13 okt. 2013

Det provocerande middagsbråket

Jag hör liksom sucken när jag berättat att jag är glutenintolerant. Får ibland ett: oj, va jobbigt för dig! Sen känner jag mig inte mindre irriterande när jag berättar att jag frivilligt avstår alkohol (sen 10år) delvis pga av att min mage/kropp inte mår bra av det, delvis mitt kontrollbehov. Nykterister provocerar.

Mat är det nya middagsbråket. Det gör det inte lättare att bjuda hem oss att I kör på dieten 4:3 (anorektiker 4 dagar - bulimiker 3?). Jo, han skulle nog tjänat en del pengar om han skrivit en bok 2010-11 när han gick ner 30kg på 9 månader (ja, han var överviktigt - nu normal). Så för er som undrar, 5:2 dieten fungerar, för man äter mindre. Så enkelt är det.

Jag läser om hälsokonto, friskvård, sund livsstil, springtrenden och att man faktiskt kan vara smal, stillasittande och ohälsosam. Själv försöker jag komma igång med hemmaträning för att träna upp min stelopererade rygg (skolios). Jag har satt upp 80-talsliknande övningar på kylskåpet och försöker göra dem en gång om dagen, målet är 10min morgon/kväll. Annars älskar jag att gå, promenerar minst 40 minuter varje dag till/från jobbet. På helgerna gärna några timmars stadspromenad, lek på lekplatsen. Eftersom jag är naturligt smal, ses jag nog som hälsosam även om så kanske inte är fallet.

Halva min släkt äter strikt Raw Food. Våra gener har skänkt oss dåliga magar. Själv kontrollerar jag innehållsförteckningen på ALLT jag äter. Jag letar först och främst efter gluten men även efter E-nummer, sockerhalt och kollar kalorier. Jag köper gärna ekologiskt, lokalproducerat. Jag handlar väldigt få produkter. Samma saker varje vecka.

Jag äter ganska sällan ute. Hälften av gångerna mår jag dåligt efteråt. Det är helt enkelt inte värt det. Jag äter mycket "dåliga" kolhydrater: älskar (glutenfri) pasta, ris, potatis men även linser, bönor, quinoa. I äter inga kolhydrater alls under sina 4 svältdagar, bara frukt, grönt och protein. Vårat barn äter av allt men helst frukt och grönt. Men även mjölk o mackor. Brukar säga att jag är halvvegetarian, äter nog vegetariskt halva veckan.

Redan flera år innan jag fick barn började jag tänka på hur jag ville matuppfostra mina barn. Inga färdigköttbullar/ fiskpinnar etc, inget godis, chips, snabbmat, kolsyrat och absolut inga spanska merienda(mellanmål): Vitt bröd med nutella, muffins, kakor, friterat eller värst av all bolleria industrial som säljs/äts, typ färdigförpackade donuts. I Spanien är det ganska vanligt att BVC/förskolan/skolan har bestämda dagar för mellanmål t.ex. en fruktdag, mjölkdag, bröddag. Flera av mina vänner hade strikt veckomatschema från el pediatra/BVC med enkla recept på t.ex. kyckling/potatispure. Inte som i Sverige där man ska försöka ge barnet ur kostcirkeln vid varje mål.

Jag bestämde mig för några veckor sedan att börja med månadsmatsedel, vardagen blir mycket enklare om man vet vad som ska lagas. Veckan blir mer varierad om vi har en köttdag, en kycklingdag, en fiskdag etc. Jag har försökt få lite respons på olika sociala medier om andras barns favoritmaträtter men har fått väldigt lite svar. Vågar man inte stå för det man ger sina barn? Är mat idag så provocerande?

Min son älskar den föraktade falukorven. Som många svenska barn. Jag bestämde mig att bara köpa dyrare falukorv i saluhallen, då jag vet att det är hög kötthalt och svenskt kött från gårdar nära Göteborg. Jag handlar även köttfärs och kyckling där. Ett val.

Mat är väldigt personligt. Mat är kulturellt. Jag kan inte låta bli att fundera på hur våra olika matvanor kommer influensiera vårt barn. För mig är det viktigt att prata om hälsosam och inte om smalhetsen. Dieter. Men jag är superkontrollerande med vad jag äter (för jag mår fysiskt dåligt annars) och I har en bakgrund med anorexi/bulimi.

Jag vill att mitt barn växer upp hemlagad hälsosam varierad vardagsmat. Men även med svenskt fredagsmys/ lördagsgodis. En unna mig dag i veckan. Men det behöver inte betyda största chipspåsen och en överfull godisskål. Det kan istället vara glass, popcorn eller choklad. Hembakade glutenfria bullar eller hemmagjord paj.

Provocerar mina tankar dig? Varför? Berätta...

11 kommentarer:

Lisa sa...

Absolut inte! Försöker också köpa bra råvaror och undvika e-nr och så men är nog inte lika strikt som dig. Ser på mannen som är spanjor att han är mer för "caramelos" och "chuppis" (stavning..?). Helt onödigt om du frågar mig.

Kör eko i stort sett på allt jag hittar och försöker laga från grunden. Sen handlar det om balans, kör på 80/20 och känner mig nöjd med det.

Visst gav jag dig nåt förslag på mat? Amaya gillar annars köttfärssås och spagetti, det är favoriten. Kunde varit värre ;)

Bella sa...

Jo, min spanjor skulle nog låta sonen pröva alldeles för mycket om jag inte satte stopp. Säger t.o.m. Saker som socker ger energi, precis som sin mamma. Det är bra att börja dagen med sötsaker. Släktingarna tvingar gärna lillen att äta upp även sötsaker, så onödigt.

Jag tror jag också kör ungefär på 80/20. Två dagar i veckan när jag inte är lika strikt. Eller under semestern. Men man kan ju välja att försöka att inte introducera en väldigt massa skräpmat tidigt. Barnen vet ju inte vad det är. Min brors barn har varit lite skräckexempel då bara ville ha mamma scans köttbullar och fiskpinnar och färdigt fiskbullar i sås på burk. De fick även dricka läsk innan maten, äta godis/ chips innan mat om än på helgerna.

Sen mina kusinbarn som äter strikt raw food är extrema för mig. Men sonen har en massa allergier så det är ett sätt att må bra. Men släktträffar är lite komplicerade matmässigt.

Chuppis - kan det vara smeknamn på chupete/napp? Eller som i chupa chups, märket på klubbor?

Ja, du svarade. Massa bra tips om grillat kyckling i ugn. Fisk i ugn etc. Tack!

Emma sa...

Nä, inte alls. jag har levt som vegetarian i många år och vet precis vad du menar med de dâr suckarna. Det är precis som att folk tar illa vid sig. Men det är som med alla kulturkrockar - och mat är viktig kultur. Det finns inget som provocerar mer Än att inte göra som alla andra.

Min I är jättebra med mat tycker jag ändå, han lagar jättemycket och hälsosam mat till barnen MEN han har ju det dÄr med sockret han med. Fast han kommer samtidigt från en mycket hälsosammare matmiljö tycker jag, med mycket färska råvaror och kunskap om mat som man sällan ser i Sverige. Allt ifrån kött till fisk och grönsaker. Vad som håller att frysas in, vad som måste vara färskt etc. etc. Det där med att gå till marknaden och välja ut, inte bara köpa allt förpackat...

Vi gör nästan alla såser etc. själva.

Jag känner mig dock rätt avslappnad-eftersom jag tycker att de äter bra nästan jämt så känns inte lite skräp så farligt emellanåt. Det värsta i matväg är nog typ hot dogs -visserligen kycklingkorv men ändå väldigt liten del kött.

Nåväl - jag blir i alla fall inte alls provocerad av hur du ser på mat. Tvärtom inspirerad.

Bella sa...

Ja, det finns ju en gammal matkultur i Spanien med mycket frukt, grönt, koka soppa på en spik. Även om jag knappt vill erkänna det så är det I förtjänst att sonen älskar frukt och grönt. Då jag själv hellre äter ugngrillade grönsaker eller kokad brocoli som tyvärr sonen inte alls är lika förtjust i.

Jag känner nog lite att jag har att väldigt många emot mig, som tycker jag varit extrem och jag har fått försöka övertyga dem att man behöver inte skämma bort barn med kakor, chips, godis etc.

Jag borde nog slappna av lite mer för jag vet att sonen äter bra men så tycker jag det så lätt blir för mycket av det goda och då vill jag ha tillbaka vardagsreglerna. Så I inte tar fram chips son snack varje dag eller mutar sonen med kakor, klubba etc.

Ja, det bästa i Spanien är ju att handla direkt hos el carnicero, en la fruteria etc. I Sverige ät mycket mer färdigmat än vad jag trodde, speciellt frystfärdigmat, finns hela kyldiiskar. Eller vem köper färdigstekta kylda pannkakor? Men de finns i massor...

Skönt att höra att jag inte är ensam!

mammas machete sa...

Jo, mat är ju alltid ett laddat ämne :). I Colombia är det två extremer – å ena sidan väldigt mkt socker och mjöl. Och den andra mkt ”riktig” mat, lagad från grunden. Jag försöker mest se till att barnen inte äter för mkt kemikalier. Annars äts allt. Jag tror det på många sätt är lättare att aktivt välja mat i Europa, inte så mkt pga tillgången utan för att man lever nära många människor där ett mål mat om dagen faktiskt inte är en självklarhet. Det kan kännas fel att klaga på genmanipulerad kyckling från USA (vilket tyvärr utgör stor del av kycklingutbudet i C) när det står barn bredvid som aldrig har provat vitt kycklingkött utan bara billigare kycklingfötter och inälvor. Då blir man lätt ”äh vad fan, vi äter det som finns y ya.” Känns knasigt att vara "kräsen" även om jag önskat att vi ätit nyttigare. När jag är i Sverige frossar jag i grovt osötat bröd till exempel. Här är allt bröd gjort på kanelbullsdeg. Sådär fräscht :).

Anonym sa...

Bor i Spanien med min spanska sambo och känner att jag äter bättre här än hemma i Finland. Min spanjor älskar att laga mat, så vi äter bra hemlagad mat varje dag. I Finland var det väldigt mycket färdigmat som gällde.

Angående sockret; min familj och vänner i Finland äter väldigt mycket godis, glass etc. Jag var förut likadan, men får nu sockerchock då jag är på besök, hela tiden ska det bjudas på något sött, och man kan inte tacka nej. Tycker därför det är intressant, då min mamma klagar på hur spanjorerna äter sockrade frukostflingor, vitt bröd etc...Vill inte att mina framtida barn ska bli så godisberoende som finnarna verkar vara.

Bella sa...

Ja, så fort man kommer till andra länder känns svenska synen på mat väldigt I-landsproblem. Samtidigt som jag har jättesvårt att resa runt i världen utan att ligga magsjuk halva resan. Jag tror att det finns en stor bra matkultur i många länder (förutom kanske USA) men att många unga idag inte har fått lära sig laga mat hemma, som jag fick eller som det var för i tiden. Att lära min son laga mat är jätteviktigt för mig. Även att försöka laga en del spanska maträtter som sonen som älskar paella, arroz a la cubana med stekt banan, linsgryta men försöka att skippa att fritera allt som är typiskt i spanien med en halv liter olja. Man kokar ju även kyckling i olja. Tror många speciellt spanjorer inte har nån aning om hur mycket kalorier det är i olja. I spanien äter man också mycket inälvsmat och andra köttdelar i olika grytor där jag enbart äter bönor och linserna.

Sen är det mjöl i mycket mer än många tror. Nästan all färdigmat är utspedd med mjöl för att vara billigare.

Bella sa...

Anonym - Så kul att du hittat hit!
Jag tror att det kan vara lättare att äta bättre mat, närproducerat, i Spanien då man lätt kan få tag på bra råvaror, handla hos el carnicero, la fruteria etc. och jag tror många i Spanien inte äter lika mycket rent socker som svenskarna, finnarna men däremot mer light, sacarina, fusksocker med kemikalier, har inte koll på E-nummer. Jag känner direkt att en produkt har tillsatt fusksocker för att utåt sett skriva sin azucar.

Hanna sa...

Absolut inte. Tycker det låter väldigt sunt.

Frida Hessel sa...

I Argentina är matkulturen liknande den i Spanien: man lagar den mesta mat från grunden och köper färska råvaror i närbutiker. Barnmatsburkar finns nästan inte och halvfabrikat är jättedyrt och inte så vanligt, vilket ju är positivt. Samtidigt äter barn mycket sötsaker: muffins, kakor, kex...Håller med om att det är svårt att kontrollera sockerintaget.
Jag försöker ge min son så mycket nyttig mat hemma som möjligt. Som tur är är han ett riktigt litet matvrak. Han älskar till exempel ravioli med tomatsås och vit fisk med stuvad spenat.

Bella sa...

Ja, för mig är det jätteviktigt att laga från grunden och köpa så färskt som möjligt.
Jag tycker nog det svåraste är sockret man inte ser, som fruktos, sacarina, kemikalist framställt socker etc. Finns ju i så mycket!
Härligt med ett matvrak, har också tur med min son!