18 maj 2013

Uppfostra min son till min idealman?

Tankarna kring hur jag ser min framtida tonåring stannar kvar. Jag läser "Uppfostran utan gråt" och mycket av det Elizabeth Pantley skriver känns bra för mig. Läste även "Somna utan gråt" när nätterna var som värst och jag inte hade sovit mer än nån timma i sträck på flera dagar. Jag använde mig av hennes avvänjningsmetod när jag slutade amma. Den fungerade utan gråt!

Jag brukar tjuvkika på honom när jag hämtar på förskolan. Står en stund vid grinden och ser hur han leker, busar, skrattar. Trivs! Jag är nyfiken på hur han interagerar med de andra barnen. De där viktiga sociala reglerna. Han är inte minst längre. Nu snart är hälften av barnen i gruppen yngre.

Han är fortfarande väldigt mammig. De e min mamma! säger han argt om nån av kompisarna kommer för nära. Språket bara bubblar ur honom och det väller ut nya ord varje dag. Två och treordsmeningar på svenska. Enstaka ord på spanska. Agua. Leche. Pipi. Popo. Ya esta. Adios. Si. No!

Jag är glad att vi kommer spendera en längre period i Spanien i sommar nu när språket utvecklas så fort. Att han får höra spanska varje dag och att alla små kompisar kommer prata spanska. På stranden. I poolen. Tvåspråkigheten är så spännande att följa. Han förstår (nästan) allt hans pappa säger. Men jag tror inte han kan skilja på språken ännu. Han blandar ibland och säger hejdios, hadios.

Min son har redan sin distinkta personlighet och jag börjar kunna urskilja hans framtida karaktärsdrag. Han älskar att hjälpa mig. Som de flesta tvååringar. Men för mig är det viktigt att han får följa med i vardagen och hjälpa till med allt från att handla, laga mat, diska till att städa, tvätta och plocka undan efter sig. Jag hoppas att det gör att min framtida tonåring ser detta som en självklarhet.

Jag minns när jag var på en av de första riktiga festerna när jag var 14. Festen slutade med att polisen kom till min kompis hus och det var mer eller mindre sönderslaget och invaderat av halva stan. Jag ringde min pappa mitt i natten och han tvekade inte en sekund utan sa bara - jag kommer och hämtar dig! Jag fick en väldigt fri uppfostran som tonåring men jag var ansvarsfull och kom alltid hem i tid eller ringde. Gud så roligt jag hade! Bästa åren i mitt liv mellan 14-18. Speciellt somrarna i Spanien då vi dansade på bardiskar till tidig morgon...

Kommer jag kunna släppa kontrollen? Våga lita på min son? Jag önskar att allt jag kommer lära honom de kommande åren gör att han tar rätt beslut. Att han känner att han alltid kan ringa mig. Att jag finns där och lyssnar, tröstar och kommer och hämtar.

Under en middag med några singelvänner försökte de beskriva sin idealman. Han med stort H. De pratade om jämställdhet , feminism och jag kunde inte låta bli att fundera om jag vill försöka uppfostra min son till min idealman? Hur är han i såfall? Vilka är det viktigaste egenskaperna?

15 maj 2013

Vad driver dig?

Jag som älskar att planera har just nu ingen plan efter 15 augusti. 1 månads jobb kvar och sen 2 månaders ledighet i Spanien. Sen är kalendern tom. Jag har lägenhet och förskoleplats i Göteborg. Men inget jobb.

Jag går fortfarande i tankarna att byta bransch. Just nu funderar jag på att lära mig nått CAD-program (Revit?) och söka mig till ett annat arkitektkontor. Jag är väldigt duktig på att lösa planlösningar och skapa rapporter med text/bild i InDesign. Jag har ju mer eller mindre växt upp på ett arkitektkontor. Lekt med tygprover, kakelplattor och ritningar sen jag var liten. Men har ingen formell utbildning.

Jag håller på och formgiver en bok. Om ni undrar vad jag gör om dagarna. En bok om arkitektföretagets historia, där jag samlar arkivets all information. Från mitten på 60-talet fram till i år. Från idylliska småhusområden till stora bostadsprojekt via hotell, sjukhus och skolor. Jag tycker om formgivning. Text och bild. Boken är nu på 200 sidor och snart skriver jag ut första upplagan. För revidering.

Det börjar bli dags att skriva ner tankarna. Planerna. Målet. Vart jag vill? Jag tänkte skapa ett moodboard. För just nu känner jag att jag inte riktigt kan skilja på vad som driver mig, mitt vuxna jag och den där lilla flickan i mig som drömde om att bli modedesigner. Vem jag är på arbetsmarknaden? Vilken roll trivs jag i på en arbetsplats?

Jag tycker om att planera. Organisera. Driva korta projekt. Vara med från början till slut. Jag är inte helt säker på att det behöver vara kläder jag designar för att trivas. Jag tycker om att rita på datorn. Skapa med bild och text. Från idé till en verklig produkt. Se resultat!

Hur tänker ni? Vad driver er?

5 maj 2013

Detoxa livet och vara good enough



Jag läser i en inredningstidning när jag efter en månad ensam med Dani äntligen får lite avlastning. Det fungerar faktiskt bättre än vad jag någonsin kunnat hoppas. Att leva som ensamstående mamma. Att varje dag lämna/hämta och jobba heltid. Jag har sänkt mina krav. Kör på good enough. Litar på min känsla. Försöker att inte stressa och vara en närvarande mamma. Som har tid att titta på stenar, mata änder och leka i sandlådan. Varje dag.

Jag läser om att detoxa livet. Som jag skrev så mycket om här på bloggen för nått år sen. Om Graham Hill och hans företag Life Edited. "Designa ett liv så det innehåller mer pengar, hälsa och lycka med färre saker, mindre utrymme och energiförbrukning". Att rensa, sälja. Att omvärdera, prioritera och effektivisera. För att ha mindre saker, mindre utgifter och mindre stress.

Jag läser om ekonomi. Om att spara, leva snålt. Ekonomisk trygghet. Jag läser om olika budgetar. The 60% solution. The balanced money formula. Att köpa sig frihet! Jag har en dröm om att i framtiden kunna bo en månad i olika storstäder i världen. Kanske hyra en lägenhet och ha tid att sitta på en kafé och bara titta på folk. Gå på museum. Upptäcka kvarter och ha tid att tappa bort mig. New York. San Fransisco. Tokyo. Shanghai. Singapore. Hongkong. Paris. London. För att inte glömma bort Madrid. BARCELONA.

Jag inspireras av inredningsföretag som designar allt från grafiska mönster som de sedan använder på tyg, tapeter, brickor, porslin till kläder. Jag funderar på att söka mig till er företag som gör lite allt möjligt inom design. Minns min idé om SMiD. Att designa kläder och inredningsaker. Det är drömmen!

Mode. Design. Inredning.

Jag inser och är fullt medveten om att det är mer eller mindre omöjligt att flytta. Just nu. Bara det att hitta boende och förskola. Att inte ha någon (mina föräldrar) som kan rycka in om det behövs. Det minskar utbudet av företag.