12 apr. 2012

UTFÖRSÄLJNING - Butiken upphör...



Jag fick jobbet! Kan knappt tro det är sant. Att alla mina drömmar gått i uppfyllelse under de senaste veckorna. Framtiden ser ut som jag planerat.

Så nu säljer jag ut ALLT till 30 - 70% under majmånad.
SMiD väskor 500:-/st.
7 for all mankind till 50%.
Halsdukar o sjalar 50%.
SMiD kollektion 30 - 50%.
Smycken, halsband, örhängen 50%
Gosedjur, böcker, minidesignstolar etc. 50%.

STOR UTFÖRSÄLJNING i SMiDs Butik på VASAPLATSEN 10 i Göteborg.
Jag kommer finnas i butiken på lördagar mellan 11-15.
Kom förbi o prata med mig, få lite extra rabatt...


Jag har gjort en bok av bloggarkivens mammatankar till Dani via Blogg till Bok så beroende på hur jag tycker den blir kanske jag gör nått liknande med resten av bloggen...

Så länge låter jag bloggen ligga vilande här.

29 mars 2012

Resan lider mot sitt slut...

Jag har suttit en lång stund och funderat på vad jag ska skriva. Helt plötsligt blev jag så medveten om att jag skriver på en öppen blogg. Alla kan läsa. Även modeföretaget ifråga... HEJ! (Om ni titta in här och undrar vad jag bloggar om...)

Jag började blogga 2006 för att marknadsföra mitt klädmärke. Med tiden fick jag lojala följeslagare som nästan känns som mina vänner. Mina bloggvänner! De har följt mig flera år och jag har berättat, via bloggen, om denna bergodalbaneresa det har varit att starta och driva eget. De har peppat, kommenterat mina funderingar och bollat ideer! TACK!

Resan lider mot sitt slut. Jag har kämpat, utvecklats och lärt mig så otroligt mycket. Men. Det går inte att få lönsamhet i drömmen. DET var drömmen. Att kunna leva på min design.

Så medans "driva eget"- tåget rullar in mot slutstationen "Söka modedesignerjobb" känner jag att gränsen för mitt bloggande är nådd. Under min mammaledighet har jag blivit mer personlig och bloggat om mina mammatankar men aldrig kännt mig riktigt bekväm.

Målet med bloggen var att marknadsföra mitt klädmärke och locka kunder till butiken. De senaste månaderna har jag smugit baklänges, hållt uppe fasaden men nu är det snart officiellt. Jag överlåter butiken och lägger mitt lilla klädmärke på hyllan.

Intervjun med modeföretaget kändes bra, så nu är det bara att vänta o hoppas...

Annars så samlar jag på mig så att jag har ett komplett kök när vi flyttar in. Känner mig lite som en manisk samlare men snart så kommer de användas för att laga mat. Hemma hos mig! Tänk att jag har sån tur att vårens trendfärger stämmer överens med mina favoriter...

Jag gav I den bästa födelsedagspresenten: Sovmorgon! Vi ska försöka oss på att göra Pan de Calatrava till tårta på lördag. Mitt svenska körkort har kommit och det känns som om cirkeln är sluten. Alla saker på min "dåliga samvetes"-lista är gjorda. Jag kan lämna det bakom mig och börja om på nytt!

Snart, snart börjar det nya livet. I Sverige. Framtiden! Jag är så glad, pirrig o lycklig...

Jag säger inte adios än men ett hasta luego!

PS: Flera av er är redan vänner på Facebook så om ni andra vill hålla kontakt så finns jag där...

UPDATE: Jag kommer troligen ta bort bloggen när jag sparat ner den. Skapat en bok eller två. Så om ni är nyfikna på bloggarkiven har ni chans de kommande veckorna...

24 mars 2012

Att förverkliga lägenhetsdrömmarna...



Moodboard för färgskalan: det turkosblå - koboltblåhavet.

Jag har samlat inredningsbilder, utklipp ur inredningstidningar under flera år. Häromdagen tog jag fram dem. La ut dem över hela bordet och kände mig så lycklig över att äntligen få förverkliga lägenhetsdrömmen...

Ha en underbar helg!
Jag ska sy kuddar (köpte snygga tyger), äta I:s goda skaldjurspaella, mysa med Dani och har magpirr inför nästa vecka...

23 mars 2012

Nästa kapitel...

Ni vet hur jag alltid tjötar om att jag delar in mitt liv i kapitel. De sista sidorna på det här kapitlet skrivs nu. Det är många känslor men det känns bra. Att avsluta tar tid. Det är inte roligt att plocka ner det man byggt upp men det är ett sätt att gå vidare. Det är lite som att bearbeta sorg. Man måste gå igenom allt, alla olika stadier...

Nu börjar jag förstå vad jag gjort. Vart besluten tar mig. Att avsluta detta kapitlet betyder ju att jag kan vända blad och börja på ett nytt...

22 mars 2012

Mig själv 2.0

Jag vet inte riktigt vart mina sista blogginlägg försvann. Vi får se om de dyker upp...?

Tack för allt pepp o glada tillrop! Jag försöker bli Bella 2.0. En uppdaterad bättre version. Jag läste i nån tidning om att skapa sin signaturlook och kom fram till att min page och raka lugg var nog nån slags signaturlook. Många som kommer förbi butiken känner inte igen mig från fotona på hemsidan och tidningsartiklarna. Jag brukar skratta och svara att det är vad som händer med en när man får en bebis...

Jag bestämde mig o klippte jag av mitt utväxta tunna hår till en page igen. Men inte längre blond. Jag tycker om att ha samma hårfärg som min son. Jag känner mig som ny!

Mina nära är förvånade över alla förändringar. Men de har liksom legat och grott några månader för att nu blomma ut. Tillsammans med våren. Jag tycker själv det är så häftigt att se hur beslut man tar, förändrar livet. Att jag för några månader sen var på villovägar och nu helt plötsligt ser jag skylten och vet vart jag är påväg. Vet vad jag vill.

Om ni känner att ni behöver förändring och inte läst boken Projekt Lycka som jag rekommenderade runt nyår. Gör det! Jag mår så mycket bättre nu när jag tagit det där stegen i en ny riktning. Små och stora förändringar. Mer kärlek och mindre socker kämpar jag fortfarande med, dagligen...

Dani har tagit ett jättekliv utvecklingsmässigt sen han fyllde 1 år. Sen bara några dagar går han själv, tultar iväg på egna små äventyr. Det är ett stort ögonblick första gången ens lilla bebis går iväg. Ensam. Försvinner när man vänder ryggen till. Han sover även mycket bättre, vaknar bara 2-3ggr (notera BARA 2-3ggr). Nu äter han samma mat som oss (i minibitar) efter att ha vägrat under veckor. Han tycker om när det smakar. Bäst just nu är köttfärssås o spaghetti (ihopblandat) eller GI-receptet squashlasagne. Dani älskar ugnbakade grönsaker t.o.m paprika. Precis som sin mamma. Vem skulle trott det?

Jag ammar fortfarande och bestämde mig att fortsätta tills han vill sluta. Naturligt!

Jag reseachar möbelmarknaden. Spenderar lite för mycket av min kvällstid (när jag borde sova) med att titta på inredningsbloggar, hemsidor och i mina "drömhems"-mappar. Jag försöka mantra "Leva Enkelt". Börja med det vi behöver för att det dagliga livet ska rulla. Köksprylar o elektriska apparater, som jag berättade i de där inläggen som försvann. Denna gången vill jag göra det rätt. Köpa det som är både funktionellt och snyggt. Inte bara billigt. Köpa färre kvalitetssaker som håller länge.

I Spanien bodde vi ofta i möblerade lägenheter och även om vi köpte en del saker så är det inte samma sak. Denna gången ska det bli ett hem. Mitt hem! Inte överfyllas med billiga slit- o slängprodukter. Utan med LIVSSAKER som jag valt och tycker om. Några saker ärver vi som får följa med så länge. Jag vill inte stressa fram köp. Utan när jag väl hittar nått jag vill ha så slår jag till. Det är väl därför man sparar. För att sedan kunna köpa det man verkligen vill ha.

Jag skrattar åt INREDNINGSCITAT.se "Vi har valt en lugn bas och kompletterat med färgglada detaljer" för det är precis så jag tänker. Svart, vitt, grått. Som i butiken. Trä. Sen låta mina saker och Dani alla leksaker ge färg. Jag har skapat en färgskala från koboltblå till turkosblått. Inspirerat av det vackra kristallklara havet på La Manga. Eller på nån karibisk ö. Jag tog några NCS-prover på arkitektkontoret att ha med i väskan när jag springer runt i inrednings- och möbelbutiker de kommande veckorna.

När allt är klart lovar jag att berätta om varför det nu bara går bakåt...

PS: För er som undrar är jobbintervjun inte förrän nästa vecka...

21 mars 2012

Klädjättens marionetter...

Jag har precis sett Uppdrag granskning och har inga ord. Allt som jag skulle vilja säga sas i programmet. Se det!

15 mars 2012

"Jag litar på att livet tar mig dit jag ska..."

Får jag bara skrika rakt ut? Dansa ett varv? Hoppa runt av glädje?

Minns ni vad jag skrev förra veckan om ödet. Om att en del saker bara verkar "skrivna".

Jag har varit nervös. Haft en härligt pirrande känsla av att något var på gång. Kännt det på mig. Men man är ju aldrig säker. Man vet ju inte förrän det är klart. Än så länge vågar jag inte ta ut segern. Det är fortfarande mycket kvar... men inombords hoppar och studsar jag runt av glädje!

En del dagar, veckor kommer man minnas. Denna är en sådan. Tre glädjebesked till mig + 1 extra. Alla förändringarna på en gång. Alla med samma datum.

Då måste det väl vara meningen?


PS. Jag har tagit bort en hudförändring och hoppas nu på ett positiv besked där med. Att låta bli att bära, lyfta Dani är inte det lättaste men jag har ju redan en hel hög (större) ärr så det är väl inte hela världen...

3 av 3

check!

PS: Fr.o.m nu går det bara bakåt...

2 av 3

check!

PS. Portfolion gav mig en chans att få komma o presentera mig...

14 mars 2012

10 mars 2012

Förändringens vindar...

Ni som hängt med ett tag vet att jag tycker om att planera, organisera och fundera ut lösningar. Det är stora förändringar på gång och jag hjälper till som bollplank. Jag älskar förändringar. Att flytta. Många mår dåligt av bara tanken men jag tycker det är spännande. Att gå igenom sina saker. Slänga. Spara. Packa. Vara påväg. Mot något nytt.

Jag mår dåligt av tanken att bo på samma ställe hela livet. Efter några år vill jag ha förändring. Uppleva nya saker. Jag flyttade första gången när jag var 12. Vilket äventyr! Sen dess har jag flyttat 7 ggr. Kanske nån till. En del stora flyttar mellan städer, länder. Andra bara några kvarter bort.

Nu för första gången drömmer jag om ett hem där Dani kan växa upp. Inte tills han fyller 18 utan tills han börjar skolan. Sen ett hem när han går i grundskolan. Min bror sa till mig när jag var gravid att nu får du sluta flänga runt och ge ditt barn en trygg uppväxt. Köpa villa utanför stan, med trädgård... (här slutade jag lyssna) men orden om att barnet får egna små kompisar, vänner, lärare etc. Som ger trygghet. De har fastnat.

Lägenheten jag hoppas på nu är inte det hemmet. Hemmet med stort H. Det finns t.ex. inget barnrum. Vilket inte är ett måste nu, men om några år kanske det skulle vara praktiskt...

Jag lämnar framtiden öppen. För trots att jag älskar att planera vet jag att det aldrig blir exakt som man tänker. Livet förändras. Oväntade saker händer. Man drömmer och vill nya saker... Jag tycker om att se livet i kapitel. Där varje är några år. Sen kan man börja om. Göra nya val.

Just nu planerar jag för 5 år frammåt. Tills (förhoppningsvis) ett syskon kommer. Tills nästa mammaledighet. Tills de där vindarna börjar blåsa. Förändringens vindar. Minns ni i filmen Chocolate?

Jag fick en önskerubrik om vart jag såg oss om 10 år. Då har livet nog vänds upp o ner så jag vågar knappt fundera... Asien? Jag vet egentligen inte varför tankarna alltid slutar i Asien. Men det är väl där jag kan se mig på ett svenskt modeföretags asienkontor och I som pilot på något asiatiskt flygbolag.

Annars står valet alltid mellan mitt eller ditt land. Sverige vs Spanien.

Men om 5 år. Då är jag förhoppningsvis mammaledig med mitt andra barn. Vi har möjlighet att vara föräldralediga ihop igen och kan spendera några månader i Spanien. Dani får uppleva den spanska kulturen, umgås med de spanska släktingarna och leva föräldraledighetsliv innan vi tar det stora beslutet om vart Dani ska börja gå i skolan... och börjar leta efter hemmet, med stort H.

En lägenhet med barnrum, hiss, tvättmaskin och närhet till city, dagis, skola, lekplats, mina föräldrar (det är bara det sista som I:s lägenhet i Cartagena INTE har). Mina föräldrar är viktigast så om de som pensionärer skulle bosätta sig i sommarhuset så kanske Spanien får vara med på framtidskartan...

Vart ser du dig på framtidskartan? Sverige, Spanien eller (land av ditt val)?

9 mars 2012

Om ödet vill...

Några dagar till får jag drömma. Om lägenheten. En riktig drömlägenheten för mig. Sen kommer domen. Jag försöker att inte tänka negativt. Utan låta tankarna vandra iväg. Hamna på möbelsiter och leta bäddsoffa, matbord, bokhylla...

Planerar mentalt hur jag skulle inreda den. Med mina saker. Packa upp mina flyttlådor. Det har jag inte vågat på flera år. Ser framför mig hur Dani leker på innegården. Åh!

Snälla! Kan inte allt bara falla på plats. Jag har liksom pusselbitarna och nu gäller det bara att alla passar ihop och jag får se bilden. Bilden av framtiden.

Si el destino quiere som jag sa till I: Om ödet vill...
(Jag började säga så istället för: Si Dios quiere då jag inte är troende, men jag tror på ödet - lite för många saker har hänt i mitt liv för att bara vara slumpen)

Maktub ("det står skrivet" - Alkemisten, Paulo Coelho)

HA EN HÄRLIG FREDAG!
så fortsätter jag lägenhetsdrömma...

8 mars 2012

Att försöka sluta amma...

Så jag kämpade för att få amningen att fungera. Det tog över två månader. Nu kämpar jag för att sluta amma. Eller iallfall dra ner på amningen. Dani har varit sjuk i flera omgångar. Tuttar halva natten. Flera gånger per dag. Tankar trygghet o närhet eftersom han är mer med pappa på dagarna. Så fort jag kommer hem, i närheten, letar han fram bröstet.

Han vägrar napp. Vill inte dricka välling i nappflaska. Har testat alla olika sorter. T.o.m tipset med lite socker. Fruktpure. Men nej... han vägrar! Dani dricker gärna vatten, i glas. Borde kanske testa en annan nappflaska. Har köpt tre olika men ingen av dem funkar. Några andra nappflask - vällingtips? Han äter gröt som kvällsmål.

Jag googlar på sluta amma 1-åring. De flesta ger rådet att sluta tvärt och låta någon annan ta över några nätter. Det är inget alternativ för mig. Jag vill inte göra så mot Dani eller I. Jag har egentligen inget emot att fortsätta amma några månader till men nu börjar tuttandet gå ut över resten av måltiderna.

Jag oroar mig för värmen i Spanien. Jag orkar inte en till sommar då Dani tuttar sig igenom nätterna. Nattningen fungerar nu utan problem tack vare boken Somna utan gråt. Det har tagit sina månader men Dani somnar nu på 15 min efter tydliga rutiner. Problemet är när han vaknar på nätterna o gråter tills han får tutten (för att sen somna om nästan direkt när han får den.) Jag försöker vyssja, sjunga, buffa, smeka - Hälften av gångerna fungerar det. Resten ger jag mig...

Jag tror på att lyssna på barnets behov. Denna veckan har det märkts extra tydlig att han söker trygghet då han är väldigt mammig. Jag har varit borta längre tider men från att jag kommer innanför dörren släpper inte Dani mig ur sikte. Vill helst vara på mig, med mig hela tiden. Stackars liten!

UPDATE: Läser på nått forum att jag inte alls ska tycka synd om barnet utan vara bestämd, bita ihop, stå emot, ha tålamod och inte ge upp... Mmh? Nej, det är jag alldeles för blödig för. Jag klarar inte att låta honom skrika sig till sömns...

Läser om amningsfria perioder. Dani klarar sig fint utan tutten när jag är borta några timmar men hur går jag till väga när jag väl kommer hem. För honom är tutten ett sätt att visa att han saknat mig och för mig att ge honom närheten, tryggheten han ber om. Ibland går det att distrahera, avleda honom. Vad erbjuder jag istället? Förutom kram, gos o mys... Han äter (pussar, suger) bokstavligen upp mig!

Jag skulle helst vilja ha en "naturlig" avvänjning men tror inte Dani någonsin kommer ge upp tutten frivilligt. Trodde det skulle vara mycket enklare att sakta dra ner på amningen tills den var ett kärt minne...

Hur slutade ni amma? När? Tips o råd?

Hoppas, önskar, längtar...

Det har varit fullt upp denna veckan. Dani har varit sjuk o knappt sovit och jag har försökt finna tid att få ihop en digital portfolio. Jag är nöjd med resultatet! Nu är den ivägskickad så det är bara att vänta...

Det är kul att gå igenom gamla modeteckningar, bilder på skolprojekt och se tillbaka på de senaste åren. Tänk att jag gav mig av som 19-åring till Madrid för att studera mode. Utan att kunna spanska! Tänk att jag fick mitt första jobb på ett stort modeföretag i Barcelona. Tänk att jag vågade lämna allt för starta eget klädmärke, klädbutik.

Jag läste i nån tidning om det där med att våga, att förändra livet om du inte är nöjd. Göra det du älskar. Du vill. Det var några tjejer som vågat säga upp sig. För drömmen! Jag är förbi det kapitlet i mitt liv. Vill inte längre. Har testat mina "eget företag"-vingar och vill tillbaka till boet. Det trygga, säkra(re)... men fortfarande utmanande, spännande modeföretaget. Där min tid går åt till designprocessen och inte fakturor, bokföring och försäljning.

3 stora förändringar hänger i luften. Det är på tillräkligt nära avstånd för att våga drömma. Jag håller andan. Väntar. Hoppas, önskar, längtar...

3 mars 2012

Att köra som en amerikan utan jantelagsbroms...

Jag fick en idé inatt om hur jag ska göra min digitala portfolio. Ett vanligt CV säger väldigt lite om en kreativ person så jag tänkte utnyttja min kunskaper i InDesign, Illustrator o Photoshop och skapa en digital portfolio med det jag gjort. Med en personlig modebranschtvist.

Jag hade nästan glömt bort att man borde ha med sig en portfolio om man ska på intervju till ett designerjobb. Jag har min gamla vanliga (med foton, illustrationer etc) hemma men den säger inte så mycket om vem jag professionellt. Utan är mest fylld med modeskoleprojekt. På min gamla blogg kan ni nyfikna se några exempel

Tänkte beskriva de senaste 15 åren med bilder på saker jag gjort. Jag behåller min idé för mig själv då ni som smygläser kanske söker samma tjänster...

Hur sammanfattar man hela sin (lilla) kreativa karriär på några sidor? Vad är viktigt att lyfta fram? Att jag pluggat textil formgivning på Fässberg. Studerat modedesign i Madrid. Jobbat på Massimo Dutti, Inditex i Barcelona. Startat o drivit eget klädmärke och butik.

Vem är jag? Vad är jag duktig på? Vad skiljer mig från andra modedesigners? Beskriva mig själv...? Styrkor - utvecklingsbara sidor.

Jag sparar ner i olika mappar. Skisser, teckningar, illustrationer, moodboards, styleboards, färgkartor, tyg o material, produktionsskisser, foton...

Det svåra för mig är att nu sluta vara SMiD och börja vara Bella. Nytt formspråk. Som kan tilltala modeföretaget ifråga. Jag vill samtidigt inte skapa en kollektion för dem som många ger som råd. Jag vill skapa ett digital CV portfolio.

Jag tänkte göra som en amerikan skulle ha gjort och köra på utan svensk jantelagsbroms...

2 mars 2012

En timmas egentid är guld värd som småbarnsmamma...

Solen lyser upp butiken. I och Dani tar en sväng och kommer tillbaka med glass. Snart kommer Malin (keramikern) förbi och jag ska springa iväg på några ärenden. Ensam. För er som inte har en bebis är det kanske svårt att förstå men för mig är en timmas egentid guld värd. Även om det handlar om jobb. Speciellt idag. Dani sov uselt inatt. Fick mässlingsvaccin igår (inför Spanienresan) och är mammig o snuvig. Jag kommer nog slockna med honom vid halv åtta...

Jag var uppe vid 05 och jobbade. Kunde inte somna. Ringde sen det där samtalet jag bävade inför. Det är ingen rak väg till målet men...

Måste även skapa en digital portfolio för att förhoppningsvis få komma på intervju. Letar bland gamla arbetsprover, skisser, illustrationer etc. Går igenom mapparna på datorn. Försöker skilja på mig o SMiD.

Igår kom ett brev från spanska ambassaden i Stockholm. Vi är nu officiellt en spansk familj. Utan att vara gifta. I blev tårögd när han såg vår "libro de familia". Jag vet inte riktigt vad man kan jämföra med i Sverige då allt sköts digitalt men i Spanien skriver man fortfarande för hand i en familjebok. Pappa. Mamma. Barn. Födda - Döda.

Mitt spanska körkort har de inte tappat bort. Det ligger och väntar på handlägggning. Jag var tvungen att fråga. Förhoppningsvis kommer det ett svenskt körkort om några månader och jag får köra bil, igen...

Annars gör jag inte så mycket mer än hoppas, önskar och håller tummarna...

1 mars 2012

Detoxa livet!

Detoxa livet*. Jag hittar listan jag skrev runt nyår. Angående 2012. Då jag bestämde mig för att försöka rensa upp lite i livsröran. Aktivt ta tag i saker och se vart det leder. Jag har sakta prickat av massor av saker på min "dåliga samvetes - lista" och börjar nu se resultat. Vilket känns helt underbart!

Det är mycket pågång på flera olika plan (inte bara i mitt liv men som influerar mitt) men allting hänger ännu i luften. Drömmen "tänk om..." har väckts och jag hoppas att allt klarnar och faller på plats under våren.

En av delarna jag bestämt mig för att ta tag i, som säkert många av er kan relatera till, är hushållsekonomin. Skapa en matbudget. Veckoplanera. Inne hos Spanienfrugan (Gravid svensk hemmafru som bor i San Sebastian) läste jag om Torsdagssoppa (med pannkakor). Tycker om tanken på nya familjemattraditioner. Fredagsräkor (bakpotatis med räkröra), Lördagspaella, Söndagskvällsmackor (kärt minne från när jag var liten), Måndagssallad, Tisdagsfisk, Onsdagsköttfärssås...?

Jo, det är dyrt att få barn... o sen när lillen börjar äta samma mat går det inte längre att fortsätta med I:s dietmat (sallad, GI) under veckorna. Vi behöver nya goda hälsosamma prisvärda recept för hela familjen. Plockmat till Dani som vägrar allt som inte är sammetslen pure eller hela bitar. Jag betalar gärna för färsk fisk, grönsaker, frukt men behöver få in några billigare långkok /soppa /frysmat för att dra ner. Jag försöker klura ut pris per portion. Sparar alla kvitton.

Jag är duktig på att äta rester till lunch dagen efter (frysa ner) men det skulle vara bra att kunna planera så att det inte blir kvar halva saker i kylen. Ja, skapa en egen veckomatkasse där allt används upp. I söndags blev vår lilla födelsedagsfest inställd (pga magsjukt brorsbarn) så där stod vi med inköpt mat för 10. Denna veckan har vi försökt hitta på rensa kylskåpsrecept...

Vet ni vad era middagar kostar per portion? 10, 20, 30, 50kr / portion?

Jag läser vad en svensk barnfamilj borde ha för matbudget och undrar om vi äter hemmalagad lyxmat eller om endel lagar "soppa på en spik"? Mat är jätteviktigt för mig så jag lägger gärna lite extra i matbudgeten. Just nu sparar vi genom att inte äta ute, vilket vi tycker om...

Pengar. Ekonomi. Slösa. Spara. Alltid ett hett tema! Eftersom vi nu lever på (föräldraledighets-) minimum så funderar vi självklart mer på om det är en nödvändig utgift. Barcelonaresan - två köpstoppsmånader på allt onödigt så sparar vi ihop till lite extra vardagslyx (t.ex. favorittapasbaren Ciudad Condal) när vi är där... Si, vi bor hemma hos släkten så sparar vi även in hotellkostnaden. Flygresan blev ok pris (dyrt med extra bagage) eftersom vi kan åka närsomhelst. Kollade i Norwegians lågpriskalendern. Direkt Gbg - Bcn. Bra flygtider. Värt lite extra när man reser med barn.

Har ni några goda (glutenfria) vardagsrecept att dela med er av? Spartips?

* Detoxa livet = Avgifta livet: rensa bort all irritation, dåligt samvete, problem, sälja av, skulder? - Börja om pånytt!

29 feb. 2012

Veckans Skyltfönster...




De silvriga smyckena är från Siw-Monica som även kommer teststå ensam i butiken idag, onsdag. Pärlsmyckena och keramiken är från Malin, hon kommer också stå några timmar i butiken under våren...

Kl. är 06.45 Tankarna snurrar så jag kan inte sova. Mycket pågång denna veckan. Butiken. Lägenhet. Jobb. Alla förändringar jag väntar på samtidigt. Jag håller tummarna...

25 feb. 2012

All on the Line with Joe Zee...

Jag är helt frälst i ett nytt modeprogram på TLC. All on the line med Joe Zee. Han är creative director på Elle (USA), känd i modevärlden, och i programmet hjälper han nystartade och etablerade klädmärken om hur man lyckas i modebranschen. Han ser vad som är "fel". Varför det inte fungerar som det ska. Han hjälper till att hitta modemärkets starka sidor. Vision. Designidentiteten. Vad man vill och vem man är. Vart man ska...

Han hjälper klädskaparna. Det är känsloladdat och ärligt. Han säger saker som att kunderna vill inte höra några snyfthistorier om hur du sliter och inte får ihop det (ungefär vad jag bloggar om;). Han hjälper dem att sälja in sin kollektion till varuhus och butiker. Skapar nya looker med det nya formspråket.

På söndagar sänder de veckans program på rad. Förra söndagen satt jag fastklistrad framför tv:n under flera timmar. Idéerna snurrade. Borde jag skapa hela outfits/ looker istället för separata plagg? Borde jag sänka produktionskostnaden genom att ta bort de franska sömmarna (vändsömmar)? Borde jag byta material för att få bättre passform men förlora lite identitet? Borde jag försöka sälja till varuhus och butiker för att nå en bredare kundkrets? Borde jag rikta mig till en yngre trendigare målgrupp även om den verkliga kunden är äldre? Borde jag...

Ja, jag skulle nog behöva vara med i All on the Line för att få lite svar på mina funderingar, någon som säger åt mig What to do! (synd att jag inte bor i USA)

Nån designer sa några ord som fastnat: "Det suger när ens dröm blir ens värsta mardröm"

Att träffa andra spansksvenska par...

Min stressiga gårdag fortsatte idag. Dani sov dåligt inatt och var pigg kl. 05.30 så det var bara att gå upp. Vanligtvis brukar I ta morgonen då jag tar natten men han var en zombie. När Dani sen somnade vid nio skulle jag bara slumra till lite men vaknade i panik kl. 11 (då jag borde öppna butiken). En snabb dusch senare och en macka i handen var jag påväg.

Nu sitter jag iallafall här. Det är vår i luften i Göteborg och jag hoppas på många kunder. (Glömde tyvärr kameran för att fota skyltfönstrena till er)

Igår kom det in en tjej. Hon frågade om jag pratade engelska, jag sa ja och så visade hon en väska hon sett i skyltfönstret till sin syster. I kommer förbi och sticker in huvudet och säger nått på spanska till mig. Tjejen reagerar och undrar frågande: - Hablas español? Jag svarar que sí och så pratar vi en lång stund om min tid i Spanien, hennes Erasmus år i Sverige, Kulturkrockar, om hur Barcelona är mer internationellt och Madrid mer castizo. Etc.

Berättade jag om den spanska pappan på öppna förskolan? I måndags när vi var där pratade vi först med en sydamerikansk tjej (som är gift med en svensk) och hennes lille pojk. Jag frågade om tvåspråkighet och hon sa att tyvärr så är förskolans språk (+ pappans) så starkt att den nästan konkurrerar ut modersmålet. Att hon med sitt andra barn, pojken, håller hårdare på spanskan. One person - One language, även om hon kan svenska...

Iallafall. Den spanska pappan. Han satt och pratade spanska med sin son när I gick förbi med Dani inne på öppna förskolan i centrala Göteborg. - Eres español? Que haces aqui? Han var katalan. Tillsammans med en svenska. Sonen hade ett typiskt svenskt namn (som enligt mig är lite svåruttalat på spanska med tanke på spanska släkten). Jag bad ganska snabbt om deras mail o telefon. I skrattade senare åt att det var snabba puckar. Men jag tycker det är så kul att hitta andra par i samma situation och att det är jättebra för Dani om vi kan hitta några små kompisar till honom som är tvåspråkiga. I lyste upp genom att få prata spanska, hitta nån att dela det svenska samhället, kulturen, egenheterna och vardagen med...

Jag är själv nyfiken på svenskan. Hon var inte med. Om jag förstod det rätt pratar hon ingen spanska utan de har engelska som språk. De träffades i Sverige och bor o jobbar här båda två. Den spanska pappan var imponerad av min spanska och lite förvånad att jag bott 8 år i Spanien och att vi (jag o I) varit tillsammans i 13 år. Jag o I skrattade för det känns nästan som vi har haft olika relationer under det här åren. De första förälskelseåren på distans. De bråkiga "flytta ihop-åren". Jobb/studie-åren då vi (nästan) bara sov tillsammans. Distansrelations-åren då vi levde var sitt eget liv. Nu: "Hela livet förändras med bebis"- året. Men. Vi håller ihop!

PS: Jag håller tummarna för intressenten. Hon var perfekt!

24 feb. 2012

Ett steg framåt, två tillbaka...

Jag har fullt upp och tankarna på annat håll. Två olika designers som kommer stå i butiken under våren har varit här idag. Fick en leverans av ett nytt klädmärke också. Jag väntar på en till intressent... Flera har ringt och hört av sig så nu känns det verkligen ett steg framåt, TVÅ bakåt.

Jag har alldeles för många bollar i luften samtidigt. Jag har skyltat om. Ska se om jag tar med kameran imorgon så ni får se. Det är ganska skönt väder så jag kan ha dörren öppen och många flera kunder slinker in...

Jag säljer lite saker via internet. Bloppis. Annonser. Människor som går förbi butiken när den inte är öppen. Det ska mailas, skickas, skrivas fakturor.

Samtidigt försöker jag planera ett litet intimt födelsedagskalas till på söndag. Paella. Tapas. Tårta. Jag skickade ut bilder på födelsedagsbarnet till familj o vänner och mailboxen fylls av glada tillrop. Det är en riktigt egogrej det där, jag blir så glad.

Jag köpte även biljetter till Barcelona i mitten på april. En vecka. Funderar på att boka ett lägenhetshotell, aparthotel, i Gracia några dagar så vi har en micro på rummet till Danis gröt. Mat. Billigare och enklare att kunna handla på el super. Så vi har tid att bara strosa runt. Träffa alla släktingar, vänner etc. Sen några lugna dagar hemma hos syrran och nån utflykt till Sitges. Cambrils. Är lite orolig för det här med att resa med barn. Till en storstad. Tips?

UPDATE: Spanska släkten tycker självklart att vi inte ska boka hotell utan bo hemma hos dem (så jag sparar pengarna) och trängs, lever spanskt intensivt familjeliv några dagar...

Jag har fullt upp helt enkelt...
Ha en härlig fredag!

23 feb. 2012

Länder jag kan tänka mig bo i...

förutom Spanien och Sverige. Önskerubrik. Jag såg flera härliga sevärda filmer i helgen. En Dag. En enkel till Antibes. Midnatt i Paris av Woody Allen.

Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om Woody Allen filmer. Tills jag såg Vicky Cristina Barcelona. Åh, vilka vackra vyer på Barcelona. Mitt Barcelona (vi funderar f.ö. på att åka till Bcn i april när I måste dit pga av pilotlicensen). Samma sak med Paris i den nya filmen. Den får mig att vilja strosa runt på gatorna. Tappa bort mig i gränder. Upptäcka mitt Paris.

Jag vill inte avslöja för mycket om filmen (SE DEN!) men jag tyckte det passade så bra till önskerubriken. Städer jag kan tänka mig bo i. När? Leker med tanken att bo i Paris på 20-talet. Eller swinging London på 60-talet. Californien på 70-talet. Buenos Aires i början av förra seklet. New York: Igår, idag, imorgon. Tokyo i framtiden.

Mexico, Costa Rica, Argentina lockar. Sydamerika. (att kunna språket underlättar)

USA. New York. Miami. San Fransisco. Los Angeles. Seattle.

Asien. Singapore. Tokyo. Hong Kong. Kina.

Canada - I drömmer om att flyga i Canada. Landa på vattnet. Flygdoktorn? Icepilots. Vancouver.

Australien. Nya Zeeland. Flera har sagt att det känns som Sverige på 50-talet och det talar emot.

Dubai? (Om I får ett välbetalt pilotjobb med egen villa etc - Jo, det är möjligt...)

Jag älskar storstäder. Puls. Göteborg är en småstad för mig. Ja, när man har bott i 3 miljoners städer så är 500 000 lite... men inget jämfört med jättestäderna jag siktar mot. Vi får väl se, närheten till havet är det som lockar mest. Det är därför Barcelona är så perfekt.

Jag drömmer mig bort en sekund. Barcelona. Jag saknar Bcn. Längtar. Träffa I:s släktingar. Kusinerna som också fått barn. Vår hyresvärd som blev som en extrapappa till I. Min syster. Staden. Vi får se. Det där med att resa med barn. Men att stanna hemma själv med Dani känns INTE som ett bättre alternativ...

Religiös av sovmorgon...

Solen sken in genom fönstret över mig o min pastatallrik. Jag läste senaste Damernas Värld, som precis trillat in genom brevlådan. Dani sov efter att ha lekt i ett hav av ballonger och presenter. Min lille älskling fyller 1 år idag. Jag njöt av stunden. Utsövd för första gången på länge. Glad och lycklig.

Skrattade igenkännande åt krönikorna Skilda Världar. Att hon (nu när hon har barn) blir religiös av två timmars sovmorgon. Ja, ungefär så känns det, för mig också. De där om att beställa hem en bok och inte våga räkna med att få läsa slut den. Jag har en hel hög böcker som väntar...

Jag ler när jag läser om stress på spa. Näe, de där med att gå på Spa är inget för mig. Jag kan inte heller njuta på beställning. Tycker inte om att vara naken bland folk. Jag känner igen mig när hon skriver att hon njuter av enkla saker som att somna tillsammans i soffan. Ha en hel tom oplanerad helg och gå runt i myskläder hela dagen...

Det där med att leva livet jag vill. Veta vad JAG vill. Projekt Lycka. Att göra saker jag (inte alla andra säger att de) njuter av. Jag är så less på "Unna dig egentid på Spa - trenden" hos nyblivna mammor. Det är mycket pengar när man är mammaledig och JAG njuter mer av att få några timmars sovmorgon. Hemma i min säng. Gratis!

Jag försöker njuta av de där små tillfällena av att bara vara Bella.

18 feb. 2012

Guilty Pleasures...

Jag flinar lite åt varför jag fått den här önskerubriken. Kontrollmänniskan 2.0. En av årets föresatser (Projekt Lycka) var mer kärlek, mindre socker. Jag tycker om sött. Saft. Mer. Smågodis. Chokladklädda cashewnötter. Varm choklad. Söta flingor. Ketchup.

Men. Jag känner mig inte särskilt skyldig. Jag överdriver inte.

Jag dricker inte kaffe (har aldrig lärt mig). Dricker inte alkohol (Sötsliskig cider - drinkar, martini med fanta citron nån enstaka gång). Inte läsk (får ont i magen av kolsyrat). Jag röker inte (har aldrig gjort). Äter en strikt glutenfridiet Kontrollerar alla produkter jag köper (mår så j-vla dåligt att det inte är värt det).

Äter alltså aldrig färdiga bakelser, tårtor, mackor, pizza, färdigmat etc. I älskar chips men jag smakar några stycken sen är jag nöjd. Köper ibland en minipåse ostbågar men äter inte ens upp den. Den kan hålla i veckor.

Nån enstaka gång om året äter jag på McDonalds. De har glutenfria hamburgare. Men äcklas av fettet jag stoppat i kroppen efteråt. Ibland om jag är väldigt hungrig köper jag en stekt korv med pommes frites. Det är den enda snabbmat jag äter.

Ketchup. Ja, det konsumerar jag för mycket. Så nu försöker jag byta ut mot färdig tomatsås på pastan. Jag älskar att äta pasta med ketchup... pesto, mozzarella, tomater, serranoskinka, parmesan. I mitt nästa liv ska jag inte ha glutenintolerans och flytta till Italien;)

Jag försöker alltid förbättra mig. Så nu köper jag Brämhults juice (Jag växte upp i Brämhult, Borås, så det känns bra att stötta dem) istället för Mer eller Vitamin Vatten när vi är ute. Tänker att det är lite mindre socker och nyttigare. Jag dricker 1-2 glas saft om dagen. Ja, de där med sockerkickar är bra när man ammar... Annars BARA vatten.

Söta glutenfria frukostflingor med sötad fil. Mums! Jag är en frukostmänniska och kan äta fil o flingor när som helst...

Jag försöker dra ner min choklad- och godiskonsumtion till helgen. Dani är nyfiken på godisskålen så snart får vi gömma den. Jag försöker övertyga I om att sluta dricka läsk för att få Dani att undvika det så länge som möjligt. Samma sak med chips. Oj, vad spanska barn äter mycket chips.

Aldrig kommer jag låta Dani äta som i Spanien där chips / pommes frites är vardagsmat, man äter muffins och mackor med nutella till frukost och de ger extra socker till cola cao (oboy). Maten dryper av olja.

Jag försöker äta hälsosamt, leva sunt och vara en bra förebild för Danis framtida matvanor. Men. Jag vill heller inte överdriva åt andra hållet. Barn o socker är en het debatt (googlade 1-årskalas). Jag tycker det är ok att låta Dani smaka på glass / tårta nu på hans 1-årsdag. Han äter så lite ändå... Ska försöka baka en glutenfri gräddtårta. Härligt operfekt hemmagjord med frukt. För 1-årsfotot!

Jag tror att det är värre om man förbjuder, för då blir det mycket mer spännande...

Har ni några guilty pleasures?

17 feb. 2012

Att vara mamma - inte som jag trott...

Även detta en önskerubrik från EMMA.

Snart har det gått ett år sen den där dagen jag mådde så dåligt. Kände mig hängig, trött och blodtrycket var alldeles för högt. Jag stannade hemma från jobbet. Försökte titta på en film men kunde inte koncentrera mig. Jag gick o la mig. Somnade. Vaknade av ett plopp i magen...

Några timmar och ett akutsnitt senare hade jag blivit mamma. Jag minns att jag tänkte. Nu händer det. Ögonblicket som kommer förändra mitt liv föralltid. Så det där underbara skriket. Dani läggs på mitt bröst och sneglar upp. Oron jag burit släpps och kärleken bara flödar... Tänk att han är min. Mitt barn. Att det var han som låg därinne. Att vi har skapat honom. Att jag är någons mamma.

Jag trodde inte på de som berättat om den där kärleken. Kärleken man känner för sitt barn, så fort de läggs på ens bröst. "Jag kan inte leva utan dig" - kärleken. Som jag så fint beskrev den.

Jag trodde inte jag skulle bli en hippe - mamma. Som bar runt på mitt barn hela tiden. Som lät honom sutta vid bröstet, fortsätter... Som skulle samsova. Som sket i rutiner. Som lyssnade på barnet. Som tog dagen som den kom. Som skulle sätta mitt barn före allt. Som tog med honom överallt.. Nära föräldraskap!

Jag skulle minsann aldrig bli en sån mamma som bara tänkte, pratade och levde för mitt barn. Som slutade bry sig om hur hon såg ut. Jag skulle fortsätta mitt liv, nu med bebis. Men, Nej! sömnbristen var förödande... Jag trodde aldrig det skulle vara så j-vla jobbigt. Ett rent sömnbrist helvete! Flera månader är bara en dimma...

Jag trodde inte vi skulle glida isär. Vi som varit tillsammans i 12 år. Vi som kände varandra så väl. Vi som klarat oss igenom död o sorg. Vi som älskade varandra så. Men. Att få barn för ens relation 50 år tillbaka i tiden. Allt som liknade jämställdhet försvann i samma sekund som en liten bebis behövde mig 24h om dygnet. Jag kämpade med amningen. Hade djävulskt onda komplikationer efter snittet. Jag var inte jag längre. Jag var BARA någons mamma. I ville leva samma liv som vi haft tidigare...

Att vara någons mamma. Jag har nog aldrig setts av mina vänner som den självklara mamman. Hon som älskar barn. Drömmer om mammalivet. Bullmamman. Jag var karriärsinriktad. Jobb var det enda jag pratade om och levde för. Men under graviditeten märkte jag hur mitt ointresse för allt annat än jag (Me, myself and I) började och Dani är nu nummer 1, det viktigaste i mitt liv. Allt jag gör är för honom. För att ge honom allt han pekar på. Ja, jag kommer bli precis som min mamma. Skämma bort mitt barn. En riktig curlingmamma. Det är ok.

Allt jag vill är att Dani ska växa upp lycklig. Trygg. Jag är t.o.m beredd på att ge upp mina drömmar. För hans skull. Jag läste att ens barn bara är en till låns. Jag märker det redan. Hur han börjar bli sin egna personlighet. Hur han har en egen familj. Kulturarv. Språk. Hur han tycker om saker (som att rida, fäktas o spela innebandy). Kanske inte alls det jag tänkt, trott. Men. Han är inte jag. Eller någon jag kan skapa, förändra. Han är han.

Jag längtar så att få lära känna min son. Få se honom växa upp. Lära sig nya saker. Utvecklas. Tänk när jag börjar förstå vad han säger. Han börjar berätta vad han tänker. Vad han vill.

Snabbt svar: Jag trodde inte att jag kunde älska någon så mycket, bli så glad över minsta framsteg. Stolt mamma! Jag trodde inte att sömnbristen skulle vara så förödande för mig, min relation och min kreativitet. Jag trodde jag skulle ha tid att designa och sy kläder - ha ha!

Jag glömde berätta om det enorma ansvaret. Det dåliga samvete. Som när jag var magsjuk och jag sprang iväg till toaletten och lämnade Dani (sovandes) i sängen. Från toa hör jag ett gallskrik. I springer in och bär ut en blödande Dani, som försökt följa efter mamma. Det gick bra. Bara näsblod. Men. Oj, vad jag har ältat de där minuterna... Kännt mig som världens sämsta mamma. För trots att jag var sjuk och knappt kunde ta hand om mig själv så måste barnsäkerheten komma först... för Dani är ju mitt allt! Han är mitt ansvar.

16 feb. 2012

Tvåspråkighet, flerspråkighet och språkutveckling...

Jag måste bara tipsa om EMMA (som har två barn med en katalan och bor i Montreal) väldigt intressanta inlägg om hennes lilla tvååriga O:s språkutveckling. Hur flerspåkighet påverkar språket och min önskerubrik Lilla O:s språkutveckling

Hur Spanien förändrat min person

Emma (inspirerad av ParisLisa) lockade med önskerubriker och jag bad att få några egna önskerubriktips. Ni är välkomna att ge fler;)

Oj, vilken spännande rubrik. Hur har Spanien förändrat mig? Mina föräldrar drömde om att köpa hus i Italien. Ja, ni läste rätt. Italien. Men så i slutet på 80-talet, i Borås (där jag växte upp) erbjöds mina föräldrar en resa till Spanien för att titta på sommarhus. De åkte med på vinst och förlust och förälskade sig i La Manga. Mellan de två haven. Medelhavet och det varma innanhavet. Köpte ett sommarhus. Som förändrade mitt liv. Nu 20 år senare har jag barn med en spanjor...

Min första sommar. Jag var 7-8 år. Spanien varmt o skönt. Jag levde i poolen. Under vattnet. Vi spenderade några veckor där varje sommar. Jag lekte mest med de andra svenska barnen på området. Men så smög sig tonåren på. De spanska killarna uppmärksammade mina blåa ögon och linfärgade hår. De försökte prata. Jag lärde mig några fraser. Förälskade mig i ett par chokladfärgade ögon. Fick en puss. Överöstes av söta små kärleksförklaringar. Mitt självförtroende började gro...

Min 5 år äldre syster tog med mig på nattliga äventyr. Vi stod i centrum. Vi fick all uppmärksamhet. Alla vände sig om när vi gick förbi. Ropade: Guapa! Rubia! Bella - perfectly you (Ja, de trodde jag hette Wella - som schampoot - typiskt spanskt att inte kunna skilja på B och V).

Som blond, blåögd, lång, smal svenska var vi som "kändisar" (Då var det nästan inga andra utlänningar där, bara spanjorer) - las chicas suecas som fyllde baren om vi gick dit. Vi bjöds på gratis drinkar om vi dansade. På bardisken. Killarna stannade oss för att ta kort. Vi översköljdes av komplimanger. Mitt självförtroende gick i höjden. Vi spenderade hela sommarloven i Spanien. 10-12 veckor. Var ute nästan varje dag. 4-5 dagar i veckan. Dansade till spansk musik från 00-05, ibland på diskotek tills solen gick upp. Gick barfota hem på stranden. Sov halva dagarna.

Det bästa somrarna i mitt liv - Vilka minnen!

Sommaren jag träffade I, min tredje (mer formella) spanska kille, var vi ute och dansade varje natt. Både I och jag älskar musik o dans. Att hitta en kille som tyckte om och vågade att dansa... Jag gick sista året på gymnasiet och drömde om att flytta utomlands och plugga mode. Drömmen var New York eller London men kärleken till I gjorde att jag valde Madrid. Jag har alltid varit en framåt person. Skulle aldrig kallat mig blyg men i Spanien, på modeskolan, var jag den tysta lugna blyga svenskan. Hon som inte vågade avbryta någon annan. Hon som bad om lov för att få prata. Det tog flera några månader innan jag vågade prata rakt ut högt. Stå på mig. Ta plats. Börja prata med händerna, gestikulera, gjorde jag med. Det gör jag fortfarande. Väldigt osvenskt;)

Jag frågar I. Han svarar ungefär som ovan. Att jag nu vågar ta plats. Ge svar på tal. Står för vad jag tycker o tänker. Han säger att jag fortfarande är väldigt svensk när det gäller att hälsa, pussas på kinderna. Har kvar min närhetszon. Räcker helst fram handen. Att jag har svårt för att säga: Gracias! när släktingarna skänker mig nått jag inte vill ha. Men att jag inte längre tar så illa upp när andra kommenterar min kropp, mitt liv, min personlighet...

Den största förändringen är väl att jag har vunnit en annan kultur. Som berikat mitt liv. Musik. Tv. Film. Böcker. Mat! Att det finns olika sätt att göra saker, se saker, leva sitt liv. Att jag nu plockar ut godbitarna.

Snabbt svar: Självförtroende och att våga synas, höras o ta plats!

UPDATE: I kommenterar att han minns mig, la guapa rubia (som dansade på bardisken i alldeles för kort kjol) flera år innan vi "träffades", hur han undrade om han någonsin skulle våga ta steget, prata med den där svenskan... och nu har vi barn tillsammans. Drömmar kan gå i uppfyllelse;)

För er nya läsare, kan ni läsa om mina 8 år i Spanien under Gbg till Bcn via Madrid

Mitt drömliv...?

Jag har haft kontakt med en head hunter denna veckan. Ett jobb i inredningsbranschen som en vän tipsade att jag kanske skulle vara intresserad av. Ett jobb som fick mig att ställa mig själv de där viktiga frågorna.

Huvudet har snurrat. Byta bransch? Karriär? Nej, jag vill stanna i modebranschen, det är där jag ser mig i framtiden...

Head huntern sökte även någon till ett designerjobb. Men var jag rätt person? Vem är jag? Mina starka sidor? Vem är jag på en arbetsplats? Vad kan jag erbjuda företaget? Hur skulle mina vänner beskriva mig? Frågorna sprutade och jag blev blank.

Dags att fundera ut genomtänkta svar. Till en intervju.

Han tyckte jag skulle söka mig till små - mellanstora modeföretag där de behöver designers med bred erfarenhet. Allt från design, produktion till inköp och försäljning.

Det var länge sedan jag sökte jobb. Jag filar på min CV. Skriver personliga brev. Funderar över hur jag ska beskriva de senaste åren i mitt liv. SMiD. Mina starka sidor. Det jag har emot mig (barn?).

Jag o I pratar om vad målet är. Vi skulle vilja ha ett barn till. Men om 4-5 år. Kunna vara föräldralediga tillsammans igen allihopa? Vi pratar om att inte dra på oss för stora kostnader. Om bara en av oss har jobb. Jag. Det är inte lätt när den ena alltid är "utlänning" i den andres land. I måste lära sig skandinaviska. Svenska för invandrare.

Dani blev erbjuden en dagisplats. Inte på nått av våra val som ligger nära. Så vi tackade nej. Men. Det drog igång tankarna. Hämta, lämna. X antal timmar i veckan. Kostnad. Jag vill skola in Dani på ett dagis där han ska stanna. Inte behöva byta efter sommaren. Så Dani stannar hemma med sin pappa så länge...

Många saker hänger i luften. Ovisshet. Ibland vill kontrollmänniskan i mig ha alla svaren. Kunna planera. Ibland känns det ganska skönt. Det enkla liv vi lever. Att kunna påverka framtiden. Börja om från noll. Men det svåra är att veta vart vi vill? Vart vi är påväg? Vad målet är?

Jag har uppfyllt mina stora drömmar. Att flytta och bo utomlands. Att jobba som modedesigner. Att starta eget. Att driva butik. Att se världen. Att våga.

Nu längtar jag efter ett eget hem. En lägenhet. Där Dani får ett eget krypin. Där han kommer växa upp. Där jag kan samla alla mina saker. Där det finns en bokhylla med alla mina böcker. En mjuk stor säng där vi får plats allihopa. En härlig skön soffa att se på film i. Ett mysigt kök där vi lagar mat. En ateljé?

SMÄM gjort utmaningen "Mitt drömliv i collage" och jag kunde inte låta bli att fundera över hur mitt drömliv skulle se ut... Karriärskvinnan. Jobba med mode. Lgh i centrala Göteborg. En hemmaateljé (eget hobbyföretag?). Kärlek. Glada busiga barn. Spanien - semestertid.

Hur ser erat drömliv ut?

11 feb. 2012

Leva utomlandspensionärsliv?

Jag pratade med en vän. En av de (många) jag har haft alldeles för dålig kontakt med under det senaste året. Bebiströtthetsdimman. Hon läser inte bloggen och trodde vi var kvar i Spanien. Ja, att vi självklart bestämt oss för att flytta till solen o värmer och låg på stranden hela dagarna. Ja, för om man flyttar utomlands så har man visst tid att lata sig halva dagarna. Man slipper jobba, hämta-lämna på dagis, regnrusket. Man lever det perfekta utomlandssemesterlivet. Ingen vardag!

Jag försökte förklara. Men. I hennes hjärna fanns bara det ovanbeskrivda. Många ytliga bekanta ställer sig frågande till vårt beslut att bo hemma i kalla Sverige, om man kan leva i soliga Spanien. Ja, när de åker till Spanien bor de isolerade och tar inte del i det spanska samhället, kulturen, krisen, människorna...

Jag vet att jag inte behöver förklara för er. Ni som vet, precis som jag, hur djup krisen i Spanien är. Ni som förstår beslutet med tanke på barnomsorg. Ni som arbetar/t i Spanien förstår säkert varför jag söker mig till en svensk arbetsplats. Med svensk lön. Svensk chef. Svenska tider. (Gud va irriterad jag var på spansk hierarki!)

Jag o I var hemma hos några vänner som bodde i en "real estate heaven" lägenhet i centrala Göteborg. Lyxlägenhet. Jag (som tjötar om att leva enkelt?) sa till I när vi gick därifrån att det är drömmen. Drömlägenheten. Men så säger I till mig. Näe! För de pengarna skulle vi köpa en mindre lägenhet i Göteborg och en i Barcelona. En pensionärslägenhet i en kuststad. Som Cambrils. Sitges. Blanes.

Jo, för en av anledningarna till att Sverige är beslutet just nu, är för att framtidens pensionärsliv kommer förhoppningsvis spenderas i Spanien.

Men pensionärsliv vid 30? Nej tack!

Hemmafrulivet passar inte mig - jag drömmer fortfarande om att göra karriär, i modebranschen. Om I:s jobb tar med oss ut i världen måste det vara till en plats där jag kan få jobba, med mode. (Annars stannar jag hellre här.) Jag o I pratar pilotjobb. Svenska flygbolag. Framtidens vardag då han är borta några dagar, hemma några. Till hösten slutar föräldraledighetslivet... då börjar framtiden.

10 feb. 2012

Diet, dåligt samvete och conquistadores...

Efter 48h säkerhetstid vågade jag mig iväg till butiken. Jag sitter här, synligt smalare (3kg på 3 dagar)... Har tyvärr hört från flera att magsjuka är en bra diet men jag behöver inte gå ner mer. Bröstkorgen syns i urringningen. Amningen funkar knappt. Jag är yr, trött och klen.

Man märker när man är sjuk, att hälsan är det viktigaste!

På badrumsgolvet yrade huvudet om vad jag inte gjort, glömt. Jag är så trött på mitt dåliga samvete men om man inte svarat på mail på två veckor så... I dagens samhälle är väl det en evighet? Kanske mer normalt om man är småbarnsmamma?

Min I ringde precis och undrade om jag kunde fixa ett svärd till Dani. Ja, vi tror att Dani var en conquistador, i ett tidigare liv. Han älskar att rida och tar allt avlångt han kan hitta och håller som om det vore ett svärd. Fäktas. (1 år är han, snart. Kanske lite tidigt för svärd;) Jag som inte skulle låta mitt barn leka med vapen, inte spela våldsspel etc. Borde kanske valt en annan pappa då;) - som inte har militärbakgrund och inte är spanjor?

Jag är inte riktigt mig själv än. Har försökt skriva detta inlägget de senaste 4 timmarna. Men orden flyter inte. Som de brukar.

Så vi hörs imorgon, kram på er!

9 feb. 2012

Stängt pga sjuk mamma...

Förra veckan, när Dani var magsjuk så tyckte jag det var ganska lugnt o skönt att bara vara hemma. Längtade efter "nästa vecka" då I skulle komma tillbaka och jag få lite egentid. TOMA! - Egentiden spenderades på badrumsgolvet: Vinterkräksjukan.

Nu börjar jag piggna till, har inte ätit nått sen i söndags så jag är lite ynklig men jag behåller iallafall vätskeersättningen. Nog om det.

Jag håller mig hemma så jag inte smittar nån...

4 feb. 2012

Jag - en garderobsminimalist!

Jag läste om den nya trenden bland modefolk som Sofia Hedström skrivit om i Bara favoriter platsar i garderoben i SvD. Six items or less och The uniform concept. Att skapa sig en "uniform", likt Karl Lagerfeldt. Att som modedesigner, moderedaktör, sluta konsumera mode. Jag vet själv att de inte är modedesignerna som är de mest köphysteriska, som man kanske skulle kunna tro. Man ligger liksom alltid ett år före och vill ha de nya. Nu. De flesta kreativa människor letar lugn, enkelhet för att se innåt. Låta kreativiteten ta plats.

Det finns flera liknande ideer på bloggar som projekt 333. Klädutmaningen 2.0. Det finns massor av människor som tröttnat på slit-o-släng karusellen och rensar o rotar i sina garderober. Som känner att deras livsstil var för fokuserad på konsumtion. Testat köpstopp!

SPännande med trender. Man pratar ju ofta om att gatu-trender snappas upp av modevärlden men nu får vi börja prata om blogg-trender. Ja, när vanliga människors röster blir hörda och branschen börjar reagera. WOW!

Jag har sedan jag pluggade modedesign i Madrid haft flera idéer om den ultimata garderoben. Allt du behöver som ryms i en resväska. Weekendbag-garderoben. Snygga kvalitets plagg som håller...

Projekt Runways Tim Gun pratar om klassikerna i garderoben. De som måste finnas. Basen. Jag tittar även på ett program på TLC där de fixar en ny genomtänkt garderob. Donna Karan har en kollektion som heter easy pieces. Sju plagg som kan kombineras och fungera i de flesta situationer...

Jag har inte shoppat kläder på jättelänge. Jo, underkläder, myskläder, gravidkläder men inte representativa jobbkläder. Speciellt inte som modedsigner då man borde se ut på ett visst trendigt sätt. Eller? Jag trivs ganska bra i mina gamla slitna sevenjeans och t-shirt. Jag borde klä mig i SMiD - Därför är det nya jag designat i trikå.

Bellas uniform: Jeans, en egendesignad t-shirt. SMiD skinnjackan (favoriten)

Jag har iallfall rensat rejält i min garderob så nu är den miniliten. Jag får plats med ALLT jag äger i EN vanlig garderob. Jag använder inte ens det lilla jag har kvar. Bara favoriterna. Nej, jag har inga drömmar om en walk in closet. För jag vill ha en liten genomtänkt garderob där alla plagg är favoriter och används. Jag är och vill vara en garderobsminimalist.

Spännade med trender. Snart är det omodernt med överkonsumtion. Länge leve det enkla livet. Frivillig enkelhet. Voluntary Simplicity. Det känns så rätt, för mig. Inte bara i gardroben, utan hela livstilen...

Nu är bara frågan vad jag gör. Designar jag en six piece garderob till mig själv? Är det kanske mitt nya framtida koncept...

Gud vad inspirerad jag blir av Sofia Hedströms artiklar om modebranschen i SvD. WOW - Sund avundsjuka! Hennes blogg finns med bland flera nya favoriter i bloggar jag följer listan...

PS. Jag har sökt ett designerjobb. På ett stort modeföretag. Vi får se om jag får komma på intervju. Si no puedes con tú enemigo, únete a él.

2 feb. 2012

Stängt pga sjukt barn

Lillen är magsjuk, typiskt när jag är ensam... en liten ynklig ap-unge som bara vill ha tutte. Så det blir inte ens ett försök att ha öppet butiken med bebis.

Jag öppnar igen som vanligt på lördag 11-15.



Jag har lite semesterkänsla. Ja, eftersom Dani varit sjuk sen i lördags (stackarn, tror han gått ner nått kg) har vi bara varit hemma hela dagarna, sovit, myst och släppt alla krav...

Jag funderar över 1-årskalaset och presenter. Googlar och förundras över hur mycket leksaker andra verka köpa. Dani tycker mest om tangentbordet, ipaden (titta på foton o videor), telefonen, miniräknaren, fjärrkontrollen (det märks att han växer upp på 2000-talet), klädnypor, kastruller, bollar... Jag tänker: Varför lägga pengar på nått han inte bryr sig om? Min bror har tre barn och jag hoppas på att få ärva duplo, tågbana etc av dem...

Några tips på presenter till en 1-åring? Tänkte önska knoppussel, nått instrument typ maracas, träleksaker... (I julklapp fick han en lära-gå-vagn, en gunghäst, ett flygplan att åka på och några aktivitetsleksaker som skränar -som han älskar)

Jo, frisyrer på barn, bebisar. Klippa en 1-åring? Danis lugg nådde ända ner till ögonen så jag klippte rakt av. Sisådär resultat. Jag och I pratar frisyrer och kommer fram till att vi båda tycker om 70-tal. Jag säger bröderna Lejonhjärta, I tänker Luke Skywalker. I älskar Oasis gamla frisyrer... Men vi är iallafall överens. Dani har mitt tunna svenska raka hår, som stod åt alla håll när jag var liten tills mamma klippte page och rak lugg. Danis hår får växa, så klipper jag luggen när det blir FÖR lång... Hur tänker ni?

Jag följer debatten i bloggvärlden om att hämta tidigt på förskolan och kommer fram till att jag inte har "lidit" att att alltid bli lämnad först och hämtad sist. Dagisfröken hade tid för oss få barn som var kvar... Något som min mamma inte skulle ha haft om hon hämtat mig tidigare. Jag tror att det viktigaste är att ha tid för att vara närvarande. Båda mina föräldrar drev eget företag när jag var liten och jobbade alltid kvällar, nätter o helger. Hemmifrån. Det har format mig, till den jag är idag. På gott o ont. Läs mer hos Hanna

Till slut verkar det som om vi kommer kunna skriva in Dani som I:s son i Spanien. Via spanska ambassaden i Stockholm. Yes, det har stått alldeles för länge på min to do list.

Vi pratar om sommaren. I kommer ju jobba, som pilot. Jag... Ja, det blir nog La Manga några veckor, (månader ?), i år igen...

UPDATE: Jag önskar hellre några hållbara träleksaker till Dani än får en massa billigt plastskräp som jag bara vill slänga så fort de kommer innanför dörren. Undra vart man kan skänka leksaker? Jag börjar fundera på om jag ska sälja eller skänka bort t.ex. gåstolen, som tar väldigt stor plats... Ut med bebisprylarna!

28 jan. 2012

Behöver inte sin överbeskyddande mamma...

Nån gång mellan att mina föräldrar rullade iväg med min son och nu förstod jag att han blivit stor. Ja, ingen liten bebis längre som behövde mina överbeskyddande ögon, armar, bröst.

Detta är framtiden. Dani kommer gå på förskolan. Jag jobba. Jag kommer lämna, skiljas, hämta. Varje dag. Någonannan kommer ta hand om min son. Mitt barn!

Med tiden kommer jag nog vänja mig. Inte skapa skräckscenarion i huvudet. Inte kolla att telefon funkar hela tiden. Inte snegla genom skyltfönstret för att se om de kommer gående med en gråtande, skrikande Dani på armen...

Vänja mig. Med att liten har blivit stor. Att han inte är bara min längre.

Jag vet att jag inte behöver höja I till skyarna för att han tar hand om Dani. Är hemma o pappaledig. Men. Han växer i mina ögon. Pappa till mitt barn. Jag vet att jag har dragit det tyngsta lasset. Snart har vi tagit oss igenom det första året. Tillsammans. Jag var inte alltid säker på det...

Mamma kom förbi. Dani sover lugnt i vagnen. Inga problem!

Löjlig man är. Tror sig... outbytbar. Dani klarar sig utan mig. Jag har fött upp ett barn. Svindlande. Med mina bröst. Ja, det där med att försöka sluta amma. Ser mig ammandes min treåring;)

I är hemma i Spanien. Vi pratar gratis via ipadarna. I löjlar sig och Dani skrattar. Vi ska prata med de spanska släktingarna med. Gammelfarmor. I har sparat ned en hög videos som han ska visa. Dani går med gåvagnen. Dani tittar ut genom fönstret och berättar (dä,ba,bi,e - pschyy) vad han ser. Dani åker runt i tvättkorgen med hjul. Dani leker (läs kastar) med klädnypor. Dani...bla bla...

Jag fick en hög böcker av mina föräldrar i födelsedagspresent. Så, nu ska jag bara finna tid att läsa. Jag fortsätter med att läsa några kapitel när Dani sover siesta. Läser istället för att slötitta på tv. Njuter av egentiden. Känner att jag gör något. Nyttigt!

Idag tänkte jag göra hemmagjord glutenfri pizza. Serranoskinka o pesto. Hoppas att Dani roar sig på köksgolvet med kastruller, flaskor och smakprover... tillräckligt länge...

Eftersom det är min födelsedag tänkte jag be om en önskning. Kan inte ni som (fortfarande) läser hojta till i kommentarsfältet - jag är så nyfiken - Tipsa mig vad ni vill läsa, veta mer om + jag lovar att svara...

Kram på er!

27 jan. 2012

Drömmen slutar inte här...

Jag har funderat över ett inlägg som jag mentalt kallat "här slutar drömmen", bloggens sista inlägg, när jag ger upp, går vidare...

Men drömmen slutar inte. Drömmen finns kvar. Detta är bara inte vägen dit.

Jag läser om unga designers i DI weekend. Får nyhetsbrev om årets Rookie. Läser om Stockholm Fashion Week och det svider lite i hjärtat. En liten tagg. Sitter kvar.

Jag kommer nog försöka igen. Nån gång i framtiden. Att starta och driva eget. Troligen inte under småbarnsåren. När jag behöver ekonomisk trygghet. Men. En dag.

SMiD. Mitt älskade SMiD. Mitt lilla barn.

Jag funderar på hur jag ska gå vidare. Hur jag slutar känna att jag misslyckats. För det har jag ju inte. Jag har varit på upptäcksfärd och lärt mig. Livets skola.

Det finns en designer i mig som vill ut. Jag har börjat skissa igen. Modedesignern i mig vill tillbaka. Ut i den kreativa fria världen...

Jag googlar på svenska modeföretag. Som designar saker jag tycker är snygga. Följer mitt eget råd om att söka mig dit jag känner att jag skulle passa in. Där plaggen skulle kunna vara designade av mig. Acne. Filippa K. = STHLM.

Göteborg? Jag har jobbat på ett stort företag. Jag har jobbat på ett mini. Så "mellan" är nästa steg. Gärna ett företag som har lite socialt, etik, ekotänk - Nudie?

Vad finns det för modeföretag med bas i Göteborg? Borås?
Jag som ALDRIG skulle flytta tillbaka till Borås, ha ha!

En kund kommer in. Jag berättar igen. Om SMiD - Mitt klädmärke. Ja, det är egendesignat. Ja, jag gör mönstrena. Syr upp provplagg. Nej, de är uppsydda i Bulgarien. En miniproduktion. Jag berättar om drömmen. Hon ger mig komplimanger. Peppande ord. De värmer. De tänder hopp.

Det var drömmen. Att kunder skulle köpa det jag designar. Ta med sig en bit hem.

PS. Telefonen ringer konstant. De flesta får mig att skratta: - Nej, det går inte att bo! Jag håller fortfarande tummarna. Annars blir det en till i GP.

PS2. I åker till Spanien snart o stannar en vecka. Kommer troligen vara tyst här på bloggen och jag hoppas jag kommer iväg hit, och kan öppna. Det beror på Dani o mormor. Nån gång ska ju vara den första, som mormor passar barnbarnet...

26 jan. 2012

Vad gjorde du för 10 år sedan?

Jag fyller snart år. 31. Jag läste den här listan hos flera av er och tänkte på vad jag gjorde när jag fyllde 21. 26. 30. Hur livet utvecklar sig, hur drömmar blir verklighet och hur verkligheten inte alltid blir som man tänkt sig...

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jag pluggade modedesign andra året på Istituto Europeo di Design i Madrid. Bodde tillsammans med min syster och hennes spanska (ex)kille i en svinkall lägenhet (har aldrig frusit så mycket) vid Puerta de Toledo. I jobbade som marinsoldat i Cartagena och vi pendlade 5 timmar per tåg var o varann helg för att träffas. Under veckorna kämpade jag med olika kreativa galna designuppgifter, som oftast tog halva natten att färdigställa. På helgerna upptäckte jag o I Madrid. I hjälpte mig och fotade mina provplagg, jag stod modell. Jag letade användbara saker på el Rastro. Gick på bio i originalversion. Följde Operacion Triunfo (Idol) slaviskt. Gjorde det mesta på VIPS (framkallade foton, köpte modetidningar, åt helgmiddag...)

Vad gjorde du för 5 år sedan?
Jag bodde i Cambrils, en liten fiskeby nedanför Barcelona. Eller, vi bodde nog fortfarande i Gracia i Barcelona, flyttade inte förrän efter sommmaren... I jobbade som flyginstruktör i Reus. Jag hade tröttnat på trafiken, avgaserna och vår lilla mörka lägenhet som jag spenderade hela dagarna i då jag försökte få igång mitt lilla klädmärke. Hade storslagna planer! Skapade en logga, etiketter, hemsida. Åkte på olika mässor för att leta tygleverantörer. Sökte till massor av olika designtävlingar t.ex. Fresh Fish. Letade fabriker för att kunna sy upp SMiD första kollektion... Skulle jag våga? Var i Rom. New York. Köpenhamn. Stockholm. SMiD blev omskrivet i GP och Habit. Jag var påväg, mot mina drömmar... Men vardagslivet var tråkigt. Ensamt. Instängt. I jobbade jämt, även när han inte behövde var han på flygklubben och jag började längta bort, hem till Sverige...


Vad gjorde du för
1 år sedan?
Jag satt här, i min lilla klädbutik med en alldeles för stor mage. Funderade på vem det var, lillen, som bodde där inne. Jag jobbade extra på arkitektkontoret och sov långa siestor i en fåtölj, åt gröna äpplen o vaggade runt. Till slut hittade jag någon som kunde ta hand om butiken så jag kunde vara mammaledig, vilket kändes väldigt skönt. I jobbade i Spanien så han fick aldrig se den riktigt stora runda gravidmagen... samma dag som han skulle flyga hit, bestämde sig lille Dani (en månad för tidigt) att nu var det dags.

Tänk att det snart gått ett år. Ett år som känns som flera.

Vad gör du om 1, 5 eller 10 år?
Jag kan inte låta bli att fundera över de kommande åren... Vart vill vi vara? Vart kommer vi vara?

Livet blir ju aldrig som man tänkt sig så vi kanske hamnar i Asien till slut ändå. I flygkapten på nått asiatiskt flygbolag och jag, arbetandes med mode, produktion och fabriker i Kina? Dani med en svensk nannie... Vem vet!

PS. Minns ni att jag skrev att jag skulle kolla mina födelsemärken? Tyvärr fanns det ett som kommer att tas bort om nån vecka...

21 jan. 2012

BloggSHOP - silversmycken...


Ringar i äkta silver 925 skapade av silversmed 750kr/st




Örhängen 900:-/st Unika silversmycken skapade av min argentinska vännina. De två nedre är mörkblått plexiglas...

Halva priset, 50%, om du är bloggläsare (och tipsar dina läsare om min bloggshop;) Om du är intresserad, maila mig: info (at) svenskdesign.eu

PS: Snön öser ner i Göteborg. Jag känner förändringens vindar, det pirrar lite härligt i magen. Som det brukar göra när man (vågar) ta steget. Mot det okända. Mot framtiden.

Dani somnade tidigt igår och vi fick en lugn middag. Vi pratade framtiden. Jobb. Lägenhet. Jag fylldes med idéer, tankar och hopp. Om en framtid i Sverige. Tillsammans.

Jag forsätter stryka saker från min dåliga samvetes lista (20 punkter har blivit 10) och känner verkligen hur jag lättar. Det fungerar. Det får mig att må bättre...

Hoppas ni får en mysig snöig helg!

20 jan. 2012

Första steget i fel riktning...

eller rätt, beroende på hur man ser på det...


Jag har även lagt ut 7 for all Mankind jeansen. För wow-priset 1200kr/st. . Skynda och fynda!

7 for all Mankind jeans. Seven. Amerikanska märkesjeans original. Nya oanvända. Klassisk femficksmodell dragkedjegylf. Stretch Denim 98% cotton 2 % elasthan/spandex

- BootCut our original fit, färg NYD (mörkblå) med orange söm st. 25, 27, 28, 31

- BootCut our original fit, färg MNE (ljusblå tvätt) med orange söm st. 27

- Roxanne classis skinny with a higher waist, färg NOI (svart- ej tvätt) svart söm. st. 26, 27, 29 OBS! 60% cotton 40% polyester

- Roxanne classic skinny färg SOU (mörkmörkblå), grå sömmar st. 30

- Straight färg NYD (mörkblå) beiga sömmar, st. 31

- Straight färg NRI (utan tvätt) orange söm
st. 25, 26, 28, 29.

1200kr / st (tidigare 2400:-)

Ja, det är dessa jag har kvar. Jag har köpt st.27 till mig själv;)

Hör av dig på info (at) svenskdesign.eu om du är intresserad så mailar jag bilder på "din" modell...

Jag startar en ny kategori på bloggen, BLOGGSHOP, där jag lägger ut saker till försäljning. Köper gör du genom att maila mig på info (at) svenskdesign.eu så skickar jag mer info hur du betalar. Du kan även ringa mig, min mobil står på SMiDs hemsida www.svenskdesign.eu

Vill du prova eller titta på produkterna IRL kom förbi SMiDs Butik på Vasaplatsen 10 i Göteborg tors-fre 12-18, lör 11-15.

PS. Då börjar jag fota, ska även gå igenom min bildmapp i datorn...

19 jan. 2012

Dagens tankar...

Jag sitter i butiken o väntar på att rörmockaren ska bli klar. Det är väl typiskt att nått dyrt går sönder i januari. Jag skriver på annonser. Letar liknande på blocket. Försöker dra in lite extra. Jag funderar på att starta en kategori här på bloggen. Bloggshop. Bloppis. Så kan ni maila mig om ni ser nått ni är intresserade av.

I o Dani kommer förbi med mat. Gårdagens rester: Pisto con carne.(köttgryta) Han börjar bli en riktigt duktig kock. Vi tycker båda om att laga mat. Så nu har vi ett gemensamt intresse som skapar tillsammanstid. Vi tittar på matlagningsprogram. Söker nya recept. Lagar mat ihop och äter tillsammans med Dani. Med Dani kör vi med en egenpåhittad BLW-liknande metod (typisk spansk?) - han får smaka på fingerstora plockbitar, knager själv... Nej, min hemmalagade puré vägrar han så det blir tyvärr mest burkar. Han första riktiga måltid var paella, vilket han älskade. Svalde för första gången bitar. (Tidigare hulkade han ALLT) Ja, vi äter både spanska, svenska och typiska familjerecept. Skapar en gemensam framtida hemmameny. I håller ju fortfarande hårt på sin nya livsstildiet med smala veckor och 2 fria dagar.

Jag vet inte om ni minns men jag hade långa funderingar på hur vårt framtida spaniensvenska liv tillsammans skulle se ut. Hur det blir för barn att växa upp med föräldrar från två olika länder. Två kulturen. En bloggläsare svarade: - helt normalt! Hon har så rätt. För honom är det inget konstigt att äta paella ena dagen och köttbullar nästa. Eller att mamma pratar svenska och pappa spanska. Så har det ju alltid varit. Sen han var liten;)

Vi tog med Dani till öppna förskolan (Spira) och han tyckte det var så spännande. Lite blyg men väldigt nyfiken. Vi ska försöka få in det i rutinerna och komma iväg minst en gång i veckan. Helst två. Vi har inte så många vänner med barn så nu ska jag aktivt ta tag så Dani får träffa andra. Lekmöte på söndag bokat. (Det fanns med på dåliga samvetes - listan)

Jag läste en artikel i ELLE igår. Camilla Björkman hade skrivit om att lyckas som frilansare. Några ord fastnade: "ditt arbete bara är en liten del av dig. Man säljer sin produkt, inte sig själv. Ta inte nej personligt." Jag behövde läsa de där orden. Jag har kännt att SMiD och jag är samma. Mitt företag ÄR jag.. Att om inte SMiD finns, finns inte jag heller. Men. Jag är jag. SMiD är mitt jobb. Hon skrev även: Vad har mottagaren (arbetsgivaren) att vinna? Profilera sig, Nischa. Gör en marknadsanalys. Jag googlar jobb i modeindustrin, modebranschen. Söker på löner för olika jobb. Som egenföretagare måste man dra in nästan det dubbla än vad man får ut. Vilken lyx med fast lön varje månad. Ekonomisk trygghet! Funderar på hur många företag det finns som inte syns. Som inte är de där kända modemärkena. I Göteborg. Funderar på att flytta till Stockholm...

Blogg till Bok. Där man enkelt, lätt, snabbt o billigt kan skapa en bok av sin blogg. Tänkte testa...
UPDATE: 5 böcker på 300 sidor var, 2000 spänn... Då är inte min gamla blogg medräknad. Nja, det är väl lite väl... Får nog välja ut vilka inlägg om det ska bli EN bok.

14 jan. 2012

En spanjor i Sverige...

Nån undrade hur det går för min spanske I att bo i Sverige. I har aldrig varit i Sverige mer än några veckor innan vi fick Dani. Då stannade han i tre månader. Nu har han varit här sen i oktober...

Det lustiga är att jag alltid velat att I skulle ta del av min kultur, den svenska precis som jag av hans. Jag har varit i Spanien varje sommar sen jag var liten. Levde väl integrerad i Spanien under 8 år med nästan bara spanska vänner, studier på spanska, jobb på ett spanskt modeföretag, tittade endast på spansk tv, lyssnade på spansk radio. Pratade och drömde på spanska.

Jag, precis som min syster kan alla gamla spanska sommarplågor utantill. Vi dansade på bardiskarna under halva 90-talet. Vet vem som är vem i den spanska kändisvärlden. Ja, det gäller att läsa skvaller om man ska hänga med i svängarna...

En rolig anektod är när jag var på bröllop med mina arbetskompisar på Massimo Dutti, framåt småtimmarna börjar dj:n spela gamla plågor t.ex. Camilo Sexto "Ya no puedo mas" och jag skuttar upp på dansgolvet och sjunger högt. Mina arbetskompisar var chockade, att den där blonda (blyga) svenska guirin kan texten, utantill...

I det här fallet är låten en kärt minne till mig och I. I:s mamma undrade i början av vår relation varför vi bara var vänner "solo amigos" och så nynnade hon på: "vivir asi es morir de amor... soy su amigo, y quiero ser algo mas que eso..." I fick låten på hjärnan, jag lyssnade och the rest is history...

Iallafall. Nu vet I vem Carola är. Kan sjunga sommartider hej hej. Gör handrörelserna när jag sjunger imse vimse spindel för Dani. Känner igen människorna på tv. Spenderar sena kvällar med att titta på svenska matlagningsprogram. Utan att egentligen förstå svenska. Tycker om Laila Bakar. Älskar Landgång. Tjuvtittar på pinsamma program som Böda Camping, Ullared etc. Följer Masterchef slaviskt...

Under jul var min syster hemma. Hon som också förälskat sig och lever tillsammans med en spanjor. Vi fyra pratar nästan enbart spanska med varandra. Så mina föräldrar känner sig lite utanför. De kan, konstigt nog, inte mer än turistspanska. Försöker få oss alla prata engelska. Men till slut blir det alltid en härlig språkblandning...

I försöker ta seden dit han kommer. Äta svensk mat i Sverige. Han älskar t.ex. semlor, chokladbollar, räkmacka, köttbullemacka... svenskt godis. Men under sängen gömmer han spanska läckerheter på burk. Musslor, sardiner etc. Habas - en typ av rostade bönor. Köper spansk serrano skinka, chorizo...

Dani babblar för fullt. Har massor av olika ljud för sig. Nynnar med när jag sjunger. Han första ord är MaMa! Han vet att han får som han vill om han kallar mig MaMa Jag tror han är medveten om de två olika språken men jag hör ingen skillnad än på vilket språk det är han babblar... Säkert en salig blanding. Jag och I fortsätter prata spanska med varandra. Sen kör vi på one person - one language. Min syster blandade hejvilt mellan språken under jul och Dani reagerade inte. Förstod båda. Mormor tror att han tycker mer om svenskan. Vi får se...

Dani har verkligen hoppat ett enormt utvecklingssteg sista veckorna. Både i förståelse. Prat. Gång. Pekar o frågar "e de?" - Han börjar bli stor, min lille kille... Ska ta med honom på öppna förskolan för att leka med andra barn.

I har köpt en biljett och ska åka och hälsa på en vecka. Jag hade tankar på att följa med, med Dani men det känns för mycket för för lite. Jag får se hur jag klarar Dani och butiken samtidigt under tiden...

13 jan. 2012

Att ta ett steg framåt och ett bakåt...

Jag trodde jag skulle tycka det var mycket jobbigare, att börja jobba, att vara ifrån Dani men det är faktiskt ganska skönt... Att bara vara Bella! Jag hann med otroligt mycket igår, mer än jag gjort de senaste månaderna. Shit så effektiv man är när man har barn. Jag mindes hur trött jag var när jag kom hem från butiken under graviditeten men igår flöt jag in på moln hemma. En ny, gladare version av mig själv. Jag behövde nog lite egentid mer än vad jag vågat erkänna...

Jag håller på att skriva ett kommissionsavtal till de nya designerna. Men det är lite klurigt då flera inte har F-skattsedel. Hur funkar det då? Kan man som privatperson sälja saker på kommission till butiker. Ja, det verkar så men det är lite komplicerat. Man driver då en såkallad hobbyverksamhet som inte får ha vinstdrivande syfte och man får inte tjäna mer än x per år. Har för mig jag har skrivit om det förrut. Men t.ex. second hand butiker drivs ju på det sättet. Där butiken säljer privatpersoners saker på kommission. Inlämningskvitto.

Jag har tittat lite på Designtorget. De arbetar med designers och säljer på kommission med provision. Min nya idé var att driva butiken och sälja unga svenska designerns kollektioner på kommission men eftersom de flesta inte har eget företag, inte är momspliktiga, kan man inte dra av ingående moms i skattedeklarationen... Jag kan inte fakturera dem eller de mig, så enkelt som jag tänkt så nu vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det hela... Jag googlar. Lär mig. Funderar.

Jag klurar också på hur jag ska ta första steget i fel riktning, ett steg bakåt utan att... Ja, hålla uppe fasaden medans jag försöker sakta plocka ner bakom. Hoppas ni kan läsa mellan raderna för det kommer nog behövas de kommande månaderna...

12 jan. 2012

Tillbaka i SMiDs Butik...





REA - jag startar med stor rea 30-50%

Tillbaka i MIN butik. Blandade känslor. Jag älskar min lilla butik. Mina lilla värld. Drömvärld? Jag har designad det mesta som finns här... det är en stor del av mig, av vem jag är, har varit de senaste åren.

Jag lämnade Dani hemma, sovandes. Tog min bärbara och gick hit som jag gjort så otroligt många gånger. Jag trodde det skulle vara värre. Jobbigare. Men hitills har de senaste två timmarna vara så sköna. Att bara vara Bella. Tror inte jag varit ifrån Dani två timmar sen... sen jag var på sjukhuset med alla komplikationer efter snittet... Förutom när jag eller han sovit. I ska passa Dani när jag är i butiken under våren. Han ska vara "pappaledig", väldigt svenskt av en spanjor...

Tänk när jag sist satt här i mitten på februari med min enorma mage och funderade de kommande månaderna. Hittade de sista fotona jag tog några dagar innan. Vilka minnen! Så pang - förändrades livet och nu kan jag inte tänka mig mitt liv utan Dani. 10 månader som känns som flera år...

Så var min mammaledighet slut. Nu skulle jag har börjat jobba. Heltid. Känns ganska skönt att planerna förändrades. Trots allt. För Danis skull. Det är ganska perfekt att driva egen butik då I o Dani kan komma och hälsa på. Om det skulle bli panik eller köra ihop sig är det bara några hundra meter hem. Eller hit!

Ja, blandade känslor. Det är lättare att ta beslut när man inte sitter här. Mitt i drömmen. Bland alla minnen, saker och tankarna på vad som skulle kunna ha blivit...

Nej, nu måste jag sluta. Har alldeles för mycket att göra. Måste ju använda min "egentid" till nått nyttigt. Stryker sakta fler saker från min dåliga samvetes - lista. T.ex. har jag bokat tid att kolla mina födelsemärken och skickat efter papper för att göra mitt spanska körkort svenskt. Ja, den där rosa papperslappen blir förhoppningsvis ett svensk körkort som jag även kan använda som ID-kort. Dos pájaros de un tiro!

4 jan. 2012

Projekt Lycka

För er som inte googlat boken Projekt Lycka handlar hennes lyckoprojekt om att göra små förändringar, förbättringar efter "föresatser" som: identifiera problemet, bråka rätt, be om hjälp, sjung eller mer sömn (jag är lyckligare sen jag rensat ut allt bråte) i sitt eget liv för att försöka må bättre. Vara lyckligare.

En av de viktigaste är att vara sig själv, "Be Gretchen", svårare än det låter - (t.ex. inte det du önskar skulle intressera dig, utan det som gör det) - och fokusera på det som är viktigt för dig (inte för alla andra)...

Vara Bella.

Jag fortsätter...

Mademoiselle Moyenne kommenterade: "Intressant det där med att göra det man mår bra av och tycker om, inte det man vill tycka om."

För många gånger är det lite för lätt att snegla avundsjukt på andra när man egentligen inte skulle vilja göra det själv. Leva det livet. För det passar, som sagt, inte mig!

Dani är förkyld o väldigt mammig så jag fortsätter senare...

Lära känna sig själv helt enkelt. Jag, mitt vuxna jag. Jag gör ett test: Vilka böcker läser du? Vad gör du på fritiden? Vad drömde du om att bli som liten? Vem inspirerar dig? Vem gör dig avundsjuk - varför?

Jag läser mycket om personlig utveckling. Entreprenörskap. Fritid? - var flera år sedan då jag jobbat med min hobby: designa, göra mönster o sy kläder. Modedesigner. Framgångsrika entreprenörer. Samma som inspirerar mig. Att de nådde målet.

Vad är viktigt för att jag ska må bra? Ekonomisk trygghet. Osäkerheten i att driva eget får mig att må dåligt. Jag oroar mig och ältar FÖR mycket. Jag borde undvika en för högpresterande och stressande miljö då jag nästan gick in i väggen som 25-åring. Min kropp fungerar inte utan kolhydrater. Glutenfri pasta. Ingen GI för mig! Dani, jag är mamma = flextid!

Jag njöt verkligen av vägen hit. Att starta upp. Att vara på väg. Att känna flow. Nya utmaningar. Nu känns det som om allt står still. Det passar inte mig att "bara" driva butik. Jag vill mer. Men. Har inte ekonomi att fortsätta. Tror inte tillräckligt på att jag kan få det att fungera för att våga låna pengar. Är så otroligt glad att jag inte är skuldsatt pga av SMiD. Skuldkänslorna mot mina föräldrar är mer än tillräckliga.

En liten del av mig drömmer fortfarande om att jobba som modedesigner på ett stort modeföretag men eftersom modebranschen ser ut som den gör så jobbar jag hellre på ett litet eller mellan företag som verkligen designar kläder. Inte kopierar. Den stressiga miljön får mig att tveka. Jag lider av duktig flicka syndromet. Vill mer än jag, min kropp klarar av.

Jag funderar på att lära mig kinesiska. Söka jobb som har att göra med produktion. Inköp. Rättvisa villkor. Uppförande koder. Rättvis handel? Socialt ansvar. Kvalitetskontroll. Produktionskoordinator... Följa plagget från idé till färdig produkt.

Jag gick igenom SMiDs varulager. Ska försöka sälja av så mycket som möjligt. Dra in pengar. Jag = ingen duktig säljare som heller skänker bort än att tjäna några hundralappar... På blocket säljs mycket till underpris och jag får inte ens tillbaka det jag lagt ut. Privatpersoner dumpar priserna.

Jag hittade mina teckningar på SMiDs logga. Etiketter. Papperspåsar. SMiD - Mitt varumärke. Jag har etiketter för flera år. Resten av livet? Jag funderar på att använda alla tygprover från inredningskontoret och sy kuddar av. Lapptäcketeknik. Återbruk. Kakelproverna till mosaik.

Komma igång och designa nya saker. För det gör mig lycklig. Även om det bara är till mig själv. Mitt framtida hem. Som hobby!

Vad är jag duktig på? Driva projekt = Projektledare? Spindeln i nätet. Organisera. Planera. Hålla koll. Jag är analytisk. Strukturerad. Har affärssinne. Gillar förhandling. Helhetsyn. Inköpare?

VARA BELLA. Ja, allt kanske inte måste vara svart eller vitt. Gråzonen är ok. Jag behöver inte vara så domedags... Jag kan tyvärr inte leva på mitt drömföretag. DET var drömmen. Punkt slut.

3 jan. 2012

Lyckans år

Nytt år. Nyårslöften. Nya mål.

Året 2011 var Danis år. Året jag blev mamma. Mammaledig. Året jag upptäckte hur mycket jag tyckte om att leva nedkopplad. Att glömma bort att jag har en mobil. Att bara vara. Utan krav. Utan stress. Leva enkelt. Mindfulness. Ska försöka ta med mig det, i livet...

Under julhelgen har jag läst Projekt Lycka av Gretchen Rubin. Jag har klottrat små anteckningar. Skapat mentala blogginlägg. Gjort en framtidsplan: Ett steg framåt, två tillbaka... Ja, beslutet är fattat. Jag går vidare. Avslutar detta kapitlet i mitt liv. Men det kommer nog ta några jobbiga månader att plocka ner det jag byggt upp.

Orkarintebloggaomhurdrömmenslutar.

Men jag har bestämt mig att fortsätta blogga. När jag har öppet butiken (tors,fre 12-18. lör 11-15). När mina tankar kan bli ord utan att det tar bort tid från det viktiga. Dani. I. Läsa en bok i soffan medans Dani sover...

Jag har lagt ner väldigt mycket jobb den här bloggen. TID. Bloggen har hjälpt mig växa som person men inte professionellt som var målet. Den är en stor del av det senaste åren. Att sluta så här skulle kännas fel. Så jag tänker skapa en blok. Spara ned. Skriva ut. För min skull... Sen om nån vill läsa. Köpa?

Min syster frågade varför jag inte försöker mig på att skriva krönikor. Till modetidningar. Om modebranschen. Kritisk granskande. Det lockar... Men att jobba som frilansande journalist (utan utbildning) - Nä? - Jag fortsätter hellre ha skrivandet som min hobby. För det gör mig lycklig!

Lyckans År. Starta mitt egna lyckoprojekt. Här nedan lite saker som jag ska ta tag i för att förhoppningsvis bli lite lyckligare:
Vara Bella (Göra det som jag vill, inte snegla på andras önskemål)
Bråka rätt (Klaga, tjata, älta mindre - låsa munnen).
Mer kärlek!!!
Unna mig att slösa LITE. Samla på livssaker till framtida hem.
Mindre socker
Läs en bok istället för slötitta på tv.
80/20-regeln angående föräldraskapet - ok att vara good enough
Sälj för att dra in pengar - mindre skuldkänslor
Gör det som kan göras direkt! Småplocka varje dag
Hushållsekonomi - veckomatsedel - laga mat!
Don´t hate - Congratulate! (skippa avundsjukan!)
Fokusera på det som är viktigt för mig - Tacksamhet!
Gratisnöjen som att leka med Dani...

Det första är att ta tag i "dåliga samvetes"-listan. Gör lite varje dag. Gör det som måste göras. Rensa bort källor till irritation. Ta tag i ryggsäcken jag bär med mig. Uppgifterna som hänger över mig. Identifiera problemet och se lösningen. Förändra.

Jag skapade en "viktigast i livet"-lista. 5 saker. Tjäna mer pengar = Egen lgh. Vägledande mål. Nu ska jag bara försöka ta mig ur det här. Vilket är svårare än det låter. Att plocka ner utan att allt faller ihop. Utan att jag förlorar FÖR mycket. Vågar inte fortsätta. Utan fallskärm.

Jag har fått tillbaka nyckeln. Nu kan jag börja om.
Med tanken ett steg framåt, två tillbaka...

"Ingen kan gå tillbaka och skapa en ny början.
Men vem som helst kan börja idag och skapa ett nytt slut."


PS: Jag öppnar butiken igen torsdagen den 12 januari med REA! Rejäl utförsäljning! Tänkte även försöka sälja saker via bloggen. Blocket.

Jag kommer vara mammaledig även under våren. Dani får förhoppningsvis förskoleplats till augusti. Jag nytt jobb? En av de nya designerna kommer stå deltid i butiken. Så får vi se, vart de nya besluten tar oss...