17 juni 2011

Lära mig leva med oron, rädslan...


Mitt "nu", i skuggan pa terassen, bloggandes, med en nyklippt, nybadad Dani sovandes pa en kudde i knät.

Sa sitter jag här med blött har, äntligen vagade jag mig ut i bikini. Simmade en lang stund i ett varmt spegelblankt medelhav. Lovade mig själv att vaga varje dag. Att bada, sola, njuta.

Inatt lag jag vaken länge. Grannarna pratade högljutt till kl. 05.30. Typisk Spanien. För nagra ar sedan var det jag som störde. Jag funderade över min oro. Den som jag känner konstant sen dagen Dani föddes. Under graviditeten var jag lugnet själv. Aldrig har jag matt sa bra. Inga hormonsvängningar. NADA. Nu däremot sa leker hormornerna med mig dagligen...

Jag försökte finna orsaken. Jag har skylt pa I i flera veckor. Att han inte delar ansvaret. Oron. Det daliga samvetet. Men. Det är jag som är livrädd för att lämna Dani ensam. Jag som oroar mig för solen. Värmen. Barnsäkerheten. Den stora farliga vÄrlden.

Det är jag som maste lära mig leva med den, oron. Rädslan som man far pa köpet när man blir mamma.

Jag som känner mig fastkedjad. Jag som inte vagar för. Tänk om... Men jag kan inte fortsätta som nu. Det gör mig bara deprimerad... Jag maste vaga lita pa andra. Jag maste sluta vara rádd fór Dani. (Ja, rädd att göra fel, bega misstag, sara - rädd att han ska grata, känna oro, inte tröstas). Jag är livrädd för att natt ska hända mig fór vem ska da ta hand om Dani, älska honom som jag, hans mamma.

Det är jobbigare, svarare än jag trodde att vara nagons mamma.

1 kommentar:

Lina sa...

Hej, det låter superhärligt att kunna bada i medelhavet varje dag! :)

Jag tänker på det du skriver om oron, och vad du skrivit om det förut... Oron för att han ska vara orolig och gråta. Du skrev en annan gång om dåligt samvete för att han var hungrig och grät hysteriskt en gång.
Jag tänker att man inte får oroa sig så mycket för att barnet ska gråta och vara ledsen. Dels blir föräldrauppdraget omöjligt och man mår jättedåligt, och dels tror jag faktiskt att barn är oerhört mycket tåligare än man tror som nybliven förälder. Alla barn skriker och gråter. Alla barn skriker och gråter för att föräldrarna inte kan ta hand om dem direkt, tillfredsställa deras behov vid minsta lilla pip jämt. Barn blir inte skadade av det, de klarar det.
Och lämnar man barnet till andra ibland, andra som tar hand om barnet på sitt sätt, så är det inte farligt eller skadligt heller. Däremot tror jag att det är bra att barnet får lära sig knyta an till fler personer, lära sig lita på andra än mamma och pappa och lära sig att olika personer gör på olika sätt.
Vem är det du inte vågar lämna Dani till? Vad händer om du provar en liten stund?