2 sep. 2011

Att veta vad man inte vill....

Tyck gärna till. Tyck annorlunda. Jag tål det. Jag vill det. Tycker om debatt. Tycker om ärlighet... Men inlägget är absolut inte riktigt till er, mina bloggläsare utan handlar om de senaste dagarnas irritation...

Ni kanske tycker jag bladar på om vad jag inte vill. Inte drömmer om. Men jag tror att det är bra att veta vad man inte vill. Speciellt när man har barn och alla andra känner att de har rätt att tycka och tänka. Så många gånger jag fått höra. Men ni måste ju bara köpa hus. Ha en trädgård. Låta Dani vara ute och springa. Men nej, det måste vi inte...

Jag har inga drömmar om ett eget hus. Varken nybyggd, renoveringsobjelt eller Egenritat. Nej, renovera är inget som passar mig. Oss. Jag målar gärna om, bygger ihop möbler från Ikea, fixar lite och är lite kreativ. Men där slutar mina renoveringsambitioner. Ja, även om det betyder att jag inte får bestämma. Allt. Inte får som jag vill. Drömmer om. Ja, för självklart kan jag dagdrömma om det snygga perfekta arkitektritade huset. Min pappa är arkitekt. Men. Det är ingen dröm jag vill uppfylla. Inga drömmar om eget hus. Egen trädgård. Landet. Att bestämma allt. Min syster har byggt sitt drömhus. Shit va mycket jobb. All fritid under flera år. Nej, är inte vad jag vill...

bröllop. Mycket tjöt om bröllop nu när vi fått barn. Men va, är ni inte gifta....? Ja, det är den spanska släkten som undrar. Jag drömmer inte om det stora perfekta romantiska bröllopet. Jag erkänner. Jag har drömt. Jag har mentalt planerat. Men. Nej, det är ingen dröm jag vill uppfylla. Vi pratar nu om att fira. Att bjuda in familj o vänner. Att fira kärleken, att ha kul. Att vara tillsammans. Att göra det enkelt. För det viktigaste är kärleken. Inte allt runtomkring. Speciellt här när man planerar bröllop för att tjäna pengar på sina gäster. Alla som kommer betalar, skänker 100 euro. I bröllopspresent. Ja, pengar som sätts in på bankkonto. Bankkontonumret står vanligtvis redan på inbjudan. Även om du inte kommer gå förväntas du betala... Nej, ett stort dyrt kyrkbröllop där de flesta spanska släktingar ändå kommer klaga är inte vad jag vill. Det är inte värt pengarna enligt mig. Vi har en liten budget. Inte för att vi inte har råd. Utan för att vi inte vill spendera mer pengar än det.

Avundsjukan. Jag är så trött på att man jämför. Allt man måste ha. Borde ha. Allt. Som bara är för syn skull. Utanpå. För att visa. Lite som solsidan. Tror inte det gör en lyckligare. Vet. Det gör iallafall inte mig lycklig:are... Barn. Dyr vagn. Dyra kläder. Dyra bl.a. Bl.a. Bl.a. Och allt man måste göra även om man precis fått barn. Även om man egentligen inte har råd. För jag är medveten om att de kommande åren inte är "mina" år. Att jag inte kommer först. Dani är först, andra , tredje,...

Lattemammor. Att dricka upp sin föräldrapeng. Att prata med sina vänninor istället för med barnet. Gör istället saker för barnet skull... Det är så otroligt kort tid det behöver dig till 100%. Det är väl därför man är mammaledig. Inte för att förverkliga sig själv. Inte för att ha betalat semester med sina vänninor. Jag är nog en eremit mamma;) sorry om någon tar åt sig....

Sist. Det här med att ta hand om relationen. Egentid. Att göra saker utan barnet. Åka bort. Spaweekend. Jag förstår att man måste vårda sin relation. Självklart. Men att jag nu skulle lägga pengar på att åka bort ensam. Utan dani. Inte en chans. Aldrig i livet. Inte utan mitt barn. Det har blivit en sån stor grej av att föräldrar ska göra romantiska saker. Utan barnen. Såkallad egentid. Jag tror inte på beställningsromantik. Jag tror på vardagsromantik. Laga mig middag. Låt mig ta sovmorgon. Fixa ett varmt bad till mig. Krama mig. Pussa mig. Kyss mig. Varje dag.
Förlåt om jag klagar. Obegripligt. Andra halva delen av historien behåller jag för mig själv...

Borde nog radera det här inlägget men jag trycker nog på publicera...

7 kommentarer:

Lisa sa...

Nej men oj då, var kom alla dessa känslor ifrån? Strunta helt enkelt i vad andra tycker och kör ert race. Ni vet bäst vad som passar er familj.

Jag drömmer om hus, men nån annan får gärna ta hand om allt det jobbiga ;) jag gillar att träffa andra mammor och byta erfarenheter, hoppas även att det gynnar Amaya att umgås med andra barn i hennes ålder. Man kan väl hitta på saker med andra utan att sitta på café hela dagarna?

Och jag har inte alls samma känsla angående spanska bröllop som dig. Har aldrig fått nåt kontonummer! Har aldrig gett pengar om vi inte kunnat komma och till vissa har vi gett present istället för pengar.

Jag tror på att det blir bäst om alla låter bli att ifrågasätta andras livsval hela tiden, lattemamma eller ej :)

renaramagrekiskan.com sa...

Kul inlägg. Jag håller med dig angående lattemammorna. Hur bra är det att ha bebisen fastkilad i vagnen medan du sitter och hinkar kaffe liksom? Vad händer då med barnets utveckling, anknytningen? Så där har jag inga invändningar.

Men det du säger om egentid... Jag måste säga att du är fel ute. Vårda relationen gör man för att må bra med varandra. Då mår i förlängningen barnet bra. Bebistiden tär och jag tror inte att det är bra för någon att aldrig lämna hemmet för att göra någonting som ni brukade göra tillsammans. För vissa saker kan man inte ta med sitt barn på.

Det är inte ofta jag och maken lämnar Stella till barnvakt, farmor eller mormor. Men vi gillar att gå på bio tillsammans och ha en fin stund tillsammans. När du säger att vi är sämre föräldrar för att vi vill göra det har du fel. Helt och hållet. Jag tycker det låter som att du försöker rättfärdiga något..

(Ärlighet besvaras med ärlighet. Se det här som ett debattinlägg med min åsikt. Alla tycker vi olika..)

Lisa sa...

Håller helt med renaramagrekiskan angående egentid. För oss är det fortfarande lite tidigt då Amaya fortfarande ammas ofta men så småningom vill jag verkligen gå på bio, eller på restaurang med min älskade man. Tror att det är otroligt viktigt! Och inte skulle Amaya må dåligt av det. För mig är det viktigt att det finns flera personer som hon är trygg med, inte bara mamma och pappa.

Tror du inte helt ärligt att du och I skulle må bra av några timmar tillsammans bara ni?

Anonym sa...

Ovanligt klokt sagt av en nybliven mamma 2011. Jag hade liknande tankar när mina barn var små. Även för 15 år sedan var det lite ovanligt. MEN så här i efterhand visar det sig ha varit rätt!
Håller speciellt med om att man inte vill lämna en sådan liten för att ha egentid! det blir ändå ingen avkoppling om man känner så. Bättre då med en mysig middag när barnen somnat! Är fortfarande kär i min man efter många år!
Gå din egna väg som du verkar ha gjort hela tiden! då blir det bra. Hälsningar från Marie i Göteborg

anna sa...

Du vill inte att andra ska påpeka hur eller vad som ska göras. Men någonstans så gör du exakt samma sak, fast med dina åsikter. Man ska inte döma andras val, hus eller lägenhet, stort bröllop eller litet, egentid eller.. ja du förstår. Om alla lyssnar på sin egna magkänsla och inte dömer andra, så blir det nog lättare för alla.

Marika sa...

Jäkligt bra skrivet!!

Emelie sa...

Intressant inlägg. Jag tror som många andra att man måste hitta sin egen väg. Det du har skrivit gäller ju dig och din familj. För någon annan kan egentid vara livsviktig och för en tredje är bröllop det finaste som finns. Själv är jag otroligt glad för mitt stora bröllop som jag njuter av varje gång jag tänker på det eller ser bilderna. När jag är mammaledig vill jag träffa mina vänner massor. Jag har turen att ha tre nära vänner som delar denna resa med oss och med mig. Jag vill inte hänga på café men som Lisa skriver, det finns ju annat att göra och jag tror jag skulle bli lite tokig av att inte få umgås med vuxna. Husdrömmarna håller jag med dig om, haha, har precis skrivit ett eget inlägg om det!

Kram Emelie