26 dec. 2014

Årssummering och nyårslöften...

För ett år sedan bestämde jag mig att 2014 skulle bli förändringens år. Året då jag ville bryta (o)vanor med en månad utan. Jag hade inte bestämt vilka vanor innan men hade några idéer som en månad utan smågodis, en månad utan shopping, en månad utan slötvtittande, en månad utan sociala medier och en månad utan kött. Jag älskade konceptet! En månad är precis lagom tid, tillräcklig tid. Här kan du läsa mer om en månad utan om du är nyfiken!

Jag brukar använda mellandagarna för att summera året. Jag fixar färdigt årets fotoalbum. Låter mig själv minnas. Häromkvällen hittade jag en ny minimalismblogg via Erika kan Berika. Hon hade en lång lista som väckte många tankar och funderingar. T.ex. Vad kommer du berätta för dina barnbarn från 2014? Mest stolt är jag över att jag orkade leva som ensamstående mamma i lååånga perioder...

Into Mind skriver även om att skapa en minimalistisk basgarderob, capsule wardrobe. Något som intresserat mig i flera år, delvis en branschskada, att finna en stil, bygga ett koncept. Jag skapade en lista, när jag flyttade hem till Sverige, mina basgarderobmåsten. Sakta har jag köpt mig en varm vattentät vinterjacka, vinterkängor, regnjacka, svarta jeans/byxor, ulltröjor. Jag gör färre men mer genomtänka köp. Jag har t.ex gett mig själv skjort/blus förbud. För jag använder dem aldrig! Jag har istället köpt jerseyklänningar när jag vill känna mig uppklädd. Pinterest har hjälp mig påvägen att definiera hur jag vill klä mig.

Det jag tar med mig från årets månadsutmaningar är att jag kommer fortsätta äta plant based. Jag väljer att inte kalla mig vegetarian då jag äter ca 1-2 ggr/vecka fisk/skaldjur. Jag försöker äta så ren hälsosam mat som möjligt, köpa mer eko, mer frukt och grönt. 80/20 principen, utan förbud eller skuld och skam.

Jag ska fortsätta kämpa med att få in 15- minuters hemmaträningsövningar varje dag. Röra mig i vardagen, gå till jobbet, ta trapporna. Under en månad utan osunda val lärde mina kusinerna mig mer om raw food, detox och yoga. Jag älskar bedtime yoga, (inga stå på huvudet övningar utan) lugna mjuka stretch- och avslappningsövningar. Sömn och återhämtning är alltid prio 1 i mitt liv.

En av de mest utvecklande förändringarna har varit att sluta slötitta på tv/datorn. Under året har jag lånat 5 böcker var tredje vecka. Mest faktaböcker. Läst och lärt mig mer om teman som intresserar mig. Rekommenderar även TED, 20 minuter korta inspirerande föreläsningar. Min 10itop TED lista! Nya mål för 2015 fann jag i boken Lyckans Verktyg häromveckan. Att sätta upp nya mål, att sträva efter flow och att njuta av livet.

Idéen: Vad har Bella lärt sig denna månaden? Ett år att vrida min karriär. 12 olika fokusområden för att om ett år söka ett nytt jobb. Januari kommer bli månaden då jag googlar mig information. Vad finns det för olika yrken som jobbar med formgivning, layout, grafisk design. Var, hur vill jag arbeta? Vad behöver jag lära mig mer? Paniken kröp sig på mig häromdagen när jag läste hur dåligt det går för tidnings- och magasinsbranschen. Men så lugnade jag mig själv med att jag älskar sociala medier. Kan noll om programmering men tyvärr så ska jag ju jobba sisådär 30 år till. Borde jag lära mig? (Den där drömmen om ett digitalt livstilsmagasin)

Vision: att arbeta kreativt med färg, form, text och bild. Sträva efter att känna flow...

Ett år, troligen det sista då jag jobbar 80%. Jag är så tacksam över att kunna spendera eftermiddagarna med mitt barn när han är liten. Jag har redan köpt biljetter för att spendera 2 sommarmånader i Spanien. Njuta av livet!


Veckans tips:
Into mind skriver om minimalistisk livstil, capsule wardrobe och nyttårsfunderingar...
Här kan du läsa mer om 2014 års "en månad utan"-utmaningar och BACKSTAGE I MAMMALIVETs mest lästa inlägg: 10 förändringar i mitt liv


Bildkälla: DesignBella Plant Based Lifestyle - här samlar jag goda, mest vegetariska, recept!

15 dec. 2014

Rasism, alkohol och sociala medier...

Mamma, varför har jag svarta ögon? Mitt barn tittar på mig med frågande ord och jag tittar in i hans vackra mörkbruna ögon och svarar, att han har sin pappas ögon. Frågan fastnar inom mig och återuppspelas.

Mitt barns pappa blev stoppad på Hemköp när han hade handlat. Han blev bortförd av några poliser och utfrågad, han hade inte med sig sitt spanska ID-kort eller plånboken. Efter en rad hårda frågor fann de vårt halvsvenska barns namn i registret. Stämningen var plötsligt förbytt. Han var inte illegal invandrare längre, bara spansk turist. Som är i Sverige för att hälsa på sitt barn över jul...

Den obehagliga känslan dröjer sig kvar. Tankarna snurrar och jag funderar över hur jag aldrig känt av rasism. Jag har alltid varit blåögd, blond svenska. Även under mina år som invandrare i Spanien var jag alltid av rätt klass. Mitt barns pappa fick sig en rejäl tankeställare. Att bli behandlad illa utan att ha gjort något, att ses ned på enbart för ens utseende. Placerad i ett fack.

Jag såg ett avsnitt av The Kardashians, där Kim berättar om rasismen mot hennes lilla barn. Hur hon ser världen med nya ögon sen hon fått barn. Hur hon inte kan förstå hur det är att växa upp som svart i USA. Hon kan försöka, men innan man upplevt hatet - Rasism! Jag ska googla på hennes blogginlägg sen. Hittat!

Jag läser en intervju om barnhemsbarn. Får ont i hjärtat och vill åka och hjälpa. Men så vänder intervjun och det förklaras hur välgörenhetsindustrin, hur vi i västvärlden åker och försöker känna oss bättre, under en månad eller några veckor men vi skadar barnen ännu mer. Fler avsked. Jag läser hur barnen ibland är en turistattraktion, hur det tjänas pengar på dem och jag mår dåligt...

Lika illa som jag mår när jag lyssnar på vuxna barn som berättar hur det var att växa upp i en familj där det dracks för mycket under jul. Att leva rädd i sitt egna hem, att inte kunna lita på sina egna föräldrar. Otryggheten alkohol skapar hos barn. Så blir jag arg. Minns några fester när jag var liten, hur jag fimpade stora cigarrer och hällde ut spriten. I min uppväxt hände det nån enstaka gång. Men jag minns det så väl.

Det finns en journalist i mig. Som vill berätta historier. Som vill göra research, intervjua och skriva. Peppe pratar om rasism vs feminism och berättar i sin podd om hur hon är branschskadad av att försöka analysera hur man kan tjäna pengar, men jag håller med hennes man att det blir tröttsamt när allt handlar om hur man ska tjäna pengar på sociala medier. Hur svårt det är att dra rätt slutsatser av analyser av fenomenet. Men jag tror på mer personligare, öppnare kommunikation. Som poddar, tvoddar där man talar direkt till tittaren/ lyssnaren.

Jag inspireras av att delade länkar, tipsa mig om dina källor. Jag har börjat gilla FB igen för mina vänner tipsar om artiklar jag aldrig skulle ha läst annars. Att försöka bredda mitt perspektiv och få en inblick i andra människors liv, vardag och livsöden.


Veckans tips:
Jag är ju mer eller mindre nykterist men jag har ändå lovat en VIT JUL - för mitt barn skull har jag även bett familjen dra ner på alkoholkonsumtionen på julafton.



Bildkälla: DesignBella Pinterest - Children around the World (Så härligt färgglada!)

13 dec. 2014

Livshjulet, prestationsångest och kärnfamiljen...

"Designa flickkläder?" - jag funderar, vänder o vrider tankarna. Men hittar inte versionen av mig som skulle designa söta, gulliga barnkläder till flickor. Att designa romantiska blusar i blommiga mönster kändes inte heller helt jag. Under många år ville jag vara ALLA versioner av mig jag kunde bli, välj mig: jag kan designa retro, preppy, modernt...

Det har tagit många år att finna mig själv, mitt formspråk, min stil. Att lita på min känsla, om jag inte är sann mot mig själv kan det kvitta. För mig är det största anledningen till beslutet att vända min karriär. Att inte fortsätta jobba i modebranschen. Slippa upprätthålla fasaden av den perfekta, trendiga, livstilsbyggande illusionen. Prestationsångesten.

Med mina utlandssvenska glasögon ser jag den snäva balansgången i det likriktade trendkänsliga Sverige. Jag: "Va, får man inte äta julgröt i år?" (Nej, otrendigt med kolhydrater + mjölk + socker). Jag vill inte leva mitt liv orolig för att inte göra rätt, inte passa in. I den svenska smala fyrkantiga svartvita ramen av hur jag borde klä mig, inreda mitt hem, äta för mat etc.

Jag lyssnar på flera poddar och slås av hur öppna och ärliga de är, att de bjuder på sig själva med självdistans och humor. De berättar om livets "ups and downs", om misslyckanden och vardagen bakom den förskönade lyckliga perfekta socialamedierfasaden. Jag funderar på hur vi alla borde försöka nyansera bilden och även berätta om motgångar, ge en inblick i den osminkade ofiltrerade vardagen. Väga upp den perfekt stylade bilden med ord.

Livshjulet väcker både tankar och känslor, i mitt fattas kärlekens tårtbit. Den ekonomiska tårtbiten får mig att undra över mina höga krav på att spara pengar, trygghetsnarkomanen i mig. Jag inser att jag saknar att dansa, musik. Att jag redan drivit eget företag i 5 år och kunde inte leva på drömmen...

Jag funderar över kraven att uppfylla drömbilden av hur en relation, en familj, ett hem, en karriär ser ut. Hur vi matas med krav över hur vi borde äta, motionera, resa, leva för att passa in. Nåde den, som anser att en separation, en skiljsmässa är det bästa för barnet. Men ju fler vi är som vågar berätta vår historia, bredda perspektivet om hur vi lever, våra val desto fler skamliga sidor spricker sönder med ljuset.

/ Hej alla nya läsare! Detta är min krönikeblogg, här samlar jag veckans tankar och funderingar i en krönika.

Veckans tips:
Looking for Sara "På andra sidan kärnfamiljen"
Mammas machetes fina inlägg om att älska och sakna sina "styv"föräldrar
Podcasten Livshjulet med Anna Hegestrand (avsnittet med Tilde de Paula)
Podcasten Haket (avsnittet med Frida, Trendenser)



Bildkälla: DesignBella - perfekta ytligheter

8 dec. 2014

Lycka, kreativitet och nörderi...



En hel helg egentid, tre dagar att bara vara jag var precis vad jag behövde. Jag började summera året som gått, lät mig själv minnas och glädjas för upplevelserna. Tankarna förde mig tillbaka till strandpromenaderna i mitt paradis, den smekande vinden och de läkande samtalen. Året då jag försökte förlåta för att gå vidare. Ensam.

Boken "Lyckans verktyg" jag hade med mig på resan passade perfekt för mentalt planera för nästa år. Hon skriver om hur man blir lyckligare av att sträva efter meningsfulla mål. Passande nog var två av lyckostrategierna "att utrycka tacksamhet" och "att göra snälla saker", även "att lära sig förlåta" finns med som ett kapitel. Men jag fastnade för "att sätta upp nya mål" och "att sträva efter flow" och "njuta av livet". Mål för 2015?

Ett år för att vända min karriär. Söka kunskap, nya upplevelser och utmaningar. En abstrakt dröm om att jobba med färg, form, text och bild har blivit mer konkret - grafisk design. Kreativitet är ordet som summerar och beskriver när jag inte vet hur jag ska förklara. Längtan att uttrycka mitt formspråk.

Jag törstar just nu efter intervjuer med drivna kvinnor som skapar sig ett eget liv, som följer sina kreativa drömmar och inspirerar och motiverar mig att lyssna på den där inre rösten. Som sakta hörs tydligare.

Jag analyserar bloggarna, instagramkontona som är tydliga i sin nisch. Som går sin egna väg. Följer sin passion. Nörderi. När jag ett halvt liv enbart haft modedesign i fokus öppnar sig helt plötslig en ny värld. Jag är nyfiken och slukar information, vill lära mig mer och så går jag in i flow...

Glömmer bort tid, rum och går upp i mina egna tankar. Som jag saknat det - lyckokänslorna! Att få försvinna in i mig själv, glömma bort mammaansvaret och nörda ner mig i mina intressen. Kreativitetsflow!

Veckans tips:
- Boken Lyckans verktyg, Sonja Lyubomirsky
- Unna dig själv egentid!

Bildkälla: DesignBella

29 nov. 2014

Goda gärningar och tacksamhet...



Varenda år hör jag mig själv säga "vi drar ner på julen, köp inte för mycket julmat, överdriv inte med julklappar etc". Jag har dubbla känslor till jul, jag mår dåligt av konsumtionshetsen, julklappsstressen och allt måste vara så perfekt. Samtidigt som jag älskar adventsljusen, tycker det är mysigt att gå på julmarknad och ett besök på jul på Liseberg har nästan blivit ett julmåste för att få mig känna julkänslor.

Eftersom jag är minst firade vi jul hemma med allt och mer därtill tills jag var runt 10. Min mamma slet dagarna innan, bakade, lagade mat och köpte berg av julklappar. Så hon var helt slut på julafton och sov bort halva dagen, då hon äntligen kände att hon kunde pusta ut, slappna av. Så vill inte jag ha det!

För några år sedan började vi önska julmåsten. För mig är adventljusen, (mini)julgran, julgröt/köttbullar, jul på Liseberg och mitt barns julklappsglädje måsten. Min far önskar t.ex. sill och min mor julgodis men det som inte är med på listan skippar vi. Jag är ju glutenintolerant och inte så förtjust i julbord/julmat/julbak så inte heller det är ett måste för mig. Jag brukar köpa lite hemmagjort julgodis på julmarknader, gärna choklad!

Jag har en julklappsbudget och tycker det är viktigare att köpa det barnet önskar sig, inom rimliga gränser än att köpa bara för att för det är så onödigt. Till mig själv brukar jag varje år köpa böcker. I år åker vi till Spanien för att fira Reyes så det blir dubbla firandet och klappar till barnet, pappan brukar vilja köpa reyesklappar och jag julklappar så vi delar upp det så.

Mitt barn är snart så stor att han kommer minnas våra jular och jag inser att jag nu skapar våra egna traditioner. Jag vill inte sätta ribban så högt att jag varje år får ångest inför jul utan låta fokus vara på lugn, mys, tillsammanstid och tacksamhet.

De senaste åren har jag även skänkt bort pengar till välgörenhet i julklapp till de vuxna. Jag har alltså bara köpt julklappar till mitt barn. Några få utvalda. Ändå överöses han varje år av snälla generösa släktingar. Jag brukar önska mig upplevelser (bio, massage, konsert etc) och vill hellre ha en mysig decembermånad än spendera alla pengarna på en enda dag.

Sista månadsutmaningen för i år är en månad med goda gärningar och tacksamhet. För nått år sedan inspirerades jag av uppdragskalendern eller upplevelsekalendern där man tillsammans med sina barn gör saker istället för att köpa. En del enkla saker som att le, säga hej/tack, se andra människor, lyssna, ringa, vara snäll, säga ja, hjälpa och skänka men även att spendera tid tillsammans, baka, mysa, julpyssla, se på julfilm, sjunga julsånger, läsa böcker, laga mat - mysa och bara vara!

Häromdagen skänkte jag bort två kassar bebisleksaker till stadsmissionens julklappsinsamling. För mig känns det bättre att ge bort än att tjäna lite pengar på att försöka sälja dem. Sprida lite kärlek!

Jag är så glad att jag inte känner några krav, ingen julklappshets, ingen julaftonsstress, inga bråk och diskuttioner inför julfirandet utan kan fokusera på glädjen, myset och tacksamheten...

Vad har ni för tips för en lugn och mysig december och ett mer minimalistiskt julfirande?

Veckans tips:
Googla uppdragskalender, upplevelsekalender eller aktivitetsjulkalender...
Skänk pengar till välgörenhet!

Bildkälla: DesignBella Pinterestflöde DIY

26 nov. 2014

Grafisk design och digital kommunikation...



Fake it until you make it. Som jag irriterat mig på det här uttrycket, tills jag insåg att jag skapar min egen verklighet. Vill jag vända min karriär och arbeta med grafisk design är det bara jag som kan ta de där första nervösa stapplande stegen. Hitta på mina egna designuppgifter för att sakta skapa en ny portfolio. Lära mig nya saker, utvecklas, utmana mig själv. Ha modet att våga, ta ett steg utanför min comfort zone.

Drömmarna är inte stora nog om de inte gör dig nervös, eller? Det pirrar i kroppen när jag blundar och klickar på knappen. Vägen hit känns rakare, självklarare när jag tittar tillbaka men för mig har det var en process att inte längre indentifiera mig som modedesigner. Jag har funderat mycket under de senaste veckorna på den yngre versionen av mig som studerade i Madrid. Där kreativiteten och idéerna flödade och världen låg öppen inför mig. Jag har tänkt på hur jag trivdes i den breda rollen som egenföretagare där jag jobbade med att från varumärkesbyggande till produktion och marknadsföring via den här bloggen. Även om jag nog var bättre på att sälja in mig själv än mina egendesignade produkter?

För att dra till med en kliché men ibland ser man inte skogen för alla träd. En liten del av mig vill sluta blogga när läsarantalet ökar, när de tysta följarna blir för många och jag undrar om jag gör rätt eller fel. Men istället för att sluta bestämde jag mig för att satsa. De bloggvänner jag lärt känna under de senaste åren är värda det. De fina kommentarerna om mina kloka ord och tänkvärda funderingar får mig att fortsätta blogga.

Jag bestämmer mig för att lära mig mer om sociala medier och digital kommunikation. Lånar fem böcker och börjar googla... Jag läser om kretsloppet. Hur FB mest fungerar för att dela länkar, hur instagram funkar bäst som "bakom kulisserna", att pinterest kan generera många besökare genom snygga bilder. Att många följare väntar sig ett visst typ av budskap hos en specifik person och avföljer direkt om det inte passar in i mallen. Så intressant!

Jag funderar över mitt budskap, min skrivarröst, mitt formspråk, min stil, min historia. Vem jag vill vara? Varför ni läser mina ord? Vart borde jag lägga fokus? Omvärldsbevakning, trendspaning, livsstil, samhällstrender, personlig utveckling, research och analyser. Hur vi lever, vad vi gör, varför vi köper? Beteendevetenskap, trendanalyser, konsumtion och kommunikation.

Nästa år, 2015, är året jag ska vända min karriär. Jag har bestämt mig att byta riktning. Låna, läsa och lära mig mer. Inspireras, upptäcka och utvecklas. Våga förändring! Nya mål som motiverar, får mig känna flow och vara kreativ.

Jag = Grafisk designer? Formgivare!

Veckans tips:
Sandra Lundins podcast Källan,
Berghs - svaret på frågan om vart jag skulle vilja studera vidare...
Nina Åkestam, reklamforskare, hennes läsvärda nedlagda blogg och boken Meningen med hela skiten...

Bildkälla: DesignBella - Graphic & Layout

22 nov. 2014

Ett år med "en månad utan"- utmaningar...



För snart ett år sedan bestämde jag mig att försöka bryta (o)vanor med en månad utan utmaningar. Läste då att det tar ca 20 dagar att skapa en ny vana och jag ville göra flera förändringar i mitt liv som ett delsteg till en mer minimalistisk livsstil. Ett enklare liv, en förenklad vardag med mer tid för det viktiga. Prioritera tid med mitt barn, tid att läsa böcker, tid att bara vara och spara pengar för att spendera tid i vårt andra hemland, Spanien.

Ett års månadsutmaningar:

JANUARI - utan smågodis/ chips/ ostbågar etc + hiss (ta trapporna istället!)

FEBRUARI - utan slötvtittande och slösurfande (läsa böcker eller se en film istället)

MARS - utan shopping (köpstopp på kläder, inredning och vardagslyx)

APRIL - utan ursäkter för att inte träna (15 min hemmaträningsövningar varje dag + promenera till jobbet och ta trapporna)

MAJ - utan dåligt samvete (fokusera på det positiva istället)

JUNI - utan att vara så j-val duktig, dygnet runt (Sänk kraven och njut!)

JULI - utan sociala medier

AUGUSTI - utan höststress/planering/ köphets (förläng semesterkänslan!)

SEPTEMBER - utan osunda val (hälsosamma val, detox, plant based)

OKTOBER - utan kött (men fisk - låna och laga minst 10 nya vegorecept)

My game My rules så jag bytte till en månad MED:


NOVEMBER - med rensning (plastbanta, kemikalierensa, garderobsrensning/ capsule wardrobe - skänk bort bebiskläder/saker)

DECEMBER - med goda gärningar och tacksamhet! (Eller ett månad utan julstress)

Hoppas jag kan inspirera några av er att genom mina livsstilsförändringar!

Veckans tips!
Think Organic
iorganize
Minimalisterna
Plant based lifestyle + Clean eating inspiration på min pinterestsida

Bildkälla

21 nov. 2014

En bild säger mer än tusen ord...



Bilder från mitt Pinterestbildflöde: DesignBella. 12 592 personer följer mig just idag. Helt galet! Jag erkänner: - Jag är helt beroende... men ett positivt inspirerande beroende som ger mig massor av kreativa idéer.

Jag har ju tagit ett medvetet beslut att inte visa upp några privata bilder här. Men så läser jag om och om igen hur viktiga bilder är i bloggar. Så jag fick en idé! Veckans bildflöde/bild, från mitt Pinterestkonto. Hoppas det inspirerar er lika mycket som mig. Jag "pinnar" just nu mycket i mappen compact living, plant based lifestyle, creative kids och graphic & layout.

Säger en bild mer än tusen ord? Ja, kanske det, mitt pinterestkonto säger väldigt mycket om mig. Gå in och kika!

13 nov. 2014

Mod att vara sårbar...



Mitt barn sover lugn och avslappnad bredvid mig i soffan. Jag märker hur jag småler för mig själv och så tar jag ett mentalt kort. För att minnas. De här vardagarna som kommer och går som är livet. Sårbarheten i glädjen. Tacksamheten.

Jag tänker på förluster. På dem som inte längre finns hos oss. Speciellt på mitt barns farföräldrar. Som de skulle ha älskat honom. Jag tänker på mina egna föräldrar. Önskar att de får se honom växa upp. Att han får ha dem i sitt liv länge...

En av mina största rädslor är att mitt barn ska växa upp utan sin mamma. Jag är hans allt. Hans trygghet. Bara tanken får stora tårar att rulla ned längs mina kinder. Ansvaret att vara någons allt. Mammaansvaret väger tungt på mina axlar och jag har svårt att föreställa mig framtiden. Ensamstående mamma till en tonåring, till en vuxen pojk.

Insåg häromkvällen att sex veckor ensam är min gräns, innan de mörka tankarna tar över och jag söker flyktvägar. Jag vill inte känna så. Jag vill inte mentalt köpa mig en enkelbiljett, bara till mig, till en paradisö.

Att be om hjälp. Att visa mig svag. Att säga jag orkar inte mer. Att våga vara ärlig. Mod att vara sårbar.


Veckans tips:

Läser just nu Brene Browns bok Mod att vara sårbar. Om att leva helhjärtat.

Lyssna på Petra Krantz Lindgren bakom bloggen "en annan du" och boken "med känsla för barn självkänsla" - intervju på UR: en bok, en författare.

Bildkälla: Mitt pinterestkonto DesignBella

5 nov. 2014

Sänker kraven för att orka...

Efter 5 veckor som ensamstående mamma till en 3,5-åring börjar mitt tålamod ta slut. När mitt tålamod tar slut brukar jag säga "nu måste mamma städa!". När jag städar, rensar, röjer och skänker bort saker mår jag genast bättre. Det kanske inte fungerar för alla men för mig är det ett sätt att göra mig av med negativ energi o dåligt samvete.

Bestämde mig att november får bli en månad MED rensning. Började med att möblera om i vardagsrummet. Varför möblera för en tv jag knappt tittar på? Hälften av barnets leksaker åkte in i förrådet. Alla leksaker har sin plats vilket underlättar och nu försöker jag hålla på regeln: en låda framme i taget. (Mitt hem är långt ifrån minimalistisk och jag älskar kreativa barn) Under detta året har jag även med små steg börjat kemikaliebanta mitt hem, speciellt bland rengöringsprodukter. Så jag läser på och lär mig mer. Tipsa gärna!

2,5 vecka kvar tills jag äntligen får lite avlastning. Barnets pappa kommer hit från Spanien och bor hos oss. Just nu är det bästa lösningen även om det kräver mycket av oss, att inte hamna tillbaka i gamla hjulspår. Vi försöker göra det bästa för vårt barn och umgås som vänner. Lite skadeglädje att spanjoren får uppleva hur det är att släpa med en trotsig trött unge till förskolan med overall, mössa, vantar etc. 15 h/ vecka kommer barnet gå och resten är pappa/barn-tid. Håller tummarna för att den spanska språkutvecklingen fortsätter...

Jag har redan köpt en weekendbiljett till Malmö/Köpenhamn med bästa väninnan och planerar även för restaurangbesök, biobesök, sovmorgonar, läsa böcker, slappa i soffan-dagar etc. Ta hand om mig själv. Egentid! Sen blir det en lugn jul i Sverige och Reyes i Spanien.

Som vanligt sista veckorna av dessa lååånga ensamma mammaperioder behöver jag sänka kraven. För att orka! Så jag skriver ingen genomtänkt krönika här, lånar och läser inga böcker, känner att det är ok att stupa i säng vid 21 efter att ha ätit frukost till kvällsmat. Imorse ringde jag och sa "vi kommer sent, jag orkar inte". Så försvann stressen, pressen och jag blev en bättre mamma som hade tid att mysa, pussas, prata och måla läpparna på båda två.

Veckans tips:
Läs Looking for Sara inlägg om Post divorce parenting, tänkvärda livsregler för separerade föräldrar.

Läs Hormoner & Hemorrojder för att känna att det är helt normalt att tycka livet som mamma är jobbigt, krävande och att längta efter egentid. Jag blir peppad och sänker kraven ännu ett steg... för att orka!

22 okt. 2014

Kvinnor och skam

Jag har en person i min närhet som nästan alltid får mig att skämmas. Hen får mig att tvivla på mina tidigare val. Hen får mig att ifrågasätta mig själv som mamma. Hen får mig att känna mig liten, dum, gnällig, bortskämd, krävande och värst av allt, hen får mig att undra om jag är tillräcklig.

Jag har precis läst klart boken "Kvinnor och skam" (Brene Brown) och den fick mig att ifrågasätta alla de där gångerna jag inte kommit förbi stämpeln, stereotypen, idealet. Superkvinnan som klarar allt. Den perfekta rollen med skyhöga krav och förväntningar. Föreställningar om hur en kvinna, familj, relation ska vara och se ut. Medias bild av en lyckad karriärskvinna, mamma, partner, dotter... Hur man ska vara för att passa in i normen, mallen, facket.

Jag analyserar samtiden och hur det påverkar mig just nu. Hur man ska vara som mamma på 2010-talet. Är det bara jag som har intrycket att kraven på den perfekta yta, dyra lyxprylarna, bebis som accessoar etc har förändrats de senaste 5 åren. Det känns som om "hormoner & hemorojder" och feministbloggar har förändrat även tv-serier etc, eller? Att livstilsmarkörstatusen har förändrats de senaste åren. Kanske är det instagram som gjort av vi alla fått en blick in i andras vardag, på gott och ont.

Det känns som de utmattande kraven på att upprätthålla en fasad av lycka och lyx har sänkts. Några få bloggare/instagrammare/FB-vänner finns kvar men de flesta känns lite mer genuina, äkta och verkliga än för bara 5 år sedan när alla unga bloggtjejer shoppade lyxväskor och visade upp och alla FB- statusar handlade om restaurangbesök, semester och shopping. Det känns som om fler väljer att inte definiera sig själva genom saker de köper, äger utan det har blivit lite mer djup i mångas ord.

Jag skäms oftast för jag känner ansvar för hur någon annan agerar, deras åsikter eller när andra bryter mot sociala koder och regler. I trendängsliga Sverige är ramen oftast snäv, vad som är rätt, inne, trendigt, hippt just nu. När jag känner mig osäker krymper jag, tystnar och kreativiteten försvinner. Med några få ord minns jag hur en kollega förminskade mig till en ensamstående, sliten, gammal, svag småbarnsmamma som aldrig vågat. Jag minns att jag blev så chockad för så hade jag aldrig definierat mig själv. Med hon hade ju aldrig kännt de yngre versionerna av mig, bortskämd lillasyster, tonårig partytjej, ung modedesignstudent etc.

"Jag vet redan allt om dig" - utan att ens fråga. Hur man så lätt dömer andra, placerar i ett fack. (Värst i Sverige är väl att vara en tråkig, vanlig, vardaglig Svensson?) Vilka är dagens sociala skrytfaktorer? Vad ska man välja för att välja rätt?

Det är tyvärr alldeles för lätt att bara se genom sina egna glasögon, anse att man själv vet sanningen, det korrekta, det rätta, som det ska vara. Men vem bestämmer de reglerna? Ibland behövs det lite kritisk medvetenhet för att öppna upp, lyssna inåt och ifrågasätta samhällets, omgivningens, vänner och familjens krav. För att inte glömma bort den hårdaste kritikern av alla. En själv.

Veckans tips:
UnderbaraClara ryter ifrån om Strong is the new skinny - För mig öppnar sig nya synsätt när jag sätter på mig feminst- eller genusglasögonen.

Peppe skriver bra angående Renée Zellwegers att istället för utseendefixering fokusera på hur andra mår.

16 okt. 2014

Samhällstrender och omvärldsanalyser...



Kollaborativ konsumtion, delnings/bytesekonomi, tillgänglighetsekonomi, deltagarkultur, samverkande konsumtion. De nya trendorden som beskriver framtiden. Jag läser olika omvärldsanalyser, om samhällstrender, värderingsförändringar. Senaste veckorna har jag läst hundratals sidor om stadsutveckling, framtidens boende och social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

Via mitt jobb på arkitektföretaget söker vi till olika markanvisningstävlingar och programmen är fyllda med populistiska meningar som får mitt forskar och researchintresse att bubbla. Jag är nyfiken på beteendevetenskap, sociokulturella trender och konsumtion. Eller borde jag skriva värderingsskiftet i att behöva äga.

Jag läser att fler unga väljer bort att köpa/äga bil, väljer att bo så de kan åka kollektivt, föredrar compact living centralt framför mer yta utanför stan. Att fler väljer att inte leva villa, två bilar i förort-livet. Stadsodling och vego är så trendigt i år. Jag samlar inspirationsbilder i mappar på pinterest. I nästan alla bostadsprojekt vi skapat har jag lagt in kolonilotter, odling på balkonger - grönt säljer.

Köpstopp, att downshifta, hoppa av konsumtionskarusellen. Att byta liv, att flytta ut på landet eller till en soligare varmare plats. Att skippa konsumtionshetsen och prioritera tid. Istället för pengar.

Mångfald och multikulturalitet omkring mitt barn när han växer upp i stan gör mig så glad. Ett steg påvägen in i den globala framtiden. Jag lever ungefär som de beskriver. Jag är inte norm. (Även om jag är vit o kvinna) jag läser om generationboende och ser mig själv leva när mina åldrande föräldrar, i samma trappuppgång. Som många lever i andra länder, närmare sina släktingar. Så man hjälps åts i vardagen.

Delningskonsumtion. Att låna, hyra, ärva, skänka, dela. Inte äga. Jag funderar på hur vi sakta går ifrån identitet, status och imageskapande genom lyx. Autenticitet, äkta, genuina. Hantverket. Att berätta en historia, att veta vart saker kommer ifrån, hur de är skapade, av vem. Personliga relationer.

Vem bestämmer reglerna? Jag tänker på hur många idag inte vill definiera sig t.ex som vegetarianer eftersom de skapar förbud, ger dåligt samvete utan istället kallar sig flexitarian, deltidsvegetarian. Jag har ätit "plant based" i ungefär 15 år men inte förrän nu har jag hittat ett ord. Att om jag skippar etiketterna får vara vem jag vill? Eller?

Jag tänker på hur en del undrar om jag blivit galen när jag kallar mig själv hippiemamma. Hur jag inspireras av det jag tycker om, är intressant. Plockar ut godbitarna men köper sällan hela konceptet rakt av. Medan många har en bildföreställning som de inte kan komma ifrån. Fördomar.

Jag tänker på definitionsmakt. På det enda rätta, korrekta, sanningen, som det ska vara som sätter människor i fack. Som får en att skämmas om man inte anpassar sig. Följer mallen. Gör som man borde.

Jag tänker på hur sociala medier har öppnat upp en hel global värld för individer att finna likasinnade. Andra med liknande idéer, livsstil, inspiration. Nördiga intressen.

Jag skriver in ett ord i sökfältet och får upp tusentals.

10 okt. 2014

Framtidsdrömmar...

"Det perfekta vore ju att bo 6 mån i Sverige och 6 mån i Spanien", "Finns det svensk skola i Barcelona?" "Jag har redan panik över skolplikten!"... Ungefär så här lät det, fast på spanska, i söndags på Sv-Es lekträff. Att möta andra multikulturella familjer och få dela tankar, funderingar och framtidsdrömmar är så roligt och spännande på många sätt.

3 år till mitt barn börjar förskoleklass. Skolan. Om det blir i Sverige eller Spanien har jag inte helt klart för mig. Jag trodde det, tills för bara några veckor sedan. Men att växa upp med en pappa på långdistans vs sommarvärme mer än halva året. Sol! Att leva ett enklare liv, med strandliv, färsk frukt o grönsaker, driva något eget...

Om 15 år tar mitt barn studenten. Jag fyller 50. Kanske ett perfekt tillfälle att sälja allt jag äger och resa jorden runt. Starta ett barnhem i Sydamerika, eller en kreativ skaparverkstad med färg...

Att dela in mitt liv i kapitel. Småbarnskapitlet är slut och just nu funderar jag på de kommande tre. Prio är tid tillsammans, spara pengar för att spendera tid i vårt andra hemland. Spara pengar för en längre resa innan barnet börjar skolan. Jag har en ide om att besöka andra spansktalande länder i t.ex. Centralamerika.

Till min 40-årsdag drömmer jag om att förverkliga Tokyo, Japan. 4 storstäder i Asien. En stark, hälsosam 40 årig version av mig själv. En cool ensamstående mamma till en 10-åring som visar honom världen för att göra honom så världsvan och multikulturell som möjlig. Öppna möjligheter för globala framtidsplaner.

"What's worth doing even if you fail?" (Brene Brown, Daring Greatly)

Att inte behöva ångra att jag inte vågade. Bucket list. Att lyssna på min inre röst...

2017, 2021, 2031...
Jag har dröm om att bo 1 månad i olika storstäder i världen, NY, SF, BsAs, Tokyo, Singapore... Tid att upptäcka alla kvarter, museum, göra utflykter etc. Hyra lgh och leva vardagsliv en månad!
Jag har en dröm om att driva eget. Vet inte vad exakt även om digitalt livsstilsmagasin fortsätter dyka upp i mina tankar. Eller lära barn något kreativt, skapande med färg, form. Eller hjälpa kvinnor i tredje världen med lån för att starta eget. Eller något mer spirituellt, minimalistisk, hjälpa människor rensa i sina liv...

3 år tills de stora beslutet måste fattas. Ett liv i Sverige eller ett liv i Spanien. Att söka mig en ny karriär eller ett nytt jobb? Att leva 8-17 liv eller driva eget? Köpa ett hem eller hyra? Var?

Spara pengar för att förverkliga drömmar. Frågan är bara vilka?

Veckans tips:
Hackschooling -makes me happy , How school kills creativity och Where is home? på TED talks

Share your Dreams - Speak your dreams

4 okt. 2014

Självkänsla, empati och föräldraansvar...

I dagens samhälle där yta, prestation, status, skryt, like:s och "att vara lyckad" verkar viktigare än att våga vara sig själv. Där man aldrig är tillräckligt smart, snygg, smal, duktig etc. Tjänar tillräckligt med pengar, har ett tillräckligt bra jobb, perfekt partner, stor villa, exklusiv semester etc. Där man aldrig är tillräcklig.

Jag berättade för en vän att jag älskar mitt barn av hela mitt hjärta, utan några garantier. Att jag vet ingenting om min, hans, vår framtid så jag försöker bara vara tacksam för allt. För varje dag. Flera gånger kommer jag tillbaka till orden, våga visa mer av vem du är, våga vara alla dina jag samtidigt. Att leva helhjärtat, ärligt, öppen. Att våga vara känslig, lyssna på sig själv.

Sen jag fick barn har jag blivit mer spirituell. Jag lyssnar på min inre röst. Föräldraskapet är så komplext, speciellt när jag vill ge mitt barn självkänsla. Att han duger precis som han är. Att han inte behöver vara perfekt utan bara sig själv. Jag har fått ett väldigt empatiskt barn, som gråter när andra barn är ledsna. Känslig. Mjuk. Jag älskar honom för de dragen. Jag vill göra allt jag kan för att han ska växa upp till en empatisk man.

Empati. Förmåga att uppleva och förstå andra människors känslor. Att känna med någon annan. Att sätta sig in i någon annans känslor, situation, liv. En av de viktigaste egenskaperna enligt mig.

Jag tänker en del på mitt barns framtida uppväxtskildring, hur han kommer beskriva sin barndom (precis som du Mammas Machete). Jag tänker på hur om man kritiserar barnets pappa (mamma) indirekt kritiserar barnet. "Barn slutar inte älska sina föräldrar, de slutar älska sig själv."

Att visa alla mina jag för mitt barn. Visa mig mänsklig, sårbar, operfekt. Göra misstag och be om förlåtelse. Sluta försöka vara vem man borde vara och vara den man är. Visa vem jag är. Att han får lära känna sin mamma. Även att lyssna till mitt barn. Att se, uppskatta, bekräfta, respektera känslor, tankar och val. Att lära känna mitt barn.

Prestationspressen. Tävlingen i vem som har flest aktiviteter. "Barnen lär sig inget, de bara leker" om svensk förskola. Kreativitet. Innovation. Kritiskt tänkande. Fria barn.

"Vulnerability is the birthplace of love, belonging, empathy, joy, creativity..."

Jag har inga svar. Bara en känsla. Att jag är på rätt väg. När jag lyssnar på min spirituella sida. När jag lyssnar på mig själv. Jag kan bara vara jag. Jag kan bara göra det här på mitt sätt. Det jag känner är rätt.

Undvika att tvinga in mitt barn i ett begränsande fack. Istället försöka öppna så många dörrar som möjligt. Vara så ärlig o sann mot mig själv som jag kan. Känslig och empatisk. Lyssna och finnas där med öppna armar när han möter livet...

Att berätta min historia, så jag får skriva slutet...

Veckans tips:
Lyssnade ni på Brene Brown? sök på youtube: The Power of vulnerability, Listening to shame, Daring Greatly, the wholehearted parenting manifesto...
"Mod att vara sårbar" - hennes bok ledde mig till bloggarna: "det känsliga barnet", "familjecoachen" och "en annan du"... Massor av intressanta tankar om barnutveckling, barns självkänsla och föräldraansvaret.

28 sep. 2014

Clean eating och plant based lifestyle

Ni vet när man träffar någon som det känns som man alltid kännt. När det bara klickar. Näe, jag har inte blivit kär utan bara träffat mina kusiner. Som jag egentligen aldrig lärt känna som vuxen. Vi sitter uppe, ute i den varma septembernatten och pratar om "Who made the rules!"

Under många år har jag kännt mig annorlunda, konstig, präktig, i vissa fall extrem. När jag berättar att jag inte dricker alkohol, kaffe, kolsyrat, mjölk (men äter mjölkprodukter), inte röker eller snusar. Är glutenintolerant med ALLT vad det innebär. När jag börjar räkna upp allt vad jag undviker för att jag lyssnar på min kropp. Min känsliga mage.

Under september har jag haft en månad utan osunda val. I januari bestämde jag mig att sluta köpa hem smågodis, chips, ostbågar etc. Skippa skräpmaten! Delvis för att leva som jag lär inför mitt barn och delvis för att dra ner på socker, E-nummer, processerad mat etc. Små steg mot en "clean eating livsstil".

Sunda val. Mer frukt, grönsaker, vegetarisk. Nyttigt o gott. Att inse att det är ett val jag gör. Under en vecka lär jag mig mer om raw food, gröna drinkar, detox, näringslära, food combining och hälsa. Jag lyssnar på TED föreläsningen "How to live to be 100+". Plant based diet, 10% gener och 90% livsstil, röra sig i vardagen, familj, vänner och kärlek. Ikigai (Why I get up in the morning?). Downshifta, slow down. Minimalism.

Jag testar yoga, inser att jag inte ger min kropp tillräckligt med kärlek. Jag lovar mig själv att bli bättre på att massera mig själv. Min snart 70 åriga moster har en starkare kropp än jag. Den där sunda avundsjukan. Jag vill också ha en stark kropp. Sund. Hälsosam. Stark.

Börjar skapa mål för nästa kapitel. De 3 kommande åren. Jag googlar: clean eating, plant based, raw, healthy living, hclf (high carb low fat), vegan, food combining, näringslära. Jag söker även på pinterest och via hashtaggar på instagram...

Clean eating. Köpa mer ekologisk. Mat utan onödiga tillsatser, E-nummer! kemikalier. Skippa snabbmat, färdigmat, processerad mat. Även fortsätta rensa i bardrumsskåpet, köket. Jag har redan bytt schampo, slutat använda balsam. Bytt tvättmedel/diskmedel. Slutat köpa smågodis och äter nu enbart 70% choklad. Små steg i en ny riktning, mot ett hälsosammare liv.

Om du inte läst bloggens mest lästa inlägg "10 förändringar i mitt liv", gör det här.

Veckans tips: #plantbased #raw #cleaneating #hclf #vegan #healthyliving #wholefood #vegetariskt #vego

PS: Clean eating = rena livsmedel, rena råvaror = Äkta vara

UPDATE: Under oktober testar jag en månad utan KÖTT!

19 sep. 2014

Lyssna!


Börja lyssna på den här: the power of vulnerability


Älskar lyssna på TED talks. Här är några av mina favoriter:

O. The power of vulnerability & Listening to shame
1. How school kills creativity
2. Jamie Olvier Teach every child about food
3. Minimalists A Rich Life With less stuff
4. Hans Rosling The best stats youve ever seen
5. Hackschooling
6. A call to men, Tony Porter
7. Paradox of choice, Barry Schwartz
8. Graham Hill, less stuff more happiness & why I´m a weekday vegetarian
9. Where is home? Pico Iyer
10. How to live to be 100
11. Rachel Botsman, The case for collaborative consumption

Lyssna!

PS. Jag njuter för fullt av egentid i ett soligt varmt Spanien med långa promenader på stranden och sena kvällar av intressanta samtal. Jag är tillbaka nästa vecka...

Update:
Lova mig att ni lyssnar på Emma Watson tal Heforshe i UN
http://youtu.be/Ug6adjb8u88

16 sep. 2014

Tystnaden...

Någonstans under sista veckan under denna långa ensamma mammaperiod tystnade. Jag tappade min röst. Skrivarrösten. Ville inte berätta mer. Sömnbristen blandat med ett ledset barn som börjar upptäcka att världen inte alltid är snäll.

Så trött på valkampanjandets smutskastning. Där alla skyller på alla och alla gör, gjort fel. Där det inte är ok att tycka olika. Barnsliga fasoner. Ja, lite som på mitt barns förskola...

Under några dagar hamnade jag under ytan. Nedstämd, trött, irriterad. Sjuk, ensam med en vild 3,5-åring. Höstkänslor, regn och första tecken på depression. PMS.

Kontrasten. En flygresa. Sol, värme, bad, glädje. Lugn egentid. Tid att andas ut...

Valresultatet utan vinnare. Alla förlorare. Mitt halvsvenska barn. Hans vackra mörka ögon och oron för hans framtid...

Mångfald. Öppenhet. Jämlikhet. Rättvisa. Tolerans. Feminism. Antirasism. Frihet.

Mitt barns tårar efter att för första gången blivit slagen av ett annat barn. Varför mamma? (Tycker) inte om...

Hur lär man sitt barn värdet av alla de där fina orden här ovan. Hur lär man sitt barn att inte acceptera våld? Att inte svara med våld?

Jag väger mina ord. Jag vill inte säga fel. Göra fel. Skylla ifrån mig. Skylla på andra.

Men inom mig kokar orden.
Jag tystnar ett tag...
Tills jag återfinner min röst.

Den som vill skriva om kärlek, empati, solidaritet...

Veckans tips:
1: Läs svenskspanjorens Carins inlägg inte ok
2: Läs svenskcolombianens Mammas Machete inlägg sura
3: Läs Vilda Barn om att prata med sitt barn om rasism

8 sep. 2014

Lästips, boktips och inspiration...

Att läsa böcker och göra research är en del av vem jag är. Jag började låna böcker när jag var mammaledig och tycker om att läsa mycket information och sedan samla tankarna och bilda min egen uppfattning. Att läsa böcker som de vore en kokbok för inspiration och sen skapa egna recept, skippa de ingredienser som inte passar mig och ifrågasätta: passar det här mig, känns det ok?

Jag har flera nära vänner som precis fått sitt första barn och går tillbaka i mitt bloggarkiv och läser. Att lita på mig själv, lyssna på barnet (skämma bort hen med närhet o kärlek;) och att ha blivit en "hippiemamma" (AP = Attachment parenting-förälder) som samsover, långtidsammade var inget jag planerade. Jag lånade och läste 15-20 böcker om barnutveckling, pedagogik och sakta skapade mitt egna föräldraskap...

Här är mina bästa lästips:

"Med känsla för barns självkänsla", Petra Krantz Lindgren (och bloggen En annan du)
"Lyhört föräldraskap", Malin Bergström
"Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2", Kristina Henkel och Marie Tomicic
"Somna utan gråt", Elisabeth Pantley
"Handla rätt för en giftfri barndom", Anne Lagerqvist, Christine Ribbing, Karin Wallis
"Den tvåspråkiga familjen", Edith Harding Esch och Philip Riley (The bilingual family)
"Så blir barn tvåspråkiga", Lenore Arnberg

UPDATE: Läs Jesper Juul, bäst enligt mig: "Ditt kompetenta barn"!

Jag hittade ett gammalt inlägg på bloggen, inspirerad av Köpstoppsbloggens inlägg "När bara en vill leva enkelt". Att rensa ut ett föräldrahem. Kraschen i Spanien. Att leva som ensamstående mamma. Sunt förnuft. Jag vet egentligen inte vad som driver mig mot ett enklare liv men under de senaste åren har jag läst både böcker och bloggar på temat:
Minimalistisk livsstil
”Lev enklare” av Gisela Linde,
”Rik på riktigt ” av Jörgen Larsson och Fredrik Warberg
”Växla ner” av Karin Lilja

Personlig utveckling, populär psykologi:
låter lite flummig för en del men får mig att lita på mig själv...
"Den magiska gnistan", Kajsa Ingemarsson
"Rum för dig", Lisa Fabre
"Projekt lycka", Gretchen Rubin
"Hemligheten", Rhonda Byrne
"I kroppen min", Kristian Gidlund

Clean eating, Clean food - min nya livsstil:
"Äkta vara" och "Den hemliga kocken", Mats-Erik Nilsson
"Råsmart familj, mer energi, bättre mat, skönare sömn o friskare familj" Ulrika Hoffer
"Kärnfrisk familj, Så gör du: livsstil utan socker, stress och kemikalier, förändrar din vardag föralltid", Ninka-Bernadette Mauritzon.
"100 sätt att rädda maten", Annica Triberg
"Bonniers Vegetariska kokbok", Cecilia Lundin och Ulla Karlström
+ massor med andra böcker om vegomat, rawfood etc

Entreprenörskap, starta och driva eget företag, sociala medier:
"Beautiful Business", Sofia Bergenstjerna & Frida Haavisto
"Mind your own business", entreprenörens överlevnadshandbok, Gustaf Oscarson
"Tjäna pengar och rädda världen", Erika Augustinsson och Maja Brisvall
"Why we buy - shopping som vetenskap", Martin Lindstrom (även hans bok Buyology)
"Marknadsföring och kommunikation i sociala medier", Lena Carsson - Kreafon
"Personligt entreprenörskap - att få saker att hända", Stefan Olsson och Markus Frödin
"Nextopia: Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället", Michael Dahlen
Mitt sista tips är Nina Åkestams bok "Meningen med hela skiten", läs även hennes nu nedlagda blogg.

PS: Jag tycker om bloggarna som har en kategori med "weekly mix" så jag tänkte börja med VECKANS TIPS: kan vara allt från en bok, en blogg, en artikel, en podd, en tvodd eller en TED föreläsning. Bli bättre på att länka till mina källor helt enkelt. Lovar att fixa till detta inlägg från en dator (ipaden krånglar med links).

Veckans tips: Låna böcker! Det bästa är att du kan prova, kanske som jag upptäcker böcker som du aldrig skulle ha köpt. Man behöver inte tycka om allt i en bok, utan ta till sig det som passar, utvecklar och skita i resten...

31 aug. 2014

Politik, populism och sociala medier...

För första gången tänkte jag göra lite research och läsa på innan jag går och förtidsröstar om en vecka. Jag brukar aldrig blogga om politik. Läste precis boken Nätsmart där det står att politik är ett av de få ämnena man inte borde blogga om, då de ofta väcker debatt, åsikter, kritik och där man väldigt snabbt korsar gränsen mellan personligt och privat. De senaste månaderna har jag märkt hur en del av mina ord kan tas som politiska åsikter. Hur allt man skriver formas av intryck och de som läser lyssnar, känner, funderar och reagerar utifrån sina egna åsikter.

Jag kan irritera mig på människor som är enbart följer, lyssnar på likasinnade. Jag inkluderar mig själv. Så under en vecka har jag bestämt mig att bredda mitt flöde. Söka, googla, läsa, lära mig mer. Jag tycker det är så kul och inspirerande när bloggare tipsar om saker de läst. Vart de hittar information, när de länkar till källan. Jag brukar klicka igenom bloggarna som andra bloggare följer. En del fastnar, ibland hittar jag nya egna favoriter. Ibland upptäcker jag hur vi är mer olika än jag trodde.

Jag läste en intervju med en kvinna som jobbade med sociala medier för Obama, hon hjälpte honom skriva de där Twitter meddelande som avgjorde valet. Vilken fingertoppskänsla för vad som är rätt just nu...

För första gången tänkte jag läsa på lite mer om de olika partierna. Tycker det är spännande med politisk reklam. Populism. Hur allt låter någorlunda ok i mina öron. Från ena sidan till den andra. Men borde lära mig mer. För visst är det så att man lätt fastnar, i gamla tankesätt, mönster. Så jag utmanar mig själv, att gå utanför min comfort zone-flöde. Kunskap är makt.

Jag har tänkt en del på hur mina år i Spanien format mig, där jag utbildade mig, träffade en marinsoldat. Hur någon annans barndom, utbildning, jobb, åsikter format mina åsikter. Hur det format mig att växa upp i ett kreativt egenföretagarhem. Att själv startat och drivit eget företag. Hur jobbet som modedesignern fått mig att vilja hoppa av hela konsumtionskarusellen. Hur att bli mamma förändrat mig, viljan att mitt barn växer upp i Sverige. Hur de 8 år jag bodde i Spanien föralltid kommer göra mig utlandssvenska. Hur jag anser man ska ta seden dit man kommer (med svenskar i Spanien som varken talar språket, lärt sig kulturen och fortfarande lever som "svenskar" i bakhuvudet) samtidigt som jag nu har ett eget halvsvenskt barn.

Jag följer en del bloggare med sunda, kloka värderingar som inte har alls samma politiska åsikter. Jag har vänner med åsikter från höger till vänster. Jag kommer nog aldrig bli politisk aktiv då jag egentligen inte ens tycker det borde finnas olika partier utan alla borde samarbeta i sakfrågor. Men det är en helt annan disskussion.

Valaffisherna fyller stan med populista budskap men jag kan inte låta bli att undra vad som hände bakom kulisserna. Backstage när de bestäms vilka slagord som ska användas. Hur får vi med oss flest? Vilket är 2014 års viktigaste tema?

Funderar över hur andra tänker eller inte verkar tänker alls. Hur andra människor formats av sina föräldrar, sin barndom, sin utbildning, sina vänner, sina arbetskamrater, sin partner i sina liv. Vad har format dig?

29 aug. 2014

Att vara alla mina olika jag, samtidigt...

Fredag kväll, klockan är 18:30 och min 3,5-åring har just somnat i soffan. Jag tar fram veckans alla kluddiga anteckningar med tankar, funderingar och stödord. På flera ställen står det "att vara alla mina jag". Jag kan bara vara jag. Jag läste "Den magiska gnistan" av Kajsa Ingemansson förra veckan och den väckte en massa känslor och fick mig att se min karriär med nya ögon. Några rader om att det aldrig är för sent, att vi alla kan utvecklas, att ha mod att gå vidare, att skapa förändring och att våga avsluta och tacka för det kapitlet i vårat liv.

Jag känner att jag är påväg att avsluta ett kapitel. Småbarnsmammakapitlet, åren när jag försökt skapa ett nytt tryggt lugnt liv för mig o mitt barn i Sverige, separation från personen jag trodde jag skulle dela resten av mitt liv med...

Jag vänder blad nu. Tackar för alla lärdomar, omvägar och felsteg. Känner lyckan över att ha utvecklats, till en bättre version av mig själv.

En av sakerna jag tycker mest om med pinterest är att där får jag vara alla mina jag, samtidigt. Jag kan vara modedesigner samtidigt som formgivare, samtidigt som kock och arkitekt. Jag känner hur kreativiten pirrar i fingrarna när jag hittar ett DIY-projekt, en snygg färgglad tavla, en god maträtt, en smart compact living lösning etc. Jag vill resa till storstäder i världen, jag vill träna, jag vill läsa, jag vill sy, jag vill så mycket och ser så många möjligheter... Där kan jag även vara mamma, låta fantasin flöda i påhittade barnrum, hitta inspiration till pyssel, lek och barnutveckling.

Jag gick tillbaka i bloggarkiven häromkvällen. Läste min egen starta och driva eget-historia. Hur jag även då fick vara alla mina jag samtidigt. Research, tygleveratörer, fabriker, mässor, butiker. Skapa ett koncept, en helhet, ett formspråk, formgiva en logotyp, etiketter etc. Förutom att skapa en egen klädkollektion inreda en butik. Och blogga om det. Skriva. Dela med mig, generöst, om vägen mot mina drömmar.

Läste en kommentar om att jag var klok. Intressant att läsa för att jag ifrågasatte inte bara mig själv utan även mina livsval, karriärsval, framtidsplaner. Att vi är många som funderar över våra liv, våra val, vem man är, vem man vill vara. Att jag vågade vara mig själv. Ärlig. Tack!

Jag har bestämt mig att inte gå tillbaka, inte vända om. Börja ta små steg framåt, i en ny riktning. Inte tappa bort mig själv i min mammaroll utan fortsätta vara alla mina jag. Samtidigt. Hitta tillbaka till henne, jag var, jag är. Hon som tycker om text, bild, färg o form. Hon som inte kan låta bli att planera och organisera och rensa i röran. Hon som tycker om trender, research och gogglar allt. Hon som funderar, analyserar och ifrågasätter.

Hon som en fredagskväll sitter med kluddiga anteckningar och skriver på sin krönikeblogg, med en halväten frukosttallrik till kvällsmat. Ensam med sina tankar. Nöjd över att mentalt skrivit första sidan på ett nytt kapitel.

24 aug. 2014

Könsneutralt, genus och härskartekniker...

Ibland känns det som jag inte ens känner mina närmaste. Jag förstår inte hur de resonerar, tänker och undrar över deras livsval. Då kan jag önska att de skulle blogga, så jag får höra deras röst. När man bara missförstår varandra för man har inte samma utgångspunkt.

Ett ämne som provocerar är mitt val att låta mitt barn bestämma. Att inte säga nej när han utvecklar sin personlighet. Mitt barn får gärna prova mitt läppstift, han får naglarna målade när jag målar mina när han ber om det. Jag reagerade positivt på Åhléns nya reklam: barnen bestämmer. Den kändes lite nytänkande. Att låta barn vara barn. Den har fått en del kritiska röster, om att inte ta ett tillräckligt långt steg, att verkligen blanda ihop barnavdelningen.

Innan jag fick barn fanns det inte för mig att jag skulle klä mitt barn könsneutralt. Praktiskt, funktionellt och bekvämt men mitt barn har öppnat mina ögon och jag låter honom bestämma. Vill han ha en rosa mössa - ok! Både mina föräldrar, syskon och pappan (med spanska släkten) tycker jag provocerar.

Som designer vet jag precis hur modeföretagen tänker och vet att det mest söta, gulliga, prinsessiga och det mest tuffa, coola säljer bäst. Tyvärr. Jag kan tycka det är tråkigt att könsneutralt just nu i Sverige är ganska färglöst. Man tar det säkra, tråkiga. Jag känner inte att jag hittar ett självklart val för mig som är könsneutralt, färgglatt, regnbågsfärger samtidigt som ekologiskt, funktionellt och bekvämt. Ett enfärgat plagg för mig är inte könsneutralt utan en självklarhet.

I somras klippte vi min pojkes hår ganska kort och fick en kommentar om att det blir ju så varmt för honom. Var tvungen att svara att det blir nog varmt för flickor också men ingen klipper deras hår kortkort.

Jag tycker det är spännande att se vad andra like:ar på instagram. Intressant då jag får en bredare bild av deras personlighet, deras åsikter. Vilka följer de? Är det "hormoner & hemorojder"-mammaliv? Är det vita perfekta stylade hem? Är det "färg för fan"? Är det loppis o second hand? Är det designmöbler o trender? Är det feministiska åsikter? Är det kändisar???

Jag klickar o hamnar på mannens instagram, verkligheten bakom den perfekta stylade ytan hos en inredningbloggare. Han är både omogen, barnslig och sexistisk. Lägger upp bilder på henne osminkad och morgontrött, känns nästan som hämnd. Jag har följt henne länge och hade byggt upp en mental bild, har sett bilder från deras romantiska bröllop och avundats deras kärlek. Men så förändras allt med några få bilder.

De här med hur kvinnor porträtteras i media, även av sina pojkvänner o män. Hur jag såg henne som självständig, stark och så är hon tillsammans med en kille som lägger upp bilder på sitt stånd under byxorna (även om det är ett skämt). Jag lyssnade på sista avsnitten av EbbaKitty tvodd där genusfotografen är på besök och ett annat där de pratar om härskartekniker. Det får bli veckans tips!

Vilket ögonöppnande det här med härskartekniker, så jag kände igen mig och på ett sätt läkte efter mina år i modebranschen med hårda chefer som behandlar en som mindre vetande. Jag minns mig som ung assistent och hur jag ville ha deras gillande och bara svalde all skit. Ignorerande, förminskande, förlöjligande. Mobbing.

Träffade en svensk tjej i somras som också jobbat på Inditex. Hon i butik i Sverige, jag på ett av huvudkontoren men hon förstod precis vad jag menade med att aldrig mer jobba på ett spanskt företag. Hierakin. Härskartekniken. Jag kanske är känslig o mjuk men jag anser mig själv en klok person med bra värderingar. Jag kände med hela mig att det var fel, så här borde man inte få behandla andra människor.

Ibland tror jag att även mina nära läser min blogg, att de förstår mina livsval. Men de gör de inte. De har ingen aning om allt jag aldrig berättat för dem. Ni, som följt mig de senaste åren, vet mer om mig. Så lite man känner andra, egentligen.

Våga visa mer av vem du är, dina åsikter, tankar och livsval!

12 aug. 2014

Att vara vänner för vårt barn skull...

Jag har funderat en del under sommaren över hur man i dagens sociala medievärld även måste separera offentligt. Jag fick en enligt mig konstigt kommentar av en gemensam vän som undrade om vi fortfarande var tillsammans eftersom vi syntes tillsammans på bilder med vårt barn. Det har gått ett år sedan jag berättade för de närmaste, 1,5 sen jag tog beslutet att lämna. Men först för några veckor tog jag bort min FB-relationsstatus.

För mig har inte det varit en viktig del, även om det helt klart verkar vara det för andra. Nu ska man visst berätta för alla för tänk om någon skulle tro att vi, som har ett gemensamt litet barn, fortfarande är tillsammans. Utåt sett har vi haft en tyst långsam separation där den ena velat gå och den andra försökt hålla kvar. Mellan oss har den varit allt annat än tyst. Det är den största anledningen att jag ville bryta upp för att mitt barn, vårt barn, inte ska behöva växa upp med två bråkande diskuterande föräldrar som tjafsar om precis allt. Jag ville ge mitt barn en lugn o glad mamma.

Jag fick höra hur starkt det var av mig att umgås med mitt ex, att leva tillsammans 3 dagar i veckan under semestern för vårt barn skull. Moget av mig att se till barnets bästa och lägga känslorna bakom. Jag tror jag kommit till en den punkten när jag inte bryr mig längre och kan gå vidare. Försöka vara vänner för vårt barn skull. Än så länge litar jag ej på pappan för att ta hand om vårt barn ensam. Men samtidigt vill jag att barnet ska få en närvarande pappa och dela någon typ av vardagsliv med.

En spansk vän sa: du får ju ert barn snart en ny svensk pappa och ni blir en sån där modern svensk familj. Men jag har inget intresse av att finna en ny partner, speciellt inte någon att bo ihop med som skulle ha en papparoll till mitt barn. Eller bäst: "Du kommer träffa någon, så kan ni få ett till barn, köpa hus etc. Jag brukar inte svara men det finns inte i min värld. Jag stänger inte dörren till kärleken men den skulle vara på mina villkor. Nykterist, spanskspråkig... Någon som vill leva enkelt om än som särbo...

"Du kan fortfarande få drömmen" = man, fler barn, villa utanför stan etc.

Så irriterande! Jag lever min dröm nu, precis så här. Jag bestämmer själv över mitt liv, mina val.

Jag är medveten att mina åsikter kan provocera. Men jag dömer inte ditt liv, dina val. Utan jag är trött på att jag tycks synd om, som ensamstående mamma när jag nog aldrig mått bättre, varit lyckligare om än trött och sliten småbarnsmamma.

Jag försöker reagera moget, vill inte att mitt barn växer upp med en mamma som pratar illa om pappan. Men tankarna snurrar. En dag kommer frågorna. En dag kommer mitt barn komma hem från skolan och undra varför han inte har en normal familj som "alla" andra. Varför han växer upp med en pappa på långdistans. Varför, mamma?

Jag har varit tillsammans med en och samma person hela mitt vuxna liv. Vi har delat glädje, sorg, död o barn. Mitt barns pappa är fortfarande en del av mitt liv, kommer alltid vara mitt barns pappa. Så länge jag får bestämma kommer jag försöka vara vänner, för vårat barn skull. Vänskapen som vi tappade bort, när vi slutade unna varandra glädje, egentid, sömn...

"Sakna min pappa" *mammahjärtat brister*

8 aug. 2014

Spanien, tvåspråkighet och att inte vara en typisk svensk turist...

Med mitt blonda hår o blåa ögon märks det lång väg i Spanien att jag är guiri, men eftersom jag talar flytande spanska kommer jag snabbt förbi de första intrycket. Det som jag tyckte var spännande i somras var hur andra svenskar, vanliga turister, helt ovetandes började prata med mig i vi och dom termer. Dem menades spanjorerna. Självklart kan de inte veta att jag talar flytande spanska, att jag mer eller mindre växt upp just precis på det områden. Eller att jag bott åtta år i landet eller att min (brunhårige, brunögda) barn är halvspanjor.

Utan de fortsatte med sitt "så kul att det finns så många svenska barn, barnen kan leka med"-prat. Sen, någonstans när de börjar undra varför restauranger inte öppnar vid middagstid (kl.18;) kan jag inte hålla mig längre...

I somras fick jag även frågan vad jag menade med att jag störde mig så på alla trendängsliga svenskar. Det resulterade i flera intressanta samtal och tankar speciellt kring "att växa upp på en bullerbygata, med högutbildade föräldrar med medelhöginkomst, villa, två bilar etc och en skola med endast helsvenska barn, nån enstaka adopterad". Hur trots att de röstar och anser sig ha vissa politiska åsikter inte kan tänka sig att leva i en mer mångkulturell vardag. Att jag är annorlunda för att jag vill att mitt barn växer upp i en verkligare verklighet. Att göra mitt barn så världsvan och multikulturella kompetent som möjligt. Så att jag aldrig ska behöva skämmas för att mitt barn stirrar på en svart människa eller en person med slöja, för de är inte en del av barnets vardag.

Den nya generationens barn, som växer upp till globala världsmedborgare, där mångfald, multikulturalitet, och att ha växt upp mellan flera länder är normalt. Såg en väldigt intressant TED föreläsning om just detta med vart man kommer ifrån, vem man är, identitet. Hur man ser ut kanske inte är alls hur man känner sig och ens språk kanske inte alls låter som man ser ut. Att många idag har ett/flera ursprungsland, ett annat de växer upp i, ett tredje där de får jobb etc. Jag vill försöka förbereda mitt barn för framtiden. Resa är en del i det. Studieresor till storstäder. I höst ska jag börja släpa med honom till alla Göteborgs olika museum. Turista i min egen hemstad.

Tillbaka till svenskan vid poolen som ansåg att hennes barn bara kunde leka med andra svenska barn. När poolen var full av spanjorer, portugiser, fransmän, ryssar, norrmän etc. Jag minns våra semestrar som liten, hur mamma sa: lek med teckenspråk! Hur jag ganska tidigt hade snappat upp flera ord på spanska, hur vi som tonåringar satt i stora grupper på kvällarna och försökte göra oss förstådda på engelska.

I somras kom mitt barns första meningar på sitt andra språk, han svarar, frågar och pratar spanska med sin pappa. Glädjen i att se den långa slingriga tvåspråkighetsvägen framför mig. Hur mina förhoppning och idéer ger resultat. Svindlande tanke hur jag formar hans liv, hans uppväxt, hans framtid. Hur mina beslut påverkar honom.

I somras tackade de spanska släktingarna mig, för att jag vill, för att jag prioriterar spanska språket, kulturen, etc. Men för mig handlar det ju inte om mitt barns pappas land, språk, kultur utan Spanien är en del av mitt liv, min uppväxt, vem jag är. Spanien är mitt andra hemland. Spanska är mitt andraspråk.

Somrarna i Spanien är en del av min uppväxt, kan tyckas konstigt för andra men de flesta av mina sommarminnen utspelar sig i samma hus, på samma terass framför Medelhavet i samma område som mitt barn spenderat denna sommaren. De 25 senaste somrarna har jag spenderat i mitt paradis på jorden.

3 aug. 2014

Tack för alla sommarminnen...

Jag känner en sån enorm tacksamhet för den här sommaren, den var precis vad jag behövde. Så många nätter på raken av ostörd sömn, så många lugna enkla bara vara dagar. De där 12h utomhusdagarna som jag längtar efter under vinterhalvåret, dagar som börjar och slutar med strandliv.

Morgonpromenader på stranden för att låta resten av familjen sova, sen fruktfrukost i skuggan på terassen, poolbad o glass, sen salladslunch... Några timmars vila i skuggan innan vi bygger mer sandslott tills solen börjar gå ner, dusch med öppet fönster, gemensam matlagning och stor familjemiddag under natthimlen...

De här enkla livet som jag älskar mest av allt, som varje sommar funderar vi hur vi skulle kunna leva sommarhusliv längre... Jag minns de långa sommarloven när jag studerade i Madrid, skolan började först i mitten på oktober, galet långa underbara sommarlov.

Jag har varit ensam halva veckan, bott tillsammans halva. Vänner för vårt barns skull. Jag har haft massor av egentid, läst sisådär 15 böcker som snurrar ikapp i huvudet. Jag suttit uppe och pratat länge och inte behövt tänka på sömnen, lillen har sovit som en stock hela sommaren. Varit med uppe till sent, levt spanskt liv och vaknat sen, ätit sent. Allt är inte lätt med en 3,5 åring men utan stress, med tillräckligt med sömn så har jag mer tålamod och fnissar lite åt min minitonåring istället för att bli irriterad. Han är stor och liten samtidigt.

Jag har kört bil ensam och sjungit högt o falskt precis som jag brukade göra när jag bodde i Spanien, påväg till jobbet, innan jag blev mamma (och fick ett barn som hatade åka bil). Någonstans där på motorvägen med latinomusik hittade jag tillbaka till hon jag en gång var. Hon som dansade på bardiskar.

En månad utan sociala medier gav mig tillbaka det där jag tappat bort, om att man förlorar inte minnena för att de inte finns på bild. Jag har inte varit så strikt, nån vecka sisådär och sen tog nyfikenheten över och jag har tittat 1ggr om dagen. Men inte publicerat någon själv, inte spenderat tid på Pinterest.

Sakta har dagarna blivit veckor och nu är det bara tre dagar kvar. Tre dagar av bad, lek o stunder av egentid innan nästa ensamma mammaperiod. 5,5 vecka av jobb o lämning/hämtning innan vi åker tillbaka hit. Så jag tänkte försöka hålla kvar sommarkänslorna, undvika höststressen. Låtsas att augusti är maj då vi åkte på helgutflykter och upplevde svensk sommar i minivariant.

Hoppas du har haft en härlig sommar och tack för att du läser mina ord, dela gärna dina tankar med mig i kommentarsfältet. Nästa vecka ska jag försöka sammanfatta sommarens funderingar...
Kram

14 juni 2014

Sänk kraven och njut!

Snart kryper jag över mållinjen efter 7 veckor som ensamstående mamma. När jag äntligen nästan är framme går luften liksom ur mig. Jag orkar inte längre. Så jag sänker kraven ännu ett steg. Lämnar disken, låter leksakerna ligga kvar, sätter mig i soffan o börjar mentalt planera för egentiden. Mina sommarmål är enkla; egentid, ta hand om mig själv, vila, läsa böcker, laga god mat, bada varje dag... Bara vara!

Jag har fortfarande höga krav på mig själv och under juni försöker jag påminna mig själv om att sluta vara så j-val duktig hela tiden. Sänk kraven o njut! Skit i disken, leksakerna o allt det där som du lika gärna kan göra imorgon, eller en annan dag.

Jag funderar över hemligheterna alla har som vi inte berättar om, vad man väljer att visa upp. Insta-fasaden. Att de jobbiga inte ger några like. Jag tänker på alla tysta följare som aldrig like:ar. Aldrig kommenterar. Att jag fortfarande har en väg ut. För mina tankar, funderingar, åsikter...

Jag funderar på om jag ändå trots att jag inte själv anser det följer trender. Att även jag hoppar på en samhällsströmning. Att all information jag dagligen möts av har jag valt och det influerar mina tankar, beslut och åsikter. Hur mina egna erfarenheter, känslor bildar sanningar som påverkar mina val.

Jag överanalyserar. Varje mening. Den här bloggen för mig är ett sätt att skriva av mig. Vanligtvis rinner orden direkt rakt ut. Jag ändrar inget. Men. Så växer antalet tysta läsare och så börjar jag tänka för mycket. På mina ord.

Jag har bestämt mig att ta ett långt blogguppehåll under semestern. Känna om lusten kommer tillbaka. Njuta av egentiden. På sommaren brukar jag behöva ett stopp. Jag vill helst göra ingenting alls. Spenderar några timmar på stranden. Några timmar i skuggan med en bok. Lagar lite mat.

I sommar ska jag försöka att inte ta på mig rollen som hon som planerar, fixar, organiseras och sköter allt. Jag har valt den. Haft den i många år men orkar inte längre. Jag driver tillräckligt som mamma. Behöver släppa på krav, ansvar och känna att det fixar sig ändå. Trots att jag inte styr! Jag skulle vilja vara lite mer spontan, lite mer det ordnar sig. Att lämna över till någon annan. Jag behöver det, just nu.

Jag kan tänka mig att det är så för många under semestern. Alla har olika idéer och krav för vad som behöver göras, städas, fixas, hur ofta o vad som ska ätas. Om semestern ska gå åt till fritidsjobb eller dulce far niente. Jag väljer det sista. Men jag vet att det kliar i mig när ingen annan tar tag så då kommer hon fram...

Jag önskar ibland att jag skulle älska de operfekta, de vildvuxna men det är inte jag. Jag skulle aldrig kunna hålla ambitionsnivån så låg. Jag skulle vilja måla, rensa, fixa o organisera. Det finns en lat del av mig. Som älskar att göra ingenting. Men med en treåring får hon komma fram alltför sällan. Jag behöver lat egentid. För att det ska börja klia i fingrarna igen. För att jag ska vilja börja om, hitta nya idéer, projekt, lust att skriva.

Att vara ensamstående mamma i 7 veckors perioder under våren har varit jobbigt. Även om jag känner att jag klarat det bra. Jag minns hur det var att vara ensam med en 15 månaders eller 2-åring. Älskar att mitt barn växer, blir större, pratar, resonerar och funderar. Men det blir även tydligare att inte bara jag bestämmer längre.

Så nu storstädat jag lgh, rensar frys o kyl, packar väskan och åker 7 veckor till Spanien. Som jag längtat!

3 juni 2014

Dubbla känslor om sociala medier

Jag har dubbla känslor till att exponera mig själv i sociala medier. En del av mig drömmer fortfarande om att driva eget, skapa något och då tror jag man nästan måste skapa sig ett personligt varumärke på sociala medier som en kanal att marknadsföra sig, det man gör. Jag undrar hur jag hade gjort om jag fortfarande hade haft kvar mitt egna klädmärke, min lilla butik.

Jag inspireras av bloggarna som skapat ett eget personligt varumärke och nu kan tjäna pengar på att skriva, fotografera etc. De största bloggarna har skapat bloggportaler för att marknadsföra sig tillsammans, sälja annonser. Det verkar vara det enklaste snabbaste vägen att tjäna pengar för det poppar upp fler och fler. För några år sedan var kvantitet viktigare än kvalitet på antalet blogginlägg. Idag ska helst bilderna vara bloggarens egna och texterna genomtänkta. För bildinspiration följer man bloggaren på pinterest.

Det frågas i bloggvärlden hur ofta en blogg borde uppdateras och många verkar tycka 1-3 ggr om dagen. Jag minns när jag bloggade som mest för några år sedan men nu känns 1 inlägg i veckan lagom för mig. På instagram hade jag en ide med en bild om dagen för jag tycker det är kul att kunna titta tillbaka och minnas men de senaste veckorna har jag utmanat mig själv att inte ta en enda bild, lämna Iphonen hemma (när jag är med barnet på em) och känner att mitt beroende börjar plana ut och 1 månad utan sociala medier låter inte så svårt längre.

Om jag hade jobbat i modebranschen hade jag säkert följt en hel hög på instagram. Nu har jag gjort ett medvetet val att gå in när jag är nyfiken istället för att varje dag översköljas av en social medieflod. Jag är fortfarande lite arbetsskadad och älskar att analysera, söka trender, känna mig uppdaterad. Men det ger mig inte ångest längre. Jag känner ingen avundsjuka.

Mode, design, arkitektur, inredning - är en del av mig, jag är ju uppvuxen på ett arkitektkontor med två entreprenörssjälar till föräldrar. Jag söker mig till design, form, färg. Största skillnaden nu är att jag vågar följa min känsla, lita på vad jag själv tycker om. Någonstans arbetandes i en trendängslig bransch tappade jag bort mig själv. Två gånger dessutom.

Funderingarna kring hur mina ord uppfattas om man inte känner mig. Om man inte vet någonting om min barndom, bakgrund, utbildning, erfarenhet etc. Hur även jag tolkar andra bloggare genom ett filter av mina egna åsikter, fördomar, erfarenhet etc. Spännande att jag lärt känna bloggvänner utan att träffa dem och nu visar upp min vardag för dem. Vem hade trott det för 10 år sedan?

Ja, jag har dubbla känslor. Bestämde mig att inte ha några bilder alls på den här bloggen även om jag vet att alla älskar bilder och bloggen kanske skulle växa. Men en bild säger också så mycket mer enligt mig. På instagram publicerar jag mest bilder på mitt barn och det är ju ganska motstridigt (har ett låst konto med få följare) men det är ögonblicken jag vill spara på. På pinterest är mappen med inspiration den som har flest följare, den som är mest färgglad, vågad och väldigt "jag".

Pinterest är för övrigt en sån social nätverkstjänst jag drömmer om att komma på, som ska få mig tjäna pengar när jag sover. Vem drömmer inte om det liksom?

Om jag skulle vara 10 år yngre så hade jag nog gjort allt för att skapa en stor känd blogg så jag kunde leva på att kombinera mina intressen, text, bild, formgivning, mode, trender, inredning etc. Försökt skapat mig ett personlig varumärke och på så sätt kunna leva på drömmen. Drömmen som blev verklighet men inte så drömlik. Om ett eget klädmärke och egen butik.

Ibland förvånar jag mig själv när jag berättar att jag drivit eget i 5 år. Så många sömnlösa nätter. Så många idéer drömmar och naivitet. Annars hade jag aldrig vågat. Men om jag inte hade testat, hade jag säkert spenderat resten av mitt liv med att drömma om drömmen.

#sociala medier (får jag irritera mig lite på alla hashtag med, för att marknadsföra, finna nya läsare, samla all info om ett ämne, märke - säkert ett bra marknadsföringsknep men ibland går det till överdrift.)

29 maj 2014

Min 85-åriga inre tant


"Sätt dig i lugn o ro och fundera på dig själv som du skulle vilja vara som 85-åring. Skriv ner det du tänker. Hur ser det ut? Var är du? Vilka människor har du omkring dig? Vilken typ av historier berättar du om ditt liv?..."

När jag var ung flyttade jag till Madrid för att studera modedesign. När jag var ung fick jag mitt första jobb i modebranschen i Barcelona. När jag var ung startade jag ett eget klädmärke. När jag väntade dig drev jag en liten butik i Göteborg. När du var liten...

Samma vecka läser jag två olika böcker som har samma övning: 85-åringen (Lyckofällan av Russ Harris och Meningen med hela skiten av Nina Åkestam.)

"Vad kan du göra idag för att bli den 85-åring du vill vara?"

Min fantasi sätter fart och jag bor i en liten loft lägenhet i Barcelona. Compact living. Jag har inte så mycket saker men desto fler livshistorier. Mitt barn har hört allihopa men barnbarnen tycker det är spännande att titta på alla bilder. Lyssna på historierna om alla resor, människor och vändningarna i mitt liv. Jag lagar mycket mat. Jag har en kreativ hörna där jag målar, syr, gör smycken och skriver. Jag promenerar till saluhallen och tar någonting att dricka på en uteserving i solen och tittar på havet.

Min inre tant som älskar mina 8 år i Spanien. Att jag prioriterar tid med mitt barn under småbarnsåren. Vad kan jag mer göra i livet för att gör min framtida tant nöjd? Fler upplevelser, resor färre prylar. Jag borde nog lämna glammiga branscher och söka mig någonstans där jag förändrar nått för någon. Gör världen lite lite bättre på något sätt. Jag tänker på hur viktigt det är för mig vem jag jobbar med, att jag måste välja min framtida chef med omsorg.

Vad har jag lärt mig att tidigare kapitel av mitt liv? CV = lärdomar.

Varför gör du det du gör? För dig det närmare dit du vill?

Våga mer! Upplev mer! Res mer! Gör mer!

Tankarna snurrar. Men någonting inom mig är nöjdare, gladare. Min 85-åriga tant håller med mig om nuvarande val. Hon ser tillbaka på de där sisådär 35 åren jag jobbade efter småbarnsåren. Det ger perspektiv. Jag har massor med tid för jobb, karriär, entreprenörskap och göra saker jag vill om några år. Efter småbarnsårkapitlet.

PS: Bilden är på Iris Apfel (finns länk till källa på min pinterestsida DesignBella)

25 maj 2014

Bloggvärlden

Jag har bloggat sen 2006. Började på en annan blogg som inte längre finns. Jag hade precis startat mitt egna klädmärke i Barcelona. Jag publicerade nästan inga bilder från mitt privatbils, knappt några på vad jag designade heller. Istället berättade jag om vägen mot mina drömmar.

Jag läste otroligt många tips och tipsade och hur man får fler läsare. Hur man bygger en stor blogg. Hur jag kunde dra kunder till mitt företag. Från början var jag bestämd att det jag skulle annonsera vad mitt företag, mitt klädmärke, det jag gör - inte vem jag är. Jag läste på mycket om sökoptimering, hur jag skulle kunna tjäna pengar på min blogg. Annonser. Sponsrade inlägg. I samarbete med.

Här någonstans tog det stop för mig. Jag är medveten om att jag skulle kunna välja vilka märken jag vill associera mig med och jag är så imponerad av de som lyckats. Som Trendenser. Nästan alla stora bloggar är ungefär likadant upplägg på, stora bilder och lite text emellan. De flesta idag länkar mellan bloggen, instagram, Twitter, FB etc.

Jag tänker en del på hur jag skulle kunna driva eget igen. Sälja tjänster. Vad jag skulle kunna sälja? Pratade med några vänner om tänk om man skulle kunna leva på att driva lekträffgruppen SvEs. Ta vidare konceptet på något sätt. Men skulle föräldrar betala? Vi pratade om att en del föräldrar verkar tro att modersmålsundervisningen är en privat språklektion istället för en brygga mellan språken. För att hjälpa barnet med sin identitet. Att det är föräldrarnas ansvar att lära barnet sitt modersmål.

För mig är det ett medvetet beslut att inte koppla samman mina olika konton på sociala medier. Bara några få följer mig på alla olika forum och får en helhetlig bild. Jag länkar t.ex. inte mellan dem. Jag funderar på vad jag ska göra med mitt företags gamla hemsida som än ligger uppe. Borde jag omvandla den till en hemsida om mig där jag samlar allt. Vill jag det? (Neeej, skriker någonting inom mig)

Jag söker ju fortfarande efter en ny karriärväg. Att driva eget känns som möjlighet att kunna vara flextid utomlands. Sen vill jag inte sälja produkter utan tjänster. Produkter blir helt enkelt för mycket saker. Tror inte jag kommer driva eget medan mitt barn är litet. Jag börjar skriva en liten krav lista för nytt jobb och på den står det saker som gångavstånd, flextid, möjlighet till lång sommarsemester, 80%?

Efter underbaraclaras inlägg om perfekta förebilder med ansvar för alla andras känslor, där bloggare måste försöka uppfylla allas krav, önskningar, se allas olika perspektiv, inkludera, representera etc. Jag lyssnar på ebbakitty tvodd om saker som provocerar dem och tänker på hur man idag måste bygga upp en bild av sig själv där alla olika delarna måste matcha helheten.

Tänker t.e.x på att jag skriver om minimalism och att jag rensat och då förväntas ha ett minimalistisk hem utan saker. Eller att de som bara känner mig bloggjag, mitt stilrena klädmärke och att jag då förväntas ha en viss klädstil. Eller att min barn inte har några leksaker alls medan han i själva verket lever överöst av sina morföräldrar. Hur man i bloggvärlden inte kan vara alla sina jag samtidigt. Att människor inte är påhittade produkter där allt stämmer överens med helhetsbilden.

24 maj 2014

Framtidsfunderingar

Det känns som om tiden går sakta och fort på en och samma gång. Mycket av göra på jobbet innan den långa semestern. Långa ljusa eftermiddagar då jag o lillen kan vara ute på gården till sent. På helgerna har vi åkt iväg på roadtrip i närheten. Göteborgs skärgård, Bohuslän, Halland. Försöker uppleva sommarSverige under några dagar i maj eftersom vi sen är i Spanien i två månader. Hälsar på vänner som har stuga på kusten.

Under några timmar förra helgen fick mitt barn uppleva mina barndomssomrar på brygga o klipporna i Bohuslän. Fiska krabbor. Det är något speciellt när ens eget barn får uppleva ens egna barndomsminnen. Jag tänkte en del på hur han lär sig uppskatta de där små sakerna i livet. Som nästan alla barn gör. Han lär mig uppskatta det på nytt. T.ex. Kan det vara jättespännande att få picknicka i gräset. Det finns en del som är glad att han växer upp med lite mindre. Så han inte tar för givet att det normala är hus, trädgård, saker etc.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag tror att ens uppväxt blir grunden, där man hela tiden vill uppåt från. Om du då startar högt måste du ta dig högre. Har svårare att nöja dig med mindre. Jag vill så gärna att han uppskattar det enkla livet. De små sakerna i livet. Jag är en låt gå förälder men pga av min egen personlighet är jag redan ett kontrollfreak. Jag behöver släppa lite på kontrollen själv. Leva lite!

Att organisera o planera får mig att må bra. Även om det är planerat baravaratid. Som i sommar.

Sakta börjar jag tänka på de kommande tre åren. Tills mitt barn börjar förskoleklass. Sen skolplikt. Min tanke är att kunna spendera långa perioder i Spanien. Om nått år måste jag söka nytt jobb. Men vad? Jag har inte bestämt mig hur jag ska vrida min karriär. Funderar på om mitt barn behöver ett eget rum. Om jag ska försöka flytta närmare en skola. Flytta till vad som ska bli vårt hem för många år framöver.

Ett långsiktigt sparmål är 4 storstäder i Asien till min 40-årsdag. Mitt barns 10-årsdag. Funderar på hur det är att resa med barn i olika åldrar. Hur mycket han kommer minnas av olika resor. Funderar på mina egna minnen. På alla resor jag gjort med mina föräldrar. Resan som mest influerat mig var rundresan i Sydamerika som 13-åring. Macchu picchu. Titicacasjön. Min mammas 50-årspresent. Hennes livsdröm. Japan, Asien är en av mina.

Snart får ja återuppleva en lång sommar i mitt paradis. Långa lata dagar med sol, värme, bad och baravaratid. Anledningen till att jag gärna lever lite snålare några månader per år. Att jag älskar att spara pengar.

13 maj 2014

10 förändringar i mitt liv

När mitt liv för 1,5 år sedan snurrade lite för fort - Heltidsjobb i modebranschen, långa dagar på förskolan, för lite sömn, för mycket stress - kom en dag beskedet att jag inte fick något förlängt vikariat som en uppvaknande käftsmäll. En vecka senare tog jag även beslutet avsluta min passionerade turbulenta relation. Jag hade nått botten. Nu orkade jag inte hålla uppe fasaden längre "Duktig flicka som klarar allt, samtidigt". Yta, prestation, status.

Jag vet att det är flera nya läsare; ensamstående mammor, som precis har tagit det stora klivet. Så jag tänkte sammanställa de 10 största förändringarna jag gjort de senaste året. Hoppas det inspirerar er!

1. Jag började prioritera min egen lycka: Vad gör mig lycklig? (i mitt fall: sömn, "bara vara"-tid, o trygghet) Jag måste må bra och vara nöjd med mitt liv annars är jag varken en bra mamma, partner, vän eller dotter. Våga vara lite mer ego. Vara snäll mot mig själv - Det är ok med good enough. Jag sänkte mina krav på mig själv till 80% (ingen annan har nog märkt det). Jag slutade stressa. Slutade försöka vara så j-vla duktig hela tiden.

2 Jag har rensat i livet. Förenklat vardagen. Till en början rensade jag ut hur mycket som helst (drev ju eget företag och butik i 5 år). Flyttade sakta hem alla saker från Spanien (rensade ännu mer) så jag nu har hela mitt liv på ett enda ställe. En fast punkt i mitt liv, med alla mina saker och en trygg plats för mitt barn att växa upp. Compact living på 55kvm utan barnrum i stan med närhet till jobb, förskola etc. Det passar MIG perfekt! (Jag drömmer inte om att bo i hus och tänker ofta på den tid o pengar jag sparar på att inte behöva ha bil, pendla, hus- o trädgårdsfix etc)

3. Få koll på ekonomin! Jag har nog alltid varit ekonomisk (aldrig konsumerat på kredit etc) men att skapa en egen budget var ett stort steg för att få koll på min lilla privatekonomi och veta exakt vart pengarna gick och vart jag ville att de skulle gå. Att få livet att gå runt på en inkomst som ensamstående mamma och fortfarande leva ett "lyxigt" liv. Jag menar inte lyxigt som i konsumtion utan i tid, upplevelser och spara pengar så vi kan åka till Spanien (till barnets pappa). Att skapa barndomsminnen!

Störst förändring var att ge mig själv en månadspeng, det har gjort att jag funderar mer medvetet på vad jag behöver och bestämmer mig vad jag ska lägga månadspengen på. De blir mycket färre saker in i hushållet.

PS: Jag inspirerades av Köpstoppsbloggen, speciellt inläggen om 50/30/20-budgeten och 60% solution.

4. Jag började prioritera sömn o återhämtning. På vardagar går jag och lägger mig med mitt barn. Jag njuter av att göra ingenting. Låter tankarna vandra, dagdrömmer o funderar... Jag ändrade på kvällplanerna så nu plockar vi undan tillsammans, diskar o fixar (så om barnet somnar tidigt så har jag nån timmas lugn egentid). Så släcker jag ner, vi sitter o myser i soffan, läser böcker eller tittar på ipaden och varvar ner. Jag mår så mycket bättre, det är bästa stunden på hela dagen. Då jag tar mig tid att lyssna, mysa o bara vara tillsammans.

5. Att prioritera om. Balans i livet. Tidshjul. Livshjul. Vart tar tiden vägen? Oj, så mycket tid jag har sen jag slutade slötitta på tv/ipaden. Läser istället intressanta lånade böcker! Jag försöker även ge mitt barn minst 1h varje dag av min fulla uppmärksamhet, då jag leker/lyssnar och är helt närvarande. Jag fotar mitt barn väldigt mycket (skickar till pappan + publicerar på instagram) men nu försöker jag medvetet bestämma mig att allt behöver inte fotas. Jag förlorar inte ögonblicket för att det inte finns på bild! Vad lägger du mest tid på? Jag älskar att ha tid att bara vara, leva, utan måsten och planer så det skapar jag utrymme för. Tackar NEJ till väldigt mycket mer idag.

6. Veckomatsedel. Att planera inköp o vad vi ska äta underlättar vardagen. Jag brukar laga extra mycket mat och frysa in, även laga extra mat på helgerna när jag har mer tid (typ storkok köttfärsås). Jag har sedan nyår försökt att äta vegetariskt halva veckan. Är en såkallad "flexitarian". Har skapat en månadsmenylista med 30 vardagsrecept som jag brukar laga. Jag försöker även handla mat i lugn o ro efter inköpslista (med en vild treåring;) och köper inte längre hem godis, chips, kakor etc. Clean eating! - en livsstil där man efterstävar att äta mat i sin renaste form. (Undviker ju redan väldigt mycket pga min glutenintolerans o känsliga mage; som alkohol, snabbmat, halvfabrikat etc)

7. Bryta mönster. Nya vanor. Jag tycker om "en månad utan"-utmaningarna och har brutit flera dåliga vanor de senaste månaderna. Speciellt matvanor. En månad utan godis, chips etc. När jag är stressad, trött lever jag på sockerkickar. Men nu köper/äter jag bara 70% choklad och klarar mig på 1-2 bitar när blodsockret faller. Äter mer naturella nötter, frön etc. En månad utan hiss gör att jag nu orkar ta trapporna utan att flåsa. Jag har även lovat mig att försöka göra en ny sak varje vecka. Ta en annan väg till jobbet, läsa en annan tidning. Läsa andra bloggar. Försöka få nya intryck och inspiration. Utmana mig själv!!!

8. Jag har aldrig varit en träningsmänniska. ALDRIG! Jag har stelopererat min rygg och skulle behöva stärka den, speciellt rygg o nacke. Så jag började bygga upp en ny bild av mig själv: HemmaträningsBella. Letade träningsövningar på pinterest och har nu skapat ett 15-minuters program till mig själv. För att bli starkare! Går även till/från jobbet varje dag (totalt 40min) och tar trapporna till 4:e våningen. Läser lite om det HIT (high intensive training). Det passar mig - Vardagsträning!

9. Frivillig enkelhet. En minimalistisk livsstil. Om ni tittar i bloggarna jag följer i högerspalten har det de senaste året kommit till fler o fler om ett enklare liv. Jag har även läst en hel hög inspirerande böcker på temat - Rekommenderar: ”Lev enklare” av Gisela Linde, ”Rik på riktigt ” av Jörgen Larsson och Fredrik Warberg och ”Växla ner” av Karin Lilja. Genom att förändra mina konsumtionsvanor har jag mer pengar över till annat, tid att leva. Frivillig enkelhet handlar för mig om att göra medvetna val. Att mina val o beslut underlättar och förenklar min vardag och gör mig lyckligare. Att prioritera det som är viktigt för mig. Just nu handlar mina medvetna val om de där eftermiddagstimmarna varje dag med mitt barn, tid med mina (åldrande) föräldrar och att spara pengar för att kunna spendera tid i vårt andra hemland: Spanien.

10. Jag har varit så ilsken, förbannad och irriterad. Jag har även varit ledsen o kännt sorg över det som aldrig blev. Tills jag bara bestämde mig. Jag tänker leva mitt liv på mitt sätt, som jag vill. Jag tror det har tagit ett år att gå vidare, att förlåta. Att återfinna balansen och känna mig stark. Må bra!

Jag läste Gretchen Rubins bok "Projekt Lycka" igen och tycker den är inspirerande med sina 12 månaders förändringsutmaningar. Rekommenderar att göra en 1 års plan. För det nya livet. Små delmål och projekt. För att sakta skapa en ny vardag. Frågorna jag ställde mig själv: Vad är viktigt för mig? Hur vill jag leva? Speglar mitt liv vem jag vill vara? Vad gör mig lycklig?