28 juli 2011

Spanska dagis och svensk förskola...

En bekant till mina föräldrar som bor här nere sedan många år fick sitt första barnbarn. Efter 4 månader skulle mamman börja jobba och de satte den snälle lugne lille bebisen på spanskt dagis. Bara några dagar senare var han helt förändrad. Grät. Ville bara vara nära. Ville aldrig leka ensam. Ligga ensam i sängen. Skrek! De måste vara dagis kom de snabbt fram till. Där lät de visst bebisen på 4 månader ligga i vaggan hela dagarna. När han skrek (bara var 4:e timma) togs han upp, matades och lades tillbaka. Ingen lek, ingen som pratade, ingen underhållning. Mormor tog ett beslut. Jag tar hand om honom. Han får följa med mig till butiken... det får bära eller brista!

Alla dagis är säkert inte sådana. Men. Eftersom vi inte har någon farmor eller farfar som kan ta hand om Dani i Spanien. Vilket de hade älskat! Så känns beslutet om flytt till Sverige mer självklart. Jag kan inte låta bli att tänka på att min älskade lille nöjde Dani skulle få ligga utan att någon tog hand om honom hela dagarna. Jag tror jag skulle sagt upp mig från jobbet för att vara hemma om det hade hänt mig.

Jag började på dagis själv när jag bara var 7 månader så jag är absolut inte emot dagis. Men. Det måste vara ett BRA dagis, förskola! Där de har liknande livs- och uppfostringsfilosofi som en själv! Där spenderar ju ändå ens barn största delen av sin barndom. För mig är det viktigt att jag tycker om förskolelärarna. Att det finns en bra gård att leka ute på.

Jag har börjat söka på olika förskolor i centrala Göteborg. Googlar. Funderar. Ur o skur, Reggio Emilia, Montessori, kommunalt... Stora val! Vad vill jag, vi. Vad passar Dani?

Inga kommentarer: