8 aug. 2011

Dolce far niente - att njuta av mammaledigheten...

Jag njuter. Är där jag drömde om att vara. Spenderar mammaledigheten i Spanien. Ett enkelt underbart lyxliv. Vaknar sent. Simmar i ett kristallklart medelhav. Äter långfrukost med färsk frukt. Läser böcker. Tidningar. Äter god mat. Sover siesta. Sitter uppe sent och pratar om allt och inget. Livet. Drömmer.

Njuter. Av att göra ingenting. Av att bara vara. Av det enkla (billiga) lyxlivet. Här finns ingenting att göra, köpa, inga måsten. Ja, jag har till slut hittat balans. Funnit mig själv i min mammaroll. Dani är en självklar del av min familj. Vår vardag. De nya rutinerna börjar sakta sitta. Jag får lite egentid. I tar mer ansvar... utan att jag behöver tjöta...

Det är augusti. Spanjorernas juli. Området är fullt. Det är högtryck överallt. Men vi lever i en liten skuggig sval bubbla. Vi har varit på favoritstrandbaren. Dani var nyfiken på alla de andra gästerna. Flirtade hejvilt! Men det var för varmt. Svettigt hett. 30 grader. Säkert 35 i solen. Så det får vara en engångsgrej, denna sommaren. Nu stannar vi på terassen. I skuggan. Med medelhavets svalkande ljumna vindar. Njuter av att göra ingenting.

Jag studerar de svenska grannarna som steker sig illröda i solen. De är lite komiskt hur många känner sig så nyttiga när de solar. Som om de gör något. Viktigt. Jag är nästan lika blek som när vi kom. I är solbränd. Som en äkta spanjor blir han brun första dagen. Mitt intresse för att försöka bli bränd försvann för många år sedan... Jag skyller på cancerrisken för de som undrar. Frågar.

I har upptäckt google translate knappen nere i högerspalten. Han läser den halvdåliga spanska översättningen och utbrister: "- Men du skriver ju bara om Dani. Vem vill läsa det här?" Han undrar om (vart?) jag skrivit om honom... Men "I" blir I på engelska och översätts sedan med spanska YO så... alla I blir jag! Hängde ni med? Jag svarar att han inte kommer finna mitt hjärtas hemligheter på bloggen om det är det han väntar sig... Han klagar även på att jag är väldigt kritisk mot Spanien, hans familj, vänner etc. Det har han nog rätt i.

Vet inte hur eller när det blev så... När slutade Spanien vara drömmen? Eller när blev Sverige målet? Framtiden.

1 kommentar:

Emma sa...

Låter härligt, precis som det ska vara! Det är så skönt med så mkt tid som man har när man är föräldraledig, man får tid att tänka efter. Fundera på vad man verkligen vill, vilket liv man vill ha..Jag är så nyfiken på hur du ska göra med SMID?! Kommer du att sparka igång det igen vill du hellre vara anställd någonstans? När kommer du tillbaka till Göteborg?! Sorry för alla frågor, jag känner ju inte ens dig men är ändå så nyfiken..! Konstigt hur det kan bli med bloggar som man fastnar för! ha det så bra!
/emma