2 mars 2014

Att älska det klyschiga trygga enkla småbarnslivet...

Jag läser om klyschor i bloggvärlden, om medelsvenssons, om vardagslivet. Det trygga förutsägbara lugna livet. Om att skämmas över fredagsmys, melodifestivalen eller att inte våga visa upp sina favoritklyschor, ängslig att verka töntig. Mina år utomlands har nog fått mig att våga stå för att jag älskar om t.ex "Så ska det låta". Eller våga berätta att jag somnade kl. 21 igår lördag kväll och här sitter jag kl. 05.30 och bloggar innan lillen vaknar. Förstår inte riktigt varför det skulle vara pinsamt. Speciellt inte eftersom jag har småbarn.

Det kanske även har med att jag känner att jag levt det där annorlunda statuslivet i Barcelona, bott utomlands och festat ända till tidigt morgon. Jag har rest ganska mycket och känner inget mindervärdighetskomplex. Jag ville under många år undvika Svenssonlivet. Sverigelivet. Men nu tror jag jag har hittat balans. Är nöjd och lycklig med mitt lilla enkla småbarnsliv. Har inget behov av att visa upp en fasad. För att dölja.

Jag tänkte skriva någonting om den snobbiga normativa gemenskapen i att leva som Svensson men vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Läste intressant om att ingen längre är medelsvenssons i Sverige. Att unga drömmer inte längre om kärnfamilj i småstad utan livskvalitet. Att de vill leva några år i storstadsmetropoler. Ett urbant liv med puls, kultur och samhällsservice. Nya drömmar.

Jag känner att jag är min generation. Som vill ha allt. Men som insett att livet inte går ut på att äga prylar. Utan vill hyra, låna, byta, strömma. Share economy. Känner dock inte igen mig i strävan efter att hela tiden vilja ha bättre. Bättre jobb, bättre partner, bättre boende. Eller, jo kanske... Men inte på det gamla sättet där bättre jobb betyder mer status/pengar utan kanske betyder mer fritid. Jag kanske är mer trendkänslig 80-talist än jag vill inse.

Jag läser om Sofi Fahrman nya satsning The you Way och får negativa vibbar. Den trendiga eliten som visar dyrt mode som man kan köpa genom att direkt klicka på plagget. Kändisar, bloggare med makt som använder den lite tveksamt enligt mig. Hon kommer tjäna pengar när hon sover som även är min dröm (vem drömmer inte om det?). Men till vilket pris. Unga ängsliga människor som köper en betald reklamkampanj kamouflerad i modemagasininspiration. Saknar det ärliga rättvisa transparenta sociala företagkonceptet!

Så trött på att lyxeliten verkar tro att alla strävar efter samma dröm, att leva Hollywoodlyxliv med dyra vanor, resor, boende, kläder, inredning etc...

Läste för något år sedan om Gwyneth Paltrow hemsida Goop och hur hon visar upp en cashmeretröja för några tusen kronor och länkar till varumärkets hemsida och får kommission, betalt för varje klick. Hennes personliga varumärke är så stark att många köper allt hon visar upp. Vilken makt! Jag önskar att fler skulle använda sin kändismakt till något bättre. Än att lura småflickor att man lyckats och är lycklig när ringen man visar upp på instagram kostar 55 000kr. Ja, jag blir provocerad!

Jag är själv nyfiken på sociala mediers effekter. Så jag gör små test för att se responsen. Som att klä min lille son i en flerfärgad mössa. Tjejfärger! Rosa vantar. Ja, min son älskar rosa/orange/lila! Men enligt vissa kommer han bli mobbad i skolan. Av grymma barn. Jag undrar om inte vi föräldrar har ett stort ansvar där, att lära våra barn om att alla är olika och det är okej att vara som man är. T.ex. att tycka om rosa om man är kille. Jag klär nog min son ganska könsstereotypt för att jag själv tycker om turkost, blått, svart men försöker undvika plasttryck och Batman/superman etc. Utmanar mig själv att titta på färggladare barnkläder, köpa mer rött, orange, lila, rosa, gult - flerfärgat till sonen. Han håller på att lära sig färgerna och älskar färg!

För mig är det viktigt att försöka vara så öppen som möjligt och låta mitt barn finna sig själv. Att stötta och finnas där när han upptäcker att barn är/kan vara grymma. Barn vars föräldrar är precis lika grymma enligt mig. Som inte accepterar att andra vågar vara annorlunda, unika. Nej, inte i Sverige! Här måste man följa de oskrivna reglerna om villa, Volvo, vovve, två barn och chartersemester. Lev som alla andra gör!

Och snälla du, när du postar en klyscha, skriv så att vi andra förstår hur pinsamt och töntigt även du tycker det är att du älskar de där klyschorna. För ingen kan väl älska att vara medelmåttig medelsvenssons, precis lagom...

Update: Jag hoppas verkligen ni förstod att dessa sista meningar är ironi? Själv börjar jag tröttna på att alla måste förklara sig eller bortförklara sig för att inte verka så svensk medelklass. Just nu (under 7 veckor) lever jag som ensamstående mamma, det betyder att jag lever småbarnsliv till 100%, 7 dagar i veckan. Noll egentid! Då gör de där små löjliga klyschiga vardagstraditionerna sån himla stor skillnad och jag njuter av pinsamma, töntiga saker som fredagsmys, vårblommor och fåglar som kvittrar eller att gå och lägga mig kl. 21 en lördagskväll och njuta av att få sova ostörd en hel lång natt och vakna av mig själv nästa morgon...

Inga kommentarer: