6 dec. 2013

Att träffa nya vänner via sociala medier...

Alexmo har skrivit så intressant om hur svårt det är att hitta nya vänner som vuxen. Hon erkänner att hon inte har något stort kompisgäng och jag känner igen mig. Jag tror att det delvis har att göra med att jag alltid har varit en tvåkompisperson. Men även att jag flyttat flera gånger och bott utomlands. Jag vänner, kollegor i Madrid, Barcelona, Borås, Varberg men det flesta har jag inte träffat sen jag flyttade. Vi har kontakt via Facebook och sociala medier.

Eftersom jag har varit tillsammans med en och samma person sen jag var 18 (14år) har vi alltid varit vi, två ensamvargar som bildat ett par. Jag levde under 8 år i hans land, med hans vänner, familj och släktingar. Jag var riktigt bra vän med flera av hans kusiner och vi träffades i grupp varje helg. Men det är hans kusiner. Det märks nu när vi har separerat. Jag umgicks med några kollegor på Massimo Dutti, speciellt en tjej som jag pendlade ihop med i bil, vi pratade alltså minst 2h varje dag under bilresan. Hade enorm kul när vi lyssnade på latinsk musik och sjöng falsk i kurvorna på motorvägen upp till jobbet. Eller stöttade varandra efter en lång jobbdag när vi fastnade i Barcelonas långa köer påvägen hem.

Jag har några få vänner sen barndomen. Riktiga vänner som stöttar i vått o torrt. Som jag får älta med. Men de har inga barn. Än. Så det finns en gräns för hur mycket de orkar o vill lyssna, speciellt under min "jag vill bara sova"-period. En del vänner har jag vuxit ifrån. Eller mina år utomlands har förändrat mig. Vi kanske är i olika kapitel i våra liv och har inte hittat den gemensamma nämnaren igen.

Jag har bloggat sen 2006. Några av er har följt mig under mina driva eget år, min graviditet, min mammaledighet, livets bergodalbana med både liv och död. Jag har följt er. Vi har blivit såkallade bloggvänner. Har aldrig träffats IRL men de känner nog mig väldigt bra ändå. En av tjejerna startade en privat FB-grupp där vi pratar om allt mellan himmel o jord. Där har jag funnit stöd, pepp och umgänge under det senaste småbarnsåret. Tack för att ni finns där!

I en av böckerna jag läst under hösten stod det att man blir lyckligare av att engagera sig i något, kvinnan i boken startade en Bokklubb. Jag funderade och så vaknade jag tidigt en morgon med en ide och startade SVES - tvåspråkiga barn. Gruppen har på bara några veckor växt till snart 50 st och det gör mig så glad. Jag har funnit flera spanjorskor/sydamerikanskor med barn med svenska partners i Göteborg som jättegärna vill träffas. Så kul! De har kontaktat mig privat på FB och berättat lite om sig själva och undrat om jag vill ses på nån lekplats i helgen. Tänk om jag hade vågat det!

Jag ska under våren få igång min spanska lekgruppträff så min lille halvspanjor och jag får träffa fler i samma situation och han får öva och lära sig mer spanska. Jag tror det är jätteviktigt för hans språkutveckling att han hittar små kompisar i samma ålder som pratar så de leker o lär. Om jag hittar några nya vänner så är det bara bonus. Just det där med en stor brokig grupp där inga måsten finns utan man dyker bara upp och låter barnen finna varandra. Jag önskar att min idé ger mitt barn vänner för resten livet.

2 kommentarer:

Jag...la madrileña, Marina sa...

Hola,

Yo soy tu amiga!!! Även fast jag lyckades klanta till det pa FB sa vi inte kan halla kontakten där, he, he. Men du vet väl att ifall du kommer till Madrid sa slipper du inte undan ett möte IRL med mig?! ;-)

Un abrazo,
Marina

Colombialiv sa...

Det här med vänner via sociala medier är så himla fint i vuxen ålder! Jag har träffat flera via bloggen, både sådana som jag lärt känna "i verkligheten" också, och sådana som jag ännu inte träffat men ändå betraktar som vänner.

Kram!