28 juli 2011

Skämma bort, bebisskrik och musik...

Jag har tröttnat på att höra kommentarerna från den spanska släkten om att jag skämmer bort Dani. Att han fortfarande, 5 månader gammal, sover med mig. Att han får bröstet på natten. Att jag bär runt honom. Att han får sitta i knäet. Att jag underhåller honom... Allt sånt skämmer bort honom, enligt dem. Bla bla bla. Jag blir otroligt irriterad på alla som tjötar när de samtidigt säger att han är den nöjdaste, gladaste, lugnaste bebisen de träffat. Då kanske jag gör rätt, i att skämma bort honom med närhet, kärlek, omtankte och bröstet.

Ja, jag får även väldigt många förvånade frågor om att Dani kan ha blivit, vuxit sig så stor (min lille tjockis) på bara bröstmjölk. Med mina små bröst??? (jag himlar med ögonen för att de fortfarande tror att små bröst har mindre mjölk än stora)

Vi tittade på allsång på skansen förra veckan (Åh, galenskaparna!!!) och jag har aldrig sett Dani så exalterad. Han satt med var sitt ben på mitt och jag rörde mig i takt. Sjöng i kör pinsamt dåliga allsånger och Dani skrattade högljutt. Denna veckan blev det repris. Jag sätter även på MTV. Dani diggar Dance-musiken i takt med armarna och gurglar av lycka. Dani älskar musik, dans och rörelser - precis som sin mamma, mormor och gammelmormor.

I morse låg vi alla tre i sängen och mornade oss. Så mysigt! Dani har börjat öva spanska läspljud som en riktigt andalus. Efter att i nån vecka bara jollrat vokaler så är det nu ccccc,zzzz,ssss med tungan utanför som gäller. Så söt! Han härmar sin spanske pappa. Undra om svenska barn gör liknande ljud? Att upptäcka världen är annars vad som pågår just nu. Att föra allt, precis allt, till munnen och smaka. Kärleken är lite hårdhänt då han börjar dra i håret, näsan, stoppar fingrarna i munnen, sticker i ögonen etc. Säkert bara början...

Jag och I har till slut lagt ned vapnena och slutit fred. Efter flera veckor, månader, av dagliga diskutioner (jag av trötthet och I av hunger?) satte vi oss ner (som vuxna) och pratade igenom hur det nya familjelivet ska fungera. Hur vi vill att det ska vara. Jag orkade inte längre dra nästan hela lasset. Ta hand om Dani 24h. För jag anser att trots att I jobbar så måste han hjälpa mig. Kan inte vänta sig att bara vila på sina lediga dagar.

Så nu, efter att I pratat med flera av sina vänner som är pappor. Kom svaren: Att män förstår sig inte på kvinnor. Vet inte vad de vill om de inte säger det. Spanska män behöver få direkta order. Iallafall enligt I. Så fr.o.m nu pekar jag med hela handen. Säger vad jag menar. Vill. Med ord. Inte väntar mig att han ska förstå mina signaler...

1 kommentar:

Ida sa...

Det låter bra tycker jag och jag tror inte att det bara är spanska män som behöver klara och tydliga "order" :).

Bry dig inte om den spanska släktens kommentarer beträffande Dani. Människor som aldrig har lämnat sin egen kultur (bott i något annat land en längre tid eller liknande) brukar ha svårt att förstå att man inte behöver göra likadant som dem och det fungerar lika bra ändå (i just det här fallet tom bättre). Dani är din och Is son, och som hans föräldrar så bestämmer ju ni var ni vill att Dani ska sova etc. Jag har också en liten pojkbebis som sover med mig och hans pappa i vår säng och jag skulle inte kunna tänka mig att ha det annorlunda. Jag menar - hur många trettio åringar känner du som fortfarande sover i sina föräldrars sängar? Bebis tiden är så kort relativt sett.