1 dec. 2013

Att skapa minnen...

Jag har alltid älskat ljusen, speciellt adventsljusstakarna och ljusen på alla balkonger. Det är första julen som mitt barn är medveten och förstår att något är på gång. Han börjar bli stor. Han vet hur tomten ser ut, att han ska komma med paket. Jag har köpt några om barnböcker om julen och har en idé om att börja bygga upp den där julkänslomagin i mitt barns liv.

Jag minns mina barndomsjular. Små detaljer som min mamma glömt bort. Hur hon sakta skapade julen för oss barn. Min pappa köpte alltid den sista och fulaste granen kvällen innan julafton han kunde hitta stressad från ett sista jobbmöte. Mamma städade, bakade, gjorde allt själv och var så slutkörd på självaste julafton att hon varje år somnade under Kalle Anka. En av detaljerna jag tyckte mest om var strumpan som hängde på min dörr på julaftonsmorgon. Med en tidning och en leksak som skulle underhålla mig några timmar. Sedan flera år tillbaka har vi dragit ner på julen, sänkt förväntningarna och varje år tjötar jag om en enklare jul med mindre julmat, färre julklappar och jag tror vi har hittat en lagom nivå. Utan stress, krav och måsten. Bara mys med familjen och tillsammanstid.

De där små detaljerna funderar jag på. Hur jag vill att jultraditionen ska se ut i vår lilla familj. Vad jag vill ta med mig från min barndom. Vad jag vill göra annorlunda. T.ex. köpte jag en liten minigran i kruka på torget igår. Som jag tänkte klä redan nu. Jag vill vara utvilad, lugn och njuta under jul. Jag har redan köpt alla paket på nätet till lillen. Skippar paket till de vuxna. Tycker om julmarknader och jul på Liseberg. Det är redan en liten tradition i vår familj. Har sedan många år varje december köpt en julprydnad som jag vill ska följa med genom livet. Har minnesjulsaker från tidigare kapitel i livet som får komma fram nu när jag äntligen har ett eget hem.

Funderar på om vi även borde åka till Spanien under Reyes de kommande åren. Så Reyes blir en del av min lille halvspanjors barndomsminnen. Los Reyes Magos (de tre bibliska vise männen); Melchior, Gaspar och Baltasar är den spanska jultraditionen som firas på trettondagsafton då de kommer med en stor kavalkad genom alla spanska städer, det är fullt av folk och karnevalstämning och los Reyes Magos slänger godis till barnen. Paket får barnen den 6 jan och de som varit stygga hotas med att bara få kol. Det är så få år, som julen är magisk. När barn börjar skolan sprids ryktet fort att tomten inte är på riktigt.

Nästa fas, treårsperiod, tills han börjar skolan. Den andra hälften av småbarnsåren. Tre korta intensiva år har vi framför oss då jag känner ett enormt ansvar att lära honom så mycket jag bara kan. Ingen press på er alla andra men jag har alltid kännt att mitt barn är väldigt färdig i sin personlighet och det viktigaste jag kan göra de kommande tre åren, när hans värld fortfarande är ganska liten och jag (vi föräldrar) är de viktigaste personerna i hans liv, är att lära honom om rätt o fel. Sunda vettiga grundvärderingar. Jag läste några hemmaregler, som erbjud din hjälp, säg förlåt, var snäll mot andra, play fair, skratta mycket, lek mycket men plocka undan.

När mitt barn nu börjar leka mer verklighetsrelaterade lekar funderar jag på hur jag styr leken. Som att vi leker mycket med bilar men vi räddar t.ex. Barn, katter, hundar ur höga hus med brandbilens stege, säger till de andra bilarna att de inte får busa, krocka med polisbilen, vi fixar bilar som går sönder och köra bärgarbilen till verkstan etc. Lillen tycker om en tecknad serie som handlar om doc Mcstuffins (FYI en liten svart flicka klädd i rosa) som fixar söndriga leksaker. Det spinner jag vidare på i lekar. Sista veckorna har vi även lekt bebis. Jag får vara bebis (ligga i famnen o mysa) och han tar hand om mig.

Att försöka låta min pojk vara omhändertagande, omvårdande. Utforska o utvecklas. Mitt barn är redan väldigt omtänksam, kärleksfull, har empati och tar hand om de mindre barnen på förskolan. Han tycker synd om andra barn som gråter och är ledsna. Det är vem han är. Alltid har varit. Han kommer aldrig bli nån tuff kille. Svåra balansgången mellan hur man förväntar sig att sitt barn ska vara och Hur ens eget barn är. Vem han är. Vem han vill vara. Vem han kommer utvecklas och bli.

Jag försöker att låta mitt barn välja själv. För mig är det viktigt. Ge alla valmöjligheter. Även om det just nu är en blandning mellan grävmaskiner och leka doktor med leksaker. Jag försöker att göra små medvetna val. Blir nästan löjligt glad när sonen väljer någonting som inte är en bil i leksaksbutiken alldeles själv. Men jag vill att han ska vara han. Han stora dröm kanske kommer att vara att bli grävmaskinist och köra kranbil. Att det får vara ok även om jag hellre ser honom bli doktor. Inte pressa på honom mina egna drömmar.

Tre år. Jag planerar för resor till hans andra hemland. Ett besök på Legoland om nått år. Försöka gå mer på museum. Lära honom så mycket jag bara kan. Varje dag. Det behöver inte vara stora saker, aktiviteter, utan ta mig tiden att läsa böcker. Försöka svara på alla varförfrågor. Leka utvecklande lekar. Låta honom vara en del av vardagslivet, handla, laga mat, tvätta, diska och framförallt mysa. Vara närvarande.

De kommande veckorna nu innan jul handlar det mest om att få berätta om julen för mitt barn. Så många år, långt innan jag väntade barn, drömde jag om att få skapa små vardagstraditioner till någon. Bygga upp förväntningar. Berättelser, sagor, fantasi...

Vad har ni för barndomsjultraditionminnen som ni vill föra vidare till era barn?

UPDATE: Jag vill uppmärksamma att flera i bloggvärlden har skapat roliga uppdragsjulkalendrar till sina barn med aktiviteter eller upplevelser och det tyckte jag är en himla mysig idé och december tradition. På mitt barns förskola har de skapat något liknande med två små tomtenissar som bor under kylskåpet som sänder små uppdrag varje dag som att sjunga julsånger, pyssla eller dansa. Ska erkänna att jag själv faktiskt köpt en adventskalender men den med pixiböcker så varje dag läser vi en liten bok med jultema. Till nästa år ska jag skapa en uppdragskalender med julbakning, julfilm, julmarknad, jul på Liseberg, skänka bort något, vara extra snäll, kramas etc. Det allra viktigaste som ibland glöms bort i all julklappshysteri om att göra gott och skänka glädje till andra vill jag förmedla till mitt barn.

4 kommentarer:

Lisa sa...

Kanner igen mig i sa mycket! Tank att de snart ar 3 vara sma... Sa stora, och nu kanns ansvaret helt annorlunda. Sa mycket att lara dom!

Ville egentligen mest skriva att jag absolut tycker att du ska forsoka aka till Spanien for Reyes. Vi maste ocksa tanka pa det... Vi har redan en tradition att resa med vanner till frankrike for att fira nyar sa att sen ha ytterligare en resa till Spanien efter det lar ju bli svart.. Sa egentligen borde vi ge upp frankriketraditionen.

Kram pa dig!

Colombialiv sa...

Jag funderar också en massa på det där! Det känns extra mycket när det blir en blandning. Vad ska vi ta vara på från svenskt julfirande? Vad från det colombianska? Hur ska vi skapa våra egna traditioner? Än är ju Gael knappt två, men nästa år gäller det.

Colombialiv sa...

Jag funderar också en massa på det där! Det känns extra mycket när det blir en blandning. Vad ska vi ta vara på från svenskt julfirande? Vad från det colombianska? Hur ska vi skapa våra egna traditioner? Än är ju Gael knappt två, men nästa år gäller det.

Bella sa...

Ja, jag planerar för besök i Spanien under Reyes de kommande åren. Det är med på min resesparplanering. Även att Dani får umgås med sina spanska kusiner och släkten. Det är ju lite speciellt i vårt fall då inte farföräldrarna lever. Ingen som tvingar ner oss.

Ja, blandingen är det svåra men samtidigt det roliga. Jag känner väl lite att jag tar min svenska del så får pappan ta den spanska men sen gemensamma beslut som att fira de spanska traditioner hemma, även när vi är i Sverige.

Jag tror att det kommer falla sig ganska naturligt, man tar det man tycker mest om och blandar.

Jag tänker ibland på en kommentar om hur deras barn tyckte om att blanda svensk o spansk mat - minns inte var det var men tyckte typ om paella med köttbullar? Att allt blir natuligt för barnen.

Kul att höra att ni tänker i samma banor.