt håll:) ...förhoppningsvis slipper jag skrapning! Återbesök om 10 dagar!


Tack Dr. Google!!! - självdiagnostisering...
Vågar inte ens tänka: TÄNK OM...

7 kommentarer:

Princess sa...

Skönt att det gick bra. Och han är supersöt! Kram. /J

A.M.O. sa...

Jag hoppas att du mår bättre snart. Jag valde kejsarsnitt, ett planerat, när vårt andra barn skulle födas och jag tror att det skiljer väldigt mycket mellan person till person hur man mår efteråt och hur ont man ahr, men framför allt tror jag att det skiljer sig om man har gjort ett akutkejsarsnitt eller ett planerat.
Mitt bästa tips till dig är bärsjal, då fick axlarna bära upp mesta tyngden och dessutom kan man ha barnet nära, nära hela tiden. Sen tyckte jag att det var skönt att ha sjalen lindad kring magen... Den stöttade upp, eller hur jag nu ska beskriva det.

Grattis till föräldraskapet ännu en gång!

Bella sa...

Bra tips! Min mamma sprang o köpte en KMC bärtröja redan i måndags och jag är sååå nöjd!

Ja, det är som du skriver säkert väldigt olika, hur man läker, ens smärtgräns, hur bra eller dåligt snittet är gjort etc. Jag har inte jätteont i själva snittet men har ont i höfterna (belastar nog fel för att inte snittet ska göra ont) sen fick jag som sagt biverkningar av ryggbedövningen som gjort det hela värre...

Tack! det är det bästa som hänt mig och är värt all smärta i världen....

Emma sa...

Aj. Hoppas du läker och kryar på dig snabbt! Ja kejsarsnitt var min mardröm just för att jag hört hur ont man kan ha efteråt. Jag var ju uppe och gick redan någon timme efter förlossningen, visserligen mör men det var möjligt! Och Herregud, vad är det jag läser om svensk sjukvård? usch. Att du ska behöva anlita Dr. Google och ditt eget förnuft och inte känner att du kan / kan lita på dem som har hand om dig. När jag läser sånt här är det nästan så man vill rekommendera spansk framför svensk sjukvård. Där har de överdrivet många kontroller under graviditeten - det känns faktiskt ganska tryggt.


Men vad underbart att du är fylld av all den där kärleken jag känner så väl! Och det blir bara mer och mer av den varan!

Stor kram.

Bella sa...

Precis som du skriver, att JAG ska behöva självdiagnostisera mig, att de inte gjorde en läkarkontroll innan jag lämnade sjukhuset för att se att allt var som det ska, tur att det inte verkar som jag fått nån infektion i livmodern utan det "bara" är livmodern som inte drar ihop sig som den ska...

Mest irriterad är jag över att jag faktiskt stannade kvar på sjukhuset i fyra dagar just för att de ska kontrollera att jag mår bra efter snittet men att jag hittade själv felen googlandes mina symptom...

Jag ska starta en blogg, där svenska folket ska få göra sin röst hörd om sådana här saker... tack vare mina skyddänglar är det inte värre men det kunde ha slutat riktigt illa...

ja, kärleken är värd all smärta...
kram

Emelie sa...

Usch och fy vad illa berör jag blir när jag läser om hur du har blivit behandlad. Det är ju verkligen inte okej någonstans. Jag hoppas verkligen att allt löser dig till det bästa och att ni alla får bli och förbli friska. Man blir ju alldeles mörkrädd av sådana här berättelser. Stå på dig!

Stor kram Emelie

Bella sa...

ja, mörkrädd! att de inte har fungerande rutiner... just nu tänker jag mycket: tänk om... om det hade varit tecken på nått värre! jag mår ju iallafall ganska o lillen är det inget fel på alls, fick 10 poäng på apgar-testet 1 minut efter födseln men... det är mer tur än skicklighet...

ska på återkontroll idag på akuta kvinnokliniken så vi får se vad de gör, säger... aj aj aj...