21 juni 2011

Att sakna Sverige...

Ibland blir det inte alls som man tror. Tänker. Hoppas. I flera manader har jag längtat hit. Till solen. Värmen. Stranden. Men. I min fantasi var Dani inte sa liten. Det var inte sa varmt. Solen brände inte sa starkt. Stranden var inte sa bebisovänlig.

Det är värmerekord. 38 grader i Murcia. 30 grader här. Cartagena igar var olidligt. Dani svettades. Fick röda värmeutslag. När vi väl kom in i AC-kylan blev svettblöta Dani för kall. Ja, solen brände trots molnig dag. Vagnen var en värmefälla. Jag fick bära Dani med solhatt och försöka trycka mig mot husknutarna för att finna skugga.

Pa La Manga ligger huset bara nagra meter fran medelhavet. Nästan pa ta avstand men man räcker inte dit. Den stekheta solen som ett farligt ljus som är överallt. Jag hör BVC säga. Nej, de behóver inte solskyddsfaktor da bebisar ska inte vara i solen.

I lördags tittade jag pa SVTWorld. Ebba von Sydow satt o frös i ett iskallt sommarsverige. Jag längtade dit. För Spanien är helt underbart men kanske inte när man kan se pa paradiset men inte far vara där. Tittar ut genom fönstret och längtar. När man har en liten bebis som inte ska vara i solen. SOm tycker det är för varmt. Som äter mest hela tiden. Blir för varm av hud mot hud. Jag försöker amma i skuggan men ibland sa är medelhavsvinden lite för mycket sa da blir det soffan. Igen. Med spanskt tv.

Jag börjar första det där de säger om att resa med spädbarn. Att man inte reser för bebisens skull. Utan för sin egen. Undra hur min stekheta augusti kommer att se ut fran tv-soffan inomhus?

Snart börjar allsang pa skansen. Ja, jag har inga problem att erkänna att det är ett spaniensommarnöje att titta pa det via SVTWorld. Sakna Sverige!

2 kommentarer:

Linda sa...

Hej,hej! Jag är en ny läsare som inte kommenterat tidigare,men som har följt dig lite då och då.Jag kände dock nu att jag bara ville säga några saker! Första tiden med barn är helt omvälvande och man kan fortfarande vara hormonpåverkad,vilket gör att man känner sig ledsen,nedstämd och orolig.(Också av amningen)Att du också är långt från hem,vänner och familj gör det hela ännu svårare.Jag minns att jag kände mig helt isolerad och ledsen med mitt första barn,och jag funderade och funderade,och oroade mig för vad jag behövde göra Nu, för att det inte skulle bli fel i Framtiden.Nu när mina barn har blivit 5 och 7 så är mitt allra bästa råd,som jag hade mått bra av att veta då är att allt går att ordna OM det blir ett problem,eller NÄR. Försök att slappna av och oroa dig inte förrens det verkligen har blivit ett problem(vad det nu kan ha hänt) och lös dagen på det vis som får dig att må bra just nu.Du behöver inte skynda dig att bli någon annan än Danis mamma just nu,det blir du ändå i sinom tid.Just nu känns 4 månader som väldigt mycket,men vänta tills han är runt året,då blir det mesta mycket enklare(även om man måste springa mer...)Jag oroade mig mycket för att jag ammade mina barn till sömns(även under natten),hur skulle det gå vänja dom av med det.Mycket tid gick åt till det,och så här blev det: Barn 1 slutade när jag var iväg på kryssning över natten och han sov med pappa,ingen gråt och klagan.Barn 2 provade jag att ta upp,krama och lägga tillbaka.1000 gånger gick det inte och jag ammade tillslut ändå,men sen helt plötsligt när hon var mogen så gick det och hon somnade om(Ja,jag var mycket chockad :) ) Jag behöver väl inte säga att de somnar utan amning nu ;) Jag hade alltså inte behövt oroa mig alls!
Likadant med maten,allt behöver inte vara perfekt!! Det går ändå sällan att hålla total sund kosthållning,men dom klarar sig ändå!!
Låt den här första småbarnstiden flyta på utan krav,bara vara,det kommer en tid för annat senare.Om du känner att du får riktigt jobbigt med babyblues så tänk på att det finns hjälp att få!! Skillnaden mellan "-Här sitter jag instängd och låst med bebisen", och "-Här chillar jag lite med min bebis i skuggan" ,är superstor! Jag talar av egen erfarenhet! Hoppas du inte tar detta som en massa förmaningar, jag menar bara väl,för jag har varit i din situation,och ville bara förmedla det jag lärt mig. Massa kramar från mig! Det kommer att bli bra!! Linda

Emma sa...

Jag minns sa väl förra sommaren när du skriver om det där. Svett och solpanik i Barcelona. Jag trivs inte i Spanien pa sommaren -bara om jag far vara uppe i bergen -eller som du skriver: faktiskt kan njuta av strandlivet.

Jag minns när vi var i Peñíscola och O var 4man, jag lag pa stranden i en kvart men sedan hörde hur hon SKREEEK inne ifran lägenheten och pappa inte dög

Nej -man reser inte för bebisens skull. Bebisar har ju inget intresse av att upptäcka stora världen. Deras värld är stor och spännande nog med mamma, pappa och hemmet...Däremot kan man resa utan att bebisen far illa av det. Blir jobbigare för en själv bara. Men strandlivet är nog inte det man eftersöker da. Inte när de är sa sma i alla fall

Synd att det känns som det gör men känn inte att du maste bete dig pa ngt sätt! SVT e helt OK ;-).