2 maj 2011

Mammatankar - två språk = två kulturer!

Jag har precis läst klart boken "Den tvåspråkiga familjen: en handbok i tvåspråkighet" av Edith Harding och Philip Riley. Om ni är intresserade av tvåspråkighet läs den!

Jag har funderat mycket på tvåspråkighet och hur vi ska göra med Dani. Beslutet var ganska enkelt. Jag svenska. I spanska. Vi två fortsätter att prata spanska med varandra som vi gjort sen vi träffades. Under flera år har vi försökt byta språkmönster (till engelska) för att I ska bli bättre men vi lyckas aldrig längre än några timmar. Sen går vi automatiskt tillbaka. I och min familj (förutom syrran som talar flytande spanska) pratar engelska med varandra. Så egentligen kommer Dani få höra tre språk från början. Vi ser ju även på tv på engelska, lyssnar på musik, kollar på film etc.

Jag har skrivit tidigare om tvåspråkighet och livet med en spanjor under etiketten spaniensvenska och om du inte såg Dr Patricia Kuhl TED-föreläsning i ämnet när jag postade den, gör det nu!

"WOW! Så intressant... Så enligt henne har man alltså bara 12 månader på sig, egentligen de första 6-8 månaderna om man vill att barnet ska lära sig ljuden från de olika språken innan hon/han börjar prata själv..."

Dani är redan två månader. Börjar lyssna på oss. Jag pratade en hel del med min syster som pluggat lingvistik. Hon sa att det är viktigt att barnet får lyssna på språken. Ljuden. Uttal. Språkmelodin. Barns joller är visst olika i olika länder beroende på modersmålet. Att prata med barnet. Leka. Läsa. Sjunga.

För mig känns detta självklart och enkelt. Det faller sig naturligt att prata svenska med Dani. Bebisspråk! Fast jag uttalar hans namn på "spanskt vis" (med lång vokal?) eller Danijel / Danjell även när jag pratar svenska...

Det viktigaste för att ett barn ska bli tvåspråkigt är att de har en känslomässig relation till personen som pratar språket, att de känner att de behöver använda språket.

Det jag inte hade funderat på är att ett språk är så mycket mer än att kunna tala. Språk handlar om gester, ansiktsuttryck, kroppsspråk, tempo, tonfall, rytm, röstläge - avstånd (personligt utrymme), avbryta varandra etc

Kulturell identitet - arv, miljö, sociala..., landets historia, traditioner, vanor, sedvänjor, värderingar, åsikter, gott uppträdande, känslor, rytm - hjärtats språk.

Vår tanke är ju att Dani ska bli bikulturell (nytt ord!) - Spaniensvensk / Svenskspanjor - att han ska känna sig lika "hemma" i båda länderna, kunna prata med släktingar etc. Lära sig de sociala och kulturella normerna...

Hur lyckas vi med det?

Nu vill Dani ha mat, fortsätter mina funderingar imorgon...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Gabriella! Kul att läsa att det går bra för dig och lille Dani!

Din blogg är verkligen helt annorlunda nu jämfört med hur den var i somras när jag började läsa den.. Då var jag själv mammaledig med min lilla skruttunge, fullt fokuserad på att starta eget! Det var så jag hittade din blogg, och jag lärde mig jättemycket om entreprenörskapet från dig! Jag var ju t.o.m inne och hälsade på dig i butiken!

Sen visade det sig att jag känner hon som hyr din butik nu, eller känner och känner.. Eliza kommer från Åsa precis som jag, hennes dotter och jag gick i samma skola.. ja, det är en liten värld!

Hur som helst så startade jag till slut det där företaget som jag drömt så om! Du kan gå in och kolla!

www.ytterstad.se

Ha det gott!

Petra H sa...

Jag tror att det också är viktigt att ta till sig kultren - LÄSA böcker på svenska / spanska, se svenska och spanska barnfilmer, musik etc. Tänk alla Astrid Lindgrenfilmerna, Fem myror... Jag vet inte vad motsvarigheten är i Spanien? Det ska ju vara lite "kvalitet" och inte bara skräp! Vi kommer ju att få importera all sådan kultur eftersom vi bor i ett tredje land.
När jag var au-pair i en svensk-schweizisk familj hade de som regel att barnen fick nästan bara se på svenska barnfilmer och tv-program, eftersom föräldrarna resonerade att franskan fick barnen automatiskt genom skolan och kompisarna. Det är nog också viktigt, att om möjligt, hitta kompisar till barnen som talar samma språk (annars blir barnens språk väldigt "vuxet" ;-)). Tillbringa lov och semestrar i det landet man inte bor...
Kram och lycka till!

Lisa sa...

Halla,

Ett amne som intresserar mig som du vet ;)
jag har snart last ut "Growing up with Three Languages" skriven av Xiao-lei Wang. Valdigt bra och skulle nog passa dig ocksa! Hon skriver att det ar viktigt att borja sa tidigt som mojligt och att lasa MYCKET och valdigt varierande for att fa in sa mycket olika ord som mojligt. Om vi sager att ni kommer pa i Spanien i framtiden sa kan bocker hjalpa mycket for svenkan. Att man far en mojlighet att prata om sant som inte annars skulle komma upp i er vardag.
DVD ar bra och hon tipsar om att prata om filmen efterat, att utveckal vidare, lata barnen satta ord pa vad de sett etc.

Tycker det ar himla intressant!

Kram Lisa

Anonym sa...

Jätteintressant ämne, tycker jag! Jag resonerade precis som du, men har tänkt om. Anledningen är att ingen i vâr umgängeskrets förstâr svenska, sâ dâ blir det onaturligt när barnet blir större. Vid matbordet, t.ex, det blir svàrt att föra en konversation allihop.
Jag har gâtt över till att prata lite svanska varje dag, det kánns bättre.
Viktigt att träffa andra barn som pratar det andra sprâket och vistas sà mycket som möjligt i det andra landet. Min sons svenska har blivit ganska lillgammal, eftersom han umgâs mycket med mina föräldrar. "Men kära nân, jag har aldrig sett pâ maken, kan han kläcka ur sig :-)
Detta kan man diskutera mycket, alla familjer är sâ olika och det finns inte rätt eller fel.

Anna Malaga sa...

Det var jag som skrev det tidigare inlägget..inte meningen att vara anonym ;)