20 dec. 2013

Vågar du stå för dina åsikter och val?

Jag har aldrig provocerat min omgivning så mycket som när jag fortsatte att friamma min 1-åring. Under nästan ett år fick jag höra åsikter angående mitt val att långtidsamma. Jag hade själv väldigt många åsikter om mitt och andras föräldraskap innan jag blev mamma. När det sen blev min tur förändrades mina åsikter och nära föräldraskap kändes rätt för mig. Jag skämtade om att jag blivit en hippiemamma som lyssnade på barnets behov och det fick styra, som samsov, som testade baby led weaning och provocerade genom att långtidsamma. Jag försöker att inte lägga nån värdering i det för jag använde ersättning Danis första månader och kämpade rejält för att få amningen att fungera. När jag vid fyra månader bestämde mig att ge upp, då funkade det. Inte smärtfritt och inte utan sömnbrist.

När jag nu går in i den andra hälften av småbarnsåren läser jag mycket för att finna min väg, på vad som känns rätt för mig. För mig har det alltid varit viktigt att vara mitt barns trygghet, en säker hamn. För mig känns lyhört föräldraskap rätt och jag hamnar på bloggen Vilda Barn och läser för första gången om unschooling filosofin. Att barn får lära sig vad de vill, när de vill. Det är inte lagligt i Sverige och jag har inga tankar på att oskola mitt barn men jag intresserar mig för att barnet själv söker efter svar, lär sig information om ett intresse. Jag väcker gärna mitt barns nyfikenhet och försöker att ta mig tid att förklara hur saker fungerar. Min pojk går på en förskola Reggio Emilia inspirerad pedagogik. De testar sig fram, har t.ex. haft Vatten som ämne under hösten och fått leka, hälla men även testat att frysa vatten. Vad händer då?

Så länge jag har möjlighet vill jag att mitt barn ska vara barn. Utan prestationskrav, press, stress, läxor och höga förväntningar. Därför vill jag inte att mitt barn ska gå i spansk auktoritär skola. Inte engelsk etc heller. Jag har t.o.m. tankar på montessori, waldorfskola etc. Där kreativitet, lust, vilja och nyfikenhet är ledord. Jag försöker att låtsasleka, på mitt barns villkor. Att upptäcka hans egen lilla värld. Jag är medveten om hur jag kan styra leken, men jag försöker att låta han vara han. Inte försöka få in honom in en fyrkantig normmall. För mig låter mina åsikter vettiga men jag är medveten om att de provocerar andra. Som att min lille vägrar tvätta håret och jag gogglar och upptäcker no poo (no schampo). Mitt barn har inte badat på en månad. Det är ok. Även om jag fått höra att han luktar illa.

Jag funderar över mina egna vanor och mitt feta, oljiga hår som måste tvättas varje dag. Jag läser om alla farliga medel och bestämmer mig för som ett nästa steg i mitt förenklade liv att reducera schampo, balsam, krämer etc i toalettskåpet. När jag är igång slänger jag ut alla billiga plastburkar och slänger även några av de billigaste leksakerna. Läser om hur farliga rengöringsmedel är, jag som älskar att städa damm med spruta o papper men bestämmer mig att inte köpa fler. Små vardagssteg i en ny riktning.

Mat har jag skrivit om tidigare och pga av min glutenintolerans kontrollerar jag alltid innehållsförteckning på allt jag köper. Köper helst så naturligt som möjligt och försöker undvika E-nummer. Tog för ett tag sen ett medvetet beslut att köpa så mycket ekologisk, kravmärkt etc. jag kan. Glutenfritt är tyvärr väldigt sällan det.

Jag rensade i min garderob förra helgen när jag började tänka på packning till nyårsresan. Hittade väldigt många fina plagg som jag aldrig använder. Många tunna blusar. Jag är ingen blusperson. Jag tänker på Alexmo klädutmaningen eller 33 plagg. Under hösten har jag investerat i ett par nya vinterkängor och en varm allvädersvinterjacka. Jag gör färre felköp nuförtiden, känner min stil och hur jag trivs att klä mig. Pinterest har lärt mig känna mig själv lite bättre. Jag har en idé om att börja bygga upp en garderob som kan hålla många år. Med färre plagg av bättre kvalitet. Har lagt upp en mental budget för inköp inspirerad av modebloggen afterDRK, 5 plagg/ halvår. Ej inkl. Bas. En perfekt minimalistisk garderob. Där allt kan kombineras och används. I mitt fall mer varma stickade plagg som är det jag använder dagligen.

"Är jag beredd att jobba så lång tid som det tar att tjäna ihop till saken?" Medveten konsumtion.

Jag trodde inte det skulle vara så men några provoceras av min minimalistiska enklare livsstil. Själv provoceras jag av bloggarna som bara handlar om konsumtion, a la Hollywoodfruar. Eller semesterresor med lyxhotell som kostar 50.000 för en vecka på Teneriffa. Ja, jag var tvungen att googla prisexempel... Jag irriterar mig så mycket på vilken förebild de visar upp att jag slutat följa flera bloggare. Följer t.ex inte heller bloggare eller kändisar på instagram för att slippa alla vältränade smala modellkroppar, dyr lyxkonsumtion och perfekta stylade hem. Även tidningarnas retuscherade bilder. Ytligheten. För jag märker hur de influerar mig. Hur jag jämför mig.

Vågar du stå för dina åsikter och livsval inför din släktingar, vänner eller i sociala medier?

Inga kommentarer: