10 mars 2012

Förändringens vindar...

Ni som hängt med ett tag vet att jag tycker om att planera, organisera och fundera ut lösningar. Det är stora förändringar på gång och jag hjälper till som bollplank. Jag älskar förändringar. Att flytta. Många mår dåligt av bara tanken men jag tycker det är spännande. Att gå igenom sina saker. Slänga. Spara. Packa. Vara påväg. Mot något nytt.

Jag mår dåligt av tanken att bo på samma ställe hela livet. Efter några år vill jag ha förändring. Uppleva nya saker. Jag flyttade första gången när jag var 12. Vilket äventyr! Sen dess har jag flyttat 7 ggr. Kanske nån till. En del stora flyttar mellan städer, länder. Andra bara några kvarter bort.

Nu för första gången drömmer jag om ett hem där Dani kan växa upp. Inte tills han fyller 18 utan tills han börjar skolan. Sen ett hem när han går i grundskolan. Min bror sa till mig när jag var gravid att nu får du sluta flänga runt och ge ditt barn en trygg uppväxt. Köpa villa utanför stan, med trädgård... (här slutade jag lyssna) men orden om att barnet får egna små kompisar, vänner, lärare etc. Som ger trygghet. De har fastnat.

Lägenheten jag hoppas på nu är inte det hemmet. Hemmet med stort H. Det finns t.ex. inget barnrum. Vilket inte är ett måste nu, men om några år kanske det skulle vara praktiskt...

Jag lämnar framtiden öppen. För trots att jag älskar att planera vet jag att det aldrig blir exakt som man tänker. Livet förändras. Oväntade saker händer. Man drömmer och vill nya saker... Jag tycker om att se livet i kapitel. Där varje är några år. Sen kan man börja om. Göra nya val.

Just nu planerar jag för 5 år frammåt. Tills (förhoppningsvis) ett syskon kommer. Tills nästa mammaledighet. Tills de där vindarna börjar blåsa. Förändringens vindar. Minns ni i filmen Chocolate?

Jag fick en önskerubrik om vart jag såg oss om 10 år. Då har livet nog vänds upp o ner så jag vågar knappt fundera... Asien? Jag vet egentligen inte varför tankarna alltid slutar i Asien. Men det är väl där jag kan se mig på ett svenskt modeföretags asienkontor och I som pilot på något asiatiskt flygbolag.

Annars står valet alltid mellan mitt eller ditt land. Sverige vs Spanien.

Men om 5 år. Då är jag förhoppningsvis mammaledig med mitt andra barn. Vi har möjlighet att vara föräldralediga ihop igen och kan spendera några månader i Spanien. Dani får uppleva den spanska kulturen, umgås med de spanska släktingarna och leva föräldraledighetsliv innan vi tar det stora beslutet om vart Dani ska börja gå i skolan... och börjar leta efter hemmet, med stort H.

En lägenhet med barnrum, hiss, tvättmaskin och närhet till city, dagis, skola, lekplats, mina föräldrar (det är bara det sista som I:s lägenhet i Cartagena INTE har). Mina föräldrar är viktigast så om de som pensionärer skulle bosätta sig i sommarhuset så kanske Spanien får vara med på framtidskartan...

Vart ser du dig på framtidskartan? Sverige, Spanien eller (land av ditt val)?

2 kommentarer:

Eva sa...

Hm, jag är nog ganska tvärt om och stannar gärna på ett och samma ställe, när det är rätt ställe. Jag var snabb att flytta från min uppväxtort men kan inte se mig själv flytta från Stockholmsområdet de närmaste, säg, 20 åren. Kanske korta mellanlandningar i Grekland om somrarna men läget där nere är allt för ostabilt för att vi ska kunna drömma om en närastående framtid där. Med permanent boende. Nej, Sverige är tryggt och bra.

Emma sa...

Jag är lite som du. Söker förändring. Nu är vi ute pa jakt igen för att hitta något permanent...i några år. Haha. Fem år är en evighet i min värld...har ingen aning om var vi är då. I Europa kanske?

Asien har du nämnt förut...vore häftigt!

Hoppas ni får lght för de närmsta FEM åren!! Håller tummarna