27 apr. 2013

Så står man där igen, vid ett nytt vägskäl...

Måste välja. Stanna eller gå? Förlåta eller glömma? Satsa eller försvinna?

Ibland känns det som att livet står still. Som det går i slow motion för att man ska hinna ikapp. Om jag hade valt en annan väg? Om jag hade åkt på den där intervjun i London istället för att köpa en butik? Om jag hade stannat i Spanien istället för att flyttat hem? Om?

Tittade på gamla klipp på youtube (septimo de caballeria -spanskt musikprogram på 90-talet). Mindes mig själv, för 15 år sedan. Tonåring. Full av drömmar. Obotlig romantiker. Lärde mig spanska genom att översätta ord för ord i Alejandro Sanz kärleksballader.

Livsval. Karriärsval. Framtidsval.

Tänk när man i framtiden ser tillbaka på sitt liv och ser den röda tråden. Att vara på rätt plats. Vid rätt tillfälle. Då allt förändrades. Då man gjorde det där valet.

Som förändrar så otroligt mycket för den man älskar mest.

Om man bara skulle veta. Våga lita. På att man gör rätt val?

Hjärtat och hjärnan är inte överens. Magkänslan vill låta tiden bestämma...
Så jag väntar. Pausar. För din skull. Älsklingen min.

Det förvånar mig fortfarande ibland. Att jag är någons mamma. Att jag har en liten halvspanjor. Som surrealistisk nog börjat prata både svenska o spanska. Som kommer växa upp. Med två kulturer. Med halva släkten i ett annat land.

Som är en annan jag. Som jag formar. Med så löjligt vardagliga saker. Till en del av mig. Som kommer växa upp och flytta hemifrån. Kanske långt bort till det där landet där hans rötter drar honom tillbaka...

Inga kommentarer: