13 mars 2011

SMiDs butik = min butik?

Jag borde inte skriva det här, här, men jag vill ändå dela mina känslor med er. Ni har ju ändå följt mig länge. Jag har berättat om bergodalbanan det är att driva eget. Inte bara den verkliga utan även den emotionella...

Igår gick jag förbi butiken, min klädbutik, men när jag öppnade dörren kändes det som jag kommit fel... att jag fanns inte kvar, SMiD var bortstädat, undanskuffat?

Det sårar mig att hon inte förstått. Jag trodde det var självklart! Jag borde ha varit övertydlig med att vi delar 50/50, hälften var, ett skyltfönster ditt / ett mitt etc...

Jag är för... godtrogen? Väntar mig att alla är som jag och tänker på andra... Det kanske är mina hormoner men det känns helt fel! Jag har knappt sovit inatt, legat o vridit mig. Har en klump i magen!

Men nu har jag tagit ett beslut. Jag ska gå till butiken idag och återerövra hälften...

Jag hoppas verkligen inte att jag behöver ångra mitt beslut att dela MIN klädbutik med en annan designer...

PD: Qué cara tiene! Cuánto morro!

UPDATE: Det som hänt får mig att minnas det här inlägget från december - Vad får jag isåfall ut av det?

6 kommentarer:

Tess : Istla.se sa...

klart du ska ta över din butik. Man hyr ju bara en viss plats. Tyckte det var hemskt när jag läste ditt inlägg. Jag hade reagerat likadant.

Stå på dig.

Petra H sa...

Åh nej, Bella!!! Det låter ju helt FEL! Det borde väl hon ha förstått att ni skulle dela på utrymmet på alla sätt och vis, inklusive skyltfönster etc? Det låter verkligen märkligt och jag hoppas att du lyckas lösa det.
Håller tummarna!
Stor kram

Lulu sa...

Usch, vad jobbigt!
Tror knappast någon kan missförstå att det är 50/50 som gäller? Visa var skåpet ska stå tycker jag.

Yo...la madrileña sa...

Yo diría que tu nueva compañera que se ha hecho la sueca...;-)

Tyvärr sa maste man ha ögon i nacken för det mesta som jag brukar säga...

Sta pa dig!

Saludos desde Madrid,
La Madrileña

Emma sa...

sí, ¡qué cara! Men det såg fint ut, skyltfönstret, sedan. Stå på dig! Synd att det skulle börja så fel!

Bella sa...

Tack för allt pepp! Det hjälper verkligen att ha er här, när man behöver det...
Kram