1 nov. 2013

"Barn gör inte som man säger, de gör som man gör."

För första gången beskrev jag min livsstil som minimalistisk. Jag fick ett ögonbrynslyft till svar och fick förklara trenden som växer sig allt starkare. Det mesta är väldigt individuellt men handlar om att förenkla och minska saker i livet. Mina grundtankar är sen länge att minska på utgifterna (medveten konsumtion, compact living, spara till frihet), rensa bland mina ägodelar (just nu mest papper och barnkläder), detoxa mina matvanor (laga mat från grunden, färska ekovaror, minska socker, menyplanering), skapa en bättre kombinerbar garderob (har t.ex. nästan bara köpt stickade plagg de senaste månaderna - Sverige/frusen) och så prioriterar jag mig själv, t.ex för att jag ska må bra behöver jag minst 8h sömn - så jag går och lägger mig väldigt tidigt, varje dag (ni som har småbarn förstår mig säkert). Tänk slowosophy; slow food, slow fashion, slow travel och slow Life.

Det har varit en del disskutioner i bloggvärlden om att spara barnbidraget tills barnet blir vuxen. Blandade åsikter för och emot med fokus på att ha råd att skapa barndomsminnen istället för ett sparkonto. Det jag fastnade för var när en del beskrev sin enkla lyckliga barndom utan mycket pengar. De där magiska lyckliga minnen som föräldrarna skapade genom små saker (som inte behöver kosta mycket pengar) som att fiska krabbor, en glass en dag när man inte borde få, söndagsmys med te och varma mackor i soffan - vardagslyxen. Vardagstraditioner.

Att ha barn är att återuppleva sin egen barndom. Jag skulle t.ex vilja dra ner på antalet julklappar (konsumtionshetsen) men så minns jag mitt bultande hjärta, mina tindrande ögon, min pirrande nyfikenhet och barnsliga glädje på julafton. Ett av mina tydligaste minnen är när jag önskade mig ett My little pony-slott, varje annan julklapp var en sån besvikelse. Till slut fanns det inga mer och jag var säkert bortskämt butter. Men så knackade det på dörren och utanför stod jultomten, ingen förstod vem han var (mammas arbetskompis man) och till mig hade han ett enormt paket. Gissa min lycka! Det roligaste är när jag berättar detta minne fyller min mamma alltid i: jag tänkte minsann inte köpa det där dyra gräsliga rosa slottet (alla andra julklappar kostade tillsammans mycket mer), det hade hon berättat för arbetskompisen. Min slutsats är att försöka köpa det mitt barn önskar sig. Inom rimliga gränser. Inte allt det andra bara för att. Hellre en stor som han verkligen vill ha än flera små billiga skräpleksaker.

Det här med hur man vill att ens barn ska ha det där bästa ur ens egna barndomsminnen. Att skapa egna små vardagliga familjetraditioner och ansvaret att skapa lyckliga barndomsminnen. Jag skulle vilja att min son lär sig uppskatta det lilla i livet. Att han inte kopplar ihop lycka och glädje med pengar och status. Att jag inte hamnar i den där cirkeln med märkeskläder, egen iPhone, dataspel, 17 aktiviteter och att han aldrig är nöjd, alltid vill ha mer. Jag lyssnar på hur tonåringen försöker leva föräldrarnas lyxliv (självklart utan deras höga inkomster) med dyra märkeskläder, fina restaurangmiddagar, spännande resor och då hör jag det där orden om hur barn blir som man själv är.

Jag har själv haft en bortskämd kärleksfull uppväxt med allt jag pekade på (nej, jag pekade aldrig på lyxprylar) men mina grundvärderingar, mina föräldrars "jag vet vart jag kommer ifrån" och hur de kämpat sig genom livet till vart de är idag har gjort att jag ändå har fötterna på jorden. Jag tror det jag försöker säga är att jag vill att min son ska få de där enkla minnena, som inte behöver kosta så mycket som att ha picknick, lek på en ny lekplats, bygga kojor, pyssla, 4H gård (djur), strand, bad etc. Att försöka undvika så länge jag bara kan konsumtionshetsen och alla lyxprylar som verkar vara en självklarhet idag. Sitter jag och skriver på min (begagnade) iPad.

Såg ni Korrespondenterna om det digitala missbruket? Jag tror det var där många av veckans tankar startade, det och 10-åringen som vet vad sex, våld och hora är genom att ha tittat för mycket på youtube. Digitala missbrukare som åker på retreat och vandrar i skogen, lyssnar på vinden, dagdrömmer och försöker leva nedkopplad en helg. Jag älskar mina dagliga promenader till jobbet ensam med mina tankar. Brukar gå o lägga mig samtidigt som min 2,5-åring i ett mörkt tyst rum bara för att meditera. Har inget internet på mobilen för att undvika slösurfande.

Jag tänkte köra utmaningen "one month without" under november: sociala medier (dra ner på pinterest, instagram etc till 1ggr per dag), inte köpa hem nån choklad, godis, ostbågar (har redan hållt på 1 mån) och sen bestämde jag mig i måndags att sluta åka hiss och gå upp de 3 trapporna till jobbet varje morgon efter min 20 minuters promenad dit. Kämpar fortfarande med att få in 10 minuters hemmaträning som rutin varje dag så det tänkte jag fortsätta med. Förändra mina vanor. Försöka bli den där nya versionen av mig själv, som det inte gör något att min son gör som.

Om du blev nyfiken på en minimalistisk livsstil med fokus på dig själv och inte dina prylar så följer jag flera bloggar i högerspalten: minimalisterna, the minimalists, becoming minimalist, be more With less, living With less, miss minimalist etc.

2 kommentarer:

Colombialiv sa...

Du skriver så himla kloka och intressanta inlägg!

Bella sa...

Tack det gör mg så glad att du berättar det och peppad att fortsätta blogga!