12 jan. 2014

Att skicka vidare...

Under snart ett år har jag gått nästan exakt samma väg till jobbet varje dag ungefär samma tid. Efter några veckor märkte jag hur jag mötte samma människor. En kvinna i min mammas ålder har exakt samma tider som jag, fast vi möter varandra. Både när jag lämnat och ska hämta mitt barn. Jag tycker detta var lite komiskt så det fick mig le, jag log mot henne och hon log tillbaka. Jag fortsatte le och hon fortsatte svara med ett leende. Varje dag i snart ett år har jag varje morgon och eftermiddag hälsat med ett leende mot någon jag inte känner alls. Så en dag mötte jag henne på helgen, på en annan plats. Jag med mitt barn och hon med sin man. Vi tittade till och kände igen varandra. Så vi hälsade! Så sa hon de här orden: ditt leende gör mig glad varje dag!

Jag har skänkt bort barnkläder till flera olika vänner (en del känner jag inte mer än genom bloggvärlden). Jag har skänkt vidare med orden "skicka vidare", skänk bort pengar till välgörenhet (t.ex. Kvinnojouren som inte ville/kunde ta emot kläderna). Läste om "fredsuppdraget" av Micke Gunnarsson (som jag hittade via Petra Krantz Lindgren som bloggar om barn). Idéen är samma tanke som filmen. Pay it forward. Gör tre goda gärningar. Vänta inget tillbaka.

Under veckan har jag läst flera olika små berättelser. T.ex. Att skänka bort nummerlappar när kön är lång. Det har jag gjort i saluhallen. Då till gamla pensionärer. Jag har alltså tagit dubbla nummer när jag kommit. Läste också om nån kändis som skänkte bort blommorna hon får efter sina föreläsningar till en pensionär på tågstationen innan hon åker hem. De blir så glada!

Jag försöker känna mer tacksamhet. Läser om tacksamhetslistan. Tror det är Oprah som gjort det världskänt. Jag hamnar på flera olika bloggar som skriver om Life Coach. Personlig utveckling. Smarta mål. 1 månadsutmaningar. För att det är det man gör varje dag som ger det stora livsförändringarna. Dagliga (o)vanor måste brytas och skapa nya rutiner och vanor. Bryta mönster. Att fatta beslut och hålla fast vid dem och förändra sin egen livsstil.

Jag, trygghetsnarkomanen, läser om att göra en ny sak varje vecka. För att ge lite variation och utveckling. Möta nya människor. Stäng av tv:n och läs en bok!, uppmuntrar författaren mig. Min spontansistaminutenresa gav mig just det. Härliga upplevelser och fina minnen att spara. Byt ut godiset och chipsen mot grönsaker/dipp och nötter fortsätter författaren i boken Kärnfrisk familj. Nya saker kan vara enkla som en ny väg till jobbet eller handla en ny typ av yoghurt (ingen mer fruktyogurt).

Förra helgen avslutades med första lekträffen för mig grupp SVES (SVenska-ESpanol) tvåspråkiga barn. Det kostar ingenting att vara med utan tanken är enkel, att träffas, umgås och prata spanska. Så många ingenkännande skratt av att leva som bikulturella par. Att lyssna på spanjorskorna som inte kunde förstå njutningen i att spendera semestern i en sommarstuga utan kommunalt vatten mitt inne i de mörka svenska skogarna. Att spendera sin lediga tid med att göra saker själv, som att måla, tapetsera eller skrapa på en båt. När man kan spendera semestern i Spanien. På stranden, i solen och värmen. Svensken tillade självklart att halva spanska släkten trängs i en liten lgh och man har noll privatliv. Kulturkrockarna! Att känna igen mig får mig inse saker om mig själv, min relation och våra livsval. Lärorikt!

Jag har lovat mig själv att våga ta ett steg utanför min trygghetszon. Att göra något helt nytt en gång i veckan, denna veckan sagostund på spanska. Att tacka ja till att se en film som jag inte hade valt själv. Som väckte väldigt många annorlunda tankar. Att med små vardagssteg skapa nya vanor, lära känna nya vänner och med skicka vidare-principen skänka lite glädje. Om än bara med mitt leende!

3 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Har du också börjat igen, så kul! :) Jag förstår inte heller grejen med att tillbringa semestern med att fila på båtar och byta fönster. Jag vill ju bara ha en kall öl, en påse pipas och lite konversation. Men sen såg jag hur dyra hantverkarna är här och då fattade jag ;)
Samtidigt är det ganska skönt att slippa spanska familjer och tjejgäng där ALLA måste göra ALLT tillsammans ALLTID. Vi har en självständig uppfostran, jag tror det hänger kvar.
Så fint att glädja omvärlden med ett leende!

Bella sa...

Ja, på det sättet är inte jag heller särskilt svensk utan bor gärna hela storfamiljen och spenderar lata dagar i solen. Jag peppade de att tvinga makarna att i alla fall köpa torrtoa/mulltoa.

Jo... det där att kvinnorna ska göra en sak (laga mat, ta hand om barnen) och männen sitter och pratar och gör mest ingenting irrriterar mig i Spanien.

Jag skriver bara ett inlägg i veckan, lite krönikablogginlägg och det passar mig, just nu.

annebrolen sa...

Härlig inställning! Hoppas den ger dig många nya upplevelser, nya vänner och nya leenden framöver :-)