4 sep. 2011

Stunder av lycka....

Dani hade inte lust att sova inatt. Vaknade en gång i timmen och var även vaken två gånger, 1h mitt i natten. Låg i vaggan och jollrade. Provade rösten. Snurrade runt. Ville inte somna om. Dani sover nu. Jag kan inte sova. Typiskt. I jobbar. Så jag har en hel dag, ensam att se framemot. Borde försöka sova...

September kom med regn, svala vindar och jag fick riktiga höstkänslor. Sådana där mysiga. Hemma. Uppkrupen i soffan. Varmt te. Regnet smattrar. En bra film. Längtar hem.

Efter 4 månader med solsken och värme längtar jag till hösten. Att få ta på mig kläder. Undra om Dani kommer vänja sig vid att ha kläder på sig. Han har ju levt i bara blöja i flera månader. Jag måste snabbt springa och handla kläder när vi kommer hem. Höst - o vintern kläder till Dani. Funderar på vad som är bäst att köpa. Lutar åt en fleeceoverall och åkpåse. Han behöver nog inte en funktionsoverall denna vintern. Han kan ju inte gå än. Vilken storlek? Han växer ju så det knakar. Mysiga raggsockor. Tofflor. Mössa. Vantar. Fuskpolo.

Ja, jag planerar och funderar. Är mentalt redan hemma. Har börjat packa. Städa. Tvätta. Röja. Oroar mig lite för hemresan. Ensam med dani. Hur jag ska få med mig allt. Vagn. Bilbarnstol. Väska.

Njuter av de sista dagarna. Sparar stunder av lycka:

Jag och I satt på terassen häromdagen och tittade på sommaregnet. Njöt av nuet. Varandra. Pratade om åren vi varit tillsammans. 12. Att jag varit tillsammans med honom hela mitt vuxna liv. Träffade honom när jag var 18. Att det varit en bergodalbana. Flera olika liv. Glädje och sorg. Men vi är fortfarande vi. Så hur vet man? Man bara vet.

De senaste månaderna har varit påfrestande. För vår relation. Bebistiden tär. Som renaramagrekiskan sa. Flera gånger har jag undrat om vi kommer klara oss igenom det här. Tllsammans. Funderat över livet som singelmamma. Tagit beslut som en singel. Tänkt på vad bara jag vill.

Men så där. Under några lyckliga minuter. Under sommarregnet. Hittade vi tillbaka. Fann våra nya jag. Som föräldrar. Som mamma. Som pappa. Som par. Beslutade oss att ta ett nästa steg. Att gifta oss. För kärlekens skull. Vi skrattade och kom fram till att vi har ju redan tagit det största steget. Dani. Våran lille underbara älskade Dani. Vårt allt!

Ringen sitter redan på mitt finger sedan flera år tillbaka. Sen en dag. En stund av lycka. På stranden. I Cambrils. I solnedgång.

Nästa sommar. På La Manga. På havet. I solnedgång.

3 kommentarer:

Yo...la madrileña sa...

¡Muchas felicidades! :-)))

Petra H sa...

Åh, vad härligt att ni har funnit era nya roller, och att ni har bestämt er för att gifta er. Inte för att det är något man måste, men på något sätt är det ju att bekräfta att det är NI TVÅ TILLSAMMANS - MED Dani inför framtiden. Det är ju verkligen något att fira, att ni har kommit fram till det beslutet, för kärlekens skull.
Jag har också "höstlängtarkänslor" och känner att jag borde tänka på utekläder till Sweet Pea - men det är svårt att veta vilken storlek så vi väntar nog tills han har kommit ut... Än så länge är det ju fortfarande ganska varmt i Bryssel.
KRAM!

Emma sa...

Nu blir jag alldeles rörd igen! Vilket härligt beslut. Efter allt ni gått igenom -verkligen inget lÄttvindigt för att "man måste" utan för att ni vill! För att ni hör ihop. Stort varmt grattis!