4 jan. 2012

Projekt Lycka

För er som inte googlat boken Projekt Lycka handlar hennes lyckoprojekt om att göra små förändringar, förbättringar efter "föresatser" som: identifiera problemet, bråka rätt, be om hjälp, sjung eller mer sömn (jag är lyckligare sen jag rensat ut allt bråte) i sitt eget liv för att försöka må bättre. Vara lyckligare.

En av de viktigaste är att vara sig själv, "Be Gretchen", svårare än det låter - (t.ex. inte det du önskar skulle intressera dig, utan det som gör det) - och fokusera på det som är viktigt för dig (inte för alla andra)...

Vara Bella.

Jag fortsätter...

Mademoiselle Moyenne kommenterade: "Intressant det där med att göra det man mår bra av och tycker om, inte det man vill tycka om."

För många gånger är det lite för lätt att snegla avundsjukt på andra när man egentligen inte skulle vilja göra det själv. Leva det livet. För det passar, som sagt, inte mig!

Dani är förkyld o väldigt mammig så jag fortsätter senare...

Lära känna sig själv helt enkelt. Jag, mitt vuxna jag. Jag gör ett test: Vilka böcker läser du? Vad gör du på fritiden? Vad drömde du om att bli som liten? Vem inspirerar dig? Vem gör dig avundsjuk - varför?

Jag läser mycket om personlig utveckling. Entreprenörskap. Fritid? - var flera år sedan då jag jobbat med min hobby: designa, göra mönster o sy kläder. Modedesigner. Framgångsrika entreprenörer. Samma som inspirerar mig. Att de nådde målet.

Vad är viktigt för att jag ska må bra? Ekonomisk trygghet. Osäkerheten i att driva eget får mig att må dåligt. Jag oroar mig och ältar FÖR mycket. Jag borde undvika en för högpresterande och stressande miljö då jag nästan gick in i väggen som 25-åring. Min kropp fungerar inte utan kolhydrater. Glutenfri pasta. Ingen GI för mig! Dani, jag är mamma = flextid!

Jag njöt verkligen av vägen hit. Att starta upp. Att vara på väg. Att känna flow. Nya utmaningar. Nu känns det som om allt står still. Det passar inte mig att "bara" driva butik. Jag vill mer. Men. Har inte ekonomi att fortsätta. Tror inte tillräckligt på att jag kan få det att fungera för att våga låna pengar. Är så otroligt glad att jag inte är skuldsatt pga av SMiD. Skuldkänslorna mot mina föräldrar är mer än tillräckliga.

En liten del av mig drömmer fortfarande om att jobba som modedesigner på ett stort modeföretag men eftersom modebranschen ser ut som den gör så jobbar jag hellre på ett litet eller mellan företag som verkligen designar kläder. Inte kopierar. Den stressiga miljön får mig att tveka. Jag lider av duktig flicka syndromet. Vill mer än jag, min kropp klarar av.

Jag funderar på att lära mig kinesiska. Söka jobb som har att göra med produktion. Inköp. Rättvisa villkor. Uppförande koder. Rättvis handel? Socialt ansvar. Kvalitetskontroll. Produktionskoordinator... Följa plagget från idé till färdig produkt.

Jag gick igenom SMiDs varulager. Ska försöka sälja av så mycket som möjligt. Dra in pengar. Jag = ingen duktig säljare som heller skänker bort än att tjäna några hundralappar... På blocket säljs mycket till underpris och jag får inte ens tillbaka det jag lagt ut. Privatpersoner dumpar priserna.

Jag hittade mina teckningar på SMiDs logga. Etiketter. Papperspåsar. SMiD - Mitt varumärke. Jag har etiketter för flera år. Resten av livet? Jag funderar på att använda alla tygprover från inredningskontoret och sy kuddar av. Lapptäcketeknik. Återbruk. Kakelproverna till mosaik.

Komma igång och designa nya saker. För det gör mig lycklig. Även om det bara är till mig själv. Mitt framtida hem. Som hobby!

Vad är jag duktig på? Driva projekt = Projektledare? Spindeln i nätet. Organisera. Planera. Hålla koll. Jag är analytisk. Strukturerad. Har affärssinne. Gillar förhandling. Helhetsyn. Inköpare?

VARA BELLA. Ja, allt kanske inte måste vara svart eller vitt. Gråzonen är ok. Jag behöver inte vara så domedags... Jag kan tyvärr inte leva på mitt drömföretag. DET var drömmen. Punkt slut.

1 kommentar:

Emelie sa...

Intressant det där med att göra det man mår bra av och tycker om, inte det man vill tycka om. Det ska jag ta till mig!

Gott nytt år förresten och god fortsättning om jag inte sagt det.

Kram Emelie