26 juni 2011

Jag njuter av nuet...

Mitt blöta har är uppsatt i en slarvig knut. Huden kliar lite härligt av saltvattnet. Dani sover lugnt i skuggan pa en solstol. 27 graders enligt termometern. Ljummen sval medelhavsvind.

Jag skulle vilja kunna spara det här nuet, den lugna känslan, i mitt minne. Ta fram det när det behövs...

Om nagra timmar kommer (äntligen) mina föräldrar. De längtar sa efter att fa träffa lille Dani. De följde ju hans första 3 manader pa (väldigt) nära hall men nu har de inte sett honom sen vi akte fran Sverige. För 1 manad sen. Ska bli spännande att höra vad de tycker har hänt.

När man ser utveckligen dagligen tänker man inte lika mycket pa det. Men han har gatt fran en bebis till en liten personlighet. Jag gar tillbaka i bloggarkiven och läser. Bara det att han nu sitter upp och äter smakportioner. Men även att han reagerar när man talar med honom. Skrattar högt. Kommunicerar. Gurglar. Jollrar. Det hade han bara precis börjat med när vi akte. Det later som han säger: Ajo, Hej och Mama. Men det kanske bara är min fantasi?

Dani hittade glatt sina fötter häromdagen och har börjat trycka ifran med benen när man ställer honom upp i knäet. Han greppar tag i mig, mitt har, min tröja. Försöker halla sig fast, känns lite som om han kramas. Sa mysigt!

Snart är vi samlade i sommarhuset hela familjen. Tva intensiva veckor väntar. Sa om det är lite tyst, vet ni varför...

25 juni 2011

Supersize me...

Häromdagen sag vi SuperSize Me pa tv och hade langa funderingar angaende snabbmat. Jag är väldigt emot medan I tycker det är gott, roligt och ok. Jag är medveten om att allt som man förbjuder blir extra spännande...

Dokumentären var verkligen en chockerande upplevelse. T.ex. att snabbmatskedjorna serverar mat i amerikanska skolor. Att pommes frites anses vara grönsaker. Hur mycket kalorier man dricker via t.ex. läsk, juice, saft. Hur manga kalorier per dag en del (tjocka) amerikaner äter (6-8000 - 3ggr dagsbehovet). Hur lite amerikanerna gar, rör pa sig - aker bil överallt. Häftigt att dokumentären gjorde att man nu kan se precis vad varje meal innehaller direkt pa ladan. Bara det att man har stämt snabbmatskedjorna för att man blivit tjock av att äta där. Kan ju bara hända i USA!

Jag har nog väldigt manga idéer och "regler" angaende en sund hälsosam kost. Vill t.ex. laga hemmagjord mat precis som min mamma gjort. Varje dag. Att Dani lär sig laga mat. Far vara med i kóket. Jag lagade mat till mig själv efter skolan när jag gick i lag- och mellanstadiet. Medan i Spanien finns det manga vuxna som inte lärt sig eftersom deras mamma gjort allt. Servat. Eller bara lärt flickorna.

Daliga vanor finns i bada länderna och endel skulle jag vilja försöka undvika. Som att sma barn dricker kolsyra medan jag tycker det är ok med juice och saft. Att jag tycker det är ok med lördagsgodis men inte med bollo industriales (donuts etc) efter skolan varje dag. Hellre en macka. Eller att jag inte tänker ge Dani chips som mellanmal, vilket är ganska vanligt i Spanien. Bara det att inte använda sa otroligt mycket olja. En matsked är 140 kalorier? I Spanien finns väldigt manga överviktiga barn. Tredje landet i Europa efter England och Ryssland.

När vi var sma gjorde mamma hemmagjorda hamburgare, pizza etc. Vilket jag fortfarande gör. Lika gott men mycket mer hälsosamt. Eller hemmagjorda pommes frites. Hemmagjorda bullar. Undvika de största sockerfällorna. Försöka ge frukt som sötsaker.

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte köper snabbmat, färdigmat, pga av min glutenallergi. Undviker E-nummer och konstiga ingredienser. Handlar färsk frukt, svensk kött etc pa saluhallen. Köper gärna ekologiskt. Närodlat. Betalar gärna extra för bra mat. Mat är väldigt viktigt för mig.

Svensk vs spansk barnuppfostran...

Jag svarar i ett nytt inlägg. Det finns flera saker som jag tycker om i den spanska uppfostran. Som att alla umgas över generationsgränserna. Jag har aldrig förstatt det där med att man inte kan ta med sina barn. Eller att man vill ha egentid utan sina barn. T.o.m aka pa semester utan sina barn.

Jag älskar att gammelfarmor leker med Dani. Att den spanska släkten umgas och att de firar helgdagarna allihopa ihop. Speciellt att barnbarnen umgas sa mycket med sina farföräldrar. Att gammelfarmor alltid har nagon av sina barn, barnbarn pa besök.

I tycker inte det är ok med örfilar, ta hart i armen etc men ser det (tyvärr) inte sa farligt med en dask i blöjan. Vi är överens om att den typen av uppfostran inte fungerat pa honom sa varför göra om det? Här tycker jag det är skönt att jag inte behöver disskutera uppfostran med svärföräldrarna.

I later mig bestämma det mesta. Jag tycker t.ex. inte det är ok att Dani är i solen utan försöker undvika den sa gott det gar medan jag redan fatt höra att han borde sola lite för att fa lite fin färg. Eller det här med att röka nära sina barn som är vanligare än man tror även i Sverige.

Jag tycker ocksa att det är väldigt kul i Spanien att alla pratar, att man lätt skaffar vänner, att man pratar med okända i t.ex. hissen. Att Dani snabbt kommer hitta vänner i poolen pa varat omrade om nagra ar. Att han inte blir svenskt blyg. Bryr sig sa mycket om vad alla andra tycker o tänker. När jag skrev att jag tyckte det var jobbigt var för att okända även kommer fram när jag ammar. Eller att de pussar och jag har lite bacillskräck.

I Spanien är man ju även väldigt öppen. I berättade för alla släktingar om kejsarsnittet och lite väl detaljerat om alla komplikatinerna. Skönt att man fragar mig direkt istället för att ga bakom ryggen som jag tycker manga gör i Sverige. Där man glor, stirrar istället för att rakt pa vaga fraga.

Min brors fru blev t.ex attackerad av en rottweiler förra sommaren. Hon har 120 är ¨ver hela kroppen speciellt pa armarna som hon skyddade huvudet och halsen med under attacken. Hon tycker det är väldigt jobbigt att alla stirrar sa i Sverige medan här har skulle man vaga fraga: - Men gud, vad har hänt dig?

Vi ska försöka ta det bästa fran bada kulturerna och skapa var egen. Det finns bra och mindre bra med bada och vi maste hitta vart gemensamma sätt. Där vi bada är överens.

24 juni 2011

Spansk vs svensk barnuppfostran...

Det är daligt väder - molnigt, blasigt och svala sköna vindar. Perfekt väder för Dani. Kanske inget "göra svenska vänner avundsjuka"-väder. Men enligt mig perfekt. Sa skönt att inte känna nagra "fira en perfekt midsommar"-krav. Är ingen högtidsfirare - dricker ju aldrig alkohol och hatar att alla bara ska bli berusade, fulla.

Jag hade inte tänkt skriva natt idag. Men sa blev jag sa irriterad pa de spanska nyheterna där de pratade om semester och barnuppfostran. Att barnen även under semestern borde ha "arbete". I Spanien är det inte alls lika fri uppfostran som i Sverige och man har "läxor" t.o.m pa dagis. Iallafall sa irriterade det mig att de sa att läsa böcker, rita och pyssla var arbete. Inte lek. Va?

Jag vill lära Dani att läsa, skriva, rita, pyssla är roliga lugna lekar. Jag tror pa att allt kan bli en lek för barn om man gór det roligt. T.o.m plocka undan pa rummet.

Jag och I diskuterade skillnader mellan spansk och svensk barnuppfostran. Bada är vi överens om att min fria uppfostran har fungerat bättre. Jag är minst. Bortskämd. Fick allt jag pekade pa. Lekte alltid. Hade inga stränga regler. Inga krav. Inga harda rutiner. Sov hos mina föräldrar tills efter jag börjat skola. Somnade i soffan hela min barndom. Sov med lampan tänd. Levde pa fil och risgrynsgröt flera ar. Etc. Och jag är helt normal - t.o.m väluppfostrad;)

Tror att det har att göra med mina föräldrar. Jag tror pa att förega med gott exempel. Vara en bra förebild. Att barn gör som sina föräldrar.

Jag tror pa att ga pa egen intuition. Följa vad som känns rätt för oss. Att acceptera att Dani är den han är. Han är väldigt lugn och kommer nog bli en liten ensamlekare. Som sitter pa sitt rum och leker själv. Fundersam. Eftertänksam. Blyg?

Sen tror jag jag maste lära mig att sänka kraven. Inte försöka vara en perfektionist. Sa himla duktig hela tiden. Lära mig vara good enough. För det är nog omöjligt att vara en perfekt förälder. Känna att jag duger. Att jag maste leva med... Att Dani far lära sig att mamma maste jobba, sköta vardagssysslor, laga mat etc. Att han far vara med. Bredvid. Att han gärna far hjälpa till. Eget ansvar.

Det viktigaste är att ge barnet självförtroende. Trygghet i sig själv. Jag tror Dani redan nu är väldigt trygg i sig själv. Han är inte alls nervös som jag och I. Utan mer som morfar. En filbunke. Han grater inte ens när han vaknar pa nätterna. Jag vaknar av hans gurglande, smackande och fäktande med armar och ben. Att jag alltid tillfredställer hans önskningar innan han ber om det hjälper nog...

Jag och I pratar om att lata Dani leka sa mycket han vill. Inte ha nagra konstiga spanska regler om att man inte far lata sig. Eller att man maste sitta still o tyst. Inte far smutsa ned sig. Att man inte far leka pa golvet. Eller inte fa vara överallt i hela lägenheten. I Spanien har manga fortfarande sakallade finrum fulla av kristall och vaser som barnen inte far vara i.

I Spanien är barnuppfostran mycket hardare, striktare... men jag tror inte det funkar. Barn som inte far leka av sig som sma blir vuxna som bara vill leka...

Jag tyckte om att läsa raden jag fick via mail idag. Att Dani ska passa in i var familj. Bli en del av den. Läs Libero rad om barnuppfostran här

23 juni 2011

En glad glupsk 4-manaders pojk...


Dani smakade glatt pa potatispure pa sin 4man-dag, at flera skedar - Dani är fortfarande en liten ängel. Nästan alltid nöjd o glad. När han ler, skrattar smälter mitt mammahjärta. Min lille pojk har blivit sa stor.

Att fa prata av mig med min bror och hans fru lugnade ned mig rejält. Jag har nog saknat nagon att prata med. Tyckte om att ga till BVC. Ställa alla mina fragor. Jag har nog funderat för mycket den senaste veckan. Maste försöka sluta "äta upp huvudet" som man säger pa spanska och lugna ned mig. Dani mar bra. Jag mar bra.

Snart kommer mina föräldrar och det är nog precis vad jag behöver. Sällskap. Nagon som tar hand om mig o Dani. + mina föräldrar har bilen fullastad med böcker sa jag kan börja läsa. Roa mig själv!

Glad Midsommar pa er! Här ska vi fira väldigt lugnt med bara middag. Jag ska försöka hinna laga mat till 7. Ett stort steg bara det - att laga mat igen. Vi far se hur det gar... Kram!

UPDATE: Yes! Vi klippte av det lilla som var kvar av Danis fina mörka kalufs. Han hade stora kala fläckar och fällde rejält. Det nya haret verkar ljusare...

22 juni 2011

Jag chillar med min bebis i skuggan...

Ja, det är skillnad... pa att njuta av nuet och inte. Att acceptera. Tack för era gulliga kommentarer. De hjälper. Peppar! Jag ska försöka se det fran den ljusa sidan. Inte vara avundsjuk. Känna att det är helt ok, att bara vara.

Dani är inne i en ny fas. Eller sa haller han pa att fa tänder. Eller sa är han törstig i värmen. Han sover iallafall inte hela nätterna längre. Vaknar o äter var 3h. Det var skönt sa länge det varade.

Efter en jobbig mer eller mindre sömnlös natt (Typisk att mjölkproduktionen gatt ner lagom till att han vill äta pa nätterna igen) bestämde jag mig att göra det bästa med en morgonpigg bebis. Ga ut och ta en lang promenad sa länge det är svalt och solen inte gatt upp. Sen sov Dani och jag simmade nagra längder mellan nagra batbojar. Tog en varm dusch. At en lang frukost. Hoppas pa att Dani sover en längre siesta sa jag kan sova med. Just nu sover Dani bara 30min i stöten och da hinner jag knappt lägga mig.

I har svarare att acceptera läget o vill hitta pa saker. Han tar langa strandpromenader medan jag stannar i skuggan pa terassen. Eller framför tv:n. Han vill ga ut o äta. Jag vill inte sitta o amma pa en restaurang en hel kväll.

Dani är verkligen hur lätt som helst att ta hand om. Hör fortfarande min mamma säga att jag inte vet hur det är att ha en bebis. Men. Han är fortfarande en liten bebis som helst vill spendera dagarna vid bröstet. Att jag tycker det är jobbigt att amma offentligt gör det hela inte lättare men nu vagar jag iallfall amma pa terassen. I ett hörn i skuggan. Försöker undvika nyfikna grannar.

I Spanien är bebiser nästan allmän egendom. Ja, helt okända stannar oss pa gatan och fragar, gullar etc. Grannar, som jag aldrig pratat med, kommer glatt ända fram och pratar. Gammelfarmor var noga med att vi skulle följa sägnen sa ingen ger Dani det onda ögat. Mal de ojo, är nagot man tror pa i Spanien, skapar olycka, sjukdom etc. Därför ska man glatt visa upp underverket för hela världen.

Nu ska jag fortsätta chilla med min bebis i skuggan och njuta av att inte ha nagra andra masten än ta hand om honom. Inte bry mig om att behöva tacka Nej till alla roliga trevliga erbjudanden fran vännerna.

Vi far se hur det gar när hela min familj kommer. Nej i sommar blir det ingen sol. ingen strand. ingen bat. inga restaurangbesök (vi har testat 1 gang). Men det betyder inte att jag inte tänker försöka njuta....

UPDATE: Jag har en sjal som jag hänger o döljer vid amningen, jag gör det men känner mig inte bekväm... De flesta vi träffar är I:s familj o vänner. Det funkar bra mitt pa dagen men t.ex. sa vill Dani ligga vid bröstet under 2-3h innan han somnar för natten och här träffas man vanligtvis pa kvällarna, gar ut o äter vid 22.00 - Da är jag helt slut!

21 juni 2011

Att sakna Sverige...

Ibland blir det inte alls som man tror. Tänker. Hoppas. I flera manader har jag längtat hit. Till solen. Värmen. Stranden. Men. I min fantasi var Dani inte sa liten. Det var inte sa varmt. Solen brände inte sa starkt. Stranden var inte sa bebisovänlig.

Det är värmerekord. 38 grader i Murcia. 30 grader här. Cartagena igar var olidligt. Dani svettades. Fick röda värmeutslag. När vi väl kom in i AC-kylan blev svettblöta Dani för kall. Ja, solen brände trots molnig dag. Vagnen var en värmefälla. Jag fick bära Dani med solhatt och försöka trycka mig mot husknutarna för att finna skugga.

Pa La Manga ligger huset bara nagra meter fran medelhavet. Nästan pa ta avstand men man räcker inte dit. Den stekheta solen som ett farligt ljus som är överallt. Jag hör BVC säga. Nej, de behóver inte solskyddsfaktor da bebisar ska inte vara i solen.

I lördags tittade jag pa SVTWorld. Ebba von Sydow satt o frös i ett iskallt sommarsverige. Jag längtade dit. För Spanien är helt underbart men kanske inte när man kan se pa paradiset men inte far vara där. Tittar ut genom fönstret och längtar. När man har en liten bebis som inte ska vara i solen. SOm tycker det är för varmt. Som äter mest hela tiden. Blir för varm av hud mot hud. Jag försöker amma i skuggan men ibland sa är medelhavsvinden lite för mycket sa da blir det soffan. Igen. Med spanskt tv.

Jag börjar första det där de säger om att resa med spädbarn. Att man inte reser för bebisens skull. Utan för sin egen. Undra hur min stekheta augusti kommer att se ut fran tv-soffan inomhus?

Snart börjar allsang pa skansen. Ja, jag har inga problem att erkänna att det är ett spaniensommarnöje att titta pa det via SVTWorld. Sakna Sverige!

Ibland märks det att jag är modedesigner...


Som att nästan hela Danis garderob ser ut att vara en och samma klädkollektion trots att jag köpt de pa olika ställen. Blatt, rött, vitt - marint!

Som när jag färgmässigt koordinerar min o Danis outfit. PINSAMT!

I lugnare riktning...

Nu har jag tagit första steget i en lugnare riktning.

Ett babylarm sa jag i lugn o ro kan sitta ute pa terassen när Dani sover siesta. Det är väldigt mycket barnskrik pa omradet sa jag springer ut o in stup i kvarten.

Ett solparasol till vagnen. Med solnätet som jag köpte (dyrt) blir det alldeles för varmt. Det blir t.o.m för varmt med suffleten. Sa valet var svart: Sol eller värme? Men nu skaffade vi ett mary poppins paraply - det ser nästan ut som om vagnen kan flyga med det som fallskärm;)

Ett barnsäkerhetskit. Behövs kanske inte just nu men säkert om nagra manader...

Dani sätte även mig pa prov i bilen och gallskrek mitt pa motorvägen. Omöjligt att stanna sa det var bara att försöka trösta fastspända utan att ta till brösten. En jobbig men ganska bra övning. Dani gnyr mest. Han grater bara om man inte hör hans svaga klagande. Gallskriker har han nog bara gjort 2-3 ggr i sitt lilla liv. En när han fick 3-manaders vaccinet. Vi grät bade jag o I.

Sa första stegen i rätt rikting. Det är nog, som sagt, bara att lära sig att leva med den ständiga oron... och försöka finna lösningar som underlättar. T.ex. sa oroade jag mig för den tunna kudden Dani sover pa nu när han blir större och rör sig mer. Snart kanske t.o.m kan vända sig. Sa jag tog bort den. Sa enkelt men...

19 juni 2011

Kameralek i hamnen i Cabo de Palos




Idag var vi pa söndagsmarknad i Cabo de Palos. Sen satt vi i flera timmar pa uteserveringen i hamnen och njöt. Dani var nyfiken och flörtade med alla omkring. Jag försökte hitta tillbka till kreativiteten o fotade bilderna ovan bland de gamla slitna batarna. Kanske natt I kan hänga pa väggen?

Tankar, funderingar o framtiden...

Vem har inte hört att bli förälder förändrar dig föralltid. Livet blir aldrig detsamma. Jag funderade konstigt nog inte sa mycket pa livet efter graviditeten när jag väntade Dani. Jag var sa uppe i att var gravid att jag tänkte inte pa att det var början av resten av mitt liv. Mitt nya liv. Livet som mamma. Livet som föräldrar.

I sa till mig igar, när vi at I:s hemmagjorda paella pa terrassen. Ensamma. Dani sov siesta. Att om 15-20 ar kommer Dani vara stor och da är det mig du har kvar... mig du valt att spendera livet med! Att vi de kommande 20 aren kommer leva föräldralivet. Sen är barnen stora. Vill leva sina egna liv...

Vi maste besluta hur vi ska leva de kommande aren. Vart. Vi har mer eller mindre bestämt oss för Sverige. Eller jag har bestämt. I har hela tiden velat att Dani ska växa upp, ga pa dagis o skola i Sverige. Egentligen har vi ju tills Dani börjar skolan att bo lite varstans. Om det inte kommer ett syskon innan dess...

Ingen av oss ser oss i hus, villa utanför Göteborg. Sa lägenhet är tanken. Köpa eller hyra? I ska börja söka jobb till hösten sa far se vi vart livet för oss...

Vi pratar om framtiden. I har tjötat pa mig om bröllop sen Dani föddes. Jag har länge drömt om ett enkelt litet strandbröllop pa La Manga. Ett strandparty för vara närmaste vänner. Jag vill inte behöva bjuda hela spanska släkten, grannar etc. Vill inte göra sa stor grej av det. Om vi gifter oss ska det vara pa vart sätt. I fick en idé i hamnen häromdagen sa vem vet vad som händer nästa sommar...

Jag skulle skriva natt helt annat. Men. Jag vet att det kanske inte later sa men jag o I pratar om allt. Jag berättar varje gang vad jag bloggar om. Jag har ett problem i Spanien. Jag känner mig instängd. Ensam. Deprimerad. Jag har inget eget liv här! Anledningen till att jag flyttade hem till Sverige för snart 3 ar sedan...

18 juni 2011

Att vaga lita pa andra...

Min vän Lina kommenterade mitt tidigare inlägg och avslutade med fragan: Vem är det jag inte vagar lämna Dani till? Svaret är ingen. Just nu litar jag knappt pa I. Ja, det är sant. Jag vet inte vad som har hänt, förändrats. Men jag maste ta tag i det. Annars blir föräldraskapet alldeles för jobbigt, som hon skriver...

Allt är ok sa länge Dani är vaken, lugn o glad. Men om han blir trött är det jag som söver med napp eller bröstet. Aldrig I längre... Jag som ger mat när Dani är hungrig. Jag maste övervinna min oro. Vaga lita pa andra. I maste övervinna sin för att jag ska sluta oroa mig och han kan ta hand om Dani när jag inte finns i närheten.

Det var just det jag funderade över häromnatten. Vad händer om jag provar en liten stund? Vad är det värsta som kan hända? Att han grater otrösterlig. Vet inte om det har med att han inte tröstas av I längre... Vill bara ha mamma. Bröstet.

Jag försöker ga till grunden av min oro for den handlar inte om döden. Den handlar bara om skrik, grat. Att jag vill kunna trösta honom. Vill aldrig att han ska behöva grata. Att jag vill mer än jag orkar ge. Jag vill ge allt men det funkar inte...

Jag testar korta stunder. Sakta lite längre stunder. I tar en promenad med vagnen medan jag städar. I är ensam nere hos mormor o jag stannar hemma. Jag är inte lugn. Där ligger problemet. Jag maste vaga lita...

Snart kommer resten av min familj och da maste jag utsätta mig för min kanske löjliga rädsla. I maste ocksa utsätta sig för sin egen. Han maste lära sig trösta Dani. Där ligger problemet nu. Tidigare var det inga problem. I löste graten (hungern?) med ersättning.

Oron, rädslan gör att jag inte vagar göra natt själv. Inte natt som tar mer än 20 minuter (precis efter amning). Eller att jag finns pa rop-avstand. Ga o hämta-avstand. Sa kan jag inte fortsätta för jag kommer aldrig kunna vara där alltid. Jag känner mig fastkedjad. Instängd. Mar daligt...

Jag maste lära mig leva med att jag inte alltid kommer kunna trösta honom. Att han, när han blir lite större, kommer bli väldigt bortskämd om han alltid far som han vill. Direkt.

PS: Kanske har det med att I blandar ihop ledsen, ha ont-grat med Danis grat som sitt sätt att kommunicera. Berätta vad han vill... Kanske ligger det mer bakom i I:s fall. Att inte ha kunnat ge, sina nära, tröst?

Nu märks det att bloggen är ett sätt att skriva av mig. Skriva av mig mina tankar, min oro. Jag psykoanalyserar mig själv?

Morgondopp i medelhavet...


Slänger mig i med huvudet först...

17 juni 2011

Lära mig leva med oron, rädslan...


Mitt "nu", i skuggan pa terassen, bloggandes, med en nyklippt, nybadad Dani sovandes pa en kudde i knät.

Sa sitter jag här med blött har, äntligen vagade jag mig ut i bikini. Simmade en lang stund i ett varmt spegelblankt medelhav. Lovade mig själv att vaga varje dag. Att bada, sola, njuta.

Inatt lag jag vaken länge. Grannarna pratade högljutt till kl. 05.30. Typisk Spanien. För nagra ar sedan var det jag som störde. Jag funderade över min oro. Den som jag känner konstant sen dagen Dani föddes. Under graviditeten var jag lugnet själv. Aldrig har jag matt sa bra. Inga hormonsvängningar. NADA. Nu däremot sa leker hormornerna med mig dagligen...

Jag försökte finna orsaken. Jag har skylt pa I i flera veckor. Att han inte delar ansvaret. Oron. Det daliga samvetet. Men. Det är jag som är livrädd för att lämna Dani ensam. Jag som oroar mig för solen. Värmen. Barnsäkerheten. Den stora farliga vÄrlden.

Det är jag som maste lära mig leva med den, oron. Rädslan som man far pa köpet när man blir mamma.

Jag som känner mig fastkedjad. Jag som inte vagar för. Tänk om... Men jag kan inte fortsätta som nu. Det gör mig bara deprimerad... Jag maste vaga lita pa andra. Jag maste sluta vara rádd fór Dani. (Ja, rädd att göra fel, bega misstag, sara - rädd att han ska grata, känna oro, inte tröstas). Jag är livrädd för att natt ska hända mig fór vem ska da ta hand om Dani, älska honom som jag, hans mamma.

Det är jobbigare, svarare än jag trodde att vara nagons mamma.

16 juni 2011

Vardagsminnen...


Sa här spenderar vi dagarna, i skuggan pa terassen...

Dani sover 8h i sträck, vaknar vid 6-tiden, äter o somnar om vid br´stet. En del dagar somnar jag inte om utan smyger upp och ser solen ga upp. Som jag brukade góra innan jag gick o la mig - När vi varit ute hela natten... Sa livet förändrats!

Jag börjar vänja mig att sitta kvar i bilen när I handlar - att amma i min bil är ett minne jag aldrig trodde jag skulle ha. I motsats till fiesta-minnena...

I har lagat paella för första gangen efter mostern recept: Kött o kycklingpaella. Vi slickar tallrickarna...

Jag hittar mina gamla barnböcker och de ska bli sa mysigt att läsa de för Dani. Jag har sparat 2 flyttlador av mina barnleksaker, gosedjur o böcker. Det är jag glad för nu, när jag fatt barn.....

14 juni 2011

Mammatankar - barnmatsträsket?


Jag gar igenom alla kokböcker som finns i sommarhusets hyllor...

Snart fyller Dani 4 manader och jag funderar över smakportioner. Jag fick en bok pa BVC och tänkte mer eller mindre följa den svenska puremodellen med potatis o grönsaker först, frukt och sist kött o fisk. I Spanien börjar man med spannmal...

Självklart, som glutenintolerant, oroar jag mig för gluten men jag har bestämt mig för att försöka att inte lata oron ta över. Försöka lata Dani smaka pa sa manga olika produkter som möjligt men ta det lite lugnt med allt som innehaller gluten. Inte utesluta. Men inte ge glutenvälling, gröt etc. direkt utan introducera gluten i sma mängder genom att lata honom smaka när han blir nyfiken... och under tiden jag ammar.

Jag funderar över de nya mattraditioner som kommer när man far barn. Min tanke är att försöka fa Dani äta min hemmalagade mat. Att han ska äta samma mat som jag lagar till resten av familjen. Jag läste nagonstans om att ha en kastrull med vatten bredvid när man lagar vanlig mat och slänga i det som passar till honom sa vänjer han sig redan fran början...

Jag vet att jag lagar hälsosam mat men jag kan inte lata bli att undra över näringslära (vilka saker innehaller olika vitaminer, mineraler etc), att Dani ska äta sund bra mat. Jag är väl medveten att han om nagra ar kommer leva pa... vad det nu är (jag at BARA fil o risgrynsgröt)... men medan han är liten sa bestämmer ju faktiskt jag!

Jag vinner vuxenpoäng genom att redan nu planera framtida veckomenyer, fisk 3ggr i veckan, 2 kött, 2 fisk. Grönsaker. Frukt. Ja, jag skrattar lite at mig själv när jag märker att Dani kommer äta bättre än mig. I följer ju sin nya livsstil med dietmat sön-tors. Men jag vill absolut inte bli en san mamma som lagar mat till sina barn men inte äter själv. Jag vill ha hela familjen runt matbordet.

Jag funderar över margarin vs olivolja med den där tsk fett man ska tillsätta alla barnmatsprotioner. Det kanske far bero pa maten. Potatis o smör är ju sa gott! Jag använder mycket kryddor och tycker om att laga mat sa jag ser fram emot att laga bebismat. Kanske inte den första puresmakperioden men sen...

Jag vill verkligen försöka undvika att hamna i barnmatsträsket. Barnmatsburkar med konstiga säljande nya smaker. Att under de kommande 10 aren leva pa snabbmakaroner och falukorv... Inget ont om er som redan sitter fast;)

Hur tänker ni? Vad lagar ni för vardagsmat som kan barnanpassas? Jag letar inspiration pa vardagsmatsrecept bland de 30 kokböckerna mamma har. I har lovat laga nagra spanska rätter varje manad sa Dani även vänjer sig vid spanska smaker...

10 juni 2011

Hitta tillbaka till mig...


Imaginarium barnleksaker: Den här underbara familjefotoboken spelar in familjemedlemmarnas röster. Vi spelade in gammelfarmor sjungande: "Papa viene con perritos...vovvov?" och hennes röst paminde om la abuela...

I Spanien har man bara 4 manaders mammaledighet. Det betyder att jag skulle börja jobba igen om tva veckor. Det fick mig att fundera pa att jag verkligen borde börja försöka hitta tillbaka till mig. Jag hade tänkt spendera de kommande 4 manaderna i en solstol men även hitta tillbaka till mig.

Ett första steg är att lova er ett inlägg per vecka i Backstage i Modebranschen-stil: Mode. Entreprenörskap. Driva eget klädmärke och klädbutik. SMiD. Framtiden...

Jag följer nagra mammabloggar som startat eget under mammaledigheten och självklart kan jag inte lata bli att fundera pa vad jag skulle starta? Barnkläder: Hur skulle de se ut? Leksaker o barnprodukter: Innovativa nytänkande idéer? Underlätta mammavardagen? Praktiska, funktionella, slitstarka - men det skulle även vara intressant om leksakerna kom med en utvecklingslapp: Hur stimulerar den här leksaken barnet. Jag har läst pa flera ställen att sma barn tycker om kontraster, svart - vitt sa varför är da sa mycket barnsaker i pastellfärger? För mammas skull? Dani älskar geometriska former. svart/vitt - älskar bjälktaket i sommarhuset...

Ja, jag försöker att locka igang fantasin!

Sen sag jag ett intressant pa spanska TVE2 "Mixeur sabores e ideas" (franskt?) där de t.ex. pratade med designerna bakom danska EvaSolo och de sa att de inte "far" köpa nagra köksredskap för att fa igang ideerna, hitta pa och designa de ultimata för EvaSolo istället. Sen sa en kock natt om Japan, den japanska kulturen, designen: "att produkten är klar när man inte kan ta bort mer men den fyller sin funktion". Det passade mitt tankesätt.

Ett roligt tips i en av de spanska modetidningarna var att man kan använda dem och klippa klistra collage med sitt barn. Klippa ut ögon, mun, har etc och skapa egna ansikten. Klippa ut bokstäver och skriva egna ord. Kul!

Läste även en krönika i spanska ELLE: "We surf the internet, we swim the magazines" (amerikansk reklam) om den digitala världen, sociala medier, papperstidningar. Hon skrev att papperstidningen är bäst pa stranden... De pratas faktiskt väldigt mycket om sociala medier pa spansk tv. Speciellt nyheterna: Diskutera vidare nyheten pa varan hemsida, facebook, twitter...

Sa: nu har jag lovat er... Paminn mig gärna om att inte bara vara Danis mamma!

Solstol istället för soffa...

17 tvättmaskiner senare. Vi är i Cartagena en snabbis. Hälsar pa gammelfarmor. Fixar lite. Jag far bloggtid;)

Jag vet inte vad sommarhuset har som gör mig lugn och lycklig sa fort jag kommer innanför dörren. Kanske det har med att fa somna havets brus (och Danis andetag) och vakna med solljus och fagelkvitter... Jag har haft tid för mig. En stund i solstolen med spanska modetidningar. Intensiv egentid. Dani tar korta sovpauser varann timma, 15-30 minuter och istället för att städa, plocka, äta etc. Gar jag ut och sätter mig i solstolen och njuter... Underbart!

Nej, bikini har jag inte vagat ta pa mig än. Mina 5 extrakilon känns lite jobbiga... Jag har tur som inte har fatt nagra andra märken än linea negra som inte gatt bort än (kejsarsnittet) men att se mig själv i sommarhusets spegel kom lite som en chock! Jag tyckte ju jag hade gatt ner men jag jämförde mig kanske med gravidkg och gravidmagen och inte med startviktens kropp... Jag accepterar den, den har ju varit helt otrolig och skapat Dani men... jag kommer nog ha pa mig bikini när jag ska bada och annars amningslinne. Att försöka ga ner kg far vänta tills jag slutar amma...

Att I gatt ner (30kg) och är smalare än mig känns konstigt. Ombytta roller. Jag är tjockisen. Jag äter hela tiden och är hungrig jämt. Han lagar mat till mig, gärna mackor, pasta etc, medan han själv fortsätter med dietsallad...

Jag tänker pa nyblivna mamman ParisLisas ord: att fortsätta vara min mans fru när bebisen kommer. Jag har nog glömt bort att vara I:s kvinna. Att vi har sovit i separata sängar. Sovit i skift har nog inte hjälpt. Nu när Dani sover i vaggan har I flyttat tillbaka... Första natten kände jag mig nästan otrogen. Mot Dani. Men jag har kärlek till dem bada... Dani sover nu 12h mellan 22-10 och vaknar 1-2ggr. Somnar om vid bröstet. Flera nätter har jag fatt sova 6 timmar i sträck. Det betyder dock inte att jag har sovit utan vaknat och kollat att han fortfarande andas... Tyvärr sa har inte mjölkproduktionen nattstängt sa jag hoppas att kroppen regulerar (spenskt ord?) det snart...

Jag har fatt mitt liv tillbaka tillsammans med sömnen. Gar inte runt som en irriterad zombie som bara vill sova längre...

7 juni 2011

Nu drar vi till paradiset...


Utsikten jag aldrig tröttnar pa...

25 grader, ljummen vind, bla himmel, turkosblatt vatten, skugga under citronträdet... Imorgon tar vi tredje och sista billasset (oj, va mycket saker man har när man har barn! - volvo combi nästa?) och flyttar till sommarhuset. Äntligen.
Som jag har längtat. Hit. Hem.

Nu kan den langa härliga underbara sommaren börja...

Tyvärr kommer jag inte ha dator / internet (förutom I:s Iphone) sa hall ut nagra veckor tills min dator kommer - ska försöka ta mig till internetcafet i hamnen sa jag kan blogga;)

Flytta hem, till Sverige...


Här packar jag ned mitt barnrum hemma hos mina föräldrar, ar 2000. En del saker star fortfarande kvar i samma flyttlador, nu 11 ar senare...

Kanske är dags att packa upp?

Jag hittade det här foton fran första gangen I var i Sverige (min student) och har tänkt pa det hela natten. Mina saker. När jag vaknade imorse hade jag bestämt mig. Jag vill flytta hem, till Sverige. Med alla mina flyttlador.

Det är mitt nya mal. Att skapa ett eget hem för mig. Dani.
Framtiden.

Gamla foton och minnen...


Jag hjälper I att skapa ett familjefotoalbum med alla gamla foton.

Vet inte om det är typiskt svenskt eller bara i min familj men vi har ett album för varje ar sen säkert 45ar tillbaka. Sen innan min bror föddes. Mina föräldrar har album fran de var sma. Jag älskar att titta igenom albumen. Minnas.

I:s familjs alla foton var en enda röra. När vi rensade ut hans föräldrars lägenhet för tva ar sedan hittade vi massor av gamla foton. Gömda. Bortglömda. Jag sparade alla pa ett och samma ställe och sa att vi skulle skapa ett familjealbum. Det har vi hallt pa med de senaste veckorna... Igar gick vi igenom bilder fran 60-talet när hans föräldrar träffades. Sa roligt!

Det jag tyckte mest om är att man ser att de faktiskt levt. Älskat. Gift sig. Fatt barn. Sett dem växa upp. Jobbat. Skrattat. Varit lyckliga. Att trots sin förtidiga bortgang har de upplevt ett ganska langt liv...

Fran och med i ar ska jag börja min lilla familjs egna fotoalbum, med ett per ar. För Danis skull. För framtiden. Minnena

6 juni 2011

Mammatankar - att dela pa ansvaret...

Jag kan inte säga att det händer för mycket i mitt liv just nu och att jag därför inte har tid att blogga. Jag spenderar största delen av dagen i soffan i vardagsrummet. Med spansk skräptv - pa spanska. Ja, för trots att man kan ändra och titta pa alla amerikanska serier och filmer pa originalsprak bryr jag mig knappt om det. Jag förstar ju vad de säger sa...

Jag lever som i ett vakum. Tiden star still. Livet. Jag börjar klättra pa väggarna...

Jag funderar pa skillnaden mellan jämställdhet och att dela pa ansvaret. För trots att I hjälper till med hushallssysslorna känner inte jag att han delar pa ansvaret. Det enormt stora ansvaret. Det daliga samvete. De där sma dagliga sakerna som att ge D-vitamin, koka nappar, klippa naglar, morgon och kvällsrutin är av nagon konstig anledning mitt ansvar. Vet inte om det har med att göra att han är spanjor. Uppväxten, uppfostran och kulturen när vi är här, i hans hemland, kommer tillbaka...

Häromdagen bad jag om att oxa fa ga och handla. Bara det. Att ga hemifran utan Dani en halvtimma och bara vara jag. Eller att I gar ner med Dani till gammelmormor en stund. Att fa vara helt själv. Att fa laga mat. Städa. Jag ber inte om mycket men känner just nu att jag far för lite egentid- Eller att jag ger I mer än jag far tillbaka... Jag gar och lägger mig med Dani vid kl 22 varje dag o vaknar vid 09. I tar sin dagliga langpromenad nagra timmar pa eftermiddagen da jag o Dani sover siesta, tillsammans i soffan...

Men tiden vi är tillsammans alla tre, är det alltid jag som har huvudansvaret. Eller jag är mer orolig kanske? Jag tar direkt upp Dani medan I tycker att lite kan han väl fa gnälla... Jag kontrollerar hans temperatur i vagnen. Att han inte blir för varm. Jag bestämmer vilka kläder han ska ha pa sig. Jag packar skötväskan. Jag ammar.

Det kanske är normalt. Första tiden behöver ju en bebis mest sin mamma. Pappan kan inte göra sa mycket när mamman ammar mer än att hjälpa till. Jag längtar lite tills Dani blir lite större och hoppas att vi kommer dela mer pa ansvaret....

PS: I byter iallafall ofta blöja: Jag säger till Dani pa svenska: Ska pappa byta din blöja? Nu vet, förstar I vad jag menar;)

Jag är lite orolig att I kommer bli lek o buspappan och jag star ensam med de stora ansvaret...

4 juni 2011

Mammatankar - att fa upptäcka världen...


Dani pratar med gammelfarmor - hon säger: ajo, ajico och Dani härmas...
Ja, det later faktiskt som om han säger AJO (uttalas askjo)

Det händer sa mycket nu, Dani utvecklas varje dag. Han lyssnar, tittar, funderar, härmas. Ja, vi hade en lang ajo-konversation nyss. Han säger natt och jag härmas. Han säger natt annat och jag härmar honom. Han blir överlycklig. Dani har även upptäckt att han har händer. Han har länge sugit pa händerna men nu tittar han pa handen, för den sakta till munnen och suger...

De kommande manaderna kommer vara sa häftiga, sa spännande att fa följa hans utveckling. Är sa nyfiken pa att fa höra honom börja prata, säga de där magiska orden: Mamma!

Att fa upptäcka världen tillsammans.

PS: Gammelfarmor är en sa typisk spansk gammal kvinna i mönstrad städrock och frisörsalongslagda vagor i haret. Hon far sitt har fixat en gang i veckan och sen tvättar hon inte det tills nästa frisörbesök. Typiskt spanskt!

Update: Jag blir fortfarande förvanad en del morgonar da Dani har förändrat utseende under natten. En del dagar liknar han mig mer, en del dagar I. Han har fortfarande kvar sitt mörka har som han föddes med men ögonen är nu nästan alltid bruna. De skiftar ibland i mörkblatt.

3 juni 2011

Mammatankar - ge barnet trygghet...


Dani har sovit sin första natt i kusinbarnens gamla vagga. Han är som sin mor (mig) och sover som en stock, varsomhelst. Helt underbar egenskap hos ett litet spädbarn...

Jag börjar känna mig tryggare, säkrare i min roll som mamma. Mycket pga av att amningen fungerar men även för att jag nu känner Dani. Jag hör skillnad pa hunger, trötthet, uppmärksamhet. Jag ser t.o.m pa honom att han kissar. Det ger trygghet. I börjar var jag sa orolig att inte kunna trösta honom. Nästan sa jag inte vagade ga ut...

Enda lilla problemet är att I inte längre ger honom flaskan. Det var hans grej. I är tyvärr mindre säker i sin roll da han inte bara kan ge Dani ersättning som han gjorde tidigare. Delvis för att han skapar problem för mig med mina tidsinställda bomber...

Jag fick radet att lära Dani somna själv. Somna om. Pa nätterna nu är det guld värt. Det tog sin tid. Jag läste att det är viktigt att man lär barnet känna sig trygg i t.ex. sängen, barnvagnen, bilbarnstolen. Inte direkt ta upp barnet när det protesterar utan försökte trösta med smek, närhet och ord. Om nu inte barnet skriker eller är hungrigt. Jag började tidigt med att lägga ner honom i sängen bredvid mig och lägga mig nära, sjunga och smeka... Nu kan jag bara lägga ned honom pa natten och han bökar lite men sen somnar han om själv. 3 manader gammal.

Jag läste häromdagen inne hos Marika om filttricket, kuddtricket - att linda om barnet i en filt i famnen eller som jag gjorde, la en kudde under i famnen och sen kunde jag flytta honom pa kudden... Sa vaknar inte barnet när de läggs bort. Jag var även noga med att allt luktar mamma. Nu när vi akte till Spanien tvättade jag t.ex. flera dagar innan och använde sedan alla filtar, kuddar etc i sängen sa när vi kom hit luktade allt i Danis närhet hemma, mamma, tryggt!

Dani sover fortfarande pa en vanlig huvudkudde, väldigt tunn. Den blir som hans lilla egna säng och det bildas sma kanter runt honom. Enda problemet är att han snart börjar bli sa stor att han lär sig vända sig. Därav beslutet att försöka lära honom att sova i sin egna säng, vagga och inte samsova med mig...

I:s kusin som även gav oss den coola gräsliga babysittern kom igar kväll förbi med vaggan ovan. Den är en enkel stalställning som viks ihop och kan tas med. Perfekt när vi snart ska till La Manga. Det vita tyget bildar mjuka kanter istället för spjälor. Jag, som inte är mycket för gulligull är väl inte överförtjust i sänghimmeln, spetsen och de bla rosetterna men men den fyller sin funktion och passar ju ganska fint in i I:s vita ljusa marina hem...

2 juni 2011

Vacker inspirerande färgkombination!


Snyggt slitet gammalt flygplan pa flygfältet (akern?) där I jobbar...

VardagsMATminnen...


I lagar pasta med sparris och jamón serrano

I har fixat en glutenfri kycklingbaguette till mig...

Mosterns paella

I:s mejillones

Det känns som jag bara tänker pa mat. Ammar, äter, ammar etc. Vi har iallafall hittat jättegott glutenfritt bröd pa Curtan som man värmer 15 sek i micron. Sa nu är det mycket enklare o snabbare att fixa en macka till mig. Jag erkänner: I bade handlar o lagar mat. Tvättar, städar, gar med soporna, skóter det mesta hemma - och jag klagar ända:)

1 juni 2011

Kallt och regnigt i paradiset...

Idag har vi varit pa La Manga och städat. Ja, huset har ju statt stängt sen förra sommaren... La Manga var langt ifran paradisaktigt. Det var runt 18 grader, gra himmel, regn och blast. Kändes mer som vinter är juni. Hoppas pa bättre väder om nagra dagar...

Det är konstigt det där hur vädret kan fa en att mentalt byta säsong. Hur min bild av La Manga inte alls överstämde med verkligheten idag. Fran 32-35 grader förra veckan till 16-18 idag... Jag oroar mig för temperaturskillnaderna för Dani. Speciellt när det blaser. Vi brukar alltid ha sommarhuset vidöppet men nu far vi nog tänka oss för...

Barnvagnen gar iallafall in i min bil (Golf TDI) men det far inte plats sa mycket mer sa vi är tvungna att aka tva ganger till sommarhuset för att fa med oss allt. Barnvagnen gar även in i I:s hiss vilket underlättar när vi ska ga ut. Tyvärr sa är Dani redan för stor för liggdelen sa nu ligger han i sittdelen. Fastspänd. Han är lite för liten sa jag är lite löjligt mamma-orolig... Funderar över mitt beslut att köpa just denna vagnen. Som jag tyckte var snygg och tuff men kanske inte det bästa alternativet? Ja, även jag har läst de där om att sitta framatvänd... Ja, de där daliga samvetet.

Sa efter nagra timmars slit är vi tillbaka i Cartagena. (Tur att jag tycker om att städa för det är mycket jobb. Ta ut alla sommarmöbler. Tvätta alla lakan, handdukar etc. Svabba, skura och ta ut allt ur alla hyllor och rengöra..) En härlig varm dusch. Lite arroz tres delicias. Ja, nu äter jag tre större mal om dag...

Vi aker tillbaka när vädret blir bättre. Sommarhuset är väldigt fuktigt och behöver fläktas ut... Jag längtar efter solstolen, utsikt över ett turkostblatt medelhav, klarbla himmel, varma vindar - drömbilden!