3 sep. 2011

Att tycka och trampa andra på tårna...

Oj, vilken respons! Först vill jag säga att jag absolut inte vill döma andra livsval. Eller ifrågasätta. Tror alla vet bäst själva. Så länge de verkligen gör det de vill och inte det som alla andra förväntar sig. Att man följer med i det rullande hjulet utan att stanna upp och tänka efter. Vad man egentligen själv vill. Och inte vill. Det är det inlägget handlar om. Vad JAG vill! (inte vad ni vill;)

Att jag irriterar mig på att många i Sverige bara förväntar sig att nu blir det husköp, trädgård, bil etc. Att det är idealet. Det alla gör. Vill. Gärna ett barn till inom två år. Föräldrapenningen styr barnafödandet. Vi vill ha flera år mellan våra barn. Ingen kritik mot er som anser annat.

Att många i Spanien inte kan förstå att jag inte vill ha ett stort katolskt kyrkbröllop. Att jag inte drömmer om att klä mig i vitt. Lova inför Gud. Vi har haft flera bröllop i sommar som vi förväntades bara betala, även om vi inte skulle gå. Nån kusinskusin. Att vi blev the badguys för att vi inte betalade. Släkten klagade.

Men. Om det är det du drömmer om. Dröm! Lev din dröm! men det här är ju faktiskt min blogg... Mina åsikter! Förstår inte varför alla är så rädda att tycka o tänka, trampa andra på tårna. Så du tycker inte som jag. Ok!

Jag anser inte man är sämre förälder för att man vill ha egentid med sin partner. Att gå ut pch äta eller gå på bio. Men det passar inte oss. Efter 12 år tillsammans vet jag hur vi fungerar. När vi planerar blir det aldrig så bra som när vi hittar på nåt spontant. Jag skulle bara prata om dani och känna mig skyldig för att mina föräldrar tog hand om honom. Att de får stanna hemma för att jag ska gå ut på egentid. För mig är det ingen avkoppling. Vi har haft flera middagarna när dani sovit. Hemma eller i vagnen. Haft tid att prata. Umgås. Jag vet inte vad jag kommer tycka om några år men just nu, känns det helt fel att göra något utan Dani. Lämna bort honom. Åka bort utan honom.

Självklart vill jag att dani ska känna sig trygg med andra. Speciellt med mina föräldrar. Men det blir han nog eftersom vi kommer fortsätta bo tillsammans ett tag till. Generationsboende. Han umgås nog mer med sina morföräldrar än många andra barn.

Det jag kritisera är hajpen, kring egentid ja, att det blir som nån tävling om vem som har mest egentid. Gör mest själv. Utan sina barn. Att man ska vara den "perfekta" mamman, frun, sexpartner... Att man ska åka iväg, bort, vara ensamma, för att ta hand om sin relation.

Och Lattemammorna. Umgås med andra mammor. Självklart. Utbyta erfarenheter, självklart. Låta dani leka med andra barn. Sälvklart. Mammagrupp. Öppna förskolan, självklart! Men att sitta på kafé hela dagarna...

Bara det här med graviditetskilona. Jag har nått min startvikt. Min målvikt. 6 månader efter snittet. Kroppen har förändrats. Jag har blivit mamma. Jag ammar. Men jag har tröttnat på att min vikt, min nya kropp, ifrågasätts. Att man måste snabbt bli fit igen. Att man ska se ut som innan. Direkt.

Att jag skulle döma andra med mina åsikter. Självklart. Men olika åsikter har vi alla. Vad tråkigt livet skulle vara om vi alla lät bli att tycka och tänka... För att vi är oroliga att trampa andra på tårna. Typiskt svenskt!

6 kommentarer:

Hanna sa...

Jag läser din blogg just för att den är din, tycker det är intressant med dina åsikter. Ibland går våra åsikter isär men ofta känner jag ungefär som du gör. Men det framgår så tydligt att du skriver hur DU känner, hur du vill ha det.

Har inte läst de andra kommentarerna men vill uppmuntra dig att fortsätta på samma sätt.

Emelie sa...

Men det är ju det bästa när man får en diskussion i bloggen, det tycker i alla fall jag. Jag älskar när folk tycker och tänker. Det betyder ju att man har skrivit något engagerande!

Emma sa...

-skrev ett inlägg men det försvann? Här kommer ännu ett. Jag är rätt befriad fran mina samhällens krav pa vad som ska / bör göras eftersom jag varken bor i Sverige eller Spanien och knappt i Kanada.

Vi har aldrig lämnat bort Olivia en natt utan oss och innan aret hade hon faktiskt inte barnvakt en endaste gand. Men a andra sidan har vi "förverkligat" oss själva bägge tva i from av studier, jobb etc. Har dessutom flängt runt jorden som aldrig förr -med henne i släptag.

Jag orkar inte tycka sa mkt om hur andra gör eller inte gör sa länge de inte verkligen misshandlar sina barn. Men blir inte heller sa provocerad av att ngn tycker ngt.

Däremot tycker jag inte du har rätt i att svenskar inte törs trampa varandra pa tarna vad gäller att tycka om föräldraskap - är det ngt folk tycker sig ha rätten att lägga sig i är det ju just där -asikterna haglar!

Vad gäller Spanien Är det dÄr med pengar ngt jag inte visste om. Inte vid barnafödsel och inte vid giftemal -är väl annorlunda i Katalonien kanske. jäklar vad vi hade kunnat casha in annars ;-) Vi fick mest en massa barnkläder. Inte en euro.

Det där med andra barnet däremot -bade i Spanien och Sverige. Jag har flera vänner som har ett barn och bara vill ha ett barn. Tror du att de är redigt trötta pa allt tjat om syskon??

:-) Men jag tycker du mest fatt positiv respons- Din blogg-du tycker vad du vill. Och KUL med mycket respons och känslor! Tyck pa du!

Kram

Yo...la madrileña sa...

Hola,

Vad konstigt att de ville att ni skulle betala fast ni inte skulle ga. För det mesta brukar man ju köpa en present till dem ifall man inte gar pa själva bröllopet. Gar man pa bröllopet förväntas man ju naturligtvis skänka ett kuvert fyllt med pengar och det ligger väl just nu runt 160 - 190 Euro per person som skall ga.

Jag och sambon avskyr spanska bröllop. Jag fattar inte poängen i att bjuda nan pa bröllop och sedan lata dem betala för "maten" + lite extra... Vi brukar bannlysa dem och undvika att ga. Vi är sapass radikala att vi sitter i närmsta bar utanför kyrkan under vigseln...sedan är vi med pa festen efterat, ha,ha :-)

Petra H sa...

Kul med en sådan respons på ditt förra inlägg! Det är ju kul att folk reagerar och tycker till, inte behöver man ju hålla med varandra hela tiden - det är ju lite tråkigt ;-) Och det visar ju ATT folk (svenskor i det här fallet) faktiskt vågar ha olika åsikter!
Jag har bara varit på två spanska bröllop men visst förväntades vi BETALA vårt deltagande. Minst en av inbjudningarna innehöll ett bankkontonummer och O hatar sådana fasoner!! I lördags var vi på en stor babyshop här i Bryssel och folk köade till expediterna som satt vid datorer och registrerade "listes de naissance" (önskelistor) på löpande band. Vi vägrar - vill folk ge vår baby något så är det välkommet men vi tänker inte registrera en önskelista i en speciell affär utan i så fall får folk fråga vad vi önskar / behöver. (det är ju samma system med bröllopsönskelistor - är det så i Sverige också?)
Mina föräldrar har aldrig rest iväg utan oss barn (förrän vi blev så stora att vi inte ville följa med ;-)) och min mor har alltid sagt att hon inte förstår när folk säger att "det är så skönt att slippa barnen". Varför skaffa barn i så fall? Mina syskon och jag har följt med överallt och det har varit en del anpassning från vår sida, och en del anpassning från mina föräldrars sida, precis som jag tycker att det ska vara. Jag är inte anti-barnvakt och är säker på att barn mår bra av att träffa och umgås med olika vuxna men det är ett individuellt beslut som folk får ta. Som Emma skriver, jag försöker att inte bry mig så mycket på hur andra gör, och jag hoppas att O och jag kommer att hitta hur vi ska leva vårt föräldraliv på bästa sätt.
Stor kram

Anna Malaga sa...

Jag tycker som nâgra andra att debatt är jättekul. Att säga vad man tycker kan väl inte vara fel. Var och en gör ju som de vill, det vet vi ju? Svenskar verkar dessutom ha ett oerhört behov av att göra RÄTT, men just det där "rätta" varierar âr frân âr.
Mânga blir helt chockade av att spanska barn gâr och lägger sig efter 22. "NÄR umgâs du och din man", undrar de. Själv hämtar de barnen pâ dagis sent och lägger dem tidgt, sen sitter de och mannen med varsinn dator! Eller sâ umgâs de med DR. House och en massa andra TV-serier. I Spanien sitter hela familjen och umgâs vid en lâng middag, där alla pratar med varandra.
För att inte tala om vindrickandet pâ kvällarna...? Nâgra glas rött har blivit alla svenska mammors tröstnapp efter en hektisk dag, de längtar bara efter att fâ ungarna i säng sâ att de kan sjunka ner i soffan med lite vin. Men det kan man absolut inte ifrâgasätta, det är riktigt heligt....;)
Sen gâr barnen upp flera timmar innan föräldrarna pâ helgmorgnarna, och sitter och tittar pâ TV själva. Jag tror att egentid är en ursäkt för att slippa barnen och fortsätta leva vuxenliv.