8 feb. 2014

Att byta fokus och välja annorlunda...

Jag försöker medvetet byta grupp jag vill identifiera mig med. Jag har under många år mentalt försökt vara den trendiga modedesignern. Det blir som en tävlingsprocess att försöka hålla jämna steg, välja rätt. Duktighetsideal med höga krav. Att vara lyckad, i andras ögon. Status.

I mitt fall har status inte handlat om pengar o makt. Utan på stil, smak, trendkänsla. Jag tänker t.ex. På mitt klädmärke SMiD. Om jag hade låtit den praktiska funktionella jag vara kund så hade en del val sett annorlunda ut. Jag hade ju kunnat skapa snygga mys/hemmakläder. Men jag ville skapa något modernt/trendigt utan att själv vara trendig. Formspråket är mitt men materialvalet var fel. Jag är en Jersey /stickat/ plysch/ mysklädesperson. Bekväm och enkel.

Det handlade nog om att vilja vara någon jag inte är istället för den jag är. Tror aldrig jag har berättat att de första plaggen jag gjorde till SMiD såg ut som Spanska Desigual. Färgglada stuvbitar med olika mönster. Reusetänk. Mönsterkonstruktionen var samma men det såg helt annorlunda ut. Design är en stor del av mig. Men jag kan välja hur jag använder den. Byta fokus. Just nu håller jag t.ex. På men containerhus. Planlösning. Compact living. Via pinterest hamnar jag på företag som skapar hem till de som idag bor i hyddor/skjul där container är ett steg uppåt, framåt. Jag identifiera mig även hellre med att bygga fler hyresrätter än lyxvillor.

Det är snart 5 år sedan min svärmor fick sin cancerdiagnos och dog på tre månader. På 3 månader förändrades livet föralltid. Mitt barn växer upp utan farföräldrar. Hon som tjatade och längtade så efter barnbarn. Att rensa ut ett hem förändrade mig. Den som har flest saker när de dör vinner inte.

Jag kan låna vilka böcker jag vill men väljer att läsa "rik på riktigt", "lev enklare", "växla ner", "slow" etc. Det passar mig och känns rätt tänkt just nu. I en av böckerna står det "du måste ingenting". Att det finns vilja även i alla måsten. Att inte låta vanans bekvämlighet hindra förändring. "Vad är friheten värd om vi inte vågar välja annorlunda?" I en annan skriver de om privatekonomi, konsumtion och undrar hur många timmar saker kostar. Är plagget värt att jobba en dag för?

Läste på en blogg för några månader sedan "din vardag är ditt barns barndom". Jag försöker finna lagom för mig. Good enough. Speciellt under vabruari. Läser om vardags-Kaizen, enligt principen många bäckar små - "ständiga förändringar till det bättre". Att ta mig tid att svara, fråga och lyssna, att alltid ha tid att kramas/gosa/mysa och för en extra puss. Men även att planera in små äventyr och överraska. Gå på upptäcksfärd och ibland göra något knasigt oväntat. Min pappa är suverän på det. Som att ha sjörövarmiddag med t.ex. Tacos som man bara får äta med händerna, slafsa till det rejält. Min mamma lagade bra mat varje dag under hela min uppväxt men det är pappas plättar med alldeles för mycket sylt och glass jag minns.

Att skapa minnen. Barndomsminnen.
Att få vara den roliga kreativa mamman. Som har tid.

Inga kommentarer: