15 feb. 2014

Good enough och livsval...

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta utan att det låter fel men av nyfikenhet har jag börjat fråga vad vänner tjänar. Resultatet: jag tjänar minst. Modebranschen betalar t.o.m sämre än till den nyexaminerade sjuksköterskan. Jag förstår varför. Barndoms- och ungdomsdrömmen. Att jobba med mode.

Men jag är inte helt säker på hur jag känner inför att mina val, roliga, lärorika, spännande val har lett mig mot en lägre lön, osäkra kontrakt och dålig pension. Jag känner inte igen mig i beskrivningen. Men det har nog delvis att göra med min erfarenhet i Spanien. Min svenska inkomst är nästan dubbel så hög som min spanska var. Samma jobb. Mileuristas (de som tjänar 10000kr/mån).

En vän säger till mig, men självklart kan du be om fast tjänst, att jobba 80% och ha lång semester. Jag skrattar, tror att hon skämtar. De gör hon inte.

Jag tycker inte om att vännerna tycker synd om mig. Lågavlönad ensamstående mamma. Jag mår bättre nu än jag gjorde under mina driva eget år då jag låg sömnlös många nätter och oroade mig för fakturor, kunder och att sälja tillräckligt den månaden. Jag mår bättre nu än när jag jobbade på de stora modeföretagen med höga prestationskrav, stressiga dagar men hög status. Modedesigner.

Precis som många hör "pilot" och tror mitt barn pappa tjänar massor med pengar. status.

Drömmen är inte längre viktigast utan verkligheten. Min vardag. För mig är det inte värt det. Jag är värd mer.

Jag känner mig rik. På tid. Jag har sänkt mina krav. På mig själv. Pressar mig själv bara till good enough. 80%. Resten av tiden är jag snäll och lyssnar på mina egna småbarnsmamma ursäkter som att jag sovit dåligt. Jag tror inte min omgivning har märkt någon skillnad. Men nu vandrar mina tankar, jag klottrar idéer igen och känner mig kreativ.

Jag leker med tanken hur det skulle vara att inte jobba med design. Att design är enbart min hobby. Min fantasifulla tillflyktsort där jag inte behöver tänka på vad som säljer, kundernas åsikter utan bara skapa till mig själv. För min skull. Någonstans slutade jag lyssna på min känsla. Blev så orolig att tycka fel. Otrendigt.

Tappade bort min kreativitet. Den som är en stor tårtbit av mitt livshjul. Flow-känslorna. Att känna mig inspirerad. Att känna mig jag.

När jag jobbar med ett kreativt yrke har jag inte ork över till mer kreativitet. Nu har jag hittat balans. För jag sätter inte lika höga krav på mig själv. Börjat måla igen. Hittar på DIY- projekt. Vill skapa, måla och pyssla med mitt barn. Project Life. Googla så förstår du vad jag menar. Att samla på minnen. Därför älskar jag instagram. Där samlar jag mitt barns uppväxt. Ja, jag har blivit en sån mamma jag aldrig skulle bli som bara tar bilder på sitt eget barn. För ingenting är viktigare just nu. Mitt barn är prio 1.

Jag tjänar minst bland mina vänner men jag tycker jag lever lyxliv. Jag kan inte köpa alla de där prylarna, gå ut och äta eller på krogen flera ggr i veckan. Men. Det livet. De där extra 5000-10000 mer i månaden skulle inte göra mig lyckligare. Jag har hittat min goodenoughnivå. Min tillräckligt. Självklart skulle jag gärna vilja spara dem, till äventyr, upplevelser eller trygghet. Men inte för att kunna spendera mer.

Det kommer nog ta några år innan jag hittar mitt nya jag, där jag inte vill stolt presentera mig som modedesigner.

6 kommentarer:

miriam sa...

Precis! När jag jämför mig med mina spanska vänner kan jag inte klaga, av de få som jobbar är det ännu färre som jobbar med det som de utbildat sig till. Mileuristas är lyckligt lottade och många bor kvar hos sina föräldrar långt över 30... Det tror jag många svenskar har svårt att föreställa sig!

Bella sa...

Ja, när man har två länder får man ett annat perspektiv. Mina spanska vänner tycker jag tjänar bra, medan i Sverige är det lågt.

I Spanien lever man i en helt annan levnadsstandard än i Sverige och trend och köphetsen är inte lika stor.

Det bästa jag har lärt mig av mina år i Spanien är att uppskatta det lilla i livet, att vara nära min familj o vänner.

Kul att du hittat hit!

Sara sa...

Jag har aldrig kommenterat tidigare, och har egentligen inget att tillägga här heller. Men jag uppskattar dina inlägg och utförliga, ärliga resonemang och vill berätta att du har minst en läsare, och högst troligt fler än jag, som följer utan att det märks!

Bella sa...

Tack Sara! Det betyder väldigt mycket för mig att höra. Våga kommentera mera!

Emma sa...

2005:
- Tío, que soy mileurista...
- Joder, que putada.

2013:
- Tío, que soy mileurista...
- Joder, que suerte.

Hehe.

Jag inspireras av dig och är helt med på hur du tänker. Vi lever ju också utan en massa lyx och ägodelar. Samtidigt som många ser det som lyx.

Vi har mycket tid tillsammans. Varje eftermiddag och kväll. Varje helg. Sena morgnar. Och ibland åker en av oss bort ett par dagar. Men vardagen och rutinen är det finaste vi har.

Blir lite rädd infÖr nästa år. I har jobb på gång och jag vill inte falla in i det där ekorrhjulet igen där man hela tiden måste tjäna mer för att kunna leva lite...och så tjänar man pengar men fÖrlorar tid!

Förstår att det känns jobbigt att vara "mellan drömmar" - med känslor som valde jag fel? Plus en stundtals oförstående omgivning. Men dina texter och tankar andas ändå styrka och säkerhet!

Bella sa...

Tack Emma! Dina ord betyder mycket för mig! ja, de där valde jag fel känslorna eller de nya, kan jag välja om, orkar jag börja om, vill jag plugga igen? Nej!

He he! Ja, ingen i Spanien trodde det någonsin skulle komma en tid då mileuristas hade det bra men jag har flera vänner som nu bara får 600euro /månaden. Det låter helt galet i svenska öron.

Jag läste intressant att svenska medianlönen för en familj i Sverige är runt 40000 och då borde de kunna spara hälften ungefär. Undra hur många som sparar hälften? Hur många som har alldeles för höga huslån, omkostnader etc. Som inte i sin vildaste fantasi tror att Sverige kan hamna i samma situation som Spanien. Jag hoppas planera mitt liv så jag kan leva på en inkomst även om jag bor i par. inte öka min kostnader. vi får se...

Ja, spännande vad en del uppfattar som lyx, ett enkelt liv vid medelhavet? Jag längtar så till påsk, blir avundsjuk på dina bilder av sol, strand och vårkänslor men vet att det här lilla livet i Sverige är rätt just nu för mig.

Tiden! Jag hoppas att jag aldrig glömmer bort, när jag får ett nytt jobb att tiden, fritiden är den viktigaste.
Kram