20 sep. 2013

Vad skulle du rädda om det började brinna?

Försök att inte se så snygg ut skriver om Kristian Gidlund och hans ord "Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare: jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja." som hon tar med sig genom livet... Jag lyssnade på hans sommarprat som verkligen berörde mig, då det handlade så mycket om livet. Köpte även hans bok som väntar i bokhyllan på egentid.

Denna veckan har fyllts med tankar om livet. Vad som är viktigt i mitt liv. Att försöka att inte stressa, varken på morgonen med trotsig tvååring (jag försöker gå upp lite tidigare så vi har TID att mysa i soffan, läsa bok etc) eller på vägen hem. Låta sonen bestämma rytmen, att vi ska kasta stenar i ån i en halvtimma eller lugnt gräva upp sand i sandlådan. Att jag känner försöker njuta av stunden. Solen värmer fortfarande och "klyscha": jag lyssnar på träden, fåglarna och studerar moln...

Under flera år av mitt liv levde jag med väldigt lite prylar. Flyttade tillbaka till Sverige med två resväskor. Levde utan mina saker (som stod kvar i flyttlådor i Spanien) under 4 år. Jag saknade de inte. Kände mig befriad. Men så började en längtan växa sig starkare om att skapa ett hem. Kunna ha mina böcker i bokhyllor, mina tavlor på väggarna och känna att varenda en av sakerna jag har hemma gör mig glad. Är fyllda av minnen. Från andra kapitel av mitt liv.

Nu har jag bott i lite mer än ett år i min lägenhet. Älskar den, känner mig som hemma. Men i en 2:a med 2-åring utan eget rum brukar golvet vara fullt av leksaker. En del av mig trodde att jag skulle bo lite mer "minimalistisk" (hur man nu gör det med småbarn?). Lusten att börja rensa är i alla fall tillbaka. Jag bestämmer mig att röja ut bland bebiskläderna, bebisleksakerna. Skor i flera olika storlek (Shit va fort barns fötter växer: från st.23/24 till 27/28 på ett år) Regn- och vinterkläder. Nu står flera ikeakassar i förrådet redo att hämtas upp. Skänkas bort.

Jag orkar äntligen gå igenom 6 års "driva eget företag"-papper. Slänger o slänger. Tittar igenom det som finns kvar av mitt klädmärke och min butik. Mycket känslor! Jag går igenom inspirationsmappar, sparade reseguider och utklippta recept (komiskt nog mest på risotto, som jag ALDRIG lagar själv men älskar).

Jag hamnar av en slump på: Crop100 - Utmaningen, en livsstil, att göra sig av med saker så man minskar både den fysiska och mentala röran i ditt liv. Sälj, skänk till välgörenhet, ge bort till vänner eller släng 100 saker på ett år. En sak var tredje dag. Medveten attityd till fysiska ägodelar.

Inspirerade av:
TOP 5 regrets of the dying I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

The Burning House Vad skulle du rädda om det börja brinna? Blogg är människor skickar in foton på de få sakerna de skulle rädda. Intressant tanke; Vad skulle du rädda?

Living with less Graham Hill - ja, den här mannen inspirerar mig!

Läste även hos Köpstoppsbloggen som tipsade om sina favoritbloggar där Minimalisterna, bemorewithless och Färre Prylar direkt passar in veckans tankar. Är jag påväg mot en ny karriär som "professional organiser"?

De senaste veckorna har jag rensat ut mycket mer än 100 saker. Jag känner mig så befriad. Läser om (bläddrar och fångar upp mer inspiration) i några böcker som står i min bokhylla: Rensa i röran, Projekt Lycka och Hemligheten som jag skrev mycket om i bloggen för några år sedan. Googla namnen om du är nyfiken på vilka jag menar.

Jag tror det handlar om att få börja om. Nystart. Att rensa ut inte bara gamla saker som jag inte längre behöver utan även gamla tankar, sårade känslor. Att säga hejdå till det som aldrig blev. Till mina egna idéer om hur livet skulle/ borde vara. Att försöka att bara vara. Acceptera och göra det bästa av det.

Efter 5 veckor ensam (hur många nattningar, lämningar, trots, tårar och minuter är det?) kommer pappan. Han har lovat att ta hand om sin son på heltid. Ta ansvar. Ge mig tid. Till mig. Att göra precis vad jag vill. Även rensa i källaren;)

Så nu är det dags att lära mig släppa kontrollen, the hard way. Våga lita på någon jag inte riktigt litar på, att ta hand om den jag älskar mest, för att få lite egentid så jag sen, kan vara en bättre, gladare, ännu mer närvande mamma.

2 kommentarer:

Jag...la madrileña, Marina sa...

Hola Bella,

Vad skönt att du är tillbaka! Speciellt eftersom du beskriver dina tankar sa himla bra och far oss andra att stanna upp och tänka...

Saludos desde Madrid,
La Madrileña, Marina

Bella sa...

Tack!
Blir så glad att du skriver att mina funderingar får dig att stanna upp och tänka. Det är lite mitt mål.
Kram