8 mars 2011

Mammatankar - jämställdhet...

Så här på internationella kvinnodagen tänkte jag skriva lite om jämställdhet i vår relation som nyblivna föräldrar. Jag har tidigare skrivit om jämställdhet i globala kärleksrelationer mellan par från olika länder, med olika uppfostran och kulturell bakgrund. I vårt fall Sverige och Spanien.

Nu, de här första veckorna som föräldrar tror jag vi sätter grunden för hur vår relation som föräldrar kommer att se ut under de kommande åren. För mig har det aldrig varit viktigt att dela exakt lika (varannat blöjbyte, matning etc) utan att vi delar upp sysslorna så att vi båda är någorlunda nöjda. Vi har pratat om vad som är viktigt för oss och hur vi kan hjälpa varandra. I vill gärna fortsätta ta sina långa träningspromenader (han har gått ner 20kg under graviditeten) - jag vill gärna kunna sova siesta. Jag är morgonpigg / kvällstrött - I tvärtom. Så nu sköter I nattpassen med matning o bytning av blöja och jag tar morgon / förmiddagspasset och låter honom sova.

Självklart har I fått göra mer nu då jag inte mår bra - han lagar lunch, fixar mellanmål, handlar, sköter disken, tar ut soporna, plockar undan, byter blöjor, värmen ersättningen etc. Eftersom vi bor hemma hos mina föräldrar får vi extra hjälp med hushållssysslorna, vilket är väldigt skönt eftersom jag har varit nästan sängliggande...

Det är en stor omställning att ta hand om en nyfödd bebis 24 h om dygnet och för mig är det viktigaste att lille Dani inte kommer ikläm mellan oss pga av jämställdheten / att dela lika (som att han får bära en bajsblöja för vi diskuterar vems tur det är att byta). Allt har inte varit underbart den senaste veckan utan jag har varit hormonell, trött o gnällig (förutom att jag mått riktigt dåligt). Det har blivit en del taskiga kommentarer från min sida, som att jag kallade I egoist för att han gick o duschade när han vaknade utan att fråga om jag behövde gå på toa;)

Det positiva som min "sjukdom" bär med sig är att I har fått ta mer ansvar redan från första början. Han har redan varit ensam med lille Dani flera timmar i sträck då jag varit på sjukhuset. Jag, som nybliven hormonell mamma, har redan lämnat min nyfödde bebis under pappans ansvar och känt mig helt ok med detta... Jag försöker låta I göra på sitt sätt och inte anse att mitt sätt är det enda och bästa! Vilket ärligt talat inte är det lättaste...

Sakta men säkert växer vi in i våra nya roller som föräldrar. Jag tror jag blev mamma samma minut som lille Dani kom till världen. I håller fortfarande på och vänja sig vid att någon annan styr hans liv och att han inte längre bara kan tänka på sig själv...

Nästa steg är att hitta tillbaka till oss. Som kärlekspar. Det har varit alldeles för mycket sjukdom, bajs, blod, spyor etc. Det är inte så att jag känner mig den snyggaste, sexigaste nyblivna mamman...

4 kommentarer:

Styleabaad sa...

Spännande att läsa om dina/era upplevelser med liten nyfödd bebe + kulturskillnader etc. Min man kommer också ifrån Spanien och vi bor tillsammans i USA så vi har lite liknande situation.

Bella sa...

Kul att du hittat hit! Får kolla in hos dig...

Lisa sa...

Bra skrivet! Jag har det lite som mantra just nu, att det inte bara kommer vara mitt sätt att göra som är det bästa. Vill inte bli san mamma som vakar som en hök och ändrar lite när mannen inte ser. Usch usch! Men jag tror verkligen inte att det är lätt!

Ang jämställdhet sa tänker vi som er, inte hela tiden varannan uppgift utan att man ser mer pa det stora hela.

Hoppas att du blir bättre snart!

Kram fran Lisa

Bella sa...

Precis! usch, precis som med alla hushållssysslor, han får göra på sitt sätt. Jag tackar o tar emot... Jag försöker verkligen tänka på det och just nu funkar det ganska bra, så länge Dani är nöjd så gör det ju ingen skillnad...

Även att hitta vårt sätt att vara föräldrar, att ta gemensamma beslut, dela på ansvaret...

Jag är på bättringsväg:) - antibiotikan ger effekt!
kram