17 maj 2011

Att växa upp och bli svensk???

Videon "svenska ögon" fick mig igen att fundera över vart vi ska bo. Vart jag (inte) vill jobba. Näe. Spanien tilltalar mig inte. Hierarkin är väldigt tydligt. Synlig. Man är inte ett team på samma sätt som i Sverige...

Sen självklart den uppdelade arbetsdagen. Att jobba från 9-14 och 16-19. Att jag skulle öppna egen butik i Spanien kommer aldrig hända! Tänk att jobba varje dag 10-14, 17-20.30. Sen det där med att hinna hem och laga mat till barnen på lunch. Stress! Eller de skolorna som inte är öppna på eftermiddagen. I Spanien måste man nästan ha mor- eller farföräldrarnas hjälp för att få vardagen att fungera. Vilket vi inte har!

Tacka vetja Sverige där man slutar kl. 17.00. En del hämtar väl på dagis redan kl. 16.00? Eller bara det att man kan jobba halvtid. 80%? Flex!

Sen funderar jag även på de här med flerkulturella barn. Om barnen verkligen känner sig lika hemma i två olika länder eller om dagis, skola är så stor del av barnens liv, uppväxt att den sociala delen formar dem. Gör dem till känslomässiga medborgare av landet där de växer upp i. Vill jag verkligen ha spanska barn? Om vi skulle bo i ett tredje land. Kommer de växa upp och känna sig hemma där?

Jag vet mina kusiner i USA. Två är halvamerikaner med svensk mamma men känner sig helamerikaner. Och deras lillebror. Som är helsvensk men han har växt upp i USA och känner sig lika amerikan som hans stora syskon. Han har bott i Sverige ett år nu. Som 20-åring men känner sig inte alls hemma. Förstår inte kulturen. De sociala reglerna. Skämten. Känner sig inte svensk. Trots att hans båda föräldrar är svenskar.

Jag lutar mer och mer åt att stanna i Sverige. Bo i Göteborg. Jobba i Sverige. Nära mina föräldrar. Låta Dani gå på dagis här. Växa upp och bli svensk???

PS: Hur framtiden ser ut för mig och I vet jag inte, än. Kan han få jobb (som pilot) i Sverige? Vill han bo i Göteborg? Jobba som pilot nån annanstans och pendla hem till oss...

2 kommentarer:

Emma sa...

Våra tankar går i samma banor. Det är lite läskigt att känna att man inte har kontroll. Det blir vad det blir av det hela. Hjälp.

Men spännande alltsammans.

Det där dina föräldrar gjorde. Att de köpte ett hus i Spanien. Oj vad det påverkade! Mina föräldrar å andra sidan har knappt rest något i hela sitt liv. Hade aldrig varit i Spanien. Ändå förlorade" de mig till Spanien och nu Kanada. Så det går som det går...hur man än gör.

Men jag känner mig väldigt svensk, det gör jag. Och jag vill att min dotter i alla fall ska förstå mig...

Lisa sa...

Jag laser en bok som heter "Third Culture Kids", tror att du skulle tycka att den ar intressant aven om ni inte blandar in en tredje kultur.

Jag oroar mig inte alls for om Bubble kommer kanna sig svensk eller inte. Kanner mig inte speciellt svensk sjalv. Vad som oroar mig mest ar att hon inte kommer kanna sig hemma nanstans, istallet for "overallt".
Tror att familjen, alltsa var lilla familj, ar otroligt viktig for sjalvkanslan och tryggheten.

Kram pa dig!